OTHEMS KYRKA

Othem kyrka är från medeltiden. Den första stenkyrkan på platsen uppfördes i början av 1200-talet. Av den återstår dock endast minde delar, varav långhusets nordportal kan nämnas. Tornets nedre delar är några decennier yngre, medan dess övre delar samt det nuvarande långhuset och koret byggdes ungefär samtidigt vid mitten av 1200-talet.

Av förändringar efter medeltiden kan nämnas att en strävpelare mot långhuset södra vägg uppfördes på 1700-talet, samt att kyrkans fönster förstorades och en sakristia uppfördes år 1882.

1908 drabbades kyrkan av en brand som förstörde tornhuven och alla övriga tak. Vid reparationen påföljande år, då kyrkan fick nya faltak, togs de kulturhistoriskt mycket värdefulla muralmålningarna i triumfbågen och i koret fram.

Interiören har sedan dess restaurerats 1952 efter förslag av arkitekt Erik Fant. Väggar och valv i kyrkorummet har rengjorts ytterligare en gång 1983.
En yttre restaurering genomfördes 1967 efter förslag av Restaureringsteknik AB i Stockholm, bl.a. lades samtliga faltak om på täta undertak och nya avvattningsanordningar monterades.

Othems kyrka består av ett tvåskeppigt långhus med smalare rakslutet kor, västtorn och nordlig sakristia. Tornet uppfördes för en äldre kyrka vid förra hälften av 1200-talet; det påbyggdes under senare hälften av 1200-talet. Koret byggdes troligen omkring 1240, långhuset något senare, omkring 1265. Sakristian är från 1882. Kyrkan har höga vitputsade murar och branta sadeltak. Tornet, som är försett med ljudgluggar i tre våningar, avslutas med gavelrösten och en åttkantig spira. Långhus och kor har varsin sydportal, båda spetsbågiga och med ornerade kapitälband. Långhusets norra rundbågsportal (nu igenmurad) har tillhört den äldre kyrkan. Fönstrens nuvarande form är från 1882. Invändigt täcks långhuset av fyra tältvalv, uppburna av en mittkolonn med reliefsmyckat kapitäl (jfr Hellvi). Koret täcks av ett ribbvalv. Kyrkans äldsta kalkmålningar, från 1200-talets mitt, återfinns i korvalvet. I triumfbågen finns en målning från 1300-talets början och runt koret löper en apostlafris från 1400-talets början. Alla målningar överkalkades 1693, men framtogs och restaurerades 1909. Kyrkan genomgick en restaurering 1952 efter arkitekt Erik Fants förslag.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998, reviderad i samband med inskrivning 2002.

Kyrkogården är utvidgad flera gånger mot öster och norr, den första utvidgningen torde ha ägt rum i slutet av 1800-talet. Omkring 1950 anlades skogskyrkogården mot norr (invigdes 1952). Den senaste utvidgningen gjordes på 1990-talet och innefattar en minneslund.

På kyrkogården finns ett flertal stora träd: lövträd på de äldre delarna, tallar på skogskyrkogården. Detta skapar, trots kyrkogårdens relativt stora utsträckning, en välkomnande och intim rumskänsla. Gravarna på den gamla kyrkogården ger exempel på olika årtiondens smak och stil. Speciellt är det de många grusgravarna som man lägger märke till. De yrkestitlar som nämns ger en god bild av det sociala livet i Slite samhälle (Slite ligger inom socknens gränser).

Othem kyrkogård omges av stenmurar, med undantag för den senast tillkomna delen i nordväst som omges av häckar. I söder finns en stiglucka samt en helt öppen entré nära bårhuset. I nordost öppen ingång, liksom i norr mot den nya kyrkogården.

Gångarna på den gamla kyrkogården är belagda med grus och på den nya delen med kalkstensflis. En huvudgång i nord-sydlig riktning genom hela anläggningen, tvär-gång¬ar på gamla kyrkogården i väst-östlig riktning samt en gång runt den senast tillkomna delen av kyrkogården.
På kyrkogården fanns vid inventeringen 1996 ca 820 st. synliga gravar.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns en redskapsbod samt utanför den egentliga kyrkogården ett i marken nedsänkt bårhus.