Kyrkogården ligger kring kyrkan med huvudsaklig begravningsyta i söder, men med mindre
områden för gravsättning i öster och väster. I nordost finns mestadels sekundärt uppställda
vårdar på en yta som tidigare främst var avsatt för begravning av socknens präster. Det sägs
dock att vissa av vårdarna ställdes upp som minnesstenar, medan den avlidne begravdes i en i
en familjegrav på en annan kyrkogård. Öster om kyrkan finns bl a en stor gravplats som
tillhör familjen Wijkström som var ägare till Marieholms gård. Nordväst om tornet finns en
mindre yta som rymmer sju gravplatser. Söder om kyrkogårdens huvudingång finns bara en
markerad gravplats (familjen Arbmans).
I övrigt är det den södra delen av kyrkogården som utgör gravsättningsyta. Här finns omkring
150 gravplatser i bruk. Gravvårdarna står i rader i gräsmattan. Någon enstaka gravplats har en
grusad yta. I områdets mitt finns en trolig tidigare mittgång med vårdarna vända mot gången,
den ena raden mot öster och den andra mot väster. I övrigt står vårdarna mestadels vända mot
öster. Undantaget är några vårdar som står längs muren i söder vilka är vända mot norr. Även
några vårdar längst i öster utgör undantag då de är vända mot väster. Många av kyrkogårdens
gravplatser har brukats av samma familj under mycket lång tid.
På kyrkogården finns många påkostade, äldre gravvårdar med olika utformning och i olika
material. De äldre gravvårdarna tillsammans med kyrka, gravkor och redskapsbod bidrar till
den ålderdomliga karaktär som den gamla kyrkogården besitter.
Omgärdning och ingångar
Mot söder finns en hög, kallmurad stödmur av natursten. I sydost och öster muren dock lägre.
I norr finns en bit äldre stödmur av kallmurad natursten, medan den nordvästra delen är utförd
som en låg mur av cementfogade, huggna block. Mot väster finns en stödmur av kluvna
stenblock i cementbruk. En ingång finns i väster med toppiga grindstolpar av granit och
grindar av svartmålat smide. Två öppningar finns i muren mot parkeringen i norr, en på var
sida om redskapsboden.
Översiktig vegetationsbeskrivning
Kyrkogården omgärdas inte av någon egentlig trädkrans. Lindar och någon kastanj finns
utanför kyrkogårdens västra mur och några lönnar i öster. På kyrkogårdens norra del står
några enstaka träd. Innanför kyrkogårdsmurens södra del finns en låg häck av buxbom. På den
södra kyrkogårdsdelen står också ett kraftigt beskuret träd, möjligen en pil. Kring kyrkans
södra ingång, som inte används idag, finns diverse buskar. En häck av buxbom finns kring
gravplatsområdet nordväst om kyrkans torn.
Gångsystem
Från kyrkogårdens huvudingång finns en bred, grusbelagd gång som leder till torningången
och vidare längs kyrkans långsidor. Framför torningången är gångens mittparti lagt med
kullersten, smågatsten och storgatsten.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på gamla kyrkogården kan ses som en något av en provkarta av olika
gravvårdstyper från tidigt 1800-tal och fram till idag. I området finns ovanligt många äldre
gravvårdar bevarade och också ovanlig många olika typer. Sammanlagt finns omkring ett 30-
tal gravvårdar från 1800-talets mitt eller äldre. En stor del av dem står inte på ursprunglig
plats. Majoriteten av vårdarna är dock från 1900-talets början och mitt. Den dödes yrkestitel
förekommer i relativt många fall angiven på stenen. Hemmansägare är det vanligaste. Andra
som förekommer är överste, häradsdomare, professor, mästerlots, nämndeman, folkskollärare,
kyrkoföreståndare, landstingsman, rusthållare och maskinist. Gårds-, ort- eller bynamn anges i
många fall på gravvårdarna.
Bland de äldre vårdarna finns exempelvis flera utförda i sandsten eller kalksten i form av kors
eller med andra former. En av kalkstensvårdarna är rest över kung. Hofpredikanten Anders
Lundberg, d. 1825 på Marieholm. Kors finns också i granit, marmor och gjutjärn. Bland de
särskilt anmärkningsvärda gravstenarna finns även ett par hällar av kalksten, med oläsning
inskription, några gjutjärnsvårdar i nygotisk stil och en enkel stående platta av gjutjärn. Det
finns också en gravvård utförd som en stenåldersdös, över Öfverste Erik Werner, d. 1913,
samt flera andra med nationalromantiska drag vilket kan innebära att de är grovhuggna eller
bär former som anspelar på runstenar. Många gravstenar har klassicerande formspråk vilket
exempelvis kan vara motiv i form av pilastrar, kolonner, lagerkransar, draperier o dyl eller
stenar som har formen av en obelisk. Röd granit är på kyrkogården ett vanligt förekommande
material, även i äldre vårdar som man vanligen ser utförda i svart granit. Höga gravvårdar av
granit från 1900-talets första decennier har en karaktärsskapande effekt i området.
Många av gravplatserna har brukats av samma familj under lång tid. Till dessa hör exempelvis
den kulturhistoriskt intressanta gravplatsen över familjen Cederbaum-Hultenheim som bl a
var ägare till Fredriksbergs herrgård under en period. Gravplatsen har använts åtminstone från
1835 till 1966. Familjens historia i socknen har ett lokalhistoriskt värde och platsen rymmer
också flera ålderdomliga och ovanliga gravvårdar. Till dessa hör en marmorvård över
Brukspatronen Cederbarum, d. 1835 och två nygotiska gjutjärnsvårdar från 1860-talet. Kring
gravplatsen finns ett järnstaket. Öster om koret finns ägarna till Marieholms gård, familjen
Wijkströms, stora familjegrav inom kraftig stenram.
Byggnader
Gravkoret är uppfört 1827 på initiativ av löjtnant Rudbeck som en kvadratisk vitputsad
byggnad med karnisformat tälttak. Byggnaden fungerar som gravplats för familjen Rudbeck.
Ovan den låga järndörren finns en inskription som lyder: Elfvenhults Graf tillhörig T. F.
Rudebeck och dess arfvingar. Nya Psalmboken Nr 492 v. 11 och 12.
Redskapsboden eller materialboden från 1700-talets början är byggd i liggtimmer och har
enkupigt lertegeltak. Boden ska ha rödfärgats på 1850-talet och fick därefter nytt tegeltak som
togs från sockenstugan 1866. Boden används ännu för förvaring.
Övrigt
Flera av kyrkogårdens äldsta gravvårdar, framförallt bland de musealt uppställda vårdarna
skulle behöva vårdinsatser. För vårdarna av järn krävs rostskyddsbehandling och eventuellt
målning, om de tidigare varit målade. För vårdar av sten behöver en stenkonservator göra en
översyn och ett förslag till åtgärder. På porösa stenmaterial som kalksten och sandsten kan
påväxt av mossa och lavor leda till skador. Bl a binder påväxten fukt vilket kan leda till
frostsprängning. Rengöring görs bäst i fuktig väderlek med mjuk borste samt vatten och såpa.
Flera av kalkstens- och sandstensvårdarna är dock bitvis så instabila att en stenkonservator
måste utföra arbetet. Begravningsavgiften ska bl a användas till vården av de kulturhistoriskt
värdefulla gravvårdarna.
Gamla B
Gamla B, kyrkogården som började anläggas på 1860-70-talen, ligger väster om kyrkan, på
andra sidan Marieholmsvägen. Som närmaste grannar finns i norr det f.d. kommunalhuset
(numera dagis) och i väster f.d. huvudbyggnaden till Marieholms herrgård. Kyrkogården
består av kvarter 1-5 som tillkommit i omgångar. Gamla B, är en relativt enhetlig och strikt
ordnad anläggning uppdelad av raka gångar och med två alléer av lindar, typiskt för de
klassicistiskt inspirerade kyrkogårdarna. De olika kvarteren är regelbundna i formen och
uppdelas att gångsystemet. Strukturen i flera av kvarteren med köpta gravar i kvarterets utkant
och linjegravar i mitten är tydlig och tidstypisk.
Omgärdning och ingångar
I det sydöstra hörnet finns ett parti med en äldre, kallmurad stödmur av natursten. Mot öster
finns dels en cementfogad stödmur med huggna block i olika storlek dels, längre norrut, en
stödmur bestående av relativt jämnstora rektangulära stenblock. Murar av det senare slaget
finns också kring kyrkogårdens yngsta delar, kvarter 1 och 2, mot norr och söder. I väster
avgränsas området av en häck av oxel. Två ingångar finns mot öster, markerade av toppiga
grindstolpar av svart granit och smidesgrindar lika den gamla kyrkogårdens. En ingång finns i
norr i höjd med f.d. kommunalhuset, och en tvärs över kyrkogården på den södra sidan. Båda
med grindstolpar av granit och grindar av järn.
Översiktig vegetationsbeskrivning
Utanför kyrkogårdens östra mur samt längs den östra delen av de norra och södra murarna
finns stora lindar planterade. Längs kyrkogårdens två dominanta grusgångar finns alléer av
lindar. Innanför kyrkogårdsmurens södra del finns en nyplanterad måbärshäck. Längst i väster
finns en häck av oxel som omgärdning. I den västra delen av området är oxlar planterade i två
norr-söder löpande rader. Här finns också ett par häckar av tuja.
Gångsystem
Gångsystemet är strikt ordnat och består av några få raka grusgångar som rätvinkligt korsar
varandra. Gångarna går huvudsakligen från kyrkogårdens olika ingångar och rakt över
kyrkogården. En viss uppmjukning av gångsystemet finns i de yngsta kvarteren 1 och 2.
Gångar finns i ett par kvarter i kvarterets ytterkant, men inte i dess inre. På några ställen är det
tydligt att tidigare grusgångar såtts igen med gräs.
Gravvårdstyper
Blandade gravvårdstyper från sent 1800-tal och framåt. De äldsta vårdarna finns i kvarter 3,
med många påkostade gravstenar. Granit är det dominerande gravstensmaterialet, men några
gjutjärnskors finns också samt något sentida träkors. Stående vårdar dominerar, men även
liggande förekommer, varav ett par riktigt stora hällar. Några få grusgravar med omgärdning
av stenram och i ett fall gjutjärnsstaket finns också i kyrkogårdens kvarter 3. Övriga vårdar
står i gräs.
De olika delarna av Gamla B
Kvarter 3 samt den västligaste delen av kvarter 4
Allmän karaktär
Kvarter 3 ligger i sydost och är den äldsta delen på Gamla B. Kvarteret rymmer omkring 160
gravplatser och avgränsas av kyrkogårdsmur mot öster och söder och av grusgång mot norr.
Mot väster tar kvarter 1 vid, utan någon egentlig avgränsning. Gravvårdarna står i rader
placerade i gräsmattan. Vissa rader har vårdar vända mot öster, andra mot väster. Den
västligaste raden av kvarter 4 rymmer omkring 20 gravplatser och ingick i det område som
utgjorde Gamla B i slutet av 1800-talet
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i området är av många olika typer. Utmärkande i framförallt den östra delen av
kvarter 3 är äldre, ofta höga vårdar av grå eller röd granit, några av den karaktäristiska röda
Våneviksgraniten. Vissa är regelbundna i formen, blankpolerde och har vinkelställt, eller
svagt rundat krön. Några andra är ovanligt grova och rustika och mer oregelbundna i formen.
Anmärkningsvärt är att flera av vårdarna har en ovanligt tilltagen tjocklek, som kanske kan
bero på närheten till stenbrott. Många av de större vårdarna tillhör kvarterets äldsta, daterade
till 1800-talets slut. Merparten av vårdarna i kvarteret är dock mindre vårdar av svart, grå eller
röd granit och med varierat utförande. Några vårdar är låga och mycket breda. I områdets mitt
finns ett större antal riktigt små liggande och stående gravstenar av svart granit från 1910-
talet. Denna typ av gravsten markerar vanligen ett linjegravsområde, men här har inte kunnat
klarläggas att så är fallet.
Ovanliga typer av gravvårdar som förekommer i kvarteret är tre stycken gjutjärnskors, ett
smideskors, ett sandstenskors med ekbladsornamentik, och en sandstensvård med
marmorplatta. Till de anmärkningsvärda hör också tre liggande granithällar över medlemmar i
familjen Nordenskjöld från 1870-80-talen. Fyra grusgravar finns i området, tre omgärdade av
stenram och en av gjutjärnsstaket. Rester av stenramar vid flera platser berättar att grusgravar
tidigare var vanliga. I kvarteret finns omkring ett 15-tal gravstenar från 1800-talets slut och ett
stort antal från 1900-talets början. Det finns också många gravstenar från alla övriga av 1900-
talets decennier. På många av gravstenarna anges den dödes yrkestitel såsom häradsdomare,
lantbrukare, trädgårdsmästare, mästerlots, rusthållare, disponent, hamnstyrman, sjökapten,
nämndeman, direktör, skeppsbyggmästare m fl. Den avlidnes hemort anges också ofta på
gravstenen. I den västligaste av raderna i kvarter 4 finns bl a två gjutjärnskors från 1890-talet
och några höga stenar från 1920-talet.
Kvarter 4-5
Allmän karaktär
Kvarteren 4 och 5 utgör tillsammans nästan halva ytan av Gamla B och ligger i den nordöstra
delen. Här finns sammanlagt omkring 130 familjegravplatser samt ett stort antal gamla
linjegravplatser som i vissa fall ersatts av sentida familjegravplatser. Kvarter 4 ligger mellan
kvarter 3 och 5 och avgränsas mot öster av kyrkogårdsmur och i övriga väderstreck av
grusgångar. Kvarter 5 avgränsas av kyrkogårdsmur mot öster och norr samt mot söder av
grusgång. Kvarteret uppdelas av en grusgång i en östlig och en västlig del. Gravvårdarna är
placerade i gräs utan annan ordnad vegetation än alléträden längs gångarna. I kvarter 4 är
uppdelningen mellan köpta gravplatser i öster och gamla linjegravplatser i väster ännu tydlig.
Förhållandet finns även i kvarter 5 där familjegravarna placerats som ramar kring två
områden med linjegravar i mitten.
Gravvårdstyper
I området finns blandade gravvårdstyper från 1920-talet och framåt. Materialet är främst grå,
svart och ljust röd granit. Ett par kors av smide finns också liksom ett par gravstenar av
kalksten. Uppdelningen mellan familjegravarnas större gravvårdar och linjegravvårdarnas ofta
mindre utförande och tätare placering är tydlig, även om många av platserna nu fått moderna
gravstenar. I området finns inga riktigt höga vårdar utan även de mer påkostade vårdarna är
låga, men oftast extra breda. Speciellt i linjegravvårdarna finns klassicerande motiv med
stiliserade lagerkransar, pilastrar eller urnor som motiv. Familjegravstenarna har ofta ett mer
modernt och enkelt formspråk. I kvarter 5 finns längst i öster och längst i norr finns enbart
liggande enkla vårdar.
I Kvarter 4 är de äldsta gravstenarna daterade till 1920-talets början. Linjegravssystemet kan
följas i ordningsföljd i raderna under 1920-30-talen. De äldsta familjegravarna är från 1930-
talet. I kvarter 5 är linjegravarna från 1938 och fortsätter in på 1950-talet. Familjegravarna är
mycket blandade i ålder från sent 1930-tal och framåt. I båda kvarteren finns rester av
stenramar som tyder på att åtminstone områdets östra del varit grusbelagd. I den västra delen
av kvarter 5 finns barngravar i en samling från 1940-talet och framåt. Framförallt bland
familjegravarna finns en del inskriptioner som anger den dödes yrke såsom trädgårdsmästare,
rektor, rusthållare, lantbrukare, tullförvaltare, kvartersman m fl. Ortnamn anges på såväl
familjegravar som linjegravar. I området finns till synes många lediga platser.
Kvarter 1-2
Allmän karaktär
Kvarter 1 och 2 ligger på den västra delen av kyrkogården och rymmer omkring 330
gravplatser. Området är det senast tillkomna på Gamla B och omgärdas av häck av oxel mot
väster och av kyrkogårdsmur mot norr och söder. I öster finns kyrkogårdens övriga kvarter.
De två alléerna som är så markanta på den övriga kyrkogården finns inte här, vilket fungerar
som en extra markör för att området är senare tillkommet. Karaktäristiskt är här i stället den
låga profilen med låga gravstenar och låga häckar. Några relativt nyplanterade oxlar finns
dock längs gångarna. Området ger ett ordnat och strikt intryck. I kvarter 1 är
familjegravplatser ordnade längs kvarterets utkant, längs grusgångarna. I mitten finns
linjegravplatser från främst 1950-talet, omgärdat av en tujahäck. Precis som i kvarter 4 och 5
är uppdelningen tydlig mellan familjegravvårdarna och linjegravvårdarna, både vad gäller
placering och utformning. I kvarter 2 finns familjegravvårdar från främst 1950- 60-talen
placerade i strikta rader.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är främst från 1950- och 60-talet. Enhetligheten är slående.
Familjegravvårdarna är relativt jämnstora och grå eller ljusröd granit dominerar som material.
Många gravstenar är mycket enkelt utformade med rektangulär form och bara någon liten
dekor. Många bär också tydliga klassicerande motiv i form, utförda som en antik
tempelportik, eller i dekor, urnor, lagerkransar eller pilastrar. Någon enstaka gravsten skiljer
ut sig såsom ett kors av sten eller den till formen enkla vården över Sixten Karlsson med
maka, utförd med en bronsstatyett föreställande Kristus i stenens mitt. Linjegravvårdarna är
markant mindre än familjegravvårdarna, men formspråket är det samma som bland
familjegravarna. Möjligen är det här vanligare med svart granit som material. I området finns
i stort sett inte några angivelser av den dödes yrkestitel. Ortnamn förekommer också sällan.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
