ÖRGRYTE GAMLA KYRKA

Anläggningen består av kyrka och begravningsplats. Den ligger på en liten höjd i Örgryte i östra Göteborg. Kyrkogården har utvidgats flera gånger och har en oregelbunden form, som den fick efter den senaste utvidgningen på 1930-talet. Kyrkogården sluttar ner mot den kulverterade Delsjöbäcken och omges av en stenmur av varierande ålder och utseende. Vegetationen består av ett antal uppvuxna lövträd av olika ålder samt tujor, syrener och lägre buskage.

Anläggningen avgränsas av S:t Sigfridsplan i öster och söder, av E6:an i väster samt av Danska vägen i norr. Området är idag mycket trafikstört och man har kommit långt ifrån den lummiga, ostörda och romantiska karaktär som tidigare präglat kyrkogårdsmiljön. Idag är det gravvårdarnas ålderdomliga uttryck som dominerar intrycket. De många gravvårdstyperna ger en intressant bild av begravningskulturens historia från 1700-talet fram till idag.

På kyrkogården finns ett stort antal monumentala familjegravar och enskilda gravvårdar tillhörande välkända göteborgare, bl a Carnegie, Dickson, Ekman, Röhss, Carlberg, Keiller och Hasselblad. Flera biskopar har även gravsatts här.

Kyrkogården har fem entréer, med huvudentrén från 1832 placerad i kyrkogårdens västra del. Utanför denna ligger en nära cirkelformad stensatt plats som fungerar som förgård och parkering. Fyra av entréerna har smidesgrindar från sent 1800-tal resp. 1930-talet. Den femte är en träport, troligen från 1940-talet. I kyrkogårdens östra hörn finns en manskapsbod, uppförd 1950.

Det område som idag utgör stadsdelen Bö var tidigt en central punkt i bygden och här placerades socknens kyrka, nuvarande Örgryte gamla kyrka. Före 1620 omfattade Örgryte socken ett område som sträckte sig från Frölunda i väster till nuvarande stadsgränsen mot Partille i öster.

Den näraliggande Danska Vägen är en gammal landsväg som är känd sedan 1600-talet. Den fick namnet efter sin funktion som trafikstråk åt danskar och norrmän. Göteborgs stad var då omgiven av ett skyddsområde på vilket främmande inte fick vistas. Områdets gräns gick nära Örgryte gamla kyrka, vilket gjorde att den utländska trafiken här var livlig.

När Göteborg grundades 1621 blev Örgryte annex till Domkyrkoförsamlingen. Detta fortgick fram till 1712, då Örgryte tillsammans med Majorna och Kungsladugård blev ett eget "gäll". Bit för bit har sedan mindre församlingar avsöndrats från Örgryte, fram till införlivandet i Göteborgs stad.

1922 inkorporerades de östra delarna av Örgryte socken i Göteborgs stad. Området delades nu upp i sju olika stadsdelar som fick namn efter gamla gårdar; Bö, Torp, Skår, Kallebäck, Gårda, Lunden, Kålltorp och Sävenäs. Örgryte gamla kyrka kom därmed att hamna i stadsdelen Bö. I samband med inkorporeringen påbörjades en utbyggnad med bostadshus som i kyrkans närmaste omgivning främst omfattade villor och radhus. Området har varit en central del av Örgryte socken och rymmer flera värdefulla byggnader från tiden före införlivandet, bl. a. Örgryte gamla kyrka med kyrkogård, Örgryte nya kyrka, Bö herrgård med trädgård samt de stora "villorna" Överås och Wilhelmsberg. Området har också ovanligt välbevarade villamiljöer från tidigt 1900-tal.

På kyrkogården fanns tidigare en klockstapel av trä, som ersattes av ett klocktorn 1748. Örgryte nya kyrka uppfördes på 1880-talet och invigdes 1890. Den ersatte då Örgryte gamla kyrka som huvudkyrka i församlingen. En större byggnad vid Danska vägen (villa Skogshyddan, uppförd 1910) skänktes av Beatrice Dickson år 1925 till församlingshem. Det nuvarande församlingshemmet ligger i anslutning till Örgryte nya kyrka. Det byggdes som pastorsexpedition 1937 och utvidgades 1992.

Det område som idag utgör stadsdelen Bö var tidigt en central punkt i bygden och här placerades socknens kyrka, nuvarande Örgryte gamla kyrka. Före 1620 omfattade Örgryte socken ett område som sträckte sig från Frölunda i väster till nuvarande stadsgränsen mot Partille i öster.

Den näraliggande Danska Vägen är en gammal landsväg som är känd sedan 1600-talet. Den fick namnet efter sin funktion som trafikstråk åt danskar och norrmän. Göteborgs stad var då omgiven av ett skyddsområde på vilket främmande inte fick vistas. Områdets gräns gick nära Örgryte gamla kyrka, vilket gjorde att den utländska trafiken här var livlig.

När Göteborg grundades 1621 blev Örgryte annex till Domkyrkoförsamlingen. Detta fortgick fram till 1712, då Örgryte tillsammans med Majorna och Kungsladugård blev ett eget "gäll". Bit för bit har sedan mindre församlingar avsöndrats från Örgryte, fram till införlivandet i Göteborgs stad.

1922 inkorporerades de östra delarna av Örgryte socken i Göteborgs stad. Området delades nu upp i sju olika stadsdelar som fick namn efter gamla gårdar; Bö, Torp, Skår, Kallebäck, Gårda, Lunden, Kålltorp och Sävenäs. Örgryte gamla kyrka kom därmed att hamna i stadsdelen Bö. I samband med inkorporeringen påbörjades en utbyggnad med bostadshus som i kyrkans närmaste omgivning främst omfattade villor och radhus. Området har varit en central del av Örgryte socken och rymmer flera värdefulla byggnader från tiden före införlivandet, bl. a. Örgryte gamla kyrka med kyrkogård, Örgryte nya kyrka, Bö herrgård med trädgård samt de stora "villorna" Överås och Wilhelmsberg. Området har också ovanligt välbevarade villamiljöer från tidigt 1900-tal.

På kyrkogården fanns tidigare en klockstapel av trä, som ersattes av ett klocktorn 1748. Örgryte nya kyrka uppfördes på 1880-talet och invigdes 1890. Den ersatte då Örgryte gamla kyrka som huvudkyrka i församlingen. En större byggnad vid Danska vägen (villa Skogshyddan, uppförd 1910) skänktes av Beatrice Dickson år 1925 till församlingshem. Det nuvarande församlingshemmet ligger i anslutning till Örgryte nya kyrka. Det byggdes som pastorsexpedition 1937 och utvidgades 1992.