LINNERYDS KYRKA

Allmän karaktär
Linneryds kyrka med omgivande kyrkogård ligger centralt i samhället. Området utgörs av ett relativt
stort rektangulärt område vilket sluttar svagt från väster mot öster. Området delas på mitten genom en
kraftig slänt i två etager. I öster gränsar området mot kyrkviken och i väster, tvärs över byvägen till kyrktorget
med sockenstuga och bevarade kyrkstallar. Kyrkogården är indelad i nio kvarter vilka benämns A
I. Kvarteren G I utgörs av en nyare del och inrymmer även kyrkogårdens minneslund.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas på tre sidor av stenmurar. En utökning av kyrkogården har gjorts i öster. Rester
av den äldre kyrkogårdsmuren finns i gränsen mot den nya delen. Den östra kanten av kyrkogården avgränsas
med en häck, marken är här terrasserad och hålls på plats med hjälp av betongplattor.
Muren på den västra, norra och södra delen består fram till den nya utvidgningen av en kallmurad
kluven granitmur, på insidan uppvallad med jord. Vallen är gräsbevuxen och pryds av en riklig blomsterprakt.
Blommor som påträffas är styvmorsviol, fetknopp, taklök och stensöta. Den del som omgärdar
det senast utvidgade området består på den södra delen av en stenmur av regelbundet huggen granit. På
den norra sidan är ett staket uppsatt mot prästgårdstomten.

Ingångar
Kyrkogården har sammanlagt sex ingångar. Tre ingångar i den västra muren där den ena leder in mot
kyrkporten och de andra in mot kyrkogården. De tre ingångarna är identiskt utformade och flankeras av
huggna granitstolpar som kröns av dekorationer formade som oljelampor med den eviga eldens flamma.
Grindarna är dubbelgrindar i sirligt utsmyckat smide. På den södra sidan finns en grind in till den nyare
delen av kyrkogården. Även den flankeras av huggna granitstolpar som kröns av två blomkrukor i gjuten
betong. Grinden är en dubbelgrind i smide med ett mer modernt formspråk. På den norra sidan finns två
ingångar, en i öster och en i norr. Den östra leder in till prästgården och utgörs av en enkelgrind i smide.
Den norra ingången leder in mot kyrkogården strax öster om kyrkan och utgörs av en enkel smidesgrind
med raka vertikala spjälor flankerad av två huggna granitstolpar i enkelt utförande.

Vegetation
Kyrkogården kringgärdas av en trädkrans huvudsakligen bestående av lönn men med enstaka inslag
av ask och lind. På vallmuren som avgränsar kvarter A i öster växer lila och vit syrén. Samtliga grusgångar
på den äldre kyrkogårdsdelen flankeras av hamlade lindar. I västra änden av kvarter C står en
hängask. Inne på kyrkogården förekommer cypresshäckar som kvartersinramningar. I anslutning till
enstaka gravvårdar förekommer buskar av buxbom liksom rhododendron och idegran. På sydsidan av
kyrkan, där man finner Linneryds mer sentida prästgravar, växer några frodiga forsythior. Nedanför
vallen utmed den södra kyrkogårdsmuren växer lönn. På kyrkogårdsutvidgningen i öster ned mot kyrkviken
utgörs växtligheten utmed södra sidan av lindar, i öster avgränsas området av en nyponhäck och i
norr av en syrénhäck. De nyanlagda kvarteren H och I delas av planterade häckar in i smala rektangulära
områden. På vallmuren har man tillåtit gräset att växa
sig högre och därmed fått in en hel del blommor av
ängskaraktär.

Gångsystem
Samtliga gångar såväl i anslutning till kyrkobyggnaden
som inne på själva kyrkogården är belagda med
grus. Den tidigare grusade gången mellan kvarter E
och F i söder har lagts igen och är idag gräsbevuxen.
Utmed den södra kyrkogårdsmuren löper en gång
av kalkstensplattor. Plattorna börjar dock få svårt att
hävda sig gentemot den allt kraftigare överskjutande
grässvålen.

Minnelund
Minneslunden är anlagd i utvidgningens sydvästra hörn och avskärmas från den kringliggande kyrkogården
genom en plantering av rosor och nyponbuskar. Gångsystemet inom kvarteret är belagt med
gatsten. Området där askan grävs ned är gräsbevuxet och i dess mitt finns en markerad cirkel i gräset
lagd i gatsten. Cirkeln omsluts av åtta stycken planterade avenbokar.

Gravvårdstyper
Linneryds kyrkogård har anor från medeltiden varför kyrkogårdens gravvårdar är spridda över en stor
tidsrymd och därför även av en mycket varierande karaktär. Av äldre gravvårdar återstår endast ett fåtal,
varav ingen är bevarad på sin ursprungliga plats. En större kalkstenshäll är bevarad i kyrkans vapenhus
och en sten ligger på murvallen direkt norr om kyrkans torn. Merparten av kyrkogårdens gravvårdar
är av typen låga rektangulära stenar antingen utförda i granit eller diabas. De äldre diabasvårdarna är
ofta smala högresta med rik dekor medan de yngre i större utsträckning utgörs av lägre antikinspirerade
stenar eller kors. På kyrkogården finns även ett antal bevarade gjutjärnsvårdar i form av kors men även
en gjutjärnsplatta med nygotiska stildrag. De mer sentida vårdarna, vilka också är de som dominerar på
kyrkogården, är huvudsakligen utförda som låga rektangulära vårdar med rak eller böljande ovansida
alternativt som låga breda familjegravvårdar.

Byggnader
Inne på kyrkogården finns förutom själva kyrkan inga ytterligare byggnader. Väster om kyrkan i anslutning
till kyrktorget ligger församlingens sockenstuga liksom några bevarade kyrkstallar.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Området är beläget rakt öster om kyrkan och utgör kyrkogårdens äldsta del. I kvarteret låg tidigare Linneryds
medeltida kyrka vilken revs år 1757. Kvarteret avgränsas i söder och öster av grusgångar och
i öster av en grässlänt, ovanför vilken den nya kyrkan ligger. Utmed grusgången i kvarterets södra del
ligger familjegravar. Grusgångarna i söder och öster kantas av hamlade lindar. Hela gravkvarteret ramas
in av en låg cypresshäck.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna inom kvarteret är av låg karaktär och utgörs huvudsakligen av låga rektangulära stenar
utförda i grå granit och diabas samt enstaka vårdar i röd granit. Vårdarna står ryggställda mot varandra
i räta linjer vilka löper i nord-sydlig riktning. Formspråket är rikt varierat från enkla vårdar med rak
överkant till antikinspirerade vårdar med kannelerade pilastrar till mera högresta kors på kraftiga fundament.
Övervägande del av kvarterets vårdar härrör från tiden kring 1930-50-talet men alla decennier från
1880 fram till 2000 finns representerade.
På gravstenarna förekommer rikligt med titlar varibland kan nämnas hemmansägare, greve, teologistuderande,
byggmästaren, sjuksköterskan, muraremästaren, målarmästaren, kyrkvärd samt rektor.
Äldsta vården utgör Folkskollärare Per Holms familjegrav f.1801 d.1881. Av medeltida gravvårdar
finns inga bevarade i kvarteret. I kvarteret förekommer det att stenar har återanvänts genom att man helt
enkelt låtit vända stenen och fört in den nya gravtexten på stenens baksida.

Kvarter B
Allmän karaktär
Området ligger längs med kyrkans södra fasad och breder ut sig i öst-västlig riktning. Kvarteret är på
den norra, södra och västra sidan omgivet av grusgångar men har inga grusgångar inom kvarteret utan är
gräsbevuxet. På norra och södra sidan omgärdas kvarteret av hamlade lindar. Kvarteret delas på mitten
med en tujahäck. Området är ett av de första som togs i anspråk när den nya kyrkan uppfördes. Kvarter
B är det kvarter som har flest äldre gravvårdar. Vårdarna är utförda i granit, diabas och gjutjärn och härrör
från 1800-talets andra hälft.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i området är av varierande ålder och utseende. Övervägande delen av gravarna härstammar
från tidsperioden 1940 1980 men alla decennier från 1860 till 2000 är representerade. Gravstenarnas
former består av såväl låga rektangulära i grå och röd granit som gjutjärnskors och smala högresta
gravstenar i diabas. Flera av kvarterets gravstenar i diabas, och även ett gjutjärnskors, har återanvänts.
Familjegravar är som regel placerade i kvarterets kanter men finns även insprängda inne i kvarteret.
De äldsta gravvårdarna finns i detta kvarter och är ifrån 1860. De är placerade längst med den västra
kanten.
Många gravstenar är försedda med titlar där hemmansägare är den dominerande men det finns såväl
fanjunkare, flottningsförman, f d brandchef, mejeriföreståndare, häradsdomare samt lärarinna.
Gravstenar som utmärker sig är exempelvis ett vitt marmorkors från 1940-talet samt en stående
gjutjärnsvård från 1880-talet.Vid en grav är en rhododendron planterad som med tiden har fått formen
av ett lägre träd.

Kvarter C
Allmän karaktär
Området ligger centralt placerat på kyrkogården mellan kvarteren A och F. Hela kvarteret är bevuxet
med gräs och sluttar svagt mot öster. Gravstenarna står i räta linjer, orienterade i nord-sydlig riktning.
Kvarteret delas på mitten av en cypresshäck vilken även ramar in kvarterets östra del. På utsidan av
häcken på de smala gräsområdena i norr, söder och öster vilka ligger utsträckta utmed grusgångarna har
man valt att inrätta familjegravar.

Gravvårdstyper
Det stora flertalet av kvarterets vårdar är från tiden 1940-70 men samtliga decennier från 1860-2000
finns representerade. Gravvårdarna utgörs huvudsakligen av låga rektangulära stenar utförda i grå granit
eller diabas, och från tiden kring 1950 allt vanligare förekommande med vårdar av röd granit. I kvarterets
västra del finner man ett antal smala högresta vårdar från förra sekelskiftets tidigare decennier.
Dessa är utförda i diabas och vanligen försedda med dekorativa mönster.
Yrkestitlar på stenarna är mycket vanligt förekommande liksom bruket att uppge ortsnamn. Exempel
på förekommande titlar är kraftstationsföreståndare, sjökapten, kyrkvaktmästare, urmakare, grundläggare,
gratialisten, kommissionären och hemmansägaren.
Enligt gravboken har det inom kvarteret tidigare skett begravning vilken kan hänföras till bruket
av en allmän linje. Spår av denna kan fortfarande skönjas, om än uppbrutet och med inslag av nyare
gravvårdar. Vårdarna i den allmänna linjen utgörs ofta av mindre stenar utförda i diabas med enkla
inskriptioner som namn och årtal. Spåren av linjen går från öster till väster och kan följas från år 1943
till år 1947. Även om man i kyrkogårdens ursprungliga förslag huvudsakligen placerat familjegravarna
utmed områdets breda grusgångar förekommer idag en blandning av enkelgravar och familjegravar även
i kvarterets inre del.
Utmärker sig gör bland annat en granitvård med infälld marmorplatta, vilken kröns av ett marmorkors
på framsidan dekorerat med ett par knutna händer. Denna vård, kvarterets äldsta, är rest till minne
av G J S från Bäckalund f. 1799 d. 1865 och hans hustru M P D f 1799 d.1866.
I kvarterets nordvästra hörn står ett sorgeträd, en hängask. Invid denna finns en smal hög sten rest
över hemmansägare Carl August Petersson Gatehult Östregård f 20/9 1862 d. 20/3 1922 hustrun Anna
Maria f. Johansson 16/10 1865 d. 17/3 1922 samt över sonen Arvid Gotthard f. 3/5 1894 d.18/3 1922.
Saliga äro de döda som dö i Herren. Med ledning av de tätt liggande dödsdatumen kan man anta att
familjen fallit offer för någon form av sjukdom ex. Spanska sjukan.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarteret utgörs av ett litet smalt rektangulärt gräsbevuxet område beläget invid den östra vallmuren vilken
gränsar mot den senast utförda kyrkogårdsutvidgningen. Området rymmer endast ett tjugotal gravar
varav det stora flertalet är familjegravar. Uppe på vallen i kvarterets mitt växer en rhododendronbuske.

Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är mycket blandad med allt från högresta stenar av monumental
karaktär till enkla låga kvadratiska stenar med blankpolerad framsida. Särskilt framträdande är släkten
Sjö:s familjegrav där den högresta blankpolerade diabasvården över riksdagsmannen J A Sjö 1839
1913 och makan Louise Sjö 1856 1918 särskilt utmärker sig. Även gravvården rest över Peter Sjö
1804 1870 och hustrun Maia Stina Sjö 1810 1881 utmärker sig. Denna är huggen i grå granit och
krönt med ett marmorkors.
På vallen har man också placerat ett antal vårdar vilka avlägsnats från kyrkogården då gravrätten
upphört. Av dessa stenar utmärker sig två diabasstenar försedda med porslinsmedaljonger med motiv
av Bertel Thorvaldsen. Reliefen på dessa två stenar går under namnet Natten och skapades av Thorvaldsen
i Rom 1815. I skriften De vita medaljongerna skriver Ingemar Gustavsson följande Motivet
är nattens gudinna, som genom det dunkla himlavalvet sänker sig ner mot jorden. Hennes flykt är ljudlös
liksom nattens fågel, ugglans, som följer henne. I famnen håller hon sina små barn Sömnen och Döden.
I hennes hår ser man vallmokapslarna som är en symbol för sömnen. En stämning av försonande frid
följer henne på färden ned till jorden.

Kvarter E
Allmän karaktär
Området är lagt parallellt med den södra muren i öst-västlig riktning. Längs den norra sidan går en grusgång.
Grusgångarna som tidigare fanns vid den östra och västra sidan är igenlagda. Längs med den södra
muren finns en gång av kalkstensplattor. Kvarteret delas av i mitten med en tujahäck. Gravvårdarna är av
olika utseende och åldrar och det finns inget mönster hur de är placerade förutom att avlidna från samma
byar lagts i närheten av varandra.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i området är av varierande ålder och utseende. Flest gravar är från tidsperioden 1960
1980 men alla decennier från 1860 till 2000 är representerade. Gravstenarnas former består av såväl
låga rektangulära i grå och röd granit som gjutjärnskors och högre smala gravstenar i svart granit. Familjegravar
är placerade i kvarterets kanter men de finns även insprängda i området.
Få gravstenar är försedda med titlar. De titlar som finns är främst hemmansägare men där finns även
vägmästare, sjuksköterskan, skogsförman, vägförman och snickare.
Gravstenar som utmärker sig är till exempel ett äldre gjutjärnskors samt en smal högrest gravsten i
diabas från 1919.

Kvarter F
Allmän karaktär
Området är lagt parallellt med den södra muren i öst-västlig riktning. Längs den norra sidan går en grusgång.
Grusgången som tidigare fanns vid den västra sidan är igenlagd.
Kvarteret har ingen tydlig inramning och slutar i östra delen i mer oregelbundet och glest placerade
gravar. Där finns även en plantering kring en kula i granit.

Gravvårdstyper
Gravstenarna i kvarter F består främst av låga rektangulära stenar i grå och röd granit men där finns även
såväl moderna oregelbundet formade som äldre smala och högresta gravstenar i diabas. Familjegravar
finns insprängda i området. Kvarter F har ett fåtal äldre gravvårdar där de äldsta härrör från tiden kring
1900-talets första decennier. De äldst bevarade stenarna finns i västra delen av kvarteret. Merparten av
kvarterets stenar härrör från 1970-80-talen.
Bruket att skriva ut titlar är ovanligt men här finns några exempel såsom trävaruhandlare, kyrkovaktmästare,
antikvitetshandlare och smidesmästare.
Två stenar som utmärker sig är från 1940-talet, låga, rektangulära och med naturmotiv slipade i den
blanka stenen. Ett anonymt smideskors i modernt utförande är ytterligare en gravvård som utmärker
sig.

Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarteret ligger i utvidgningens sydvästra hörn och utgör kyrkogårdens minneslund. Minneslunden är
anlagd i utvidgningens sydvästra hörn och avskärmas från den kringliggande kyrkogården genom en
plantering av rosor och nyponbuskar. Gångsystemet inom kvarteret är belagt med gatsten. Området där
askan grävs ned är gräsbevuxet och i dess mitt finns en markerad cirkel i gräset lagd i gatsten. Cirkeln
omsluts av åtta stycken planterade avenbokar.

Gravvårdstyper
I minneslunden står en rektangulär granitsten, mjukt avrundad upptill och med grovhuggna kanter. Stenen
är dekorerad med en blomsterslinga föreställande Smålands landskapsblomma, linnéan. Texten på
stenen är en dikt av Pär Lagerkvist.

Kvarter H I
Allmän karaktär
Kvarter H och I omfattas av kyrkogårdens östra utvidgning. Området gränsar till kyrkviken och delas
med häckar in i sex rektangulära gravområden. I kvarterets mitt löper en grusgång i öst- västlig riktning
i vars östra ände man lagt upp en stor natursten.

Gravvårdstyper
Kvarteren omfattar ett tjugotal vårdar vilka härrör sig från 1990 - 2000-talet. Huvudsakligen låga rektangulära
granitvårdar där den blankpolerade röda graniten överväger. I området finns ett litet oansenligt
träkors liksom en smidesvård av modernt snitt. Den enda titel som förekommer i kvarteret är hemmansägaren.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter beslut uppfördes Linneryds nya kyrka 1797-98 av P J Guhlin från Korrö efter ritningar från 1794, upprättade av Gustaf Pfeffer vid ÖIÄ. Den ersatte en medeltida stenkyrka, som låg öster om den nuvarande platsen. Kyrkan invigdes 1806 av biskop Ludvig Mörner. Väster om kyrkogården ligger bevarade kyrkstallar.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med torn i väster och utbyggd, rektangulär sakristia i öster. Ingång genom tornet samt genom mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian på sydsidan. Uppförd av sten samt putsad och avfärgad i vitt med slätputs kring fönster och portaler. Takfallen täckta med kopparplåt. Ursprungligen spåntak. Planen överensstämmer med ritningen från 1794 frånsett att mittfönstret på sydfasaden omvandlats till portal och sakristians fönsterantal reducerats.

EXTERIÖR - Exteriören återgår i sina huvuddrag på 1794 års ritning. Lanterninen är senare ombyggd, senast 1913, då tornuren tillkom. Rusticeringen kring portalerna och den nuvarande ytterdörrarna tillkom 1933. Takkuporna, som ger ljus åt vinden, är likaså senare tillägg, troligen från 1898.

INTERIÖR - kyrkorummets inredning har tillkommit vid olika tillfällen men ger trots detta ett enhetligt intryck. Altartavlan, "Bespisningsundret", är målad av Salomon Andersson 1827. Den arkitektoniska omramningen är dock tillkommen drygt sjuttio år senare och ritad av Fredrik R Ekberg. Även den nuvarande altarringen bör ha tillkommit samtidigt. Predikstolen är i sin tur från 1850-talet och skänkt av säteriägaren Lars Bolin i Skogsnäs. Orgelfasaden härrör sannolikt från 1845 års orgel medan den nuvarande läktarens utformning är från 1933. Barriären ansluter till bänkinredningen, som delvis är ursprunglig. Under den sista bänken på den norra sidan, på den gamla kvinnosidan, finns en s k kyrlktagningspall. Vid 70-talets renovering tillkom inbyggnaderna under läktaren samt den för kyrkorummets karaktär främmande färgsättningen med inslag av kraftigt blått och rött.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkogårdens äldsta del är den del av gamla kyrkogården som angränsar till prästgården. Den övre
delen är från 1870-talet då även omgärdande mur och grindar kom till. Den senaste utvidgningen mot
kyrkviken i öster utfördes mellan åren 1988-89.