KAGA KYRKA

KAGA KYRKOGÅRD
Kyrkogården ligger på en svagt nordligt utskjutande udde i Svartån. Det mycket flacka
landskapet kring Svartåmynnningen gör att den svaga höjdplaceringen av kyrkan räcker
för att göra den synlig över hela slätten. Inte minst den höga smala tornspiran bidrar till
samma sak. Formen på kyrkogården är nöjaktigt rektangulär och smalare i norr än i
söder, västra muren följer vägsträckningen utanför och är svagt bågformig. Kyrkan är
belägen mitt på kyrkogården, aningen dragen mot söder.
Kyrkogården kan delas i två huvuddelar. I väster den större gamla delen och öster om
denna den 1961 tillkomna nya delen.

Kaga kyrka
Den nuvarande kyrkan, som föregicks av en äldre kyrka på samma plats, är en av
Östergötlands bäst bevarade kyrkor från äldre medeltid. Den vitputsade kalkstenskyrkan
består av rektangulärt långhus med smalare absidförsett kor, sakristia i norr, vapenhus i
söder och torn i väster. På tornets södra sida, bredvid vapenhuset, finns överbyggnaden
till den så kallade Gerstorpsgraven. Långhus och kor täcks av två skilda sadeltak,
absiden har kontak. Det smäckra tornet kröns av en hög och spetsig spira. Kyrkorummet
nås via vapenhuset.

Av den romanska kyrkan från 1100-talet - enligt traditionen uppförd av konung Sverker
d.ä. 1137 - återstår långhus, kor med absid samt västtornet, som dock troligen
fullbordades något senare. Den nuvarande spiran tillkom förmodligen på 1400-talet och
byggdes om 1727 samt 1750. I mitten av 1400-talet välvdes kyrkan med kryssvalv.
Vapenhuset samt gravöverbyggnaden tillkom troligen på 1600-talet. Den nuvarande
sakristian uppfördes 1744-46. Kyrkan har i stort sett bevarat sitt medeltida utseende. I
sydportalen finns fortfarande den ursprungliga järnbeslagna dörren kvar. Interiören
präglas främst av de sengotiska valvmålningarna från mitten av 1400-talet.
Kormålningarna är utförda av den så kallade Risingemästaren, medan långhuset är
målat av dennes elev Amund.
I kyrkan finns även romanska väggmålningar - synliga endast från vinden över långhus
och kor. Den nuvarande inredningen tillkom vid en restaurering 1906-07 under ledning
av arkitekten T Thorén. Vid restaureringen uppfördes en läktare, kalkmålningarna
"framkallades och förstärktes" och i koret tillkom glasmålningar och en ny kalkmålning.
De sengotiska målningarna konserverades vid en restaurering 1973, då även två
ursprungliga portaler påträffades.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården består av en äldre ursprunglig del kring kyrkan som inte är
kvartersindelad. Gällande gravkarta är från 1911. Platserna är numrerade 1-177. Den
nya kyrkogården tillkom 1960 och har en gravkarta från 1961 som upptar platserna 1-
285.

Allmän karaktär
Mycket av det tidiga 1900-talets ståndsindelade kyrkogård har bevarats i Kaga även om
den gamla allmänna linjen i den inre norra delen av den gamla kyrkogården tagits bort
och alla grusade gravar utom en fått gräsbeläggning. I det gamla allmänna området finns
idag en blandning av yngre vårdar och kvarvarande äldre gravvårdar av linjetyp.
Hela den södra sidan bär ännu karaktär av köpegravsområde liksom gravlinjerna vid
norra och östra muren. Den dubbla gravlinjen utmed västra muren borde normalt sett
också ha varit ett köpegravområde men ter sig något speciellt i och med att den höga
rygghäcken gör den yttersta raden nästan oåtkomlig och att den upplevs ligga bakom
och utanför. Den främre raden med många små enkla gravvårdar verkar inträngd på
platsen.
Hela kyrkogården präglas också av rygghäckssytem och trädkrans, vilken undergår en
föryngringsprocess. I öster saknas häck vid muren, vilket ger kyrkogården en vacker
utsikt ut över nya kyrkogården och Svartån. Kyrkogårdsmuren av kalksten verkar till
största delen vara restaurerad i relativt modern tid. Det orestaurerade partiet mitt på
östra muren är troligen original och mycket gammalt.

Den nya kyrkogården präglas av sitt avancerade häcksystem, vilket får den att likna en
strikt fransk slottspark samt av den magnifika utsikten över det låglänta området vid
Svartån.

Omgärdning
Gamla kyrkogården
Väster: i väster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en
trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan
är släntad med gräs. Muren följer den gamla landsvägen och löper i en svag båge.
Trädkransen är till största delen under föryngring och innehåller idag två unga och en
äldre lind. På muren växer en ca 1 m hög oxbärshäck.
Norr: i väster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans.
Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad
med gräs. Trädkransen är under föryngring och består av fyra gamla och två unga
lindar. muren växer en ca 1 m hög oxbärshäck.
Öster: i öster omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en trädkrans.
Muren är ca 1,2 m hög och består av 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift. Insidan är släntad
med gräs. Intill de två ingångarna från nya kyrkogården har delar av muren murats om.
Trädkransen är intakt och består av sju höga lindar.

Söder: i söder omgärdas kyrkogården av en kyrkmur i huggen kalksten och en
trädkrans. Muren är ca 1,2 m hög och består av ca 0,2-0,5 m stor stenar i ca 5 skift.
Insidan är släntad med gräs. Muren var 1959 i dåligt skick och murades till stora delar
om. Trädkransen är intakt och består av fyra äldre lindar. På muren växer en ca 1 m hög
oxbärshäck.

Nya delen
Väster: i väster omges nya kyrkogården av gamla kyrkogården östmur.
Norr: i norr finns en kyrkogårdsmur och resterna efter en trädkrans. Muren består av
sprängd sten som är ca 1 x 1,5 m stor och lagd i 2 skift, höjden är ca 1 m. Av den på
gravkartan markerade trädkransen återstår två höga lindar (vars ålder vida överstiger
kyrkogårdens).
Öster: i öster finns samma kyrkogårdsmur som i norr. Av trädkransen återstår en
gammal lind.
Söder: i söder finns samma mur som i öster och norr kompletterad med en ca 2 m hög
idegranshäck i gränsen mot prästgårdens trädgård. Ingen trädkrans finns.

Ingångar
Väster: i västra muren finns en ingång strax norr om kyrkboden. En enkel trappa av fyra
kalkstenssteg leder upp till en smidespargrind mellan raka enkla kalkstensgrindstolpar.
Grinden är ornerad med raka enkla spjälor avslutade i små knoppar. Den är mycket lik
den norra grinden på nya kyrkogården.

Norr: Den gamla huvudgrinden
finns nära kyrkogårdens
nordvästra hörn. Grinden är en
pargrind i järn med enkla
bågornament och spjälor
avslutade som pilar. Längst ned
finns ett smalt fält med
kryssornament.
Grindstoplarna är av empirtyp
fyrsidiga och breda. De är putsade
och försedda med en svagt
spetsad huv av falsad svart plåt.
Nära nordvästra hörnet av nya kyrkogården finns en grind av samma typ som vid västra
ingången på gamla kyrkogården. Den står mellan enkla fyrsidiga granitstolpar. Den är
sannolikt tillkommen samtidigt med denna och flyttad från den gamla östra ingången
som var belägen i gamla kyrkogårdens sydöstra hörn, där nu en av öppningarna mellan
gamla och nya kyrkogården finns.
Söder: i söder byggdes en ny ingång i och med handikappanpassningen av kyrkan 1986.
Den består i en asfalterad ramp som över muren genom en öppning i den omgärdande
häcken. Rampen löper sedan parallellt med muren, förbi den toalettbod som uppfördes
vid samma tillfälle och ut på södra parkeringen. Längs med rampen finns ett enklare
räcke av smalt rundjärn.

Vegetation
Gamla kyrkogården.
Förutom trädkransen i omgärdningen finns ett flertal system av rygghäckar. I väster
delas den dubbla gravraden av en 0,8 m hög tujahäck.
På den inre norra delen av kyrkogården finns en nordsydligt löpande 0,8 m hög
oxbärshäck längst i väster och 3 östvästligt löpande 0,6 m höga häckar av samma slag. I
det rånga utrymmet öster om kyrkan finns 4 kortare östvästligt löpande häckar, från norr
först en 0,6 m hög oxbärshäck, därefter en 0,8 m hög idegranshäck och två 0,8 m höga
tujor. I det inre av den södra delen finns en östvästligt löpande 0,8 m hög tujahäck,
delad i 3 delar av grusgångarna. Den västligaste delen avslutas i öster som ett T mot den
nytillkomna handikappgången. Också den östligaste delen avslutas på detta sätt och
lämnar gravplatserna 78 och 79 utanför.
3 gravplatser i det nordöstra hörnet markeras av att två eller tre 3-4 m höga spetsiga
tujor placerats bakom dem. Kring gravplats 52-53, den enda bevarade grusgraven växer
4 mycket höga tujor som nästan helt döljer graven. Invid kyrkboden finns en kortare
syrénhäck och vid södra och norra ingångarna växer en låg cypress respektive en låg
tuja.

Nya kyrkogården
Nya kyrkogården präglas helt av sina häcksystem. På ömse sidor en mittgång växer i
östvästlig riktning 3 ca 0,9 m höga takåsklippta idegranshäckar. Dessa korsas på mitten
av 6 stycken nordsydligt löpande 0,8 m höga oxbärshäckar. Dessa avbryts av gångar
och blir därför ganska korta. Idegranshäckarna avslutas mot mittgången av 6 stycken ca
2 m höga figurklippta tujor.

Minneslunden i söder omges i nord och väst av en 0,4 m hög idegranshäck. Inom
lunden växer 5 unga träd.
På både den nya och den gamla delen markeras i de flesta fall de enskilda gravplatserna
med korta låga flankerande berberishäckar.

Gångsystem
Gamla delen
Gångarna består av krattat naturgrus och utgår från ett system med grus kring kyrkan
och en kringgående gång längs kyrkogårdens utkant vilken lämnar den yttersta
gravraden utanför. På den inre norra delen finns endast gräsgångar. Öster om kyrkan
finns tre korta smala östvästliga grusgångar mellan gravraderna. I den inre södra delen
löper två nordsydliga gångar och två korta östvästliga som delar gravområdet söder om
kyrkan. På den plats där gravplats 94 och 95 markerats har grusgången breddats och en
gräsmatta tillkommit närmast kyrkan, så att gravplatsen är borta.

Delar av gångarna i söder har
handikappanpassats och belagts
med relativt stora
kalkstensplattor. Denna gång
startar vid kyrkan huvudingång,
via vapenhuset och
leder sedan genom gravkvarteret
söder därom (där
platserna 87 och 70 tagits bort
för att ge plats, svänger österut
längs huvudgrusgången fram
till gravplats 75 varefter den
går över muren mellan
gravplatserna 57 och 58.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på plats har ett tidinnehåll mellan 1854 och 2004. Ett mycket stort antal
stenramsgravar av den typ som helt dominerade 1958-års kyrkogård finns bevarade, 25
stycken. Samtliga utom en är dock överväxta med gräs. Bland dessa dominerar i
utkanten av kyrkogården höga smala vårdar från seklets början medan det i det inre av
kyrkogården huvudsakligen rör sig om låga breda vårdar av 1940- och 1950-talstyp. Ett
par av de stora gravanläggningarna, i nordöstra och sydöstra hörnen av gamla
kyrkogården omges med mycket höga tujor.
I den inre norra delen finns ett fåtal vårdar (7 st) av allmän linjetyp kvar. Dessa är
daterade mellan 1920 och 1954.
Bland de ovanligare vårdarna ingår ett stort gjutjärnskors och en vård i form av ett
gotiskt fönster i samma material (ytterligare en finns bland de undanställda vårarna).
Även ett äldre granitkors finns.
Titlarna på gravvårdarna är mycket varierade. 26 olika titlar förekommer. Visserligen
dominerar Hemmansägarna/ lantbrukarna stort (21 fall), särskilt bland de stora vårdarna
i kyrkogårdens utkant. Ibland används andra titlar som Rusthållare (2 fall) samt
Nämndeman (2 fall) och Häradsdomare (ett fall), dessa markerar sammhällelig position
inom hemmansägareklassen. Även den enda Agronomen får räknas hit, även om han i
detta fall var inflyttad från Ungern.
Kyrkans eget folk är företrätt av 3 Komministrar, 3 Kyrkvärdar och en av vardera
Organist, Kyrkogårdsvaktmästare och Klockare samt en med titeln Ringkarl, vilket
torde vara det samma som klockare. Två Folkskollärare finns också, i det ena fallet
samma person som Organisten, en vanlig yrkeskombination på landsbygden.
Flera titlar visar att närheten till staden lett till ett mer varierat näringsliv än vad som
alltid är vanligt på landsbygden. Stationsföreståndare och Banvaktsförman torde vara
kopplade till järnvägen och Bränninge station. Till hantverkarna hör en snickarmästare,
en smidesmästare och en trädgårdsmästare, samt något ovanligare, en konditor. Till de
högre samhällskiktet hör en Fabrikör och en Inspektör. Kvinnorna har titlar som
Affärsinnehavarinna, Barnsköterska, Bokhållare och Hustru (i detta fall huvudman för
gården). Betydligt modernare är titeln Jounalist som också förekommer.
Den nya kyrkogården innehåller huvudsakligen låga breda vårdar från tiden 1961-2005.
I väster är de något smalare. Här finns fortfarande gott om utrymme. På plats 214 ligger
hembygdsforskaren Henry Glad, författare till 2 volymer av hembygdsboken Kaga i
ditt sköte röjes begravd.

Minneslund
Minneslunden anlades efter beslut 1993 och är belägen i den sydligaste delen av nya
kyrkogården.
Lunden skiljs från den övriga nya kyrkogården av en 0,4 m hög idegranshäck. Innanför
denna finns en gräsmatta och fem unga träd, oregelbundet placerade, samt några
rosenrabatter. I västra delen av lunden finns en korsformig gång av trädgårdsplattor som
leder fram till en natursten med den inhuggna texten minneslund.

Byggnader
I sydvästra hörnet av kyrkogården står en
byggnad som på äldre kartor kallas
kyrkbod, sannolikt en medeltida
tiondebod. Byggnaden är vitrappad och
står på en kalkstenssockel av samma slag
som kyrkan. Taket är av tjärade spån.
Porten ut mot kyrkogården är mycket
ålderdomlig och sannolikt i original. Den
består av kraftiga brädor av tjärat trä. Den
är försedd med medeltida smidda beslag.
Den utgör en enklare variant av
kyrkporten.
Ytterligare en svart tjärad port finns mot
vägen i väster. Denna har överfångsfönster
och en rombisk ribbad dekor. Den är av
senare datum, sannolikt tidigt 1900-tal.
Toalettboden uppfördes 1991 i samband
med att handikappingången byggdes från
parkeringen i söder. Den stilanpassades till
de äldre bodar som redan fanns.
Den är vitrappad med svart plåttak och är
försedd med en dörr med samma dekor
som kyrkbodens västra port.

Utanför grinden till nya kyrkogården finns
ett garage/redskapsbod uppfört samtidigt
som den nya kyrkogården anlades 1960-
61.
Byggnaden är av enkelt slag Den är
vitrappad, har svart falsat plåttak och har
portar och fönster målade i svagt grönaktig
färg. 1 garageport, två dörrar och ett
fönster.

Övrigt
De flesta gravplatserna på gamla kyrkogården är avgränsade från varandra av låga korta
berberishäckar.
Kyrkogården är försedd med glasklotarmaturer, varav flera vid inventeringstillfället
blåst sönder i stormen i januari 2005. Också tornet fick svåra stormskador i putsen vid
samma tillfälle.
De sex museivårdarna står idag mycket undanskymt, under de höga tujorna i sydöst och
borde ges en bättre placering.

FÖRSAMLING 1995 - KAGA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 574, 1900: 645, 1995: 469

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken..

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger fem kilometer nordväst om Linköping på en svag höjd ute på slätten med vida utblickar. Genom det karakteristiska smala tornet är den välkänd och synlig från alla håll. Prästgården är enda byggnad i anslutning till kyrkan, resten av kyrkbyn är utskiftad. På kyrkogården finns ett gravkapell. På lite avstånd återfinns f.d. skolan samt en hembygdsgård. Miljön är av riksintresse. Från Kaga härrör fragment av en tidig gravvård, nu i Lindköpings stiftsbibliotek, vilket kan antyda att en kyrka existerat här redan under 1000-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan är till sin kärna helt bevarad från äldre medeltid och består av rektangulärt långhus, ett smalare absidkor och ett samtida västtorn. Enligt traditionen byggdes den av kung Sverker d.ä. 1137. Vapenhuset på sydsidan och intilliggande gravkor för familjen Gyllenram tillkom på 1600-talet. Åren 1744-46 byggdes en rymlig sakristia på nordsidan.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är putsad under spåntäckta takfall (spåntäckningen härrör från restaureringen 1965-66). Västtornets klockvåning är artikulerad med lisener och en bågfris. Den resliga tornspiran har medeltida ursprung, men är ombyggd 1727 och 1750. Vid den yttre restaureringen 1965-66 markerades långhusets ursprungliga portaler i norr och söder, sedan länge igenmurade. Huvudingång i söder via vapenhuset (västportalen igensatt). En smal korportal finns i söder. Den romanska kyrkan har varit rikt utsmyckad. Av stenskulpturen återstår en biskopsgestalt och ett liggande lejon, troligen från någon av kyrkans portaler. Ovan kyrkorummets senmedeltida valv finns betydande delar av en romansk målningssvit bevarad, troligen från 1200-talets första hälft. Den nutida kyrkorummet präglas framförallt av de senmedeltida förändringarna, när ribbvalv slogs samt väggar och valv pryddes med kalkmålningar. Koret målades av Risingemästaren och långhuset av dennes elev Amund. Vid restaureringen 1906-07, efter förslag av arkitekten av Thor Thorén, togs kalkmålningarna fram och förbättrades samt kom-pletterades med en ny kalkmålning i absiden av konstnär Edward Bergh. Samtidigt tillkom glasmålningen i östfönstret, en ny läktare och dopfunten. Predikstolen är utförd av N Österbom 1747. De medeltida målningarna konserverades 1973.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I vapenhuset finns kyrkans 1400-talsaltarskåp.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kaga är en medeltida socken och omnämns 1310 som Kawu, Kafhögha och Kaugha.
Kaga kyrka är en av länets bäst bevarade tidigmedeltida kyrkor. Kyrkan uppfördes, enligt sägen, år 1137 av kung Sverker. Den har ett rektangulärt långhus, absidkor, vapenhus i söder, sakristia i norr samt torn i väster. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgade i en bruten vit ton. Samtliga takfall är belagda med spån. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Interiören har en senmedeltida prägel med valv och framtagna kalkmålningar. Över valven finns tidigmedeltida kalkmålningar bevarade. Kyrkomiljön utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrkogården omgärdas av en halvmur av kalksten. Ingångar finns i söder och väster. I den senare finns järnsmidesgrindar från 1800-talets början. På kyrkogårdens sydvästra del finns en äldre byggnad av okänd ålder. Den omnämns på äldre kartor som "kyrkbod". Den iordningsställdes som bisättningsbyggnad 1936 efter ritningar utförda av arkitekt Erik Fant. Byggnaden har putsade fasader under ett toppigt tak, täckt med mönsterlagt spån.
Mycket av det tidiga 1900-talets ståndsindelade kyrkogård har bevarats i Kaga även om den gamla allmänna linjen i den inre norra delen av den gamla kyrkogården tagits bort och alla grusade gravar utom en fått gräsbeläggning. I det gamla allmänna området finns idag en blandning av yngre vårdar och kvarvarande äldre gravvårdar av linjetyp. Hela den södra sidan bär ännu karaktär av köpegravsområde liksom gravlinjerna vid norra och östra muren. Den dubbla gravlinjen utmed västra muren borde normalt sett också ha varit ett köpegravområde men ter sig något speciellt i och med att den höga rygghäcken gör den yttersta raden nästan oåtkomlig och att den upplevs ligga bakom och utanför. Den främre raden med många små enkla gravvårdar verkar inträngd på platsen. Hela kyrkogården präglas också av rygghäckssytem och trädkrans, vilken undergår en föryngringsprocess. I öster saknas häck vid muren, vilket ger kyrkogården en vacker utsikt ut över nya kyrkogården och Svartån. Kyrkogårdsmuren av kalksten verkar till största delen vara restaurerad i relativt modern tid. Det orestaurerade partiet mitt på östra muren är troligen original och mycket gammalt. Den nya kyrkogården präglas av sitt avancerade häcksystem, vilket får den att likna en strikt fransk slottspark samt av den magnifika utsikten över det låglänta området vid Svartån.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kaga var sannolikt en central och viktig plats redan under vikingatiden och det var
säkert ingen slump att kyrkan byggdes här. Ett par uppgifter från vikingatid talar för
detta.
I vapenhusets östra vägg finns en runsten
inmurad. Den har inte ingått i något
gravmonument och har sannolikt stått
fritt. Stenen saknar kristet kors och
stungna runor och kan därför vara äldre
än kristnandet. Ornamenten består av en
enkel ormfigur. Det vill säga så kallad
sydskandinavisk stil. Texten lyder:
Tufi:raisti:stain:iftir:Lithbufi:fathur:sin.
Tove reste denna sten efter Lid-Bove sin
fader.
Namnet Lid-Bove antyder att han varit medlem av Thingalidet, kungens personliga
livvakt. Medlemskap i detta garde var förbehållet de främsta stormännen i landet och
Lid-Boves och Toves släkt ägde sannolikt det gods som sedan skulle bli den kungliga
Sverkersättens stamgods.
I Stifts och landsbiblioteket i Linköping
förvaras en skadad lockhäll till en så
kallad eskilstunakista som när den
upptäcktes 1860 låg som trappsten i Kaga
prästgård.
Eskiltunakistorna var gravmonument
bestående av en stenkista ofta med höga
gavlar som stod ute på kyrkogården. De
brukar dateras till den allra första kristna
tiden, kring 1050-1100. De är särskilt
vanliga i västra Östergötland och brukar
ses som en indikation på att en kyrka
funnits på den aktuella platsen redan
under missonstiden.
Texten lyder sinkr:let .......eftir:frithelfi
kuna :sin kuhialbi :sialu: enas
Det vill säga Sinkr lät (göra stenen) efter
Fridelf sin goda hustru, gud hjälpe hennes
själ.

Runstenen och eskilstunekistehällen antyder att en kyrka eller i alla fall en
begravningsplats funnits på platsen före den nuvarande kyrkan.
Uppgifterna om kyrkogårdens existens är annars mycket tidiga och kopplade till den
stormansgård som ska ha legat i det gamla byläget mellan kyrkan och ån. Kagagodset
omfattade de tre byarna Kaga, Alguvi och Sättuna. Samtliga med centrala namn. Kaga
uttolkas som Kaghöga, det vill säga (grav)högarna vid sankmarken. Alguvi som alla
gudars vi (altare) och Sättuna som (det befästa) gårdstunet vid vattnet. Godset liksom
kyrkan och kyrkogården kopplas intimt samman med den kungliga Sverkersätten.
Sverker var gift med sin företrädare Inge den yngres änka Ulfhild och utropades till
kung 1130. Enligt traditionen skall han ha låtit bygga Kaga kyrka 1137 och vid
invigningen låtit döpa sin gamle far kung Kol (eller Cornica) som strax därefter dog och
blev den första att begravas på Kaga kyrkogård. Enligt vissa forskare skall denne Kol
eller Cornica dock vara ytterligare ett par generationer äldre och kunna identifieras med
kung Erik Årsälls far, död redan 1088. Kagahällen visar dock att kyrkogården redan var
i bruk när och om denna begravning skedde. Möjligen avses att kung Kol skulle varit
den första att begravas intill eller i den då nya stenkyrkan.
Från tidig medeltid stammar också ett myntfynd som gjordes 1699.
Fyndomständigheterna är oklara, men fyndet är sannolikt gjort i eller nära kyrkan.
Fyndets omfattning är också oklar, men en del av det tillhörde fornforskaren och
kyrkoavbildaren Elias Brenners privata samling i början av 1700-talet. Fyndet innehöll
bland annat gotländska mynt och anses nedlagt före mitten av 1200-talet. Var mynten
finns idag är också oklart (se Myrberg 2004).
Kagagodset upphörde som sådant sannolikt i och med att det skänktes till domkyrkan.
Det fanns inte kvar i medeltida källor från 12- och 1300-tal. Socknen präglas då och
långt fram i tiden av en relativt välbärgad bondeklass på stora gårdar.
Inga övriga minnen från den medeltida kyrkogården finns bevarade idag. Men
tillbyggnaden av kyrkan under 14- och 1700-talet gör att medeltida gravar kan finnas
under dessa byggnadsstrukturer. Först från 1600-talet finns nya spår av en äldre
kyrkogård.

Ett säteri, Gerstorp, finns i socknen.
Vilket också avspeglar sig i gravar och
gravmonument. För ägarna av detta säteri
byggdes ett gravkapell någon gång på
1600-talet väster om vapenhuset. Här står
en lång rad kistor från 1600-talet och
framåt placerade.
Inne i kyrkan finns också
begravningsvapen tillhörande familjerna
Garff och Gyllenram. Hans Mårtensson
Garff och hans hustru Christinas gravsten
finns i vapenhuset, men var tidigare
inmurad på gravkapellet utsida. Den har
naturalistiska porträtt av paret, så som de
såg ut i livstiden.

Från stormaktstiden finns också en av de för 1600-talet karaktäristiska
kalkstensgravvårdarna i behåll. Den står idag på undanskymd plats under de stora
tujorna i sydöstra hörnet av gamla kyrkogården. Texten är aningen svårläst men den
förefaller vara rest över en bonde vid namn Bergerson (Birgersson) 1645.
Från 1700-talet finns inga gravvårdar bevarade, däremot finns kartmaterial som
innehåller information om Kaga by, kyrka och kyrkogård.

Kaga kyrkogård finns avbildad på historiska kartor vid två tillfällen från 1700-talet
(arealavmätning 1710 och storskifte 1767) och två tillfällen från 1800-talet (laga skifte
1867 och häradskartan 1870). Samtliga kartor visar en kyrkogård med samma utsträckning
som gamla delen av kyrkogården har idag. På platsen där nya kyrkogården
senare anläggs finns landsvägen och ett gärde.
Byn ligger samlad norr om kyrkan med undantag av prästgården vars tomt tar upp hela
södra sidan av kyrkmuren. På storskifteskartan finns också enklare avbildningar av
kyrkan och gårdarna. Gårdarna verkar stora och välmående och kyrkan är försedd med
sin höga spira.

Den äldsta på plats bevarade gravvården är en anslående gotisk gjutjärnsvård som står
intill östra muren på gamla kyrkogården rest 1846 eller 1854. Den ingår tillsammans
med den relativt anonyma röda granitvård som står bredvid i ett samlat monument.

Texten på gjutjärnsvården lyder:
Här under hvila bokhållaren A.J.
Widoffs båda makar Joh.Car. Pettersson
född d 20 mars 1818 död d 2 januari
1846. An Chr Pettersson född d 13 maj
1810 död d 25 december 1854.
På den enklare röda granitstenen står
endast A J Widoffs familjegrav, vilket
bör betyda att bokhållaren själv ligger i
denna sedan hon överlevt sina bägge
makar.

Av nästan samma datum är vården över komministern C A Nerman, död 1853. Denna
finns också intill östra muren.
Ytterligare 6 vårdar från 1800-talets senare hälft finns bevarade på ursprunglig plats,
medan ytterligare 4 finns bland de undanställda vårdarna i sydöstra hörnet och en ligger
bland de undanlagda på västmuren.
Den gällande gravkartan över den gamla kyrkogården upprättades redan 1911. Kartan
visar en tidstypisk kyrkogård med stora köpegravsplatser längs med murarna och söder
om kyrkan och betydligt mindre allmänna grafplatser i den inre norra delen.
Omdisponeringen av den gamla allmänna linjen är inritad för hand ovanpå den gamla
texten.

På framsidan av Henry
Glads hembygdsbok (Glad
1998) finns ett flygfoto av
kyrkmiljön, sannolikt taget
1939 då en serie liknande
bilder togs. Fotot visar stora
delar av den norra delen av
kyrkogården. Bilden visar
tydligt samma ståndsindelade
kyrkogård som
också syns på kartan.
De gravar som syns på
bilden är nästan uteslutande
grusgravar omgivna med
häckar. Både utmed
murarna och på utsidan av
den inre norra delen. Där de
allmänna gravarna fanns är
det gräsmatta.
Kyrkogården omges av en
hög trädkrans och har sin
ingång från norr.

Där parkeringen ligger idag finns idag ligger prästgårdens ekonomibyggnader.
Kyrkogården har en högt uppväxt trädkrans. På framsidan av de första upplagorna av
Bengt Cnattingius kyrkobeskrivning av Kaga kyrka finns en liknande bild som denna
gång visar större delen av södra kyrkogården. Här är samtliga gravar stora och
rektangulära grusgravar oftast omgivna av häckar, men ibland också av stenramar.
Bilden är tagen av den kände Linköpingsfotografen Arne Gustavsson sannolikt någon
gång under 1940-1950-talet.
1937 genomfördes en restaurering av det Gyllenramska gravkoret inklusive de där
placerade kistorna.
Från 1942 finns ett dokument i ÖLM:s arkiv som omnämner en utvidgning av
kyrkogården omedelbart öster om kyrkan. Någon utvidgning av kyrkogården på denna
sida gjordes inte före 1961 och utsträckningen var densamma redan på
arealavmätningskartan från 1710 varför termen utvidning snarare måste vara teknisk i
detta fall.
Vid arbete på kyrkogården hade grundmurar, sannolikt för en planerad utbyggnad av
kyrkan blottats, dessa ligger kvar under mark (brev ÖLM:s arkiv 29.1.1943). De
påträffade murarna torde vara de som lades ut 1796 eftyer en plan av murarmästaren
Seurling. Dessa arbeten avbröts samma år då det stod klart att medel från den gravfond
som hängde samman med Gerstorpgraven inte kunde användas för arbetena.
1959 ommurades den södra kyrkogårdsmuren som befunnits vara i mycket dåligt skick.
Också den västra och norra muren förefaller ha åtgärdats vid samma tillfälle. Även om
detta inte framgår i källan.
Sannolikt gjordes den förändring som innebar att den allmänna linjen lades om och togs
bort på grund av platsbrist före anläggandet av den nya kyrkogården. Denna invigdes
1960 och togs i bruk för begravningar från och med 1961. I de handlingar som
upprättades finns kartor över den gamla kyrkogården och en karta över de sammanlagda
nya och gamla delarna. Kartan över den gamla kyrkogården visar i detalj hur denna såg
ut vid tiden. Samtliga gravplatser förefaller ha varit grusade med stenramsgravar. Enda
undantaget är två rader gravar direkt norr om sakristian, vilka måste utgöra den
allmänna linjen. På norra och västra utkanten av den inre norra delen finns också stora
grusgravar, medan de mittersta partiet av denna del av kyrkogården är upptagen av en
blandning av mycket små vårdar och oregelbundet lagda grusgravar.
1986 genomfördes flera förändringar på kyrkogården i och med genomförande av
handikappanpassning. En ny ingång gjordes direkt från parkeringen. En handikappramp
anlades över muren, mitt på södra sidan. Intill denna uppfördes en toalettbod. Samtidigt
lades en del av grusgångarna om. En del av gångarna belades med kalkplattor för att
underlätta framkomligheten med rullstol, ett arbete som sedan kompletterades 1993.
Denna plattgång drogs fram till ingången vid vapenhuset. För att ge plats för gången
öppnades en lucka i gravkvarteret direkt söder om vapenhuset och några äldre
gravstenar flyttades. Gravplatserna 70-71 och 86-87 kom att beröras.
Den senaste större förändringen var att minneslunden anlades på platserna 262-281 på
nya kyrkogården efter ett beslut 1993.