Skulptur: Cakrasamvara med sin gemål. De är avbildade på en lotustron, och är inramade av en mandorla.
Cakrasamvara har avbildats med tolv armar och fyra huvuden, samtliga med ett tredje vertikalt öga. Cakrasamvara är smyckad med örhängen, halsband och band av människohuvuden. Han har håret uppsatt i ushnisha, och är krönt av en kraniekrona. Hans gemål har kraniekrona och kraniehalsband. Hon är smyckad med fot och armringar, och har utslaget hår.
āsana: Cakrasamvara är avbildad stående i pratyalidhasana med fötterna på två liggande människor. Cakrasamvara och hans gemål är avbildade i yab-yum.
Mudra och attribut: Cakrasamvara har en vajra i sin högra primära hand,
och en klocka (ghanta) i sin vänstra primära hand. Den inre högra handen håller i en trumma (damaru), och den inre vänstra handen som är sänkt håller en khatvanga. Med sina övre händer håller han en elefanthud över sin rygg.
På sin högra sida uppifrån och ner håller han också ett radband (malla), en hackkniv (katrika), och den nedre handen har han i karana mudra. På sin vänstra sida uppifrån och ner håller han en kranieskål (kapala), har sin hand i karana mudra, och nederst håller han människohuvuden i håret.
Cakrasamvaras gemål har en hackkniv (katrika) i sin högra hand, och en kranieskål (kapala) i sin vänstra hand. Skulpturen är gjuten i brons/mässing, och är brännförgylld. Cakrasamvara och hans gemåls hår är blåmålat, och de lösa huvudenas hår är rödmålat, liksom innehållet i kranieskålarna. Mandorlan har dekorerats med glaspärlor. Dessa är enligt Karl Gunnar Gardell inte de ursprungliga med undantag av två av pärlorna som är turkosa.
Cakrasamvaras ena fot är i nuvarnade skick ej fäst i tronen. Dekorationen överst på ushnishan har gått förlorad och dekorationerna av människohuvuden sitter löst på ena sidan. (AA)
"Cakrasamvara
Tib. ´khor lo bde mchog.
Den högsta sällheten.
Förgylld brons.
Sino-tibetansk, 1700-tal."
(Föremålstext till utställningen Bilder av Buddha.)
"Gudabild av mässing. Skärm av glaspärlor. Kopulationsgud. Yi dam bDe-mcog?" (MLK)
Grünwedel.1900. s.104. fig.84