IDRE KYRKA

Kapellförsamling utbruten ur Särna, uppgått i Älvdalen 1645, efter 1651 åter utbruten ur Särna (eget pastorat 1918). /&/ Mellan åren 1914-25 stod församlingens huvudkyrka på åsen genom Idrebyn.

I: En träkyrka av okänd ålder omtalas under 1600-talet. Kyrkan revs och timret såldes 1845.

II: Ny träkyrka uppfördes 1842 efter ritningar av arkitekt C. Ståhl och under ledning av byggmästare Ris Eric Larsson från Leksand. Den bestod av ett rektangulärt långhus, som innefattade ett rakslutet korparti och en i öster avdelad sakristia, samt västtorn. När man 1914 lät uppföra en ny kyrka på annan plats (III) lät man den övergivna kyrkan stå kvar. När kyrkan från 1914 brann togs åter Idre gammelkyrka i bruk för gudstjänster. År 1932 revs den emellertid för att ge plats för den nuvarande (IV).

III: Ny träkyrka uppfördes 1914, efter ritningar av arkitekt G. Améen, på åsen genom Idrebyn. Kyrkan hade korsformad plan med torn över korsmitten. /&/ Kyrkan brann ner till grunden 1925.

IV: Den nuvarande träkyrkan består av ett rektangulärt långhus med invändigt något smalare kor, sakristia i norr och västtorn. Den uppfördes 1933 efter arkitekt Knut Nordenskjölds ritningar, i en stil som erinrar om föregångaren på platsen (II).

Exteriören är panelklädd och vitmålad. Långhusfasaderna i norr och söder indelas i fönsteraxlar genom enkla pilastrar och genombryts av rektangulära fönsteröppningar. Västtornet kröns av en rikt utformad lanternin i tre avsatser, med fantasifullt utformade ljudöppningar. Entrén till kyrkorummet sker genom tornets bottenvåning. Kyrkan är en enskeppig salkyrka med smalare, raktavslutat kor, täckt av ett tunnvalv. Väggen ovanför altaret pryds av ett krucifix, som liksom predikstolen är formgiven av Carl Fagerberg 1933.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt en bod och en teknisk byggnad.

Kyrkan omringas åt alla håll av kyrkogården och kyrkotomten omgärdas i sydväst och i nordväst av en mur av natursten. Området med kyrka, prästgård och kyrkogård utgör ett avskilt sammanhängande miljö i närheten av byns övriga bebyggelse.

Kyrkogårdsplatsen är äldre än nuvarande kyrka, och kan ha anor som sträcker sig så långt tillbaka som till den första kyrkan som uppfördes på platsen under sen medeltid. I kyrkogårdens nordvästra hörn skall ursprungligen ett kors ha stått, där de första gudstjänsterna förrättades i det fria. Gravplatsen bör ha brukats fram till 1910-talet då en ny kyrka uppfördes på ny plats på bergssluttningen.

Nuvarande kyrkogård utformades på 1930-talet i samband med uppförandet av kyrkan. Den färdigställdes, liksom muren, några år senare. Kyrkogården omgärdas i nord- och sydväst av en mur av natursten vilken till större del utgör stöd åt fyllnadsmassorna som fraktats dit för ändamålet. Mot sydost, i den yngre delen, avtar nivåskillnaden och muren övergår till vall. Kyrkogården har ytterligare nivåskillnader på vissa platser, större oregelbundna gravkvarter med gräsytor som delvis avgränsas av asfalterade alléer, äldre höga träd och buskuppsättningar. Två grindförsedda ingångar finns, en i sydväst och en i nord.

I sydöstra delen står två byggnader. Den ena, en knuttimrad och rödfärgade bod, används som förråd och bör härstamma från slutet av 1800-talet. Den andra och större uppfördes 1995 som teknisk byggnad för kyrkogårdens och områdets skötsel.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt en bod och en teknisk byggnad.

Kyrkan omringas åt alla håll av kyrkogården och kyrkotomten omgärdas i sydväst och i nordväst av en mur av natursten. Området med kyrka, prästgård och kyrkogård utgör ett avskilt sammanhängande miljö i närheten av byns övriga bebyggelse.

Kyrkogårdsplatsen är äldre än nuvarande kyrka, och kan ha anor som sträcker sig så långt tillbaka som till den första kyrkan som uppfördes på platsen under sen medeltid. I kyrkogårdens nordvästra hörn skall ursprungligen ett kors ha stått, där de första gudstjänsterna förrättades i det fria. Gravplatsen bör ha brukats fram till 1910-talet då en ny kyrka uppfördes på ny plats på bergssluttningen.

Nuvarande kyrkogård utformades på 1930-talet i samband med uppförandet av kyrkan. Den färdigställdes, liksom muren, några år senare. Kyrkogården omgärdas i nord- och sydväst av en mur av natursten vilken till större del utgör stöd åt fyllnadsmassorna som fraktats dit för ändamålet. Mot sydost, i den yngre delen, avtar nivåskillnaden och muren övergår till vall. Kyrkogården har ytterligare nivåskillnader på vissa platser, större oregelbundna gravkvarter med gräsytor som delvis avgränsas av asfalterade alléer, äldre höga träd och buskuppsättningar. Två grindförsedda ingångar finns, en i sydväst och en i nord.

I sydöstra delen står två byggnader. Den ena, en knuttimrad och rödfärgade bod, används som förråd och bör härstamma från slutet av 1800-talet. Den andra och större uppfördes 1995 som teknisk byggnad för kyrkogårdens och områdets skötsel.