TVINGS KYRKA

Under perioden 17601860 uppfördes tretton nya kyrkor i Blekinge. En av dessa var Tvings kyrka. Bygget utfördes 18411843 och för ritningarna, daterade 1838, stod arkitekten Carl Ståhl vid Överintendentsämbetet. Johan Gustaf Rosenlund, murarmästare tillika klockare från Tving, hade rollen som byggmästare och församlingens invånare kom att bidra med dagsverken för att slutligen kunna inviga en av Blekinges rymligaste landsortskyrkor med plats för 1200 personer.

Om Tvings medeltida kyrka som tidigare låg på platsen är uppgifterna mycket knapphändiga, men den antas ha uppförts kring år 1200 och omnämns tidigast i skrift 1460. 1817 dömdes kyrkan, som vid tillfället rymde omkring 260 personer, ut som för liten och otjänlig. Trots att den revs så sent som 1841 är dess utformning inte helt känd, och den enda avbildningen återfinns på storskifteskartan från 1797 som vagt visar en byggnad som kan tolkas ha långhus och rakt avslutat kor. I början av 1800-talet ska kyrkan ha haft vapenhus. En klockstapel omnämns 1730 och ersätts med en ny 1793.

Tvings nya kyrka uppfördes i gråsten som brutits i trakten och med tegel från Tromtö. Fasaderna spritputsades och avfärgades i vitt. Taket var från början spånklätt men byttes senare mot tjärpapp. Tidigare nämnda Rosenlund stod för murarbeten och för arbeten i trä ansvarade byggmästaren Jonas Elmqvist från Vederslöv. Den ljusa nyklassicistiska byggnaden fick sin första orgel 1847, byggd av Anders Jönsson Åberg i Hjortsberga. Tvings kyrka sällar sig därmed till de tre sockenkyrkor som fick en orgel före 1860. Bakom ritningen till orgelfasaden, upprättad redan 1844, stod arkitekten Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet. Två järnkaminer värmde upp långhuset och fanns placerade invid kyrkans södra och norra ingång. Några inventarier kom att återanvändas från den äldre kyrkan, däribland ett rikt skuret altarskåp av trä från tidigt 1500-tal.

Kyrkan har efter uppförandet genomgått relativt få förändringar. 1915 tillkommer nuvarande dopfunt i ek genom donation från församlingsföreningen. 19311932 utför domkyrkoarkitekt Eiler Græbe en större renovering som bland annat resulterar i att kyrkans fasader kalkas om i gulvit ton samt att lanternin och fönstersmygar avtäcks med kopparplåt. Interiört får vapenhuset nya dörrar, innerfönstren förses med katedralglas och bänkarna byggs om för ökad komfort. Bänkdörrarna och orgelläktaren marmoreras medan altarskåpet från 1500-talet konserveras och flyttas in till långhuset efter att ha förvarats i sakristian. Därtill dras värmeledning med lågtrycksånga in.

1954 elektrifieras kyrkan och fyra år senare utarbetas ett förslag för toalett och skrudskåp i sakristian. En ljuskrona i mässing hängs upp över altaret 1963, 1967 införskaffas nuvarande orgel och 1974 tillkommer ytterligare två ljuskronor. Tre år senare installeras högtalarsystem och året därpå isoleras vinden.

Efter förslag från 1985 av Johan Ellfors vid K-konsult, Växjö förses sakristian med skåpsinredning från Arvid Jönssons Möbelfabrik i Lönsboda. Delar av långhuset och bänkraderna under läktaren tas i anspråk för bland annat toalett, förråd och kapprum. Året därpå tillkommer en utvändig handikappramp vid långhusets södra portal. 1993 inköps en kororgel och vid en renovering 1997 utförs underhållsarbeten såväl exteriört som interiört. Kyrkorummet, fast inredning och inventarier målas till stor del om. Färgsättning av inredning och inventarier sker efter färgundersökning av konservator. Nytt värmesystem med bänkvärmare installeras. Under 2000-talet uppdateras ljud- och värmesystem och brand- och inbrottslarm installeras. Arbetena under 2010-talet har främst underhållsmässig karaktär, däribland ommålning av fönster och dörrar utvändigt samt reparation av lillklockan.

Kyrkans planform utgörs av kvadratiskt västtorn, rektangulärt långhus med fullbrett kor samt rektangulär sakristia i öster. Tornet är något indraget i långhuskroppen och långhuset har svagt framskjutande entrépartier i norr och söder. Byggnaden är huvudsakligen uppförd av gråsten och fasaderna är spritputsade och kalkavfärgade i vitt. Dörr- och fönsteromfattningar är utförda i tegel och slätputsade. Sockeln är skråkantad och dess spritputs avfärgad i grått. Ytterhörn och portaler markeras av slätputsade pilastrar vars kapitäl är integrerade i den profilerade och slätputsade takfotsgesims som återfinns på samtliga byggnadsdelar. Långhusets och sakristians sadeltak, det senare flackt och valmat, är avtäckta med rött enkupigt tegel medan tornets tälttak och lanternin är belagda med kopparplåt. Samma material återkommer i lanterninens kors, på den skorsten som återfinns i sadeltakets nock i öster samt i fönsterbleck och avtäckningar över entréer mm.

Huvudentrén i tornets västfasad utgörs av en rakt avslutad pardörr med rödmålad panel, upptill liggande och nedtill i rombiskt mönster. En gråstenstrappa om fyra steg samt smidesräcken utmed fasaden leder upp till entrén som ramas in av en oputsad omfattning i granit. Ett profilerat och plåtavtäckt listverk återfinns mellan portalen och en inmurad stenplatta med texten UPPBYGD UNDER KONUNG CARL XIV JOHANS REGERING ÅREN 18411843. Strax ovanför stenplattan finns ytterligare ett listverk under ett lunettfönster i vitmålat trä, med två lufter och radiell spröjsning.
De norra och södra fasaderna är identiskt utformade, med rektangulära tvåluftsfönster i gråmålat trä vid vapenhuset små rundfönster i tornvåningen. Klockvåningen har i samtliga väderstreck parställda rundbågiga ljudöppningar placerade i svagt indragna och slätputsade rundbågiga nischer. Ljudluckorna är utförda i liggande rödmålad panel. Lanterninen är utformad som fyra identiska gavelmotiv, klädda med vitmålad locklistpanel och utformade med kraftiga hörnpilastrar, frontoner och rundbågiga ljudöppningar som troligen först senare försett med luckor, även dessa i locklistpanel men rödmålade.

Norra och södra långhusfasadernas har vardera sex höga rundbågiga fönsteröppningar med småspröjsade fyrluftsfönster i gråmålat trä. Norr- och sydportalerna är identiskt utformade, med dörrblad lika västentréns vilka flankeras av doriska kolonner som tillsammans med hörnpilastrar bär upp en profilerad kraftig arkitrav. På arkitraven vilar visuellt ett rundbågigt överljus vars bågars gestaltning ansluter till övriga fönster. Portalerna kröns av en lagerkrans hängande i en volut, allt utfört i puts. De båda entréerna skiljer sig endast åt i att den norra nås via en trappa av kalksten med trappan i söder, liksom den tillgänglighetsramp som löper utmed fasaden åt väster, är utförd i granit.

Prästingången i sakristians sydfasad utgörs av en rakt avslutad enkeldörr klädd med liggande rödmålad panel och framskjutande slätputsad omfattning. Entrén nås via en fyra steg hög stentrappa med handledare i svartmålat smide. I öster och norr återfinns vardera ett rektangulärt tvåluftsfönster lika de i tornet. I söder finns även ett källarfönster i sockeln som utgör ljusinsläpp till pannrummet som nås via en trappa i norr. Den släta källardörren med rektangulärt överljus är målad i samma kulör som fönstren.

Interiör
Genom huvudentrén i tornet nås vapenhuset med golv och tak av breda furuplank, de senare målade i ljusgult, och vitputsade väggar. Fönstret i söder sitter i en djup nisch och utmed den norra muren löper torntrappan i obehandlad furu med räcke, spjälor och handledare målade i en grå kulör. Utrymmet under trappan är inklätt med gråmålad panel och inrymmer elcentral. Ytterdörrens insida är målad i samma grå kulör som den motstående pardörren med vardera tre speglar och liggande överljus med metallspröjs och antikglas. Utrymmet under läktaren är sedan 1980-talet försett med underbyggnader för andaktsrum i söder samt förråd, vaktmästeri, RWC, läktartrappa och städutrymme, av vilka det sistnämnda nås från långhuset. Underbyggnaderna har väggar av stående vitmålad panel och i den tidigare mittgången ligger samma golv samma typ av brädgolv som i vapenhuset. Taket utgörs av läktarens brädklädda undersida och är målad i samma kulör som vapenhusets tak. Från passagen under läktaren leder en gråmålad pardörr som mot kyrkorummet har tre fyllningar per dörrblad och mot passagen är slät med naror och kraftiga bandgångjärn.

Över långhuset och det fullbreda koret spänner ett vitputsat tunnvalv i trä. Profilerade kraftiga listverk markerar övergången till de vitputsade väggarna. Golven, där korets nivå är två steg högre, är belagda med samma typ av brädgolv som tidigare beskrivits. Naturfärgade sisalmattor ligger i mitt-, sido- och tvärgångarna kring de fyra slutna bänkkvarteren. Orgelläktaren med framskjutande mittparti upptar hela långhusets bredd och vilar på kolonner och pilastrar, av vilka de östra är gråmarmorerade medan de västra är vitmålade likt läktarunderbyggnadens panel som de ansluter till. Fler pilastrar och kolonner finns inbyggda i underbyggnaderna. Den gråmålade läktarbarriären är utförd i ramverkskonstruktion med marmorerade fyllningar. Fönstren sitter i djupa rundbågiga nischer och innerbågarna i gråmålat trä har likt ytterbågarna fyra lufter men betydligt enklare spröjsning, med endast en liggande spröjs vardera i de nedre lufterna. Syd- och nordportalerna har stickbågiga överljus och flankeras av rundbågiga blinderingar som följer fönsteröppningarnas rytm. Portalernas gråmålade pardörrar har tre fyllningar per dörrblad och äldre beslagning.

Altaruppsatsen på östväggen flankeras av gråmålade pardörrar med delvis helfranska fyllningar, delvis halvfranska i form av romber. Dörrarna har arkitektoniskt uppbyggda omfattningar som kröns av en kornisch. Över varje dörr finns blinderingar i form av rundlar i två språng. Genom diagonala passager i murverket nås inre, enkla dörrblad med ramverk i två grå kulörer och ljusgula fyllningar.

Sakristian har golv belagt med melerad linoleummatta medan väggar och innertak är vitputsade. Den i södra muren placerade prästingången har inre ljusgula dörrblad med tre ljusröda fyllningar vardera, en färgsättning som även återfinns på insidorna av enkeldörrarna mot kyrkorummet. Rummet har fast skåpsinredning för bland annat textilförvaring i öster, mindre wc i väster och är i övrigt möblerat med bord och lösa stolar.

Inredning och inventarier
Tvings kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Till viss del är även originalmåleri och -förgyllningar bevarade, medan delar återställdes i ursprunglig skick av konservator Herman Andersson 1997. Om inte annat nämns är följande föremål samtida med kyrkan och möjligen ritade av J.F. Åbom.

Altaret utgörs av ett blockaltare i gråmålat trä.

Altaruppsatsen i nyklassicistisk stil är arkitektoniskt uppbyggd med parställda joniska kolonner som bär upp ett kraftigt entablement med tandsnittsfris samt ett rundbågigt krönparti dekorerat med det allseende ögat i strålglans samt förgyllda stjärnor. Kolonnerna vilar på ett högt postament marmorerat i mörkgrått, i övrigt är altaruppsatsen marmorerad i ljusare grå och vita nyanser. Den centralt placerade altartavlan med förgylld ram är en olja på duk framställande nattvarden, utförd av Salomon Andersson 1842. Ramens understycke bär inskriptionen: Minne af kaptenen och riddaren wälborne herr C; A; von Boisman och dess fru Elise Dorothea Boisman född Brasch på Alnaryd, som anmodat denna altar tafla till Tvings kyrka vid dess ombyggnad. År 1843.

Den halvrunda altarringen är uppbyggd av en i mörkgrått marmorerad sockel, ljusgråa svarvade balusterdockor samt överliggare och knäfall klädda med gul sammet. Innanför altarringen är golvnivån ett steg högre än övriga koret.

Predikstolen med tillhörande baldakin som är placerad strax öster om nordportalen tillverkades 1842 av Peter Lindh, spegelfabrikör i Karlskrona. Karaktären är relativt enkel och kan antas utgå från typritningar från Överintendentsämbetet. Liknande predikstolar finns bland annat i Eringsbodas, Backaryds och Öljehults kyrkor, alla i Ronneby pastorat. Korgen med rund planform indelas av pilastrar mellan vilka återfinns ramverk där kristna symboler som lagtavlor, kalk och ett kors med strålglans framställs i skuren och förgylld relief. Det klockformade understycket avslutas med godronnering och en pinjekotte. Bokstödet har en putto som konsol och såväl korg, baldakin som trappbarriär är rikligt prydda med förgyllda dekorelement som flambeau, kymation, fleuroner, rosetter och akantus. Baldakinen kröns av ett kors och innertaket men en centralt hängande duva ramas in av fransdekor.

På väggen mellan baldakin och predikstol återfinns en draperimålning i mörkblått med förgyllda fransar och tofsar.

Dopfunten i snidad ek tillkom 1915. Planformen är oktagonal, där profilerade listverk markerar övergången mellan foten, det smalare skaftet och cuppan. Formspråket är enkelt, med drag av nygotik och jugend. På cuppans sidor framställs förgyllda kors och bemålad växtornamentik i skuren relief. I överkant avslutas cuppan med en hålkäl och repstav. Till dopfunten hör ett dopfat i mässing. I det närmaste identiska dopfuntar, med varierande ytbehandling, återfinns i Eringsbodas och Öljehults kyrkor, där den förra uppges vara tillverkad 1910 av Johannes Petters i Gäddegöl i Eringsboda socken.

Den slutna bänkinredningen är uppdelad i fyra kvarter kring mitt-, tvär- och sidogångar. Bänkar finns även i korets nordöstra och sydöstra hörn. Bänkgavlarna är släta medan dörrar och ryggstöd är uppbyggda som ramverk med fyllningar, där dörrarnas är försedda med marmoreringar från 1932 i grått och gult. Bänkarna har i övrigt alltid varit gråmålade, nuvarande bemålning tillkom 1997 då även de främre bänkradernas numrering återskapades. De främre bänkskärmarna är försedda med skjutbara grindar med spjälverk utformade som lyror, vilka kan användas för att stänga av gångarna mot koret. Vid 1930-talets restaureringen togs bänkrader bort och sittbänkarna sänktes och breddades medan ryggstöden vinklades för högre komfort. Bänkrader har även tagits bort under läktaren i samband med läktarunderbyggnadernas tillkomst på 1980-talet.

Orgeln med 25 stämmor är byggd av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund 1967 med återanvända pipor från den ursprungliga orgeln av Andreas Åbergh i Hjortsberga 1847. Från denna orgel bevaras ännu orgelfasaden av gråmålat trä med skuren och förgylld dekor, ritad 1844 av Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet. Uppbyggnaden är tvådelad, med en övre och en under del som båda flankeras av tureller krönta av lyror med strålglans respektive brinnande oljelampor. Nedre delens pipfält indelas av pilastrar och det övre av en rundbågearkad med ett krönparti som är samkomponerat med altaruppsatsens, med strålglans och stjärnor. Det sistnämnda skulle möjligen kunna tyda på att Åbom ritade fler delar av inredningen. Sedan 1993 har kyrkan även en kororgel, tillverkad av Tostareds kyrkorgelfabrik.

I tornet hänger två kyrkklockor. Storklockan är gjuten av Martin Wetterholtz i Karlskrona 1709 och pryds utöver inskriptioner och akantusfriser av Karl XII:s krönta namnchiffer i en krans av eklöv. Även lillklockan, gjuten av Lars Öhman i Karlskrona 1814, bär inskriptioner och akantusfriser och därutöver en relief framställande Kristus som världsdomare.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse utmärker sig ett altarskåp i form av en triptyk från 1500-talets första decennier. Det polykromt bemålade verket med skulpturer och reliefer skurna i ek har nordtyska influenser och likheter med alster av konstnären Claus Berg från Lübeck. I corpus framställs Nådastolen medan flyglarna bär scener ur Passionshistorien. Altarskåpet står i blinderingen väster om den södra portalen på ett ådringsmålat träpostament som sannolikt hört till en tidigare altaruppsats från 1600-talets andra hälft. 1830 omtalas ett skulpterat altare som idag är försvunnet. Bland de yngre inventarierna märks ett flertal identiska mässingslampetter, vardera utformade med tre rundbågiga nischer som kröns av spirande stjärnor. Dessa är utförda av konsthantverksfirman Lars Holmström i Arvika och troligen formgivna av Eiler Græbe eller Lars Holmström. Sannolikt är lampetterna tillkomna vid restaureringen på 1930-talet.