KULTURLANDSKAPSREGION STORSJÖBYGDEN OCH ANGRÄNSANDE KAMBROSILURPÅVERKADE OMRÅDEN

Odlingsbetingelserna i den öppna Storsjöbygden grundar sig på förekomsten av kalkrik moränlera. Bygden kännetecknas av hög uppodlingsgrad och lång bebyggelsekontinuitet utan egentlig motsvarighet på dessa breddgrader. Området tillhörde ursprungligen Norge, vars agrara bebyggelse karakteriserades av ensamgårdar. Genom en serie skiften och gårdsklyvningar, främst under 1800-talet, har de för Storsjöbygden typiska stora byarna uppstått, anpassade till terrasser eller krönlägen i terrängen. Norr om den egentliga Storsjöbygden uppträder moränleran bara fläckvis. Som fönster i skogsbygden möter där ljusa, uppodlade partier i landskapet, gärna i krönlägen. Särskilt väl bevarade odlingslandskap finns i trakten av Offerdal. Också socknarna Mattmar, Alsen, Aspås och Häggenås kan nämnas i sammanhanget jämte en del platser betydligt längre norrut, t.ex. Laxsjö.
Även i Indalsälvens övre dalgång finns ett relativt omfattande odlingslandskap, in mot Åredalen och utefter norra stranden av Kallsjön. Speciellt den södra dalgången tar turistnäringen emellertid alltmer överhand. Få välbevarade odlingslandskap återstår.
Regionen präglades tidigare av ett omfattande fäbodbruk, speciellt i dess östra och södra del. Ett särmärke utgörs av de många ödesbölen som förekommer överallt i landskapet. Dessa platser bär ställvis ännu sina bebyggelsenamn och uppvisar en rik flora av fossila odlingsspår.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.