RASBOKILS KYRKA

Rasbokils kyrka är till format och planlösning en för Uppland typisk senmedeltida mindre sockenkyrka. Hela byggnaden uppfördes omkring år 1500. Den är en tornlös salkyrka med putsad fasad. Murarna är av gråsten, medan gavelröstena är av tegel med tidstypiska blinderingar. Fasaden är gul med dekor i vitt. Det höga sadeltaket är spåntäckt. De flesta fönstren förstorades under 1700-talet, dock finns bara ett mot norr. Flera av den tidens bågar med smidda beslag är bevarade, liksom vapenhusets dörr i gustaviansk stil med skuren dekor.
Kyrkan är bland landets medeltidskyrkor en av det fåtal, som inte genomgått någon till- eller ombyggnad. Den är enskeppig bestående av ett långhus med två höga stjärnringsvalv, och ett lika brett korparti med ribbvalv. Samma typ av valv finns i vapenhuset, och samtliga valv är ursprungliga.

Rasbokils kyrka är till format och planlösning en för Uppland typisk senmedeltida mindre sockenkyrka. Hela byggnaden uppfördes omkring år 1500. Den är en tornlös salkyrka med putsad fasad. Murarna är av gråsten, medan gavelröstena är av tegel med tidstypiska blinderingar. Fasaden är gul med dekor i vitt. Det höga sadeltaket är spåntäckt. De flesta fönstren förstorades under 1700-talet, dock finns bara ett mot norr. Flera av den tidens bågar med smidda beslag är bevarade, liksom vapenhusets dörr i gustaviansk stil med skuren dekor.
Kyrkan är bland landets medeltidskyrkor en av det fåtal, som inte genomgått någon till- eller ombyggnad. Den är enskeppig bestående av ett långhus med två höga stjärnringsvalv, och ett lika brett korparti med ribbvalv. Samma typ av valv finns i vapenhuset, och samtliga valv är ursprungliga.

Rasbokils kyrka ligger några km norr om Rasbo, till vilken den är annexförsamling sedan länge. Vid kyrkan ligger en Trefaldighets källa. Äldre sakristimurar tyder på att kyrkan haft en föregångare, troligen en träkyrka.

Nuvarande kyrka är uppförd av gråsten med tegel i gavelröstena. Det är en salkyrka i tre travéer med sakristia i norr och vapenhus i söder. De spetsiga gavelröstena är dekorerade med blinderingar.

Kyrkans äldsta mur finns mellan sakristia och kor, den härstammar från en tidigare folkungatida sakristia. För övrigt är hela kyrkan, med stjärnvalven, uppförd omkring 1500. Kalkmålningarna är utförda under 1500-talets tidigare del av den s.k. Rasbolkilsmästaren.

Kyrkan står relativt oförändrad. 1700-talet innebar vitkalkning invändigt och reparation av valven som var i dåligt skick. På 1870-talet togs det norra fönstret upp och exteriören rappades. Interiören restaurerades 1909-1910 under ledning a Sigurd Curman, då framtogs medeltidsmålningarna.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Rasbokils kyrka är till format och planlösning en för Uppland typisk senmedeltida mindre sockenkyrka. Hela byggnaden uppfördes omkring år 1500. Den är en tornlös salkyrka med putsad fasad. Murarna är av gråsten, medan gavelröstena är av tegel med tidstypiska blinderingar. Fasaden är gul med dekor i vitt. Det höga sadeltaket är spåntäckt.
Den gamla kyrkogården har antagligen samma gränser som under medeltiden. Den utgörs av en plan gräsbeväxt yta, genomkorsad av ett fåtal grusgångar och inramad av en enkel kallmur huvudsakligen av fältsten. Två grindar är i 1700-talssmide, på murade och putsade stolpar. De flesta gravvårdarna är anspråkslösa, bestående av resta stenar och små kantramar, förutom ett litet antal större grusgravar med kantram. Väster om vapenhuset står en runsten med kors.
Två genombrott i den västra muren leder till den nya kyrkogården. Den sluttar svagt mot väster och inramas av häckar och buskar, men har i övrigt samma karaktär som den gamla. Söder om den nya delen leder en slingrande gång till en senare anlagd minneslund, som omges av låga mjuka kullar.

En liten och ålderdomlig knuttimrad bod står utanför västra kyrkogårdsmuren. Fasaden är till största delen en gammal handhyvlad locklistpanel. Taket är täckt med enkupigt tegel. Vindflöjeln i svartplåt bär årtalet 1797. Den är ett välbevarat exempel på en byggnadstyp som var typisk på äldre tiders kyrkogårdar.

Byggd 1745-46 som en tornformad inbyggd klockbock med öppet klockrum. Detta brädades in och försågs med luckor 1834. Stilen är en förening av barock och rokoko, där dörrarna åt fyra håll är ett karakteristiskt drag. Stapelns två klockor är ursprungligen från 1766 och 1768. Klockstapeln ingår i en familj av likartade staplar, där framför allt Morkarla men också Ekeby ingår, liksom de vid Dannemora gruva och Karlholms bruk.

Rasbokils kyrka är till format och planlösning en för Uppland typisk senmedeltida mindre sockenkyrka. Hela byggnaden uppfördes omkring år 1500. Den är en tornlös salkyrka med putsad fasad. Murarna är av gråsten, medan gavelröstena är av tegel med tidstypiska blinderingar. Fasaden är gul med dekor i vitt. Det höga sadeltaket är spåntäckt.
Den gamla kyrkogården har antagligen samma gränser som under medeltiden. Den utgörs av en plan gräsbeväxt yta, genomkorsad av ett fåtal grusgångar och inramad av en enkel kallmur huvudsakligen av fältsten. Två grindar är i 1700-talssmide, på murade och putsade stolpar. De flesta gravvårdarna är anspråkslösa, bestående av resta stenar och små kantramar, förutom ett litet antal större grusgravar med kantram. Väster om vapenhuset står en runsten med kors.
Två genombrott i den västra muren leder till den nya kyrkogården. Den sluttar svagt mot väster och inramas av häckar och buskar, men har i övrigt samma karaktär som den gamla. Söder om den nya delen leder en slingrande gång till en senare anlagd minneslund, som omges av låga mjuka kullar.

En liten och ålderdomlig knuttimrad bod står utanför västra kyrkogårdsmuren. Fasaden är till största delen en gammal handhyvlad locklistpanel. Taket är täckt med enkupigt tegel. Vindflöjeln i svartplåt bär årtalet 1797. Den är ett välbevarat exempel på en byggnadstyp som var typisk på äldre tiders kyrkogårdar.

Byggd 1745-46 som en tornformad inbyggd klockbock med öppet klockrum. Detta brädades in och försågs med luckor 1834. Stilen är en förening av barock och rokoko, där dörrarna åt fyra håll är ett karakteristiskt drag. Stapelns två klockor är ursprungligen från 1766 och 1768. Klockstapeln ingår i en familj av likartade staplar, där framför allt Morkarla men också Ekeby ingår, liksom de vid Dannemora gruva och Karlholms bruk.