MOGATA KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan har öst-västlig orientering och består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti av samma bredd som långhuset. Stommen består av marksten som är spritputsad och avfärgad i vitt med detaljer i slätputs. Sockeln är spritputsad och avfärgad i grått. Kyrkan ligger i en svag sluttning och sockeln är därför högre i öster. Hörnen markeras med hörnkedjor och murarna är rusticerade under gördelgesimsen och kring långsidornas portaler. Sadeltakets ursprungliga skiffertäckning är bibehållen. Tornet är byggt i gråsten och tegel med slätputsade fasader och sockel. Tornets ljudluckor som är rektangulära och svartmålade, omges av pilastrar uppbärande entablement, sk serliana. Tornets takfot pryds av en konsollist. På tornet vilar en hög, fyrsidig trälanternin målad i vitt, gult och svart, med hörnpilastrar och krönt av ett förgyllt kors. Kring lanterninen finns en liten balustrad. Ingångar finns i väster, via tornets bottenvåning, samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Portalerna markeras av pilastrar uppbärande entablement med ovanliggande lunettfönster. Långhusportalerna är dessutom svagt utskjutande och markeras av en liten fronton vilket bildar en tempelgavel. Portarna utgörs av höga, raka, gröna dubbeldörrar i trä med spegelindelning. En trappa i tre steg av släthuggen granit leder till västportalen. På den östra gaveln finns en koppardörr som leder till ett bisättningsrum som anordnades i källaren 1951. De höga, rundbågiga fönstren är symmetriskt placerade och försågs med gjutjärnsbågar med spröjsverk 1895, idag gråmålade. Det östra korfönstret liknar de övriga men är försett med färgat antikglas med stjärnformad spröjsning i övre bågen. Ovan detta finns ett litet lunettfönster. På tornets västsida finns ett lunettfönster och ovanliggande runt fönster. En liten inskriftstavla i sten är placerad över västportalen med texten "ÅR 1844 DÅ KONUNG OSKAR REGERADE INVIGDES DETTA TEMPEL." Stuprören är av galvaniserad plåt.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Under äldre medeltid, senast i början av 1200-talet, byggdes en kyrka i sten med rektangulärt långhus med smalt och rakt avslutat kor, belägen på samma plats som dagens kyrka. Vid byggnadsarkeologiska undersökningar i början av 1960-talet framkom dess grundmurar som visade sig vila direkt på berget. Putsfragment kunde berätta att den utvändigt var putsad med vit slätputs och i ett senare skede rosaputsad. I slutet av medeltiden utvidgades koret, troligen i samband med att koret valvslogs och försågs med kalkmåleri med årtalet 1423 eller 1493. En sakristia på korets norrsida tillkom något senare. Under senmedeltiden tillkommer också tornet med murverk av gråsten och tegel, men ännu 1710 hängde klockorna i en stapel på kyrkogården. Tornet höjdes någon meter 1704-1705.

När den nya kyrkan byggdes 1842-44 behöll man endast den medeltida kyrkans torn. Jonas Jonsson från Linköping var byggmästare. Ritningarna utfördes utanför Överintendentsämbetet, eventuellt av byggmästaren själv med någon av de äldre ritningarna som förebild. En källa anger Axel Almfelt som arkitekt, men troligare är att han som konduktör vid Överintendentsämbetet stått för granskningen av ritningarna. Det är en strikt symmetrisk nyklassicistisk kyrka med rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti och skiffertäckt sadeltak. Fasaden är spritputsad och avfärgad i vitt med slätputsade klassicerande detaljer såsom hörnkedjor, omfattningar, lister och rusticering.

Interiören präglas av ljus och rymd med vitputsat trätunnvalv och höga, symmetriskt placerade rundbågiga fönster. Koret framhävs av altarnischen med dess kolonnuppburna absidvalv. Altarets nakna kors är belyst av ett bakomliggande fönster. Det nakna korset var vid denna tid ett omtyckt motiv, men i sin ursprungliga funktion återfinns det idag endast i Mogata och Östra Husby. En liknande arkitektonisk lösning för koret finns i Östra Husby kyrka, ritad 1799 av arkitekten Olof Tempelman, och utgör tillsammans med Mogata kyrka de enda exemplen på denna kortyp i Östergötland. I långhusets västra del finns orgelläktaren vars halvrunda utbyggnad som bärs upp av kolonner svarar mot koret. Bänkinredningen, altarringen, läktarbarriären och predikstolen av C G Blom Carlsson nygjordes för den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan medfördes dopfunten från 1300-talet och orgeln från 1746 av Jonas Wistenius. Orgeln kom dock att ersättas 1846 av en ny orgel byggd av Anders Jonsson i Ringarum, med återanvändning av delar av Wistenius orgelfasad. Orgelfasaden förnyades i samband med en interiör renovering 1895, då det också tillkom nya fönsterbågar i gjutjärn samt kaminer på långsidorna.

Arkitekten Axel Lindegren genomförde en större renovering 1921-23 med exteriört underhållsarbete, sittbänkarna gjordes bekvämare, innerdörrar sattes in i långsidornas portaler och inredningen målades om. Under 1950- och 60-talen var arkitekten Kurt von Schmalensee inblandad i de arbeten som rörde kyrkan. 1951 inreddes ett bisättningsrum i den befintliga källaren och en dörr togs upp utifrån. Då ett nytt värmesystem med varmluft installerades 1961 bröts korgolvet upp och den gamla kyrkans grundmurar påträffades och dokumenterades. 1963 byttes långhusets trägolv ut och det gick att fortsätta den byggnadsarkeologiska undersökningen. Vid denna restaurering tillkom också innanfönster och en läktarunderbyggnad med laserad panel. Ett nytt kalkstensaltare ersatte det gamla altaret, inventarier konserverades, sakristian byggdes om och försågs med en glasmålning av Bo Beskow.

Den gamla orgeln från 1846 renoverades 1981 av Åkerman & Lunds Orgelbyggeri. Ett nytt orgelverk och spelbord tillkom, medan den ursprungliga orgelfasaden på Riksantikvarieämbetets inrådan rekonstruerades istället för att ersättas av en ny som först var tanken. 1993 installerades WC i läktarunderbyggnaden.

Nästa större restaurering utfördes 1997-98 av Lennart Kjellberg vid KB-konsult. Altarkorset återfick sin plats bakom altaret, ett av korfönstren försågs med en glasmålning av Bo Beskow, sakristian fick ett nytt textilskåp och inventarier konserverades. I övrigt rörde det sig om måleriarbete, bl a återskapades läktarkolonnernas marmorering, läktarunderbygganden täckmålades och altarringen fick likadan färgsättning som läktarbarriären. Utvändigt skedde omputsning och avfärgning av tornet. Det senaste arbetet bestod i att det ursprungliga skiffertaket lades om och takstolen förstärktes år 2000.