JÄRSTADS KYRKA

FÖRSAMLING - JÄRSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 334, 1900: 414, 1995: 121

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca en mil norr om Mjölby invid ett vägskäl, väl synlig på en moränhöjd med vid utblick nära Svartån. Runt kyrkan ligger villor och jordbruksfastigheter, en f.d. skola och lärarbostad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan uppfördes troligen under 1200-talet och är en av ytterligt få medeltida landskyrkor i Östergötland som murats av tegel. Sannolikt under 1300-talet förlängdes kyrkan i väster med gråsten. Samtidigt eller under medeltidens senare hälft slogs ribbförstärkta valv i långhus och kor. Framför långhusets ingång i söder finns ett vapenhus, av allt att döma också av medeltida datum. Enligt ritning av Elias Brenner från 1669-70 hade kyrkan en sakristia på korets norra sida, troligtvis medeltida. Den befintliga sakristian på korets norra sida härrör från 1896, men ersatte då en äldre. Enligt uppgift från inventeringen 1829 (ATA) tillbyggdes koret 1685 (oklart vad som avses). Tornet, takryttaren, uppfördes 1740 som ersättning för klockstapeln som 1737 blåste omkull och skadade kyrktaket.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan vitkalkades 1817, från att dessförinnan haft blottat tegelmurverk eller varit målad i tegelfärg. Fasaderna pryds av hörnlisener och en rundbågsfris. Långhuset, koret och vapenhuset täcks av spånklädda sadeltak. En takryttare med lanternin och spira är påbyggd ovanpå långhusets västra del. Delar av en rundbågsfris är synlig på de romanska murarna från vapenhusets vind. Fönstren, som är stickbågiga, förstorades 1756. De medeltida ribbvalvens kalkmålningar, som överkalkats under 1700-talet, framtogs och konserverades 1990. Den låga och smala triumfbågen är spetsbågeformad. En rundbågeformad öppning i triumfbågsmuren leder till predikstolen, som tillkom 1763, ombyggd 1832. Altartavlan är målad av Nathanael Werwing Helsing år 1700. Kyrkan har slutna bänkkvarter.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans senmedeltida altarskåp skänktes till Vitterhetsakademien 1847, som deponerat det i Statens historiska museum.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antagas att kyrkogården vuxit fram kring kyrkan under medeltiden. Få rester
efter denna kyrkogård finns bevarade. I samband med restaureringen av kyrkan på
1930-talet gjordes dock ett par intressanta observationer. En ej underskriven
arkivhandling daterad 2/11 1934 låter meddela att man påträffat fem skelett under
golvet till sakristian. Samtliga skelett var skadade och relativt omkringrörda. Författaren
menar ändå att det kan konstateras att de döda begravts på kyrkogården innan sakristian
uppförts, vilket skulle innebära att de är äldre än 1400-tal. Skeletten återbegravdes och
är därför inte längre tillgängliga för forskning. Samtidigt gjordes en observation av den
ursprungliga västmuren under kyrkans västligaste valvbåge. Författaren konstaterade
därvid att några spår efter en västingång helt saknades.

På gräsmattan framför kyrkan står en unik
gravsten rest över Sigrid och Kersti
Nilsdöttrar 1603. Stenen är märklig dels
för att den är så tidig, dels för att den är av
sandsten och inte som normalt av kalksten.
Också det vapen som visas i stenens
överdel, två korsade skyttlar, är värt att
notera. En artikel om Sigrid Nilsdotter och
hennes gravsten var införd av David
Abrahamsson i Östgöta Correspondenten
den 13/4 1960. Han identifierar henne som
en dotter till Nils Persson i Ullevi och
menar att skyttlarna i vapnet ska ses som
ett bevis på att hon arbetat med vävarbeten
till Vadstena slott och att hennes gravsten
förfärdigats av stenhuggare därifrån.
Texten är inte helt lättolkad idag, Med
undertecknads läsning står där:
N:P KID
HÄR HVILAS
I HERRANOM
SALIGE SIGER
I NILZDOTER
KESSTI.
NILZDOTT
ER
ANNO 1603
En bevarad kalkstensvård från 1645 står också invid vapenhusets västra vägg. Fragment
av liknande stenar finns också i kyrkogårdsmuren.
Från slutet av 1600-talet stammar också tre gravhällar som nu är lagda i kyrkogårdens
nordöstra hörn. De flyttades dit i slutet av 1950-talet efter en del turer och bråk som
lämnat avtryck i arkivet. En av hällarna knäcktes vid flyttningen. Hällarna är av en typ
som ursprungligen måste ha legat i kyrkgolvet. Före flyttningen hade de legat i slänten
på insidan av östra kyrkomuren. Två av hällarna är märkligt nog över samma person,
häradsdomaren Olof Jönsson i Ullevi med hustru och barn. Antalet barn varierar dock
mellan de två hällarna. Olof Jönssons son Jöns Uhlbom var som tidigare nämnt ansvarig
för utbyggnaden av kyrkan på 1730-talet.
Om kyrkogårdens utseende finns inga besked i källorna förrän ca 1930 då delar av den
fotograferades (se bilder i denna rapport).

En serie foton från 1932 visar samma del av kyrkogården. Här syns en förändring
jämfört med idag på det sättet att grusgravarna 1932 gick ända ut till kyrkogårdsmuren
på södra sidan av kyrkogården, samt att den kringgående grusgången saknas på den
nordöstra delen av kyrkogården invid koret.
Samma förhållande syns på den äldre odaterade gravkarta som finns i arkivet. Tyvärr
finns bara halva kyrkogården återgiven. Kartan redovisar i detalj för alla grus- och
häckgravar som finns i södra delen av kyrkogården liksom för gångsystemens utseende
i den norra halvan, före det att en kringgående grusgång anlagts.
Dessutom redovisas för den på bilderna synliga trädkransen som förutom vid östra
muren också stod på den norra och södra.
Den nya gravkartan är betydligt mindre detaljerad och dessutom inte daterad. Av stilen
att döma härrör den från 1960-70-talet.
Utanför kyrkan vid södra långväggen finns en runsten. Inskriften lyder enligt Brate:
"Orökja reste denna sten efter systern Amma".

Järstads kyrka
Järstads kyrka är en av Östergötlands ytterligt få romanska landskyrkor i tegel. Det
vanliga är att teglet innebär den gotiska stilens genombrott. Kyrkan kan vara uppförd
som gårdskyrka för en storman med anknytning till Bjälboätten. Rester av målningar
föreställande medeltida vapensköldar för Bjälboätten och den med dessa befryndade
ätten Blå finns i långhuset. Kyrkan är inte känd i skrivna källor förrän 1399. Den första
sockenprästen omnämns 1411.
Den är i sina ursprungliga delar, de två östligaste tredjedelarna av byggnaden och koret,
byggd i romansk stil troligen under 1100- eller 1200- talet.
Kyrkan fick under senmedeltid valv och utvidgades med sakristia och vapenhus. Detta
är det utseende kyrkan har då den tecknas av Brenner 1670.
Den sista tredjedelen av långhuset som idag bär tornet är sannolikt inte tillkommen
förrän en bit in på 1700-talet. Sannolikt efter det att kyrkan och klockstapeln skadats av
en svår storm 1737, klockstapeln blåste då omkull och förstörde stora delar av
kyrktaket. Enligt Broocman upphängdes klockorna i det nya tornet samma år. Torndelen
och spiran är byggd av samma byggmästare som också försett Björkebergs och Brunnby
kyrkor med liknande spiror. Initiativtagare var Jöns Uhlbom som också lät utföra
epitafiet över sina föräldrar Olof Jönssson och Ingrid Persdotter i Ullevi, vars två stora
barockgravstenar ligger i kyrkogårdens NÖ hörn.
Vid sockenstämman 1756 beslöts, att fönstergluggarna skulle upphuggas och nya
fönster insättas. Kyrkans ytterfasader hade tegelfärg och tornet var rödmålat ända till
1817. Kyrkans inre, särskilt kring triumfbågen pryddes, under medeltiden av rika
målningar. Dessa är sedan 1700-talet dolda av ett tunt lager kalkputs.
Järstads kyrka ägde ända till år 1847 ett sällsynt vackert altarskåp. Det var ett Lybeckarbete
från omkring 1425. Förstnämnda år bortskänkte emellertid församlingen
detsamma till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i Stockholm. Det finns
numera i Statens historiska museum.
Bland kyrkans övriga inventarier kan nämnas två skulpturer från 1400-talet. Den ena
föreställande Jungfru Maria och hennes moder och den andra ett okänt helgon.
Redan 1544 lades Järstad som annex till Vallerstad.
Ombyggnationer och restaureringar har ägt rum 1834, 1869 och 1934-35.
Senaste restaureringen av kyrkan utfördes 1993 då de medeltida målningarna i valven
togs fram av konservator Sten Peterson varvid stora delar av putsen i koret knackades
ned och murverket dokumenterades av Östergötlands länsmuseum.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården är liten och består av endast ett enda gravkvarter. Karaktären skiftar dock
snabbt mellan det stora grus/häckkvarteret söder om kyrkan till de enklare radgravarna
väster om kyrkan och de mer splittrade begravningarna på kyrkogården i övrigt.

Allmän karaktär
Liten kyrkogård med en ålderdomlig prägel skapad främst av det stora antalet bevarade
äldre gravvårdar i det stora grus/häckkvarteret söder om kyrkan. Kyrkogården väster om
kyrkan präglas huvudsakligen fortfarande av linjegravar och yngre gravar med klart
lägre status. I kvarteret norr om kyrkan finns två högre statusgravar, men denna del av
kyrkogården tycks aldrig ha tagits i fullt bruk.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren är kallmurad och förhållandevis låg. På östra sidan vid parkeringen
finns 6 islagna järnringar för fastsättning av hästar. Murens insida består av en grässlänt
ned mot kyrkogården. Slänten är markant och i kyrkogårdsmurens fulla höjd i öster
medan slänten i väster är nästan helt i höjdliv med kyrkogården.
Västra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5
m stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan lätt släntad och nästan i höjdliv med
kyrkogården.
Norra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5
m stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan släntad och ca 1 m lägre än muren.
Östra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5 m
stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan släntad och ca 1 1,5 m lägre än
muren.
Södra muren: består av ca 2 skift sprängd gråsten, ca 1 x 0,6 m stor i botten och ca 0,5
m stor i andra varvet. Enstaka kilsten ingår. Insidan lätt släntad och nästan i höjdliv med
kyrkogården.

Ingångar
I väster, mitt för huvudingången, finns en biingång bestående av en grusgång och en
trappa över kyrkogårdsmuren. Trappan består av fyra trappsteg av kalksten. En sten
sannolikt en återanvänd gravsten, (nästan helt bortslitna tecken synliga). Enkel
bågformad ledstång av järn.
Huvudingången finns i öster med en stor bred pargrind i smidesjärn mellan stora breda
putsade grindstolpar. Grinden har smala raka spjälor och ett bågformat överstycke med
överliggande bågornament. Grindstolparna är ca 2,5 m höga och 0,5 m breda. De är
gulaktigt putsade och i tydlig sen empirestil med överstycken, huvar, i falsad plåt. På
huven finns smidesornament. Båda stolparna, särskilt den norra, har ordentliga skador i
putsen och skulle behöva repareras.

Vegetation
Kyrkogården omges av en trädkrans i väster, norr och öster. I söder saknas trädkransen.
Istället står här en allé av 4 kastanjeträd strax utanför kyrkogårdsmuren och intill
byvägen.
Trädkransen består av:
Väster: 5 unga oxlar
Norr: 4 lönnar
Öster: 10 pinjetallar (närmast som häck)
Söder: Saknas, istället finns en allé av 4 kastanjeträd strax utanför kyrkogårdsmuren och
intill byvägen.
Hela södra halvan av kyrkogården med undantag av de yttersta gravraderna i öster och
väster upptas av ett stort grus- och häckgravsystem. Gravraderna avskiljs här av 5
nordsydligt orienterade ca 0,6-0,8 m höga tujahäckar. Från dessa utgår sedan inramande
häckar av tuja, berberis eller liguster i varierande höjd och omsluter varje enskild
gravplats. Systemet är dock inte konsekvent genomfört utan omslutande häckar fattas på
ett flertal gravar, främst de som istället försetts med stenram vilket är relativt vanligt
förekommande.
I den västra delen av kyrkogården finns två nordsydligt löpande häckar mellan
gravraderna innehållande nyplanterad spirea.
Norr om kyrkan delas det smala gravkvarteret på mitten av en 0,8 m hög oxbärshäck.

Gångsystem
Samtliga grusgångar består av naturgrus. Huvudgrusgången löper från huvudgrinden i
öster och fram till biingången i väster. Hela kyrkogården söder om denna består av ett
stort öppet gruskvarter (se vegetation ovan). Kring norra halvan av kyrkogården löper
en kringgående grusgång med en rad gravar utanför. Denna gång är också i väster
förlängd fram till kyrkogårdsmuren i den södra halvan. Grusgång finns också kring hela
kyrkan, vilket leder till att ett par små gräsmattor bildas i mellanrummen direkt söder
om och en långsmal figur norr om kyrkan.

Gravvårdstyper
Ett mycket stort antal stenramsgravar med krattat grus finns bevarade främst i grus/
häcksystemet söder om kyrkan men också i de små gräsmattorna söder och norr om
kyrkan.
Två gravar är försedda med vitmålade träkors och två med smidda järnkors. Tre äldre
gravvårdar längst i söder har gipsplattor med medaljonger av Thorvaldssen och en har
en infälld marmorplatta. Flera höga smala gravvårdar, främst över hemmansägare i
trakten från tiden 18901930, de flesta stående i grus/häckkvarteret.
Närmast kyrkportalen en tidstypisk obelisk i polerad svart granit. I grus/häckkvarteret
dominerar de äldre vårdarna från senare hälften av 1800-talet och fram till ca 1940 stort.
I gravraderna väster om kyrkan finns huvudsakligen yngre breda gravvårdar. Här står
också rester av en borttagen allmän linje.
Norr om kyrkan är beläggningen låg. Två monument över godsägare finns här
tillsammans med bara någon enstaka ytterligare grav.
I NV hörnet ligger 3 större hällar som ursprungligen legat i kyrkgolvet. 2 av dessa
märkligt nog över samma person. På kyrkogården står också ett par 1600-talsvårdar och
en runsten uppställda.

Minneslund
-

Byggnader
En redskapsbod uppförd 1954 står i nordöst. Den är rappad med spåntak och har enkla
garageportar på utsidan. Skador i rappningen visar att den är byggd av slaggsten.

Övrigt
Vid vapenhuset står en stor i runsten svart granit med texten: YUA:rit:stin:th..
.yti:a..mu:sustr. Vilket kan översättas med (Orök)ya reste denna sten efter A?mu
syster (sin)
På gräsmattan framför denna en mycket gammal kalkstensvård (1603) som är relativt
ankommen av flagning. Ytterligare en 1600-talssten är placerad intill vapenhuset i
väster. Denna är i bättre skick men har svåra skador i utkanten av texten. (För läsning se
nedan).

NÖ om kyrkan har tre stycken gravhällar som ursprungligen måste ha legat i kyrkans
golv lagts undan. En är lagd över Olof Andersson död 1619 de övriga två över samma
familj, med huvudmannen Oluf Iönsson i Ullevi (i det ena fallet ligger dödsåren mellan
1660-1688 och på den andra stenen uppges åren 1654-1688). Personerna är desamma
Far, mor och 8 barn på den ena stenen, något fler på den andra. Ett par av stenarna är i
relativt dålig kondition och borde tas in eller skyddas på något sätt.

Järstad är en medeltida socken. Kyrkan är Östergötlands enda medeltida landsbygdskyrka som är uppförd av tegel. Den har en mycket komplicerad medeltida byggnadshistoria och dess ursprungliga planform är inte helt klarlagd. Den uppfördes sannolikt under 1200-talet med rektangulärt långhus och smalare kor. Senare under medeltiden tillbyggdes ett vapenhus i söder och en sakristia i norr. Såväl långhus som kor var troligen valvslagna från början. På 1740-talet ersatte den nuvarande takryttaren en omkullblåst klockstapel. Kyrkans fasader är spritputsade med slätputsade dekorativa detaljer, som t ex en rundbågefris på södra sidan och blinderingar på västra gaveln. Samtliga takfall är belagda med spån. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Interiören har en senmedeltida prägel med valv och framtagna kalkmålningar.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en halvmur, d v s en yttermantel av sten med motfyllning på kyrkogårdssidan. Kyrkogårdsgrinden i öster har kvadratiska murade och putsade grindstolpar med grindar i smidesjärn, daterade ANNO 1798.

Kyrkogården är liten med en ålderdomlig prägel skapad främst av det stora antalet bevarade äldre gravvårdar i det stora grus-häck kvarteret söder om kyrkan. Kyrkogården väster om kyrkan präglas huvudsakligen fortfarande av linjegravar och yngre gravar med klart lägre status. I kvarteret norr om kyrkan finns två högre statusgravar, men denna del av kyrkogården tycks aldrig ha tagits i fullt bruk