Hemse kyrka

Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. Väggar och valv i hela kyrkorummet pryds av en rik målningsskrud från 1200-, 1300- och 1400-talen, kompletterad 1896 av C. W. Pettersson efter skisser av Axel Herman Hägg.

Absiden täcks av ett hjälmvalv, koret och långhuset av ett respektive två romanska kryssvalv, samt tornrummet av ett kupolliknande kryssvalv.

Golv, bjälklag, trappor
Golven är invändigt i kyrkorummet och i sakristian är belagda med kalkstensplattor, absidens golv består delvis av gravhällar.

Till vindarna och tornhuven leder en murtrappa i tornets västra, norra och östra väggar. Tornhuven har stegar och vilplan av trä. På kor-, absid- och långhusvindarna finns inspektionsbryggor, belysning finns på i tornhuven och på vindarna. Sakristivinden är inte tillgänglig för inspektion. Den gamla skorstensstocken står kvar på vinden, och den används som kanal för elledningar.

Fast inredning
Den fasta inredningen består i koret av altare med altaruppsats av sandsten samt altarskrank av trä, i långhuset av predikstol med baldakin i det sydöstra hörnet, samt bänkinredning i två öppna bänkkvarter.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn, kor med absid, sakristia och långhus. Marken runt kyrkan är i söder belagd med grus, på tornets norra sida med betongplattor, medan den i övrigt är gräsbevuxen.

Ytterväggar
Väggarna är uppmurade av sandsten i kor, långhus och absid medan tornets murverk är av kalksten. Sakristian är byggd av tegel(?).

Fasader
Långhusets, korets, absidens och sakristians fasader är putsade med kalkbruk och avfärgade vita. Tornets fasader är putsade med kalkcementbruk och avfärgade med kalkfärg innehållande vitcement. Putsen är slätputsad med en medeltida slev som hittats på vinden i Havdhem kyrka. Hörnkedjor av huggen sandsten (kor och långhus) och kalksten (torn och sakristia), de olika byggnadsdelarna har enkla, skråkantade socklar av motsvarande material. Tornets avsats har droppbleck av kopparplåt.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk, åttkantig modell, klädd med snedkantade, bräder, s.k. tornpanel, spikade på högbenen med offerreglar och med mellanlägg av galvaniserade spikplåtar. Den är tjärad utvändigt. Stommen utgörs av fyra korsande takstolar och är tillverkad av bilat virke, dock är några av högbenen utbytta mot dubbla, tryckimpregnerade plank, förstärkningar är utförda med nytt sågat virke. Bred, nätklädd ventilationsspalt vid takfoten.
Hängränna av galvaniserad plåt under takfoten, hängd i kraftiga järnkrokar i remstyckena och utvändigt dold genom att takpanelen dragits ned. Stuprör av galvaniserad plåt (omålad) i det nordöstra hörnet leder regnvattnet från tornhuven till nedre delen av långhusets norra takfall. Spiran kröns av en vindflöjel med blad av koppar till vilken det är ca 48 m.

Yttertaken över hela kyrkan i övrigt är täckta med enkupigt, falsat lertegel. Vindskivorna är täckta av galvaniserad omålad plåt. Koret och långhuset har undertak av träspån, absiden av panel och sakristian har tät bördning av råspånt och asfaltpapp. Tätningar mot angränsande murverk är utförda med kopparplåt, tätningen mellan absidtaket och korgaveln är dock gjord med kalkbruk.

Takstolarna över långhuset är av typen svensk takstol med två omgångar hanbjälkar. De är tillverkade av bilat virke, sammanfogade med dymlingar. Korets takstolar är av samma typ men med en omgång hanbjälkar. Absidens tak har takstolar av bilat virke med offerreglar av trä. Lagningar är utförda av sågat trä. Sakristian täcks av ett sadeltak vars konstruktion inte har kunnat besiktigas då vindsutrymmet inte är tillgängligt. I långhusets norra takfall finns ett gjutjärnsfönster mitt på taket nära nocken.

Långhusets, korets och sakristians takfall är försedda med hängrännor och stuprör av galvaniserad omålad plåt. Absidens tak saknar avvattningsanordningar.

Vattendäcket
Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning. Klockbocken vilar på tornmurarna, och de nedre virkena i den är klädda med gråmålad galvplåt. Vattendäcket under klockan består av ett gråmålat galvplåtsklätt trädäck med fall mot en d:o plåtklädd ränna med fall och utkastare mot norr. Bjälklaget är inte åtkomligt för inspektion.

Fönster
Fönstren i långhuset och koret är rundbågiga med putsade smygar och omfattningar, solbänkar av kalksten. Även tornets västfönster är rundbågigt men har huggen kalkstensomfattning. Absidens fönster är rundbågigt med sandstensomfattning. I långhuset är glasen insatta i bågar av trä medan de blyinfattade rutorna i korets och absidens fönster är monterats direkt i stenkarmarna. Korets och långhusets fönster är invändigt försedda med ...vatten... I sakristian finns två fönster, det ena rektangulärt, det andra rundbågigt, båda med huggna kalkstensomfattningar och blyinfattade rutor, samt i röstet en liten, rund ljusglugg.

Tornets ljudgluggar har omfattningar, bågar och kolonnetter av kalksten och stålplåtsklädda solbänkar. Gluggarna är försedda med fågelnät på träramar. I tornets södra och östra fasader finns en respektive två ljusgluggar, i den södra en mindre port med tjärad trälucka.

Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av sandsten (kor S och torn N) respektive kalksten (torn S). Tornets norra portal och korportalen är rundbågiga medan den södra tornportalen kyrkans huvudingång är svagt spetsbågig. Korportalen är enkelsprångig, norra tornportalen tvåsprångig medan den södra tornportalen är tresprångig. Den norra tornportalen har kolonnetter med ornerade tärningskapitäl medan de båda övriga har odekorerade kapitäl. Portblad av tjärade (nordportalen) respektive målade (de södra portalerna) stående bräder. Till den norra långhusportalen leder kyrkogårdsgången av cementplattor, den lutar svagt upp mot portalen, invändigt finns en ramp. På den södra tornportalens dörrblad är en medeltida alnlikare av järn fäst.

Hemse kyrka är med undantag för sakristian uppförd under medel¬tiden. Även stigluckan i den västra kyrkogårdsmuren är av medeltida ursprung.

Redan på 1100-talet fanns här en träkyrka, varav stora delar bevarats genom att de återanvänts som golv vid byggnaden av den nuvarande stenkyrkan. Plankorna upptäcktes vid en invändig restaurering på 1890-talet och forslades till Statens historiska museum i Stockholm, där en rekonstruktion av Hemse stavkyrka under lång tid stått uppställd.

Av den nuvarande kyrkan är koret med absiden och långhuset äldst. De uppfördes i en följd i början av 1200-talet. I samband med bygget av långhuset revs sannolikt stavkyrkan. Tornet kom till under 1200-talets senare del. Därefter avslutades den medeltida byggnadsepoken genom att kyrkorummet försågs med valv och den södra tornportalen sattes in, samtidigt som kyrkans tidigare huvudingång långhusportalen flyttades till tornets norra sida. Sakristian byggdes i samband med den nämnda restaureringen på 1890-talet.
Sedan byggnadstiden har i övrigt endast mindre ändringar gjorts på kyrkans exteriör. Yttertaken över kor och långhus sänktes på 1830-talet då falarna byttes mot tegel, och korets och långhusets fönster vidgades på 1850-talet. Materialet på yttertaken ändrades även 1886, då de kläddes med spån, och 1935, då de återigen belades med tegel. På 1940-talet rekonstruerades en medeltida stiglucka som rivits år 1880. En utvändig restaurering genomfördes 1960 då bl.a. tornhuven reparerades, fasaderna putsades och kalkades och det södra korfönstret återfick sina ursprungliga proportioner.

De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga restaureringen företogs 2005 då bl.a. fasaderna putsades, absidens och sakristians tak tätades och inspektionsbryggor byggdes på vindarna.

Den senaste invändiga restaureringen utfördes 1962-63 då kyrkorummet omgestaltades och 1896 års restaurering 1896 till stor del utplånades bl.a. genom att dess inventarier ersattes med nya.