STENEBY KYRKA

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

FÖRSAMLING 1995: STENEBY
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1686, år 1900: 2817, år 1995: 3905

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Noreby införlivad strax efter 1531. Billingsfors bruksförsamling utbruten 1761, men åter införlivad 1872. Befolkningstalen inkluderar Billingsfors bruk (år 1805: 486 inv.)

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen är belägen i de norra dalbygderna ungefär en mil söder om Bengtsfors. Kyrkan ligger naturskönt, på sluttningen mot sjön Iväg, i en bred uppodlad dalgång omkring Stenebyälven. Omedelbart sydost om kyrkan ligger prästgården. Strax sydost om kyrkans korparti står familjen Kavles gravkor från 1800-talets början.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt korparti, ett oktogonalt gravkor i öster samt torn i väster. I långhusets västra del finns betydande mursträckningar efter gråstenskyrka, troligen uppförd under äldre medeltid. I samband med grävningar under kyrkans golv 1958 påträffades grundmurar till det ursprungliga koret, vilket var smalare än långhuset och rakt avslutat i öster. Vid en ombyggnad 1732-33 tillkom det befintliga korpartiet. Långhuset förlängdes i väster 1751 och ett västtorn uppfördes. Gravkoret för familjen Frese tillbyggdes på 1790-talet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den vitputsade exteriören genombryts av stora, rundvälvda fönsteröppningar, sannolikt förstorade under 1800-talet. Långhuset har valmat sadeltak, medan tornet kröns av huv och lanternin. Samtliga yttertak är skiffertäckta. Ingång i väster via tornets bottenvåning; en korportal i söder igensattes vid restaurering 1957-58 efter förslag av arkitekt Ärland Noreen. Kyrkorummets putsade väggar och brädvälvda innertak erhöll år 1895 målade dekorativa ramverk. Efter att de en tid varit övermålade återställdes de vid inre restaurering 1984-85, under ledning av arkitekt Janne Feldt. Då tillkom också läktarunderbyggnaden, med smårum för skilda funktioner. Altaruppsatsen utfördes av Nils Falk vid 1700-talets mitt, medan predikstolen är ett verk av Erik Grund från 1779.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I kyrkan finns begravningsvapen över socknens adliga familjer (Ugglas, Svinhufvuds och Ahlefeldt).

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smida gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.

Själva kyrkoanläggningen innefattar kyrkan med den etappvis utvidgade kyrkogården. Sydöst om kyrkan finns två vitputsade mindre byggnader. Dels det Kaflerska gravkoret (1820-tal), med skiffertäckt tälttak och dels en f d arkivbyggnad (1906), ombyggd till toalett. Intill kyrkan och prästgården, längs åsryggen i nord-sydlig riktning, leder ett par äldre generationer av nuvarande länsväg 172, belägen ca 200 meter öster om kyrkan och åsen i en lägre terräng. På "nya kyrkogården", kyrkogårdens nordligaste del, finns ett vitputsat bårhus (1935).

Kyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats flera gånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan. På 1830-talet började området norr om kyrkan tas i bruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmuren närmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgning av kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200 meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 "nya kyrkogården" som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar 1972 och 1986 mellan "gamla" och "nya" kyrkogården har de olika delarna av kyrkogården knutits samman på båda sidor om en av föregångarna till länsväg 172.

Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delar finns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972 års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindar varav de äldsta är söder och väster om kyrkan. Till "Nya kyrkogården" längst i norr finns smidesgrindar mot väster (huvudentrén vid vägen) och mot söder. Längs den äldsta landsvägssträckningen väster och norr om kyrkogården växer en rad med lönnar och på båda sidor om vägen rakt genom kyrkogårdsområdet finns rader med lindar. I övrigt inramas de olika kyrkogårdsdelarna av häckar. På "Nya kyrkogården" finns en liten allé med lindar från västentrén fram till bårhuset. I övrigt finns enstaka träd och på tidstypiskt sätt häckplanteringar på den yngsta delen från 1986. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västra delar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finns någon enstaka grusad grav samt längs västra kyrkogårdsmuren några smidda gravkors av varierande ålder. Yngre sådana finns också på "Nya kyrkogården". Alldeles söder om kyrkans sakristia (belägen öster om koret) finns det Kaflerska gravkoret och ett gravmonument över assesorn Otto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilar Johan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru, bosatta på säteriet Dingelvik.