ASKLANDA KYRKA

ASKLANDA KYRKA - Kyrkan består av ett långhus med smalare, rakslutet kor och rundad absid i öster, troligen tillkommen under 1100-talets andra hälft. Ett torn i väster tillkom 1897-98 och stöter stumt mot långhusgaveln.
FASAD - Kyrkans medeltida delar vilar på en skråkantad sandstenssockel i två skift. De östra delarna har synlig grund i form av hällar. Murverket utgörs av sandstenskvadrar av likartad storlek, lagda i jämna skift med genomgående oförändrad höjd. Det är således ett mycket regelbundet murverk där sandstenens olika färger skapar liv. På långhusgaveln är två gravhällar fastsatta med järnklamrar på ömse sidor om tornet. Den norra är av kalksten och bär årtalet 1736, den södra av granit och utan årtal. Tornet vilar på en skråkantad granitsockel. Murverket utgörs av kvaderhuggen granit i jämna och likhöga skift. Tornets tredje våning har åt väster en liten trepassformad glugg och åt norr samt söder små runda. Alla är glasade. I varje sida av klockvåningen finns två ljudgluggar med två språng. Det yttre språnget är spetsbågigt och det inre krönt av ett trepass. Gluggarna har gemensamma solbänkar av granit. De ursprungliga luckorna bär stående, brun panel. Över västporten sitter en armatur med gult råglas, sannolikt från 1941. Murverkets fogar är i alla byggnadskroppar rundade.
FÖNSTER - Alla fönster har enkla grå järnlufter från 1898 och starkt sluttande solbänkar av sandsten respektive granit. De rundbågiga långhusfönstren har tät blyspröjsning som löper diagonalt och bildar rombiska rutor. I krönet sitter blått och rött glas med spröjsning som bildar en blomma. De något mindre korfönstren är av samma slag men de saknar blomma i krönet. Absidens rundbågsfönster har samma diagonala blyspröjsning, liksom tornets två rektangulära fönster åt söder i bottenvåningen. Över västporten sitter ett stort rosettfönster.
PORT - Västporten utgörs av en spetsbågig pardörr från 1898, klädd med stående brun panel och svarta gångjärnsband med liljeform. Porten sitter i en spetsbågssmyg med granittrappa. Nordporten från 1999 är rak och klädd med stående, brun panel. Den ursprungliga smygen har ett rakt krön utan några utsmyckningar.
TAK - Långhus och kor bär branta sadeltak med täckning av enkupigt lertegel och bruna vindskidor av trä. På korgaveln är ett sirligt hjulkors i järn från 1898. Absiden har ett halvt kägeltak med täckning av svart, falsad plåt av storplåtsformat. Tornet bär ett fyrkantigt torntak med täckning av falsad kopparplåt. På toppen står ett hjulkors av järn, nytillverkat 2001 efter original från 1898. Torntaket är det enda taket med hängrännor och stuprör, vilka är av kopparplåt och uppsatta 2001.

Asklanda kyrka är sannolikt uppförd under 1100-talets slut eller 1200-talets början. Planformen och utförandet är klart romanskt med smalare absidkor och murverk av kvaderhuggen sandsten i jämna skift och storlekar. Likartat murverk påträffas i bl.a. Söne kyrka, dendrokronologiskt daterad till sent 1100-tal. Dopfunten från 1200-talets förra hälft bidrar till antagandet. Den påkostade murbehandlingen ger vid handen att en resursstark storman stod som byggherre. Några sandstenstäkter fanns ej närmare än Falbygden. Enligt en sägen skulle Asklanda ha varit en klosterkyrka för munkar och haft en hemlig gång från koret, mynnandes strax utanför muren. Detta för att munkarna skulle kunna ta sig till ett nunnekloster i Kvinnestad. Ursprungligen fanns portar i norr och söder, vilka så småningom fick var sitt vapenhus av trä. Det södra vapenhuset hade bl.a. årtalet 1613 inskuret. Sydporten hade rundbågskrön med en enkel fris. Portarna var järnbeslagna. Vid okänt tillfälle under efterreformatorisk tid avskildes absiden med en mur för att användas som sakristia. Triumfbågens utskjutande bänkar torde även ha försvunnit vid detta tillfälle. Predikstol tillkom under 1600-talets andra hälft. 1715 färdigställdes en altaruppsats av Michael Schmidt, bekostad av kyrkans egna medel. 1749 tillkom läktare. Oklart är om det var både den västra och den norra som då tillkom. Långhus och kor hade plana innertak, sannolikt tillkomna under 1600- eller 1700-talet och i koret försett med "mycket simpla målningar". I 1829 års inventering nämns att inredningen var omålad med undantag för den främsta bänken, vilken bar von Döbelnska och Brummerska familjernas vapen. Ännu vid Sanfrid Welins besök 1891 var förhållandet detsamma. 1825 hade Asklanda, Kvinnestad och Ornunga församlingar ålagts att sammanbygga sina kyrkor på platsen för Asklandas. Så skedde dock aldrig. Någon gång mellan 1829 och 1890 tillkom nuvarande rundbågsfönster i långhusets och korets södra vägg. Under slutet av 1880-talet upphöggs absidfönstret på ett "ytterligt vådeligt sätt", enligt Welin. Vid samma tid torde även det norra vapenhuset ha rivits.
1897-98 svarade göteborgsarkitekten Adrian Crispin Peterson för en genomgripande restaurering i nystil. I väster byggdes ett nygotiskt torn av granitkvadrar, genom vilket kyrkan fick sin nya ingång. Portarna i norr och söder igenmurades, den södra ersattes av ett fönster. Ett nytt fönster bröts upp i korets norra vägg. Det södra vapenhuset revs. Interiören fick en helt ny karaktär. Innertaken ersattes av höga brädvalv, i långhuset med klöverbladsform. Triumfbågen vidgades avsevärt. All inredning slopades med undantag för altaruppsatsen, vilken ekådrades. En ny öppen bänkinredning med sirliga gavlar ersatte den gamla slutna. Predikstolen i sydost lades ut i en bod och fick en mer stilenlig ersättare. Nytt altare, altarring och läktare tillverkades i enhetligt utförande. Muren mot absiden ersattes av ett träskrank. Nya golv lades in. Väggarna målades med oljefärg och försågs med kvaderimitation och kring triumfbågen ett språkband. I korets gavel målades en skildring av Kristi himmelsfärd. Ovanför triumfbågen sattes ett nytillverkat triumfkrucifix. En kamin placerades i korets nordvästra hörn.
1940-41 restaurerades interiören i enlighet med ett program av arkitekt Adolf Niklasson. Syftet var att mildra de effekter Petersons restaurering gjort på interiören. Väggarnas oljemålade puts höggs ned och ersattes av kalkavfärgad puts utan dekor. Takens fält kläddes med masonit. I absiden spändes duk som ett hjälmvalv, vilket putsades. Vapenhustaket kläddes med masonit. Altarring och läktare försågs med plywoodfyllningar. Läktarbänkarna slopades för att ge plats åt kör. Alla fönster försågs med innanlufter. Bänkarna kortades, fick lutande ryggar, nya raka gavlar och bröstning mot väggarna för att dölja radiatorer för ett nytt värmesystem. Nytt golv torde ha lagts in. Absidskranket och dess dörrar gjordes släta. Den gamla predikstolen återbördades och konserverades av Olle Hellström. Mycket listverk var försvunnet och fick kompletteras. Färgen var delvis välbevarad, stora ytor föreföll ha varit trärena. Ett nytt ljudtak tillverkades som inkorporerade delar av en gesims. Predikstolen placerades i det nordöstra hörnet av långhuset med en ny trappa. Altaruppsatsen befriades från sin ekådring av konservator Thorbjörn Engblad, vilken konserverade den ursprungliga färgsättningen. Interiören fick en helt ny färgsättning med visst inslag av marmoreringar. Väggarna kalkades i en ljus grågul ton. Taken målades i ljus gråblå ton. All dekor från 1898 slopades med undantag för kormålningen, vilken rengjordes. Församlingen ville ha kvar triumfbågens språkband, men vek sig för arkitektens argument. Dock rengjordes triumfkrucifixet och uppsattes på sin ursprungliga plats. Elektricitet drogs in för belysning. Övriga arbeten inbegrep grundförstärkning under södra murens västra del och under absidens östra. Tornets fasader tvättades. Takens tvåkupiga tegeltäckning byttes mot enkupig.
1960 installerades en orgel byggd av Tostareds kyrkorgelfabrik. Tidigare användes harmonium. 1966 installerades elektrisk uppvärmning. 1990 sanerade Anticimex predikstolen från ett angrepp av träskadeinsekter. 1999 genomfördes en renovering efter ritningar av arkitekt Magnus Wångblad. Fasader rengjordes och fogar lagades. Långhusets yttertak reparerades. Exteriöra snickerier målades. Ett behov av nödutgång föranledde återupptagandet av nordporten, varvid spår av äldre kalkmålningar påträffades. Interiört framhävdes åter 1898 års restaurering. Plywoodinklädseln på altarring och läktarbröst togs bort. Bänkar avlägsnades i öster och väster. Under läktaren ordnades ett större skåpssystem för förvaring av bl.a. textilier och ytterkläder. Mot absiden gjordes en ny brädvägg och sakristian fick ett nytt skrudskåp. Kormålningen rengjordes. Elinstallationerna förnyades. Interiören ommålades i sin helhet med ny färgsättning. De släta bänkgavlarna fick illusionsmålade fyllningar och taket målades klarblått med antydan till skyar. Golven slipades och oljades. 2001 byttes kopparplåten på torntaket. Rötskadat virke i stommen utbyttes. Smidesdekoren nytillverkades. Hängrännor och stuprör monterades utan den antikvariske kontrollantens vetskap. Byggmästare vid arbetena var Alf Petersson.