Kyrkomiljön
Före enskiftet 1805 var Södervidinge en liten kyrkby, med bebyggelsen tätt samlad sydost om kyrkan. Kyrkogården är belägen inom fornlämning Södervidinge 27:1, som utgörs av den historiska bytomtens utsträckning innan utskiftningen. I anslutning till byn finns två brons- eller järnåldershögar, den ena känd under namnet Banhög, som visar på områdets långa bruknings- och bosättningskontinuitet.
Efter skiftet spreds gårdarna i landskapet, och bebyggelsen utvecklades så småningom i huvudsakligen tre områden. I den gamla kyrkbyn ersattes den medeltida kyrkan 1870 av en ny kyrka, och här byggs skola och prästgård. Väster om byn växte Särslöv fram i början av 1900- talet, i samband med att Harjagers härads vägkassa etablerades vid bygatan. Öster om kyrkan koncentrerades bebyggelsen till stationsområdet, som uppstod efter att järnvägen med sträckningen Billesholm- Malmö tillkom 1886. Här byggdes ett femtontal småhus, i huvudsak gatehus och egnahem. Stationen lades ner på 1960-talet men byggnaden står kvar. På stationsområdet har sedan 1900-talet funnits ett bageri, och här ligger idag Södervidinge bageris stora industrianläggning.
Södervidinge kyrka och kyrkogård ligger idag i byns västra utkant, omgiven av ett kuperat och öppet odlingslandskap. Strax söder om kyrkogården ligger den nyklassicistiska prästgården från år 1921 med tillhörande trädgård. Prästgården är inte längre i församlingens ägo. Öster om kyrkan ligger en gammal skola från 1800-talets senare del. Församlingen tog över skolan år 1964. Skolan såldes nyligen som privatbostad, och församlingsverksamheten flyttade in i kyrkan. Området kring Dagstorp, Södervidinge, Norrvidinge och Västra Karaby är utpekat som ett riksintresse [M32] för kulturmiljövården och av Länsstyrelsen ansett som en särskilt värdefull kulturmiljö. De gamla byarna med sina 1800-talskyrkor utgör ett motiv för bevarande.