TOLFTA KYRKA

Den gamla kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av stora lövträd. Kyrkogårdens höga belägenhet gör att murarna har formen av stödmurar. Det finns grindstolpar med järngrindar i öster och söder. Kyrkogården har tidigare haft medeltida stigluckor, vilket kan ses på Olof Graus teckning av kyrkan från 1748. I öster leder en lång trappa upp till kyrkogårdsentrén. Troligen omkring 1940 utvidgades kyrkogården åt söder. 1962 skedde ytterligare en stor utvidgning i sydväst. Framförallt södra delen av gamla kyrkogården har en välbevarad, äldre karaktär och domineras av grusgravar med många äldre gravvårdar från 1800-talet och början av 1900-talet. Hela kyrkogården är försedd med grusade gångar. De utvidgade kyrkogårdsdelarna är till stor del grästäckta. Nedanför södra stödmuren till gamla kyrkogården är en ekonomibyggnad belägen vilken uppfördes efter ritningar från 1962 av arkitekt Carl-Eric Nohldén, Uppsala. Byggnaden har faluröd panel och ett flackt pulpettak.

På en höjd nordöst om kyrkogården står den höga klockstapeln från 1700-talet. På den nämnda teckningen från 1748 syns klockstapeln i sin nuvarande form. Klockstapelns nedre del har inåtlutande, spånklädda väggar. Över bottenvåningen reser sig ett vertikalt parti med faluröda brädväggar. Klockvåningen är försedd med vita ljusluckor. Klockstapeln har ett plåttak med svängd profil på vilket står en lanternin med plåttak och faluröda brädväggar. Det hela kröns av ett kors med förgyllda klot.

Storklockan och lillklockan är gjutna 1727 och mellanklockan år 1739.

Tolfta kyrka ligger väl synlig på en kulle. Trakten är mycket rik på fornminnen.

Kyrkan är uppförd av gråsten. Det är en medeltida salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Exteriören karaktäriseras av de vitputsade fasaderna och de brutna takfallen.

Långhus och sakristia har troligen uppförts i början av 1300- talet. Vapenhuset tillfogades vid 1400-talets slut, under samma period slogs kyrkans valv. Korets spetsbågiga fönster är ursprungligt och har kvar sin medeltida omfattning.

Kyrkans fasader rappades och vitlimmades 1736-37, möjligtvis även tidigare. Kyrkorummets väggmålningar, från omkring 1500, överströks 1802 men framtogs på 1880-talet. Valvmålningarna har aldrig överkalkats. Efter en brand 1802 fick kyrkan sitt brutna yttertak.

1947 genomgick kyrkan en större restaurering då bl.a. kalkmålningarna rengjordes och interiören fick sin nuvarande karaktär.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996