Som så många andra jämtlandskyrkor inreddes kapellet i Klövsjö under 1700-talet med högklassiga snickeriarbeten av regionala och lokala hantverkare. Den vid tiden främste och mest anlitade bildhuggaren Jonas Granberg, meriterad med prestigeuppdraget att skapa en ny altaruppsats till domkyrkan i Trondheim, var hemmahörande i socknen. Under 1740- och 50-talen utförde Granberg altaruppsats, bänkkrön och korpyramider i kapellet och dessa utgör basen i den nya kyrkans konstnärliga inredning.
Altaruppsatsen har en arkitektonisk uppbyggnad med avsmalnande pilastrar på baser och postament. Barockprägeln är stark med mycket guld och härliga akantussniderier med djupverkan. Ovan de kraftiga sidovoluterna tronar änglar som likt den snidade korsfäste Kristus i altartavlans mitt är bleka. Marmoreringar dominerar övriga ytor. Ett Jahveöga och en förgylld strålsol kröner den symmetrisk kompositionen.
Altaruppsatsen står någon meter in från den magnifikt bemålade altarväggen räknat. Den av eftervärlden mest uppskattade jämtländske kyrkomålaren, Pehr Sundin prydde 1797 den nybyggda kyrkan med ett tidsenligt draperat skenperspektiv av högsta kvalitet. Den antikiserande skenarkitekturen som i bakgrunden är rosaskimrande är samkomponerad med kyrkans taklist med ett rundvälvt kassettak som sträcker sig upp mot kyrktaket. Förkroppade är också två pilastrar och överstyckena till sakristidörrarna. De mörkgrå spegeldörrarna flankeras av förbluffande skickligt illusionsmålade nischer med rosor och blåklockor i prakturnor.
I många norrlandskyrkor blev bruket att skärma av församlingen i långhuset från prästen i koret seglivat och de jämtländska kyrkornas bänkkrön, bänkpyramider och korbågar från så sent som andra hälften av 1700-talet är reminiscenser av detta. Mittgången i Klövsjö kyrka flankeras av två genombrutna pyramider med akantusslingor tillverkade av Granberg. De står på ovala fötter på bänkskärmarna och avslutas uppåt av eldslågor ur urnor. Bänkskärmarna har snidade krön med dovt färgsatta växtsniderier i jämtländsk rokoko. Det södra krönet är från 1755 vilket står målat i mittkartusch medan den närmast identiska norra är tillverkad 1929 och märkt kop.
1928-29 genomfördes en restaurering där den driftige länsantikvarien Eric Festin och hans vapenbroder konservatorn och konstnären Olof Karlsson dirigerade. Fredrik Falkenberg uppdrogs att vara arkitekt och ritade vapenhusets vindfång. De yttre åtgärderna var få och hela arbetet hade karaktären av smakrestaurering och återställande till ett äldre utseende. Arkitekten Gustaf Hermansson, mannen bakom kyrkans orgelfasad, hade omgestaltat kyrkorummet år 1900 genom att blank vit färg med hårda kontraster i guld ströks på all inredning och även på väggar och skenperspektivmålningen. Denna generations tillskott dömdes ut av Festin och efter att färgen skrapats bort marmorerades och målades samt patinerades de porslinsartade ytorna i tidstypiskt dova kulörer. För att mätta stämningen i rummet än mer vidtogs den vid tiden vanliga åtgärden att montera grönt antikglas i innerbågarna. Dess påverkan på upplevelsen av kyrkorummet är i Klövsjö ovanligt stark.
Den öppna bänkinredning Hermansson installerat gav man sig inte på. Däremot byggdes nya bänkskärmar av bevarade gavlar från det äldre kapellets inredning och dess korbänkar uppfördes åter sedan de dekormålats av Olof Karlsson. De har ramverk med räta hörn och framskjutande snidade dekorer och visar upp ett nationalromantiskt mustigt färgspel med mossgrönt, svart och brunrött.
Beslutet att återskapa en fast bänkinredning togs istället 1971 då kyrkan restaurerades efter förslag upprättat av Hans Jäderberg vid K-konsult på Frösön. Bänkinredningen som går ända bak i kyrkorummet uppvisar ett påfallande stilbrott mellan bänkar och gavlar. De nya bänkarna bär en omisskännlig modern prägel även om avsikten inte varit så. Gavlarna däremot är tillverkade efter Pål Pehrssons original med trepassbågar och är färgsatta i grönt med bruna överliggare och ramverk.
K-konsult stod för de flesta restaureringsförslagen i länet från slutet av 1960-talet och tjugo år framåt och Klövsjörestaureringen är typisk på så vis att en anpassning av kyrkan till moderna krav på funktion, här exemplifierat av utvidgat kor, toalett och separat sakristiingång, kombinerades med en harmonisering av kyrkorum och publika utrymmen. Hela kyrkan målades i grå nyanser och pärlspontpanel i vapenhus och tornkammare från 1917 utbyttes mot en slät panel som ansågs bättre motsvara ett äldre uttryck.
Kyrkorummets väggar är klädda med slät och bred originalpanel med tydligt framträdande springor i varierande bredd. Likt Pål Pehrssons övriga kyrkor rytmiseras väggarna av pilastrar med enkla men kraftigt utkragande kapitäl som övergår i taklisten. En halvstavslist bildar fönsterbröstning och bas för pilastrarna. Väggar och listverk är laserade i olika nyanser av grått med ambitiös 1970-talsprägel. Takets spegelvalv täcks av handhyvlade, ojämna bräder och är ljusare färgsatt än väggarna. Tre runda rosetter i plafonden bär malm- och kristallkronor. Golven i kyrkan är alla skurgolv men de är ursprungliga endast på läktaren.
Trots att mycket av marmoreringen från 1920-talet målats över har många ytor ännu karaktär av kraftfull stenimitation. Hit hör läktarbarriären som är från byggnadstiden och orgelfasaden från 1900. Spelbordet från samma år är bevarat.
Precis som i Rätan avgränsas kyrkorummet från vapenhuset av en dubbeldörr med 1700-talsindelning och tidstypiskt tredelad avslutning uppåt. Den turkosblå och grågröna dörren med en snidad sol i de övre speglarna är ett av byggmästaren Påhl Perssons signum. Vapenhuset är harmoniskt och välanpassat men ger inte intryck av ålder. Falkenbergs vindfång är ett gott exempel på en tidstypisk 1920-talsföreteelse i de jämtländska kyrkorna. Läktarförrummet gavs också en god gestaltning 1971-72 med bättre förvaringsutrymmen och en ny placering av kyrkans 1600-talspredikstol som byttes ut vid 1858 års restaurering mot en ny ritad av Edvard von Rothstein.
Sakristian har bevarad 1700-talsprägel trots den sekundära dörren och sentida målningsbehandling. Fönster med grova originalfoder och tidiga smidesgaller samt ursprungliga tak- och väggpaneler ger karaktär åt ett ljust och stilla rum som är stilfullt möblerat.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
