SALÉNHUSET

Salénhuset är ett kvartersstort affärs- och kontorskomplex med en inre butiksgalleria och med planterade, underbyggda gårdar som vetter mot söder. Genom källarvåningen löper Klaratunneln, med utfart mot Mäster Samuelsgatan.

Vid inventeringstillfället var ett stort antal butiker och företag verksamma i byggnaden. Ett axplock; Salén matsalar, Salén konferens, H&M kontor, Friskis & Svettis, Friskispraktiken, Salén coffee house, Passagesalongen frisör, Visage hudvård, Rooster Wok Deli, Sushi bar Suzuki catering, Balettshopen, Birgitta dammode, Änglahimlen, NP shop, Regeringsgatans blommor, Salénshopen ATG, Telly Komab Mobiler TV, Timberland, Centrum Sko & Låsservice, Mailbox etc, Parex Bank.

De fyra huskropparna betecknas, från väster till öster, hus A, B, C, D. Gårdarna betecknas, från väster till öster, gård 1, 2, 3.

Gatorna runt kvarteret är högst i nordväst. Regeringsgatan ligger alltså betydligt högre än Norrlandsgatan och Mäster Samuelsgatan är högre i väster än i öster. Anläggningens gårdsnivå motsvarar Regeringsgatans. Utmed Norrlandsgatan, samt vid Mäster Samuelsgatan, finns planterade almar. Trottoarerna kring anläggningen är huvudsakligen lagda med grå betongplattor. Friser i vit smågatsten markerar huvudentré Norrlandsgatan 15. Utmed husfasaden vid Jakobsbergsgatan finns grått marktegel. Vid Mäster Samuelsgatans västra del samt på gård 1 finns gatubelysning med mjölkvita glober på stolpar i galvaniserat stål. Fotgängaren kan ta sig österut på trottoaren utmed Mäster Samuelsgatans norra sida, mellan gata och trottoar finns ett räcke i galvaniserat stål som vid Friskis och Svettis entré övergår till ett högt svart smidesstaket med krysstag.

I dagsläget är endast den västligaste gården, gård 1, tillgänglig direkt från gatan. Övriga gårdar nås från butiksgallerian på dagtid. Det är även via butiksgallerian som man kommer till byggnadens trapphus och till kontorsvåningarna.

Från gatan kommer man till gårdsnivån via ett par trappsteg i granit nära korsningen Regeringsgatan/Mäster Samuelsgatan. Mellan gård och trottoar vid gatan finns ett räcke i galvaniserat stål som efter ett kort stycke övergår i en utåtlutande barriär i formgjuten betong med runda formstagshål. Barriären löper sedan österut utmed den f.d. gångvägen i gårdsnivå till hörnet Norrlandsgatan/Mäster Samuelsgatan. Mitt emot gård 2 öppnar sig dock betongbarriären och avlöses av ett parti galvaniserat stålräcke.

Den f.d. gångvägen utmed gårdarnas södra sida är avstängd vid hus B med ett högt, ej ursprungligt, galvaniserat stålstaket. Bortom staketet fortsätter gångvägen i sitt ursprungliga skick, med mark i små kvadratiska betongplattor. Norr om gångvägen finns gavlarna på hus B, C och D. Husens burspråk skjuter ut över gångstråket och i hus D bildas en indragen arkad med betongpelare. Gård 2 och 3 avskärmas från gångvägen av låga terrasseringar i rödrosa blästrad granit och smidesstaket. Vid gård 3 finns en liten trappa i granit, som dock är avstängd med en låst svart smidesgrind. Längst i öster tar gångvägen slut, trappsystemet ned till gatunivå är rivet.

Gårdarna är enhetligt utformade, men har likväl individuella drag. Gård 1 är till största delen hårdgjord och lutar svagt mot söder och väster. Förutom grått marktegel i storformat finns en fris i rött marktegel i mindre format som leder tvärs över gården till galleriaentrén i det nordöstra hörnet. Invid frisen finns ljuspollare i betong. Gårdens västra och södra del har även små kvadratiska grå betongplattor. Gården har höga planterade lövträd samt buskplanteringar, ofta med jordytor runtom. På gårdens södra del finns ett stort rektangulärt parti med mark i runda grå "betongbollar", här höjer sig gårdsytan till mjukt rundade kullar kring de planterade lövträden. En pyramidformad ljuslanternin i glas och svart stål finns på gårdens norra del, med sockel i silvereloxerad aluminium och svart smidesräcke runt. Gårdens norra del har ett par låga, halvcirkelformade, terrasseringar i granit och grå betong med markbeläggning i grönt konstgräs inuti. Dessa är sannolikt tillkomna i samband med butiksgallerians omskapande på 1990-talet. På gårdens västra del finns under sommarhalvåret utplacerade bord och stolar som hör till restaurangen i bottenvåningen på hus 1.

Gård 2 är i den norra delen lagd med grå betongplattor, här finns under sommarhalvåret bord och stolar som hör till gallerians caféverksamhet. Vid gårdens nordvästra och nordöstra del finns pergolor och spaljéer i omålat trä. På gården finns två pyramidformade glaslanterniner i samma utförande som på gård 1. En ljuspollare i granit. Gårdens södra del är gräsbeväxt och har även höga lövträd och buskar längs husfasader. Mot f.d. gångväg i söder finns höga och täta buskar och ett svart smidesstaket med krysstag.

Gård 3 är i den norra delen lagd med kvadratiska grå betongplattor och rött marktegel. Här finns en längsgående pergola/spaljé i omålat trä samt grusade partier med oregelbundet utplacerade släta gråstenar. Högt vintergrönt buskage avskärmar den norra delen av gården från den södra delen som är gräsbevuxen. Gården har planterade lövträd, sittbänkar i vit betong och trä, ljuspollare i betong samt två glasade ljuslanterniner, varav en pyramidformad och en med pulpettak. Höga buskar vid fasad och mot gångväg i söder där det även finns ett svart smidesstaket. Till den avstängda granittrappan i söder leder en stig lagd med grått och gult marktegel.

Salénhuset uppfördes i slutet av 1970-talet som det sista av citysaneringens riktigt stora nybyggen, och ett av de mer komplicerade. Bakgrunden var det uppdrag som Coordinator arkitekter fått av Salénrederierna att göra en tomtutredning för kvarteret Oxen Större, där rederiet ville samordna sina lokalbehov. Det första steget för arkitekterna blev att i samarbete med stadsbyggnadskontoret omarbeta den gällande stadsplanen som föreskrev kontorslandskap. Byggherrens eget detaljerade lokalprogram efterfrågade cellkontor med mörka servicekärnor samt stora publika utrymmen med bl.a. en sportanläggning. Byggnaden skulle samtidigt bli så generellt uppbyggd att rederiet fick möjlighet att hyra ut de delar som man inte omedelbart hade behov av. Byggherren deklarerade i ett tidigt skede att kvaliteten på utformning och arbetsmiljö skulle vara mycket höga. Förutom dessa krav hade arkitekterna att ta hänsyn till stadsplanens komplicerade trafiksystem, med stora nivåskillnader och en underjordisk biltunnel från Tegelbacken med mynning vid Mäster Samuelsgatan.

Coordinator utarbetade en principlösning som höll för alla dessa förutsättningar. Bygget genomfördes som en byggnadskropp med tre delvis kringbyggda södervända gårdar. Man såg stora fördelar med lösningen eftersom den medgav möjligheter till variation av de olika byggnadsvolymerna, trots den stora skalan och det enhetliga innehållet. Arkitekterna valde att försöka anpassa byggnaden till omgivande bebyggelse och gaturum. Framförallt var det grannkvarteret i norr, Jericho, som gav impulserna, med sina under lång tid framvuxna fasader, indragningar, varierande taklister, burspråk, lutande takytor o.s.v. Oxen Större skulle få en lika växlingsrik och plastisk fasad på den trånga Jakobsbergsgatans södra sida. Fasaderna mot Regeringsgatan och Norrlandsgatan fick en mer sluten form, som dock bröts upp i gatuplanet av arkader eller utkragningar. Den ljusa stenfasaden mot Norrlandsgatan fick tydliga funktionalistiska drag, delvis som en anpassning till det närabelägna Byggnadsföreningens hus av Sven Markelius. I övriga blev byggnadens fasader mer fritt uppbyggda, med olika material som tegel, puts, natursten, kopparplåt. De halvt kringbyggda gårdarna mot Mäster Samuelsgatan skulle förmedla upplevelsen av traditionellt sluten kvartersstad. Gårdar och takterrasser planerades noga för att bli användbara, deras planterade växtlighet skulle vara uppvuxen när inflyttningen skedde. Byggnaden fick en konstruktion i platsgjuten betong, inte minst på grund av de mycket stora laster som biltunneln i de nedre våningarna krävde. Ytterligare en fördel var att de platsgjutna ytterväggarna blev oavhängiga från stommen - man fick frihet att använda olika fasadmaterial.

Man var på tidstypiskt manér noggrann med att ge fotgängare möjligheter att passera genom kvarteret på olika sätt. Mot de omgivande gatorna skapades arkader och utkragningar över trottoarerna. En öppen portik i bottenvåningen mot Jakobsbergsgatan erbjöd en genväg tvärs över den västligaste gården. En upphöjd gångväg drogs på gårdarnas södra sida, mellan Regeringsgatan och Norrlandsgatan. Rulltrappor från den västligaste gården ledde upp till första våningen på hus A, varifrån gångbroar ledde västerut och söderut över Regeringsgatan och Mäster Samuelsgatan. Delar av komplexet var redan från början halvoffentliga, med tillträde för allmänheten från omgivande gator, som t.ex. gårdar samt vissa inre ytor.

Vid planeringen av komplexet samarbetade arkitekter, entreprenör, byggherre och framtida brukare, något som arkitekterna kommenterade som mycket svårt, men mycket motiverande. I stort sett alla delar av projektet genomgick detaljerade granskningar som resulterade i åtskilliga ändringar. Brukarinflytandet handlade främst om frågor som rörde gårdarnas planteringar, motionsanläggningens lokalprogram samt materialval, färgsättning och inredning i komplexets inre. Ett exempel på brukarinflytande var önskemålen om att ha vissa storrumskontor, som möjliggjordes genom att höja våningshöjden från 3,0 meter till 3,2. På ett sätt som är typiskt för mycket av det som byggdes under det sena 1970-talet kombinerades i Salénhuset "hårda" systemkrav med "mjuka" funktionskrav - något som även avspeglade sig i det yttre där anläggningens variationsrikedom egentligen bara var skenbar. Både i det inre det yttre var en rationell modulprincip som styrde, med några få grundplanlösningar, med två grundtyper av fönster och fyra fasadmaterial; men med många varianter.

Salénhuset kommenterades flitigt av sin tid, ofta i positiva ordalag där tonvikten låg på fasadernas upplevda variationsrikedom - detta var en ny och löftesrik väg för framtida stadsbyggande. Av de mer kritiska rösterna kan man notera Bernt Sahlin som i tidskriften Arkitektur påpekade att byggnadens riktiga problem låg i man mitt i staden skapade jättekvarter med invändiga kommunikationssystem och affärsstråk, som vänder ryggen mot omgivningen och utarmar gatulivet.

I slutet av 1980-talet byggdes takterrasserna mot Jakobsbergsgatan på med en ny takvåning. I mitten av 1990-talet genomfördes en omfattande inre ombyggnad som innebar att en genomgående butiksgalleria skapades, med utbyggnad på den västligaste gården, nya inre rulltrappor, nya utformningar på entréerna m.m. Ursprungligen offentliga eller halvoffentliga utomhusmiljöer och kommunikationsleder är idag stängda eller förändrade. Arkaderna i bottenvåningen är inbyggda med butiker, liksom portiken mot Jakobsbergsgatan. Gångvägen i gårdsnivå mellan Regeringsgatan och Norrlandsgatan är avstängd och rulltrappan, trappan och hissen som i öster ledde ned till gatunivå är riven. Rulltrappan från gård upp i hus A är riven, liksom gångbroarna över gatorna mot väster och söder. Endast den västligaste gården är tillgänglig dygnet runt.

Källor:
Arkitektur 1/79, presentation av byggnaden från arkitekterna samt en rad kommentarer.
Arkitektur i förändring. A4, ELLT, Coordinator 1954-91. ('Salénhuset 1974-78'. 'Mellan stenstad och bilstad' ).
Stockholms Stadsbyggnadsnämnd arkiv.