BREDÄNG

KULTURHISTORISK KLASSIFICERING
Värderingsdatum: 2006-11-09
Klassificering: Grönt
Utförd av: Ann-Charlotte Backlund, Anna-Karin Ericson, Martin Lagergren, Per Olgarsson, Elisabet Wannberg, Kerstin Mandén-Örn, Stockholms stadsmuseum.
Motivering: Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Fastigheten/fastigheterna ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö som år 2006 inte är utpekad i Stockholms översiktsplan.

Bredängs centrum har en tidstypisk och enhetlig utformning av hög arkitektonisk klass, utformad av det välkända arkitektkontoret Höjer & Ljungqvist. Byggnadernas tegelfasader, täta placering och låga höjd skiljer på ett helt medvetet sätt ut centrumet från övriga stadsdelen. Den flitigt förekommande formgjutna betongen i trappor m.m., ibland med ett särskilt räffelmönster, har stor betydelse för uttrycket. Andra viktiga inslag är husens indragna bottenvåningar, den hårdgjorda marken och de formgivna belysningsarmaturerna. Den centrala torgytan präglas av tunnelbanans viadukt med betongpelare, ett tidstypiskt grepp för att skapa liv och stadskänsla i centrummiljön. Tunnelbanestationen, utformad av Ahlgren, Ohlsson, Silow, utmärker sig genom särskilt expressiva betongformer. Den långa perrongen med skärmtak som sträcker sig västerut på betongpelare i landskapet utgör ett betydelsefullt blickfång i stadsbilden.

Bredängs centrum har en viktig plats i Stockholms stadsbyggnadshistoria under efterkrigstiden. Detta var det första konsekvent genomförda exemplet på ett koncentrerat centrum med många olika integrerade verksamheter, t.ex. den intilliggande skolan i kv. Concordia 5. Ambitionen var att samla all service till centrum för att underlätta kontakterna mellan stadsdelens innevånare

På många ställen är skyltfönsterpartier och butiksdörrar utbytta, liksom ursprungliga träpartier. All betong i centrum har täckmålats i grått. Torgytor och gator genomgår 2006 en upprustning och komplettering. Trots förändringarna är centrumanläggningen i det stora hela välbevarad.

INVENTERING 1999
OMRÅDE
Bredängs centrum består av fyra byggnader runt Bredängstorget. Torget gränsar även till Bredängsskolan (beskrivs som eget område), vars suterrängvåning innehåller butikslokaler som tillhör centrummiljön. Området är centralt placerat i Bredäng och ligger i en västsluttning.

Torget har en nord-sydlig sträckning och korsas av viadukterna för tunnelbanan, vilka är ett dominerande inslag i centrummiljön. Alléer och planskilda gångstråk under viadukter leder från torget ut till bostadsområdena. Den sluttande terrängen har terrasserats, och under torget löper en lastgata förbi centrumbyggnadernas källarplan. Terrasseringarna avslutas i väster av Bredängs Allé dit busshållplatserna är förlagda. I markplan finns ett flertal parkeringar, bl a ett parkeringsgarage i två plan med ett mellanliggande däck med verkstäder.

Ett karaktärsskapande inslag i centrummiljön är den obehandlade betongen. Torgets markbeläggning består av betongplattor. De flesta murar vid parkeringsplatser, terrasseringar, planteringar och dylikt har ett enhetligt utförande: platsgjuten betong med kannelyrer eller helt släta. Tunnelbanans två viadukter och den mellanliggande gångbron är också utförda i obehandlad betong. Uppburna av runda pelare ger de ett skulpturalt intryck med sina kraftiga konkava profiler. Viadukterna ansluter till tunnelbanebyggnadens skärmtak som även det är i betong.

Grönskan består av enstaka träd och planteringar, och enstaka träbänkar finns utplacerade. På torgets mitt finns en skulptur i huggen granit av Erik Höglund. Armaturerna består av svartlackerade stolpar med enstaka eller gruppvis ställda klot i vitt glas. Belysning finns även infälld i skärmtakens och de utkragade våningarnas undersida, så kallade downlights. I torgplan leder trappor upp till centrumbyggnadernas övre plan och parkeringsdäck. Trappornas räcken av betong har en materialbehandling som ansluter till tunnelbanans viadukter.

BYGGNADER
· Våningar: 2 våningar, Sv Gillet 5 våningar.
· Tak: Flacka tak med förzinkad plåt med djup neddragen taklist med kopparplåt. Sv Gillet:motfalls- och sadeltak. Ljusets broder 1: pyramid-, motfalls- och pulpettak. Concordia 1: valmat sadeltak, pulpet- och motfallstak.
· Fasad: Rött tegel. Tryckimpregnerad träpanel på partierna nedanför husens utkragning.
· Sockel: Låga betongelement.
· Fönster: Butikernas stora skyltfönster består av koppar-, brun- eller silvereloxerad aluminium. På flera av husen finns i anslutning till den neddragna taklisten ett band av fönster växlat med brun stående träpanel eller beige aluminiumplåt. Fönstren utgörs av växelvis placerade smala och bredare enluftsfönster, beige, blå eller grön aluminium.
· Entré: Uppglasade dörrar av koppar-, brun- eller silvereloxerad aluminium.
· Stomme: Betong.
· Förändringar: Den mest markanta förändringen är att den ursprungliga träpanelen mellan fönstren plåtats in i beige aluminiumplåt vilket även omfattar många fönster. Övriga fönster har blivit utbytta mot aluminiumfönster i blått eller grönt. Även de flesta dörrar är utbytta.

Centrumbyggnaderna består av två våningar med butiker i bottenvåningen och lokaler för offentlig verksamhet i den övre. Svenska Gillet har dock fem våningar. Övervåningarna är utkragade så att ett regnskydd skapas för de gående. Byggnaderna har en likartad utformning avseende såväl material som form, stationsbyggnaden avviker dock.

Stationsbyggnaden
Stationsbyggnaden för tunnelbanan avviker från de övriga genom att det är en envåningsbyggnad med ett kraftigt utkragat betongskärmtak med rundade kanter. Under utkragningen finns ett band av kopparplåt med butiksentréer och hörn markerade av utskjutande rundlar. Sockeln är en låg betongsockel, och ovan denna löper ett tegelband. Planstorlek, skala och material är i princip desamma som i övriga byggnader. Den centralt placerade tunnelbaneentrén har ett uppglasat entréparti med kopparinfattning, och kröns av en mur av obehandlad betong. Trappor och rulltrappor leder upp till vänthallen, vilken nyligen renoverats. Ett hisstorn i betong har i samband med detta klätts med grönt kakel. Vänthallens östra del har en fasad av tegel och betong, i övrigt består fasaden av kopparplåt med vertikala falsar, och ett överliggande fönsterband. Dess tak är ett motfallstak i W-form med kopparplåt och limträbalkar. Perrongens skärmtak har en W-form. Dörrarna är i rostfritt stål och glas. Förändringarna avseende denna byggnad omfattar främst dörrar och fönster som ursprungligen troligen var av koppar.

KOMMENTAR
Bredängs centrum har en väl sammanhållen arkitektonisk gestaltning, som den kommersiella verksamheten underordnar sig. Material och utformning håller en hög kvalitet, tex fönster och dörrar av koppar eller koppareloxerad aluminium. Bortsett från träpanelens inplåtning vid fönsterbanden har exteriören genomgått endast mindre förändringar. Den obehandlade betongen som återfinns på trappor, murar o dyl, är ett signifikant och karaktärsskapande inslag i centrumet. På grund av konkurrensen från Skärholmens centrum har Bredäng drabbats av viss utarmning av sitt en gång mycket goda serviceutbud, men har ändock behållit en vitalitet. Skolan som en del av centrummiljön är ett tidigt exempel på den samhällsintegrerade skolan.