Byske kyrka

Den nya kyrkan i Byske förlades till en höjd ovanför Byskeälven som kom att kallas Kyrkberget. Förutom det natursköna läget valdes platsen för att den låg mitt mellan Byske by och Byske affärscentrum med Ytterstfors sågverk och glasbruk. Efter 1900-talets bebyggelseutveckling och E4:ans dragning som skär genom samhället, upplevs kyrkan idag ligga i utkanten av samhällets västra del.

Det första man slås av när man närmar sig den pampiga kyrkan är dess åttakantiga form. Centralkyrkotypen är mycket ovanlig i Övre Norrland, så varför byggde man så just här? Ursprungligen hade man tänkt sig en kyrka i likhet med moderkyrkan i Skellefteå, på grekisk korsplan med mittorn. Till slut förordade man dock en liksidig centralkyrka, med tanke på att en sådan antogs bli billigare i förhållande till hur mycket folk som skulle rymmas och dessutom få bättre akustik. Den skulle också bättre passa kyrk-platsen som var en högt belägen tomt som sluttade åt alla sidor. En förslagsritning upprättades 1868 av Anders Georg Boström som var stadsbyggmästare i Umeå. Den amatörmässiga ritningen var troligen uppgjord direkt efter en avbildning av 1700-talskyrkan Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm, vilken varit införd i Tidskrift för Byggnadskonst 1867. Utöver den oktogonala planformen kopierade Boström sockel-partiet med grupperingen av fönster och portal. Boströms förslag förändrades till nya ritningar i enlighet med gällande nyklassicistiska ideal av byggmästaren Anders Peter Nilsson i Stockholm, som därför i minst lika hög grad bör gälla som kyrkans arkitekt. Han gav kyrkan bl.a. en högre resning med dess tidstypiska senklassicistiska spira och förändrade fönstersättningen och portalens utformning. Kyrkan uppfördes åren 18701872 och byggdes av sten. Enligt Krister Malmströms avhandling gjordes detta av ekonomiska skäl då sten fanns i överflöd på orten medan välhugget timmer av god kvalitet skulle ha blivit betydligt dyrare på grund av transporterna.

Det första man slås av när man närmar sig den pampiga kyrkan är dess åttakantiga form. Centralkyrkotypen är mycket ovanlig i Övre Norrland, så varför byggde man så just här? Ursprungligen hade man tänkt sig en kyrka i likhet med moderkyrkan i Skellefteå, på grekisk korsplan med mittorn. Till slut förordade man dock en liksidig centralkyrka, med tanke på att en sådan antogs bli billigare i förhållande till hur mycket folk som skulle rymmas och dessutom få bättre akustik. Den skulle också bättre passa kyrk-platsen som var en högt belägen tomt som sluttade åt alla sidor. En förslagsritning upprättades 1868 av Anders Georg Boström som var stadsbyggmästare i Umeå. Den amatörmässiga ritningen var troligen uppgjord direkt efter en avbildning av 1700-talskyrkan Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm, vilken varit införd i Tidskrift för Byggnadskonst 1867. Utöver den oktogonala planformen kopierade Boström sockel-partiet med grupperingen av fönster och portal. Boströms förslag förändrades till nya ritningar i enlighet med gällande nyklassicistiska ideal av byggmästaren Anders Peter Nilsson i Stockholm, som därför i minst lika hög grad bör gälla som kyrkans arkitekt. Han gav kyrkan bl.a. en högre resning med dess tidstypiska senklassicistiska spira och förändrade fönstersättningen och portalens utformning. Kyrkan uppfördes åren 18701872 och byggdes av sten. Enligt Krister Malmströms avhandling gjordes detta av ekonomiska skäl då sten fanns i överflöd på orten medan välhugget timmer av god kvalitet skulle ha blivit betydligt dyrare på grund av transporterna.

Ovanpå granitsockeln och den åttakantiga bottenvåningen vilar en indragen åttakantig lanterninvåning. Båda våningarna är slätputsade och avfärgade i vitt, med kraftiga taklister och valmade tak täckta av falsad kopparplåt. Längst upp finns ett åttakantigt klocktorn av timmer, klätt med vitmålad liggande träpanel, rundbågade svarta ljud-öppningar och tornur i alla fyra vädersträcken. Klocktornet kröns av en åttakantig spetsig spira med glob och kors. Byggnaden är orienterad efter en öst-västlig axel med kor i väster och huvudingång i öster (mot samhället), samt sidoingångar i norr och söder. De tredelade bruna trädörrarna har utskuren rombdekor och överljus, samt omges
av pilastrar som bär upp en arkitrav med fronton. Portalerna flankeras på bägge sidor av höga, smala, indragna och rundbågade fönster. Kyrkans övriga väggar har tre djupt indragna kopplade fönster av samma typ. Lanterninvåningen är något lägre. Varje väggsida har inskjutna fält i putsen och två kopplade lägre fönster av samma typ som sockelvåningens. I väster finns en utanpåliggande rektangulär sakristia med rundbågade små fönster, flackt valmat tak och enkel entré från södra kortsidan. Byggnaden avvattnas med ståndrännor och svartmålade stuprör i varje hörn.

Endast mindre förändringar av exteriören har skett genom åren. Den ursprungliga tanken att täcka taket med träspån ändrades vid uppförandet till täckning med järnplåt, men fr.o.m. 1961 har kyrkan kopparplåt, senast omlagd 1992. Åren 1955 -1956 ommålades fasaderna med kalkfärg samt 1991 med kc-färg. Ett äldre vykort antyder att tornet ursprungligen hade mörk färgsättning och att grindstolparna var putsade och avfärgade i vitt. Handikappramper av granit samt smidesräcken vid huvudentrén tillkom 1988. Den största exteriöra förändringen är tillbyggnaden mot öster. Det började som ett närmast kvadratiskt pannrum 1914, men utvidgades sedan till en rektangulär låg pannrumsbyggnad 1938, varefter den byggdes på med 1,4 meter och omgestaltades till sakristia 1955 -1956. De tre västra korfönstren blev därmed skymda och murades igen. Utifrån har sakristian på baksidan emellertid mindre betydelse för helhetsintrycket eftersom den inte syns alls från kyrkans exponerade framsida.

Genom ett kort vapenhus kommer man in i det åttakantiga kyrkorummet. Väggarna är vitputsade, innertaken vitmålade och ur de höga fönstren med klarglas flödar ljuset in. Kyrkorummet är mycket högt och blicken letar sig imponerad av den stora volymen gärna uppåt mot den dekorerade lanterninen. Uppåtsträvande är även de monumentala åttakantiga pelare som bär upp både lanterninen och läktarna i öster, norr och söder. Pelarna av trä avslutas med dekorativt snidade kapitäl, som bär lanterninens profilerade bjälklag. Ovanför det finns språkband med bibelord, en utskjutande konsollist samt väggar målade i bysantiserande stil i huvudsakligen rosa, med figurer föreställande de tolv apostlarna. De flankerar de kopplade fönstren med matt glas. I det plana taket över rummets mitt finns en målad silverduva (symboliserande den Helige Ande) inom oktogon med strålkrans målad i bl.a. lejongult.

Läktarbarriärerna är ljusbeiga med rundbågade indragna speglar och mörkare över-liggare. Den öppna bänkinredningen är orienterad mot koret i väster, och disponerad med mittgång och sidogångar. Bänkgavlarna är tresidigt avfasade uppåt och har röd-brunt ramverk och grå marmorerade speglar i samma form som fönstren. Altarringen är femsidig (halv oktogon) och genombruten med slanka balusterdockor som samman-binds med arkadbågar. Predikstolen är åttakantig med inskjutna speglar och tältformat ljudtak med baldakin av genombrutna mönstersågade träornament. Den är placerad högt upp, runt den främsta pelaren i sydväst. Både predikstolen och altarringen är målade i ljusa nyanser av beige, grått och vitt. Detsamma är altaret och altaruppsatsen i nyrenässans. Den senare, med underrede och pilastrar som bär tre arkadbågar, ramar in de igenmurade fönsternischerna. Där ryms numera den monumentala altarmålningen i al seccoteknik, föreställande de åtta saligheterna ur Jesu bergspredikan. Målningen är utförd av konstnären och byskesonen Torsten Nordberg i hans karaktäristiska lätt kubistiska stil och typiska pastellfärger. Den ursprungliga orgelfasaden är bevarad på östläktaren, men kompletterad med ett ryggpositiv som dock smälter in ganska bra då det tar upp såväl orgelfasadens som läktarbarriärens formspråk. I mittgången finns en stor malmkrona, men över och under läktarna hänger moderna mässingsarmaturer. Mellan pelarna under orgelläktaren har vita klädspaljéer satts upp. Golvet av furubräder är fernissat och mörknat av patina.

Interiören har genomgått kraftiga förändringar sedan byggnadstiden. Ursprungligen sträckte sig läktarna ända in mot koret. Sakristian var inbyggd under läktaren, till vänster om koret. I nischerna i altaruppsatsen fanns tre fönster och altarprydnad utgjordes av ett kors med svepning som tidigare stått i Ytterstfors brukskyrka (numera i Finnträsk kyrka). Bänkkvarteren var delvis disponerade som idag med mittgång och vända mot koret, men en korsformad gång ledde mot entréerna, längst fram var bänkarna vända mot mittgången och längst ut mot ytterväggarna var ett antal bänkar vända in mot kyrkans centrum. Predikstolen var ännu högre placerad än idag, i liv med läktarbarriären.

Vid en restaurering 1914-1916 tillkom det bysantiserande måleriet i lanterninen, utfört av konstnären Carl Magnus Lindqvist, Vännäs. Den fasta inredningen målades samtidigt i svagt blåa färgtoner. Centraluppvärmning med lågtrycksånga och elektrisk belysning installerades. Altarprydnaden avlägsnades och istället sattes ett målat glasfönster in i det mittersta korfönstret. Det var komponerat av Otto Wretling, Umeå, och föreställer den korsfäste Kristus med strålglans samt blommor i den nedre delen.

De största förändringarna av kyrkorummet i kyrkans historia skedde vid renoveringen 19551956 under arkitekt Birger Dahlberg, Skellefteå (vilken delvis byggde på ett äldre förslag, av arkitekt K. M. Westerberg, från 1946). Sakristian under ena läktaren ansågs vanprydande och revs. Istället byggdes pannrummet bakom koret ut och en ny sakristia ordnades där. Det innebar i sin tur att korfönstren skymdes och måste muras igen. Därför flyttades Wretlings korsfästelsemålning till sin nuvarande plats till vänster om koret och den kompletterades med en ny glasmålning till höger om koret, föreställande Kristi uppståndelse. Torsten Nordberg utförde både den nya glasmålningen och den triptyk som tillkom som ny altarmålning, samt den nya glasmålningen i sakristian med motivet Jesus i Getsemane. Båda läktarna på vardera sidan om koret revs också, vilket minskade antalet sittplatser kraftigt ursprungligen hade kyrkan 1500 platser, idag bara 600 efter ytterligare borttagande av bänkar i bottenvåningen. Predikstolen, som hade rykte om sig att vara en av Sveriges högst belägna, blev genom borttagningen av läktarna fristående och sänktes samtidigt ca en meter. Bänkkvarterens disposition ändrades så att samtliga var vända mot altaret i väster och byggdes dessutom om för större bekvämlighet. Även på läktarna ändrades bänkuppställningen. Brudkammare, toaletter och kapprum inreddes vid huvudentrén i öster. Det inre korgolvet höjdes och hela korgolvet fick nytt trägolv medan övriga kyrkans gamla golv lades tillbaka och maskinputsades. I vindfången lades kalkstensplattor. Orgeln byggdes om med nytt orgelverk i befintlig fasad, kompletterad med nytt ryggpositiv. Ny elektrisk belysningsarmatur tillkom och alla oljefärgsytor målades om, delvis i nya kulörer.

År 1986 tillkom en kororgel och ett par bänkrader togs bort i samband med detta. Två år senare skapades ett kyrktorg under orgelläktaren, vilket medförde att ytterligare två bänkrader togs bort och att en skärmvägg med kapphyllor sattes upp som avgränsare. Predikstolen, altarringen och bänkarna målades om 1994. Bänkgavlarna fick då sin nuvarande mörkare färgsättning utifrån bevarad målning på läktarbänkarnas gavlar. Skyddsräcket på läktarbarriären tillkom samtidigt. Jordvärme installerades 1999.