HÖSSNA KYRKA

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster på en långsmal terrass med rundad ände i öster. Terrassen kantas av kallmurad stödmur samt låg lövhäck och ligger centralt på en rektangulär kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten, vilken har karaktär av stödmur i öster. Denna anlades 1839. I väster och öster växer rader av lövträd, sannolikt från nämnda år. Muren har tre öppningar, en i väster mitt för kyrkans västport och en i norr mitt för kyrkans numera igensatta ena mittport samt en i nordväst. Öppningen i väster kantas av fyrkantiga grindstolpar av granit med skråkantade krön av kalksten. Stolparna bär en smidd pargrind. Hela arrangemanget är från 1839. Öppningen i norr har en sentida smidd pargrind på järnstolpar. I den nordvästra öppningen står en äldre träsnurra. Från de båda huvudingångarna löper grusgångar fram till kyrkportarna och runt terrassen. Upp till sistnämnda finns i norr och söder sentida ramper av huggna kalkstensplattor med obehandlade träräcken. Mitt för västporten är en kalkstenstrappa med räcken och handikappramp av järn. Mellan denna och porten är en yta med kalkstensplattor. Gravarna ligger i öst-västliga rader i nord och syd samt i nord-sydliga i öst. I nordväst är flera gravar med grusad yta som inramas av gjutjärnsstaket respektive stenram. Flera gravar härrör från 1800-talet. Bland dessa märks tre kalkstensvårdar från seklets förra hälft, inramade av en järnkedja. På kyrkogården finns även tre järnkors. Vid torn och sakristia står tre kalkstenshällar som kan ha utgjort sidor till en tumba eller varit överstycken till en port. Dessa bär inskriptioner med bibelord och är avtäckta med plåt.
I nordost är en något lägre liggande utvidgning från 1994, kantad av höga lövhäckar i norr och öster. I nordväst ligger gamla kyrkogården, som nu närmast är en del av prästgårdens park med några spridda äldre lövträd. I norr finns ännu rester kvar av en stödmur. På en mindre platå syns i marken rester av den gamla kyrkan och i nordost kvarstår ännu dess medeltida sakristia. I väster finns en gravkulle med nedgång till murad och välvd gravkammare, tillhörig kyrkoherde Andreas Hössnander (död 1691), samt i norr en grusgrav med gjutjärnsstaket. Mellan gamla kyrkogården och utvidgningen ligger en hög med omfattningar av huggen sandsten från den gamla kyrkans romanska portal. Dessa utgörs av del av rundbåge samt kvadrar med rundstav och ett möjligt pyramidkapitäl. Fram till grinden i söder leder en rak asfalterad väg. Direkt nordväst om grinden står ett uthus.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka med smalare rakt kor. I 1829 års inventering står: "Hon är liten och dess byggnadssätt och ovanligt grofva murar tycks utmärka att hon är en bland de äldsta; såsom förfallen, oaktat ofta gjorde reparationer, kommer hon nu att ombyggas." Bevarade rester av en sandstensportal visar att kyrkan var romansk, men sannolikt i övrigt bestod den av gråstensmurar. Kyrkan revs 1839 till följd av sin litenhet och stora sprickbildningar i murarna. Sakristian sparades dock. Det murade altaret visade sig ha en relikgömma. Dess altarskiva finns nu i sakristian.