ÅHUS KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

Kyrkomiljö
Åhus ligger längs med Skånes nordöstra kust vid Helge ås mynning i Hanöbukten. Kyrkan och den gamla kyrkogården ligger mitt i den medeltida stadskärnan som än idag är en del av samhällets centrum. Direkt söder om kyrkan ligger torget där majoriteten av bebyggelsen kan härledas till 1800- och 1900-talen, inte sällan byggda på medeltida, välvda källare. Det medeltida, oregelbundna gatunätet är bäst bevarat mellan kyrkan och ån. Fornlämningsmiljön kring Åhus visar att platsen vid Helge ås mynning redan i förhistorisk tid har varit fördelaktig, inte minst för handel och sjöfart. Boplatser med spår av handel och hantverk vittnar om att området haft en lång bebyggelsehistorisk kontinuitet. Det medeltida Åhus grundlades närmare åns utlopp i Östersjön i jämförelse med de förhistoriska boplatserna.

Ortnamnet är enligt skånsk ortnamnsdatabas belagt i skrift första gången år 1252, då skrivet Awos. Enligt svenskt ortnamnslexikon (2003) är det tidigaste belägget istället år 1286, då skrivet Aos. Ortsnamnet har tolkats både som platsen vid mynningen av Helge å, då efterleden os betyder mynning. I svenskt ortnamnslexikon antas dagens skrivning Åhus ha utvecklats i samband med benämningen av den borg som redan under 1100-talet fanns på platsen, då avses ordet hus i bemärkningen fästning.

Åhus är en av de städer som grundades före 1300-talet i det dåvarande Danmark. Efter en konflikt mellan den danske kungen och ärkebiskopen i Lund tillföll Åhus den sistnämnda. Det är inte helt tydligt huruvida det redan fanns ett slott, eller en borg, på platsen. Under senmedeltiden var Åhus ett av ärkebiskopssätets viktigaste så kallade slottslän, ett administrativt centrum. Åhus utvecklades tack vare sin naturliga hamn till en viktig handelsplats och erhöll under 1200-talet stadsprivilegier. Under 1200- och 1300-talen etablerades ett dominikanerkloster, ett spetälskesjukhus och ett Helgeandshus i staden. En ringmur uppfördes för att skydda staden mot strider som med regelbundenhet blossade upp mellan ärkebiskopen och den danska kungamakten, liksom mellan Danmark och Sverige. Vid reformationen 1536 återfördes Åhus till den kungliga förvaltningen. Åhus drabbades under 1500-talet av flera strider mellan Sverige och Danmark. Knappt ett sekel senare, vid 1600-talets början, anlades den närliggande fästningsstaden Kristianstad av den danska kungen och stadsprivilegierna för Åhus drogs in. Stora delar av bebyggelsen, liksom befolkningen, tvingades att förflytta sig till den nya staden. Vid freden i Roskilde 1658 blev Åhus, liksom övriga Skåne, svenskt territorium. Det var först under 1800-talet som Åhus återhämtade sig från förlusten av stadsrättigheterna, mycket tack vare att byn behållit sin betydelse som hamnplats åt Kristianstad. När järnvägen byggdes under 1880-talet gav det byn nya möjligheter att expandera och 1887 blev Åhus municipalsamhälle. Vid slutet av 1800-talet utvecklades Åhus till en badort med badhotell och sommarvillor som nya inslag i bebyggelsen. Vid 1900-talets början var spritfabriken, träindustri, fiske och tobaksodling viktiga näringar i samhället och långt in på 1900-talet fanns betydande tobaksodlingar inne i byn.

Inom Åhus medeltida by återfinns, utöver kyrkan, de medeltida ruinerna efter Åhus borg, Dominikanerklostret, S:t Annas kapell som tillhörde Helgeandshuset samt grunden till Rådhuset vid torgets norra sida. Ungefär 34 km nordväst om Åhus kyrka ligger ruinerna efter Elleköpinge kyrka som daterats till 1100-talets andra hälft i likhet med Åhus kyrka. Kyrkan i Elleköpinge var annexkyrka till Åhus kyrka, och revs 1618 på kunglig order.

Inom den medeltida ringmuren skyddas de äldre stadslagren som fornlämning. Området är avgränsat utifrån en karta från sent 1600-tal. Riksantikvarieämbetets fornlämningsnummer är Åhus 23:1. skyddas enligt Kulturmiljölagen 2 kap vilket betyder att all grävning i mark kräver länsstyrelsens tillstånd.

Kyrkotomt
Sankta Maria kyrka omges av en medeltida kyrkogård, utvidgad åt öster på 1870-talet och sannolikt en bit åt söder vid okänt tillfälle. På 1890-talet anlades en ny begravningsplats strax söder om byn vilken under 1900-talet helt har kommit att överta funktionen som begravningsplats. Den gamla kyrkogården omges av kraftiga skalmurar av natursten med täckning av tegelpannor. I öster, söder, sydväst och nordväst finns ingångar markerade av kraftiga, murade och vitputsade grindpelare, samtliga med svartmålade järngrindar. Kyrkogårdens yttre avgränsning förstärks av en trädkrans av lind vilken tillsammans med ytterligare några träd på kyrkogården bidrar till platsens rumslighet. I söder ansluter det i grunden medeltida rådhuset till kyrkogården. Detta tillbyggdes under tidigt 2000-tal med en paviljong med glasväggar. På kyrkans södra och östra sida finns än idag en del gravvårdar, varav ett fåtal med järnstaket. Huvudsakligen saknar gravplatserna kringgärdningar och planteringar. Flera gravvårdar har flyttats runt och står inte längre på sina ursprungliga platser. Östra delen av kyrkogården upptas till stor del av en minneslund bestående av en halvcirkelformad stödmur av tegel mot en jordvall.

Byggnader på kyrkotomten
Det i grunden medeltida rådhuset utgör en del av kyrkogårdens södra gräns. Byggnaden är murad på en svarttjärad sockel med slätputsade och rödfärgade fasader. I mitten är byggnaden förhöjd med två våningar. I bottenvåningen finns kvadratiska fönster med två symmetriskt spröjsade lufter vardera. På baksidan, mot kyrkogården, finns en tillbyggnad mi form av en låg paviljong med glasväggar. Paviljongen ger intryck av att sväva strax över markytan.

Källor
Valvslagning och kalkmålningar i skånska kyrkor, Monica Rydbeck, Gleerups förlag, 1943
Åhus stadsområde bevarande av den äldre bebyggelsen och miljön, Hans Folkesson, Lunds tekniska högskola, 1979
Underhållsplan för Åhus kyrka, Ponnert arkitekter AB, 2006
Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, 2003
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Altaruppsatsen i Åhus kyrka, PM, Magnus Tyche, 2012
Inventering av kyrkklockor i Lunds stift. Ranebo, Theodor. Pågående stiftsprojekt.
Arkeologisk förundersökning 2016. Åhus 14:108. Fornlämning Åhus 118:1 & 119:1. Åhus socken, Kristianstad kommun. Skåne län. Åsa Berggren.
Muntliga uppgifter från Björn Rosenberg samt kyrkoherde Magnus Tyche.

Internet
Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/46db3440-39f0-4d2d-8d66-1394f323f7a1 (besökt 2020-08-26)
Lantmäteriets söktjänst Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmate-riet.se/arken/s/searchresult.html?archive=GEOIN&firstMatchToRe-turnLMS=1&firstMatchToReturnREG=1&firstMatchToRe-turnRAK=1&yMin=6197339&xMin=455351&yMax=6198339&xMax=456351https://www.isof.se/sprak/namn/ortnamn/skansk-ortnamnsdatabas/sok-i-data-basen.html (besökt 2020-08-26)
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram: https://www.lansstyrel-sen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/omraden/ahus.html (besökt 2020-08-25)
Länsstyrelsens besöksmål: https://www.lansstyrel-sen.se/skane/besoksmal/historia-pa-plats/arkebiskopsborgen-aosehus.html (be-sökt 2020-08-25)
Lars Tynell, Skånes medeltida dopfuntar: https://www.yumpu.com/sv/document/read/20875037/skanes-medeltida-dopfuntar-formonline (besökt 2020-09-08)
Riksantikvarieämbetets blogg om runor: http://www.k-blogg.se/tag/-ahus-kyrka/ (besökt 2020-09-11) och http://www.k-blogg.se/?s=%C3%85hus (besökt 2020-09-11)
Skånsk ortnamnsdatabas: https://www.isof.se/sprak/namn/ortnamn/skansk-ortnamnsdatabas/sok-i-databasen.html (besökt 2020-08-26)