SKOKLOSTER SLOTT

Slottet som har formen av fyra längor kring en sluten borggård och med fyra hörntorn, började uppföras 1654 för fältherren Carl Gustaf Wrangel och stod som byggnadsstomme färdig mot 1660-talets slut. Inredningsarbeten pågick fram till omkring 1700, men trots den långa byggnadstiden fullbordades slottet aldrig helt till alla sina delar. Den stora bankettsalen står fortfarande kvar som byggnadsplats från 1600-talet. Byggnaden planerades för förrådsutrymmen i den välvda bottenvåningen, Wrangels egen bostadssvit 1 tr, gästrumsvåning 2 tr och översta våningen gästrum, rustkammare m.m. Under 1700-talet inredes i denna våning det omfångsrika biblioteket. Byggnadsmaterialet är tegel och samtliga fasader är putsade och avfärgade i vitt. Takytorna utgörs av svartglaserade taktegel från Holland, lagda på öppen läkt och understrukna med bruk. Tornhuvarna är klädda med kopparplåt. Byggnaden som helhet är ett ovanligt väl bevarat exempel på inredning och byggnadskick från 1600-talet. Stucktak, snickerier, golvbeläggningar, takstolar m.m. representerar i största utsträckning originalkonstruktioner. Ritningarna till slottet hänför sig i huvudsak till den tyske arkitekten Caspar Vogel. Tessin d.ä., J. de la Vallée och M. Spieler har i Sverige övervakat och bearbetat det ursprungliga förslaget. Ca 600 m sydväst om slottet ligger de på 1670-talet anlagda dammar som via i marken nedgrävda stockledningar möjliggjorde konstbevattning av parken. Det bredvidliggande gamla stenhuset är i sina äldsta delar av medeltida ursprung. Herman Wrangel inrättade där under 1620-talet sin bostad. Under 1700-talet fick byggnaden i stort det utseende den har i dag. Byggnaden har också fungerat som värdshus och kallades förr gamla värdshuset. 1975 utfördes omfattande byggnadsarkeologiska undersökningar, som ännu ej tolkats. Slottet, gamla stenhuset och slottsparken inköptes 1967 av staten. Sedan dess har man genomfört omfattande restaureringsåtgärder, som uppmärksammats genom sina programmatiska principer. Det har gällt att med så få ingrepp som möjligt behålla de värden som tillkommit under århundradens lopp i form av senare ändringar, tillägg, slitage och patina. Egentligen skall endast tekniskt betingade ingrepp behöva göras och då som reparationer eller förstärkningar på den ursprungliga 1600-talskonstruktionen. Det har också varit viktigt att använda samma material och arbetsmetoder, som präglat det befintliga huset.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X