Bilden har tagits i samband med kulturhistorisk dokumentation av Gamla Uppsala kyrka år 2006.
Kyrkorummet välvdes på 1400-talet och präglas av en stor rymd. Mellan högkyrkan och lågkyrkan finns en hög och vid båge tillkommen samtidigt med valven. Absiden öppnar sig också med en vid båge mot lågkyrkan. De senmedeltida kalkmålningarna på väggar och valv är fragmentariskt bevarade. De kalkades över år 1805 men togs fram igen och konserverades år 1926. Det året genomgick kyrkan en stor invändig restaurering som fortfarande i hög grad sätter sin prägel på kyrkan. Restaureringen genomfördes efter ett förslag av arkitekten Erik Fant. Då återställdes även en mer ursprunglig färgsättning på bänkinredningen, predikstolen och läktarbarriären. Bänkinredningen i två slutna kvarter tillkom redan år 1663 medan dörrarna tillkom år 1717. Predikstolen på norra väggen är ett arbete av snickaren Woldner från år 1752. De dekorativt snidade krönen på de främre bänkskärmarna är ett arbete av bildhuggaren Magnus Granlund från 1756. Läktaren, byggd år 1805 i högkyrkans västra del, bärs upp av träkolonner krönta av kapitäl med förgyllda dekorationer. De är målade i grågrön färg. Läktarbarriären är försedd med målade dekorationer i gula färger mot en blågrå marmorerad bakgrund.