FÄNNESLUNDA-GROVARE KYRKA

FÄNNESLUNDA-GROVARE KYRKA har ett mycket stort långhus med vinkelbruten centrerad syd- och nordportal och rundat något smalare, lägre kor i öster, tillbyggd sakristia åt norr och kraftigt torn i väster med öppen lanternin. Arkitekturen har nyromanska drag med flersprångiga rundbågiga öppningar, portal över takfoten och parställda ljudöppningar men även nyklassicistiska inslag som symmetri, lisener, pilasterfris under torntaket och frontoner på fyra sidor av den smäckra lanterninen som har en hög spira. Fasaderna är stramt artikulerade och rytmiserade. Port finns i tornet åt väster, i långhuset åt norr och söder samt i sakristian åt väster. Nordporten leder endast till ett utrymme med varmluftsaggregat, anordnat 1963.
FASAD - Spritputsad fasad med singel på gråstensstomme. 1967 sprutputsades den helt över, även de före detta slätputsade partierna, till en grynig yta med kvartsballast i flisor, en slags cementädelputs. Tidigare var utkragande hörnlisener, lisener mellan korfönstren och runt fönstren som upptill har utkragande bågar, portomfattningar och gesimser slätputsade. De sistnämnda är av tegel som lyser igenom putsningen. Fasaderna är beige. Sockeln av murad natursten med ofärgad cementputs når en decimeter utanför fasaden och kragar ut med lisenerna. Kvadratiska lufthål finns i sockeln. Upptill är tydligt markerade listverk, först ett slätare parti i färg med fasaden och däröver en kraftigare profilerad gesims som gulmålats och följer sydportalens vinkling. Runt koret är gesimsen något smalare. Lisenerna är markerade i båda listverken. Det släta partiet fortsätter som en gördelgesims runt tornet, som är smalare med fasade hörn över gesimsen. Parställda ljudluckor finns på tornets alla fyra sidor med putsade trymåer och var sin stensolbänk. Den ena luckan i paret är av liggande träpanel och den andra har en träjalusi. Tornet har under takfoten en hög, tät fris av pilastrar i tegel med listverk över och under. Lanterninen är åttasidig med rundbågade öppningar, de i raka väderstreck med krönande frontoner prydda med pikar. I öppningarna sitter smidda staket. Öster om nordportalen är en stege anbringad halvvägs upp på fasaden till taket.
FÖNSTER - Rundbågade tresprångiga fönsteröppningar med likadant formade originalfönster som är faststiftade och saknar gångjärn och andra beslag. Södra sidan har fyra, norra tre och koret fyra rundbågade enluftsfönster med 24 träspröjsade kvadratiska rutor samt åtta i bågen och gamla glas med blåsor. Tjocka kalkstenssolbänkar med järnkramlor. Tornfönstren på bottenvåningen åt söder och norr är mindre med 14 spröjsade rutor och på andra våningen, just över kransgesimsen, sitter åt alla håll utom öster små rundbågade enluftsfönster spröjsade till tio rutor i smal skålad omfattning. Sakristian har ett likadant fönster åt öster i tvåsprångig öppning med två diagonala spröjsar ytterligare. Alla fönster är fasta och har träspröjsar samt linoljemålade gröna snickerier. Portarnas lunetter har en masverksinspirerad, ovanlig blomlik spröjsning med små inåtböjda snirklar. Sakristians lunett har endast tre raka spröjsar och fyra tårtbitsrutor.
PORT - Syd- och nordsidan har utkragande portaler med vinkelbrutna tak över takfoten som åt söder är krönt med ett kopparkors. De har en klassiserande utformning med breda, kraftigt utkragande hörnpilastrar vars kapitäl vidgas ytterligare utanför portalfasaden. De når i höjd med underkanten på lunettfönstret över dörren i den rundbågade fyrsprångiga smygen. Däröver är ett putsat slätt listverk runt kanterna och en cirkel i mitten som på södra sidan bär kyrkans byggnadsår i romerska siffror. Takgesimsen är här helt av tegel i samma höjd som fasadernas båda listverk tillsammans och avtäckt med kopparplåt. Tornporten saknar portal men har ett likadant lunettfönster och sitter i en tresprångig öppning. Ytterdörrarna är i väster och söder pardörrar med rak överkant täckta med kantställda kvadratiska kopparplåtsskivor, troligen från 1920-talet, och släta, raka metallvred. Mellan dörr och fönster är ett slätputsat smalt parti. I norr sitter en enkel ståldörr från 1963, då den tidigare öppningen murades igen. Sakristidörren är av släta plåtskivor med ett enklare lunettfönster kloss an dess överkant. Grönmålade snickerier. Väst- och sydporten har varsin tresidig trappa med fyra steg och den västra har ett enkelt mitträcke. Trapporna till de andra två dörrarna har ett fåtal steg.
TAK - Långhuset har ett sadeltak med tvåkupigt lertegel, på norrsidan från 1992 medan det är äldre på sydsidan. Gammal spåntäckning finns under taket. Koret täcks av ett välvt tak med oärgad kopparplåt i skivtäckning. Tornets pyramidtak upp till lanterninen och dess åttasidiga spira med utkragande nederkant kläs av ärgad kopparplåt i skivtäckning med jämna falsar. Torntaket kröns av ett kopparkors på kula. Smidesstaket i lanterninöppningarna. Hängrännor och stuprör är av plastbelagd, galvad vit järnplåt. Skorsten i takfallet över norra portalen.

När de medeltida kyrkorna i Fänneslunda och Grovare ansågs vara uttjänta beslöt man att uppföra en gemensam kyrka vid gränsen mellan de båda socknarna, ett par kilometer norr om Fänneslunda gamla kyrka och cirka fyra kilometer sydväst om Grovare gamla kyrka. Den gemensamma kyrkan uppfördes 1874 efter ritningar från 1868 av arkitekt Johan Fredrik Åbom vid Kungl. Överintendentsämbetet (han ritade även biblioteket i Skara). Inredningen med altarprydnad, altarring, predikstol och läktare ritade han 1871. Kyrkan fick 626 sittplatser till de dåvarande 755 personerna i församlingarna. Utformningen var eklektisk med inslag av flera av 1800-talets nystilar med rundbågade fasadöppningar, lanternin, torntaksfris och portaler på långsidorna över takfoten. Koret var rundat och i nordöst byggdes en sakristia. Ingångar gjordes i tornet i väster och i motställda portar på långhuset i norr och söder. 1894 inköptes från Saleby kyrka en orgel som byggdes 1857 av Joh. Nic. Söderling i Göteborg.
En inventering 1918 berättar att föremål från de gamla kyrkorna hade placerats i Borås museum; huvudbanér, altaruppsats i barock, predikstol från 1600-talet, relief ur helgonskåp och triumfkrucifix från 1400-talet.
1924-25 skedde en in- och utvändig renovering med reparationer av såväl rappning som snickerier och målning. Nya innanfönster och innerdörrar tillkom liksom en värmeugn. Interiören ommålades i sin helhet i samma färgton som förut. Eventuellt sattes den gamla altartavlan in. 1930 målades koret med kalkmålningar föreställande Jesu korsfästelse och Kristi förklaring utförda av John Hedaeus från Borås, som tidigare dekorerat ett flertal kyrkor i Sjuhäradsbygden.
1963 vidtogs en genomgripande interiör renovering, ledd av arkitekt Adolf Niklasson. Läktarunderbyggnad byggdes med sammanträdes-/konfirmandrum i söder och i norr kapprum med läktartrappa och därunder skåp för elcentral och städskrubb. Befintliga läktartrappor i vapenhuset och elcentral togs bort. För att få större rymd i vapenhuset och ett mer tilltalande utseende höjdes bjälklag och tak så att fönstren frilades. Innerdörren mellan vapenhus och kyrka flyttades till nya väggen. Dörrarna från läktaren till tornet vändes. Flera bänkrader fick tas bort och helt nya kortare bänkar och skärmar installerades med sidogångar. Eftersom invånarantalet sjunkit till endast 216 ville man minska antalet sittplatser och med nio rader i östkvarteren och sju i västkvarteren blev det 192 platser kvar. Bänkarna målades i brunt grått och blågrönt. Nya golv lades. Läktarbarriären och pelarna behölls men läktarbänkarna i norr togs bort för att ge kören bättre plats. I norra vindfånget placerades ett nytt varmluftsaggregat. Detta utrymme murades igen med tegel mot kyrkorummet. Överljuset behölls men ytterdörrarna ersattes med en branddörr av stålplåt. Belysningen elektrifierades. Korfönstrens innanbågar försågs med katedralsglas istället för färgade glas. Konservator Olle Hellström stod för färgsättningen och rengjorde kormålningarna. Kyrkan återinvigdes 6 oktober 1963. 1967 renoverades kyrkan utvändigt.
1983 renoverade Tostareds kyrkorgelfabrik Söderling-orgeln. 1992 fick kyrkan fondpengar till reparations- och underhållsarbete. Taket renoverades med lagning av undertaket och omläggning till tvåkupigt tegel på norra sidan. Takfallen hade två olika tegel: i söder tvåkupigt standardtegel, i norr ett enkupigt ovanligt tegel. Det var en form av vingtegel, strängpressade med klackar, kallat holländskt tegel och tillverkat enligt uppgift vid 1900-talets början. Samma typ av tegelpannor låg på boden på kyrkogården norr om kyrkan. Under tegelpannorna låg fyra lager träspån. Man ville byta den ovanliga tegeltäckningen eftersom många av pannorna var naggade i hörn och kanter på grund av frostsprängning och därför ej höll tätt. Länsmuseet beklagade bytet men takpannorna var onekligen uttjänta. Samma typ av taktegel kan beskådas på kyrkstallet i Hällstad och som nytillverkat på kyrk- och ekonomibyggnadstaken i Södra Vings kyrka.