RAGUNDA GAMLA KYRKA

De båda kyrkorna i Ragunda ligger i Indalsälvens dalgång i den östra delen av Jämtland. Ragunda gamla kyrka är belägen nära Indalsälvens strandbrink intill den forna Ragundasjön, som tömdes år 1796 vid ett sjösänkningsprojekt, som bl.a. orsakade Döda Fallets uppkomst. Den nya kyrkan ligger ett par hundra meter norr om den gamla. För att komma till den gamla kyrkan måste man passera över kyrkogården.

Den gamla kyrkan och dess kyrkogård omges av en stenmur. Intill kyrkan ligger en klockstapel uppförd 1946 efter ritningar av Ragnar Hjorth. Den är klädd med tjärat spån. Delvis återgår stapeln på den klockstapel som uppfördes av dragonen, tillika snickaren och bildhuggaren Gregorius Raaf 1705. På kyrkogården finns i övrigt en minnessten och ett fåtal gravvårdar. Kyrkogården är helt gräsbevuxen och klipps endast delvis under sommartid.

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus som är orienterat i öst-västlig riktning, med en vidbyggd sakristia i nordöst. Den stora salskyrkan är väldigt bred i förhållande till dess längd vilket är ett senmedeltida drag. Troligen är kyrkan byggd i slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet.

KYRKOMILJÖN
De båda kyrkorna i Ragunda ligger i Indalsälvens dalgång i den östra delen av Jämtland. Ragunda gamla kyrka är belägen nära Indalsälvens strandbrink intill den forna Ragundasjön, som tömdes år 1796 vid ett sjösänkningsprojekt, som bl.a. orsakade Döda Fallets uppkomst. Den nya kyrkan ligger ett par hundra meter norr om den gamla. För att komma till den gamla kyrkan måste man passera över kyrkogården. Kyrkomiljön utgör Ragundas gamla bygdecentrum och ingår i Ragundadalens riksintresseområde. Intill nya kyrkan ligger sockenstuga med församlingshem.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Den gamla kyrkan och dess kyrkogård omges av en stenmur. Intill kyrkan ligger en klockstapel uppförd 1946 efter ritningar av Ragnar Hjorth. Den är klädd med tjärat spån. Delvis återgår stapeln på den klockstapel som uppfördes av dragonen, tillika snickaren och bildhuggaren Gregorius Raaf 1705. På kyrkogården finns i övrigt en minnessten och ett fåtal gravvårdar. Kyrkogården är helt gräsbevuxen och klipps endast delvis under sommartid.

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus som är orienterat i öst-västlig riktning, med en vidbyggd sakristia i nordöst. Den stora salskyrkan är väldigt bred i förhållande till dess längd vilket är ett senmedeltida drag. Troligen är kyrkan byggd i slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. Kyrkans långhus och sakristia är uppfört av granitblock med röd och grå färg i ojämna skift. Gavelröstena är murade. Murarna vilar på en stensockel av ohuggen granit. Murverket är ca 1,5-2 m tjockt. Murverket står huvudsakligen bart. Det finns också puts bevarad främst på den södra väggen. Den har en gulrödaktig kulör.

Sydportalen är ursprunglig och sannolikt också fönstret i öster. Dessa har välvda omfattningar av tegel. De stora rundvälvda fönstren i söder, väster och norr är från senare tid. Det finns två fönster på södra långhusväggen och ett fönster på norra långhusväggen. Mot väster finns ett större fönster som upptill har en tresidig avslutning. Solbänkarna är klädda med brädor på lock.

Långhus och sakristia täcks av branta spånklädda sadeltak. Spånen är näbbformade. Hammarbanden är synliga från utsidan. De har en inskuren geometrisk ornering i ändstyckena. Vindskivorna är formsågade och är nedtill bredare än upp mot taknocken. Kyrkans ingång ligger i sydväst. Den äldre trädörren sitter på murens insida. Den är enligt en inskription tillverkad 1696, sannolikt av konstnären och dragonen Gregorius Raaf och har sirliga utsmyckningar i plattskärningsteknik på utsidan. Inskriften lyder "AD VITAM DUCIT PORTA ANGUSTA. INTROITUM NOSTRUM ET EXITUM CUSTODIAT IEHOVA. ANNO 1696. Detta betyder " Trång är den port som leder till livet" och " Herren bevare vår ingång och utgång". En yttre osmyckad skyddsport med karm av trä har monterats i liv med exteriören 1974.

Spåntaket och vindskivorna byttes helt och hållet vid den stora restaureringen av kyrkan 1925-29. Det finns uppgifter om att det gamla spåntaket på norra takfallet var lagt 1704 och på södra takfallet 1708. Takkonstruktionen förstärktes likaså. Restaureringen ägde rum under ledning av länsantikvarie Erik Festin, arkitekt Erik Salvén och byggmästare Elof Fridh. Kyrkan hade då stått övergiven under långa perioder sedan den nya kyrkan invigdes på 1850-talet. På initiativ av församlingen upprättades redan på 1910-talet ett förslag till restaurering som sedan ledde fram till det omfattande arbetet under andra hälften av 1920-talet. En del av inredningen var förskingrad men stora delar fanns kvar och en del kunde återbördas till kyrkan. Någon omputsning av kyrkan gjordes inte under restaureringen. De delar av murverket som var bart kompletterades endast genom fogstrykningar i kalkbruk. Således ser kyrkan idag ut ungefär som den gjorde 1925.

FÖRSAMLING 1995 - RAGUNDA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 780, 1900: 4515, 1995: 3235

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - De båda kyrkorna i Ragunda ligger i Indalsälvens dalgång i landskapets östra del. Ragunda gamla kyrka är belägen nära Indalsälvens strandbrink intill den forna Ragundasjön, som tömdes år 1796 vid ett sjösänkningsprojekt, som bl.a. orsakade Döda Fallets uppkomst. Den nya kyrkan (se RAGUNDA NYA KYRKA) ligger ett par hundra meter norr om den gamla. Kyrkomiljöerna i Ragunda gamla bygdecentrum ingår i riksintresseområde. Klockstapeln intill den gamla kyrkan uppfördes 1946 efter ritningar av arkitekten Ragnar Hjorth, delvis med förebild från den stapel som Gregorius Raaf uppfört 1705 och som revs 1872. Denna föregicks i sin tur av en äldre stapel.

RASERAD KYRKA / RUIN - I. En kyrka i Ragunda omnämns år 1290. En bräda på gamla kyrkans vind anses härröra från en takkonstruktion i en äldre kyrka, som rimligen varit av trä. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II. Den ännu kvarstående, murade gamla kyrkan är en av Jämtlands bäst bevarade salkyrkor av medeltida typ. Den består av ett rektangulärt långhus med korparti i öster och sakristia i nordost. En dendrokronologisk datering av takstolarna tyder på att långhuset är byggt under 1500-talets första årtionde. Sakristian har tillkommit något senare. På 1800-talet revs ett timrat vapenhus i söder, som uppförts senast på 1690-talet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset är uppfört av granitblock i ojämna skift med tegel i omfattningar. Ett medeltida fönster i öster och den ursprungliga sydportalen är bevarade. De stora rundvälvda fönstren i söder, väster och norr är från senare tid. Murverket står huvudsakligen bart. Långhus och sakristia täcks av branta spånklädda sadeltak. Ingång i sydväst. Kyrkorummet täcks av ett svagt välvt tredingstak, troligen från 1600- eller 1700-talet, med återställd enkel bemålning som efterliknar stenvalv. På väggarna löper en kalkmålningsfris från 1600-talets början med figurscener och det danska riksvapnet i stort format. Senare dekormålningar är utförda av konservator Oscar Svensson 1925-31. Korskranket är en rekonstruktion från 1925-31 utifrån fragment av ett skrank från 1600-talets slut. Altaruppsatsen, enligt inskrift utförd 1689, är tillskriven Anders Olsson i Hållborgen. Predikstolen är daterad 1632. Korbänkarna härrör från 1600-talet. Bänkinredningen tillverkades 1925-31 med återanvändande av äldre delar. Orgelläktaren i väster har okänd ålder, trappan byggdes år 1700, läktarbarriärens målningar med Kristus och apostlarna troligen utförd vid 1700-talets mitt, den snidade bården nedtill troligen vid 1600-talets mitt. Orgelfasaden utfördes troligen 1853 för nya kyrkan och placerades i gamla kyrkan 1916. Dörrarna till sakristian och sydportalen samt altarringen är utförda av Gregorius Raaf i plattskärningsteknik 1696. När nya kyrkan uppfördes på 1840-talet övergavs gamla kyrkan. Den genomgick 1895 en mindre reparation och omkr. 1910 påbörjades förberedelser för dess iståndsättning. Kyrkan restaurerades 1925-31 av byggmästaren Elof Fridh från Ragunda, som även snidade inredningsdetaljerna, under ledning av Erik Salvén.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.