HOLS KYRKA

Kyrkan är sannolikt uppförd av gråsten under 1200-talet. Den hade ursprungligen romansk planform med smalare, rakslutet kor och triumfbåge. Sakristian torde vara senmedeltida. I samband med Kalmarkriget 1611 använde danskarna kyrkan som stall enligt sägnen. Klockan togs som krigsbyte och en ny göts enligt uppgift 1620. En ny klockstapel byggdes 1698. Vid biskopsvisitation 1695 påbjöds sockenmännen att göra "ännu ett fensterhool". En läktare byggdes 1702. Följande år färdigställdes en altaruppsats i barock av Gustaf Kihlman, Borås. 1709 tillkom en predikstol i samma sena renässansstil som läktaren. 1717 kompletterades denna med ett ljudtak i samma stil. Vid visitation 1706 "förmantes socknemännen at nedtaga det onyttige hwalfvet eller muren emillom Kyrkan och Choret, så finge de bägge sedan då bättre utseende och folket större rum". Ombyggnaden dröjde dock ända till 1776 då prästen noterade: "Ehuru tvärmuren inuti Kyrkan, emellan Choret och Kyrkan, blef utdömd redan i Biskop Haquin Spegels tid 1688 och äfven sedan vid alla Biskops- och Prostevisitationer, kom det dock ej till verkställighet förr än nu, då den till undergång lutande kyrkan blef med tak, tråssning och murband aldeles raserad, gamla tvärmuren nedrifven tillika med Choret utom östra gafveln, nytt blef igen uppmuradt jemte ett styck af långmuren; hvälft paneltak blef lagdt med ny himling; och åter annat nytt tak på bjelkarne. I stället för den gamla klockstapeln uppsattes Torn på kyrkan, och Vapenhuset, som förut var af träd, blef nu uppmuradt af sten." En inskription på predikstolens gamla trappskärm berättar att arbetena utfördes "genom Sochnebornas egen möda och Kostnad". Inredningen förnyades delvis. 1789 målades kyrkan av konstnär Johan Lundgren, Alingsås, vilket inbegrep ny stoffering av altaruppsats och predikstol samt en takmålning med änglar. I 1829 års inventering omnämns att kyrkan hade tre "medelmåttigt stora" fönster i söder och ett i norr. Någon gång före 1893 (teckning av Wennerblad) fick dessa sin nuvarande storlek och kompletterades med ett fönster i norr. Sannolikt skedde detta år 1865, ett årtal som är angivet på tornets vindflöjel, vid sidan av 1776. 1829 var alla kyrkans tak spåntäckta och vinden användes som sockenmagasin. Vid slutet av 1800-talet installerades en kamin för uppvärmning.
1905-06 renoverades kyrkan efter ritningar av arkitekt Folke Zettervall. Kaminen försågs med nytt rökrör och skorsten. Vapenhuset försågs med ny vidgad port mot långhus och en cementtrappa. Vapenhusets båda ytterportar i norr och söder igenmurades och en ny bröts upp i väster. En ny läktartrappa byggdes emedan den gamla fick rivas för porten. Under arbetet påträffades en runsten som lutades mot kyrkogårdsmuren. Nytt golv lades in i kyrkan, varvid en murad och välvd gravkammare hittades, i vilken fanns fem kistor med välbevarade lik. Kyrkorummet försågs med en ny öppen bänkinredning i nyrenässans. Läktarpelarnas utformning ändrades. Predikstolen försågs med fot och trappa. Den nya skärmen gjordes i överensstämmelse med korgens fyllningar. En ny altarring med svarvade dockor byggdes. En ny nummertavla tillverkades, likaså i nyrenässans. Upp till tornet gjordes en trappa från läktaren, inklädd med pärlspont. Interiören ommålades. Väggarna gråmarmorerades och försågs med kvaderimitation. Läktare och predikstol marmorerades på ett grovt sätt medan altaruppsatsen fick en känsligare påmålning, enligt arkitekt Anders Rolands inspektion 1917. Takmålningen på- respektive övermålades delvis.
1938-39 försågs taken med ny tegeltäckning (den gamla tillkommen någon gång under 1800-talets senare del). Tornspiran täcktes med nya ekspån. Fasaderna vitkalkades. 1941-42 restaurerades interiören under ledning av arkitekt Ärland Noréen. Syftet var att återskapa 1700-talskaraktären. Elektricitet drogs in för belysning och uppvärmning. Kaminen slopades. En ny sluten bänkinredning tillverkades med två bevarade bänkdörrar på vinden som förebild. Sitsar och ryggar sparades från Zettervalls bänkar. Mot väggen sattes slätspontspanel. Altarringens dockor doldes bakom masonitfyllningar och längs överliggaren sattes en äggstavslist i likhet med på bänkinredningen. Den pärlspontsklädda torntrappsinbyggnaden byggdes om och målades med samma dekor som taklisten. Vapenhusets cementtrappa ersattes av en i kalksten. Konservator Thorbjörn Engblad borttog över- och påmålningar från taket och rengjorde orörda partier. Altaruppsatsens påmålningar från 1906 och 1789 togs bort. Den ursprungliga färgen var välbevarad utom på figurerna där den fick rekonstrueras utifrån fragment. Predikstolens marmorering från 1789 togs fram, liksom de färger ljudtaket fick vid samma tillfälle. Läktarbröstets marmorering från 1906 avlägsnades och den ursprungliga, välbevarade färgen togs fram och retuscherades medelst iprickning. Väggarnas kvadermålning togs bort och de kalkades i ljust grå ton. Inredningens nya färgsättning tog sin utgångspunkt i framtagna äldre färger. Bänkinredning och altarring fick samstämd bemålning med brunt strukturmålade ramstycken och gråmarmorerade fyllningar, väl harmonierande med kyrkorummet i övrigt. 1946 färdigställdes en orgel av Olof Hammarberg med fasad ritad av arkitekt Fredrik Johansson i klassicerande stil. 1964 flyttades runstenen in i vapenhuset för att ej fara illa. 1966 byttes fönsterbågarna med råglas (sannolikt insatta 1905) mot nya med antikglas i innerbågarna på initiativ av konservator Engblad.
1980 svarade målarmästare Karl-Erik Sandahl för omkalkning av exteriören, målning av dess snickerier och tjärning av tornspiran. 1985 ledde densamme en ommålning av interiören. Väggarna kalkades, fönster, dörrar och bänkar ommålades med bibehållen färgsättning. Takmålningarna rengjordes av Sandahl utan att länsmuseet hade underrättats. Församlingen hade betraktat det som "rent underhåll". 1990 slopades de bakre tre bänkraderna i söder för att ge plats åt kapphängare, bokbord och ljusbärare. 1991 utförde konservator Anders Darwall arbeten på altaruppsats och predikstol med ljudtak. Färgerna fixerades och rengjordes. Sprickor lagades och retuscherades. Även ett väggur konserverades. 1996 genomfördes en exteriör renovering, ledd av byggkonsult Sölve Johansson. Putsen lagades (till stor del omputsning) och tornspirans ekspån ersattes av furuspån. Fönstren ommålades och blev röda efter att ha varit grå. Även ljudluckorna målades röda. Dränering lades runt kyrkan. Sakristisockelns betongputs höggs bort. Den järnbeslagna gamla korporten var i behov av reparation, flyttades till redskapsboden och ersattes av en ny port. Under det södra korfönstrets solbänk hittades en runsten som restes på kyrkogården under följande år. Ett solur lagades av konservator Julio Amorim. Vid okänt tillfälle har vapenhustrappan försetts med förzinkade stålräcken.

HOLS KYRKA - Salkyrkan utgörs av ett medeltida långhus av gråsten som 1776 försetts med fullbrett, tresidigt avslutat kor i öster (vilket infattar det smalare medeltidskorets rakslutna gavel). Norr om detta är en senmedeltida sakristia. Väster om långhuset är ett vapenhus från 1776. På långhusgaveln rider ett litet trätorn från samma år.
FASAD - Kyrkan saknar markerad sockel. Dock syns utkragande grundstenar i sydväst och på norra långsidan. Sakristian har synlig grund med stenar i två skift. Murverket av gråsten bär en borstad och vitkalkad puts från 1996. Den ursprungliga sydportens nederdel är markerad med ritsningar i putsen, liksom de två rundbågiga portarna i vapenhusets södra och norra vägg, igenmurade 1905. Korgaveln har ett igenmurat, litet rundbågsfönster, markerat med en ritsning. I sakristians gavelröste vetter åt väster en liten rektangulär glugg med sentida plåtgaller. Ovan öppningen sitter ett inmurat granitstycke. Långhusets gavelröste är klätt med vita, kluvna spån. De nedersta är sågtandsformade. Gaveltornet är klätt med vit locklistpanel och har i varje sida raka, parställda ljudluckor. Dessa är sentida och klädda med liggande brun panel. Vattenlisterna är vita. Vapenhusets röste är klätt med sentida vit locklistpanel. Ovan korporten sitter ett solur av kalksten från 1733. Framför porten är en granittrappa. Framför västporten är en trappa av huggen granit med omålade stålräcken från sen tid. Ovan porten sitter en sentida armatur. FÖNSTER - Alla fönster har karmar, bågar och spröjs av rödbrunt trä. Långhus och kor har rundbågsfönster med korspost och sex lufter från 1966. De nedre lufterna har tolv rutor, de mellersta (öppningsbara) nio och de övre sex. Fönstren sitter i rundbågssmygar med sluttande solbänkar i form av äldre granithällar. I långhusets gavelröste sitter två små rektangulära fönster med enkel luft från 1966 och nio antikglasrutor i blyspröjs. I vapenhusets röste sitter ett rektangulärt fönster med enkel luft från 1905 och fyra rutor. Sakristian har i öster ett kvadratiskt fönster med enkel, öppningsbar luft från 1966 och fyra rutor. Fönstret sitter i en rak smyg.
PORT - Västporten är en rak pardörr från 1905, utåt klädd med rödbrun fiskbenspanel. Det samtida handtaget är utformat i jugendstil. Porten sitter i en smyg med rak överliggare av vitt trä och överljus i form av ett liggande, samtida fönster med sju rutor i en enkel luft. Den korgbågiga korporten från 1996 är likaså klädd med rödbrun fiskbenspanel. Porten sitter i yttre delen av en smyg med korgbågigt krön.
TAK - Långhuset bär ett brant sadeltak som är valmat över korets tresidiga avslutning. Ovan koret är en tegelskorsten med plåtkors. Vapenhus och sakristia bär sadeltak. På vapenhusgaveln sitter ett hjulkors från 1905 av vitt trä. Nämnda tak har synliga, vita hammarband och täcks av enkupigt lertegel. Vindskidorna är av vitt trä. Hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Gaveltornet bär ett åttkantigt torntak med smidesflöjel och täckning av tjärade, kluvna spån. Hängrännor och stuprör är av vit plåt.