Tamara Baltzar kommunicerar med djur via foton

Park Inn, f.d. biografen Grand
Fler foto finns, se fotoprotokoll. Se även arkivmaterial och föremål.

Gudruns dokumentation om tillfället:

Tamara Baltzar, Stockholm
Medial rådgivning, automatisk skrift, bildtolkning, djurkommunikation
"ta med foto på djuret".

”Nej men så söt man kan vara” säger Tamara när hon fick se de fyra fotografierna jag tagit med på min Maine Coon ”Lakrits”. Vi ordnar upp det ekonomiska först och sen sätter vi igång.
Tamara har en enkel uppställning, ett bord med en vit duk, Tarotkort i en cirkel framför sig och en handtextad skylt där hon presenterar sig (se foto). Hon är en kraftig kvinna i medelåldern, med det mörka håret i hästsvans. Hon gör ett lite skyggt intryck bland alla väloljade försäljare i salen. Hon berättar att hon har kurser och tar emot personer för konsultationer hemma.
Tamara kan berätta om min katt via fotografier, om vad han tycker och om hur han känner sig via mina foton. Hon kan ”kommunicera med djuren och deras tankar”. Hon skriver ner frågor i kanten på ett papper jag givit henne (se bilaga) för hon hade nämligen glömt papper hemma. Hon besvarar sen frågorna genom att sitta tyst, blunda och samtidigt skriva ner svaren. (automatskrift?) Handen rör sig själv, nästan som i trans.
”Ja, titta här då” hör jag några förvånade besökare säga över axeln på mig, och jag känner mig ganska fånig. Vi sitter öppet mitt i salen, folk kommer och går bakom ryggen på mig.
Tamara skriver ner mina frågor i kanten på pappret.
”Vad vill du fråga honom”
Jag funderar, Inte så lätt, vad ska jag fråga min katt?
”Hur han mår, kanske”
”Det händer inte särskilt mycket i hans liv, det blir långsamt, man måste väcka livsandarna till liv”.
”Ja, men han är 10 år” försöker jag. ”Han mår inte särskilt bra” säger Tamara.
Jag berättar att han nyligen opererats i huvudet efter ett infekterat bett, kanske det spelar in? Tamara insisterar, han verkar rastlös.
Kanske det beror på att alla fyra korten är tagna en kväll när han satt vid terrassdörren och ville gå ut. Det vill jag gärna tro. Visst syns det att han vill något?
Tamara tycker att jag ska leka lite med honom. ”Retas lite med honom, men låt honom gå när han tröttnar”. Hon kallar det ”Lekslåss”
Det enda Lakrits inte gillar med matte (mig) är att han får vänta innan hon kommer och släpper ut honom…
När Tamara frågar vidare vad jag vill veta blir jag nästan ställd. Vad ska jag fråga min katt?
Jag frågar varför han alltid ”gräver vattenhål” innan han dricker vatten. Lakrits har nämligen den egenheten att han alltid gräver frenetiskt med framtassarna innan han dricker. Alltid. När han var ung föll många blomvaser på grund av detta. Nu har han lärt sig att inte välta dem. Det gör även hans syster fick jag reda på en gång hos veterinären då vi av en händelse träffades där. Jag tror det beror på någon ursprunglig gen… Detta intresserar Tamara. ”Han ser en ränna vatten komma emot honom” säger hon efter en stund när hon blundat och suttit tyst, och mottagit hans tankar. Vi diskuterar fenomenet länge och hon ser att det har att göra med kissandet och att han måste göra så på grund av hans kropp, för att få igång kissandet. När jag frågar om han lärt sig detta svarar Lakrits att han inte vet.
Jag frågar hur det kommer sig att hon kan veta hans tankar. ”Han tar kontakt med mig genom fotona”. Men det är förstås alltid bättre om man har djuret framför sig.
Det verkar som om svaren ibland är tankar, ibland svar.
Jag frågar varför han skakar framtassarna innan han går ut när det är kallt. Gränsen går vid ca 0 grader. ”Han vill inte bli blöt” blir svaret.
Jag frågar varför han alltid äter så dåligt och varför han alltid måste tigga när vi äter fast han aldrig vill ha när vi bjuder. ”Han är sällskaplig, han vill vara med men han är inte hungrig. Han är inte hungrig”
Tamara avslutar seansen med att skriva ut en hälsning direkt till mig från Lakrits, återigen med ögonen slutna. Handen rör sig som om hon befinner sig i trans:
”Matte ska inte vara orolig så mycket. Har det bra. Är lite lat bara” (se vidare bilaga)
Efteråt frågar jag om hur hon fått sin mediala begåvning. Tamara berättar att hon haft det hela sitt liv men att det tog lång tid innan hon vågade erkänna det. Jag frågar om det är som en känsla man kan ha ibland när att man vet att något ska hända och det faktiskt händer och hon säger att hon kan lära mig. Jag har ju telefonnumret.
Hela seansen kostar 250 kr. Jag såg ingen annan vid hennes bord under den dagen.

Lakrits låg på bordet, delvis på mina papper, hela tiden då jag renskrev mina anteckningar samma kväll. Han spann högljutt. Kanske han var lycklig över att matte fått kommunicera med honom.
Gudrun Anselm 2005