Elfstrands krukmakeri

Nils Theodor Lundholm som haft ett krukmakeri i Sjöbo köpte 1888 hemmanet, 1/184 och 120/10591 mantal Grimstofta nr 8 (nuvarande Lergöken 3 och 4). Det låg då för sig självt längs vägen mellan Sjöbo och Tolånga. Lundholm flyttade sin verksamhet hit och såväl verkstad som bostad uppfördes troligen då. Axel Gottfrid Andersson (född 1868) och dennes äldre bror Carl Gustaf Andersson hade arbetat som krukmakarlärlingar hos Lundholm inne i Sjöbo sedan 1883. Krukmakeriet i Sjöbo togs över av Gustaf medan Axel fortsatte som gesäll hos Lundholm i Grimstofta. Lundholm drev krukmakeriet i Grimstofta i fyra år, därefter tog en annan av gesällerna, Axel Nordström, över. Uppdelningen i två fastigheter gjordes troligen under Nordströms tid då den ena delen köptes ut.

Så småningom blev Axel Andersson allt skickligare och 1899 hade han och hans hustru Elna (född Larsson 1870) sparat ihop så att de kunde köpa verksamheten i Grimstofta. De bytte då efternamn, därav kom namnet A G Elfstrands Kärlfabrik, sedermera Elfstrands Krukmakeri. Axel och Elna fick fem barn varav Albert som blev den som så småningom tog över var den fjärde i syskonskaran. Axel, Elna och Albert arbetade tillsammans fram till 1944 då Axel gick bort. Alberts äldre bror, som egentligen skulle ha axlat rollen efter fadern, dog redan i tjugoårsåldern. Att flera av barnen dog i späd ålder kan ha sin förklaring i att bly och färgämnen som användes vid glaseringen är särskilt skadliga för foster och små barn.

Efter att Elna dog 1954 skötte Albert allting själv. Produktionen var småskalig och verksamheten moderniserades inte, någon el drogs inte in och ugnen vedeldades. Intäkterna var blygsamma men Albert verkade inte haft så höga krav för sin egen del. Det finns uppgifter om att han tidvis fick försörjningsstöd. Sjöbo kommun köpte både verkstad och bostad 1979 då Albert gick i pension och har sedan dess förvaltat fastigheten. Albert bodde kvar i huset fram till sin död 1987 och arbetade när andan föll på. 2017 gjordes en sanering av giftiga ämnen och den publika verksamheten utökades med visningar och sommarutställningar.

Efter andra världskriget förändrades samhället och efterfrågan på handgjord keramik minskade. Verksamheten hade varken lärlingar eller gesäller längre och drevs av Albert och Elna själva. Albert drejade och gjorde alla bruks- och konstföremål. Elna hade en viktig roll i processen genom att hon gjorde glaseringen och hon stod också för försäljning, prissättning och marknadsföring. En stor del av försäljningen skedde på plats i det yttre rummet i verkstaden men också på utställningar och marknader. Fastän det ursprungligen inte var Albert som skulle ta över verksamheten och han inte heller ansågs ha lika stor talang som sin far och bror, lyckades han tillsammans med Elna hålla i gång krukmakeriet och utveckla det med nya föremål i form av lekfulla figurer, kräftfat, hönor, kyrkor, med mera.

Elfstrands krukmakeri utgörs av en verkstadsbyggnad med brännugn och en separat bostad med ekonomidel i vinkel. Vid den senare finns även en tillbyggnad som ursprungligen utgjort gesällkammare. Till byggnaderna hör en trädgård som haft fruktträd, blomsterodling, plats för vedupplag, förvaring av lera och en lerbrocka som drevs med hästvandring.

Trädgården och grönytan utanför verkstaden hade viktiga funktioner för krukmakeriet. Det odlades frukt, bär och grönsaker men trädgården var också en plats för skapande och en oas för återhämtning för familjen. Framför allt var det Axel och Elna Elfstrand som anlade och utvecklade trädgården. När Sjöbo kommun tog över sänktes ambitionsnivån vilket innebar att rabatter och odlingsytor lades igen. Dokumentationer har gjorts i olika omgångar i syfte att ta reda på hur förändringar skett över tid.

Framför bostads- och ekonomibyggnaden är gårdsplanen belagd med kullersten i mönsterläggning. En häck omsluter trädgården på tre sidor och i väster växer också en rad av fullvuxna lövträd av lönn, bok, björk och oxel. Längs med boningshuset finns en klippt buxbomshäck och det var här vid gaveln som kaffet intogs enligt äldre bilder. Ett stenparti med så kallade månstenar pryder det sydvästra hörnet. I trädgårdens norra del finns bland annat ett äppelträd, vinbärsbuske, rhododendron och plymspirea. Som gräns mellan trädgården och krukmakeriets grönyta har det under lång tid funnits en trädrad, idag återstår endast två björkar.

Ytan mellan ekonomidelen och verkstaden användes för upplag av lera efter att den hämtats från någon av de dagtäkter som fanns i närområdet. På upplaget kunde leran ligga ett tag varför den måste vattenbegjutas för att inte torka ut. Nästa steg i processen utgjordes av kraning i lerbrockan, som drevs av en hästvandring. Den anordningen tog ett relativt stort område i anspråk. Före lerbrockan slogs leran för hand på trägolvet inne i verkstaden. Den bearbetade leran formades till stycken som sedan förvarades i verkstadens källare. Ytan söder om verkstadslängan, längs med gatan, användes främst för vedupplag. Under den varma delen av året fick nydrejade föremål ibland torka i solen. Spåren av dessa verksamheter är inte längre synliga, men delar av lerbrockan är bevarad och finns i verkstadsbyggnaden