Blidö kyrka

Kyrkan är utformad i nyklassisk stil. Den är planerad som en salkyrka bestående av ett enskeppigt långhus i norr-söder med ett fullbrett, rakavslutat kor i norr. Intill korgaveln sluter sig en låg sakristia med polygonal avslutning mot norr.

Två ingångar finns till långhuset, den ena i sydgaveln och den andra i mitten av östmuren.

Byggnadsmaterialet utgörs av natursten och tegel. Fasaderna är putsade och gult avfärgade, tidigare vita. Sadeltaket täcks av skiffer.

Kyrkans inre präglas av enkelhet i nyklassisk anda med brutet vita, slätputsade väggar och ett tunnvälvt tak av gipsat trä i samma kulör. Den fasta inredningen som predikstol, orgelfasad och altartavlans omramning är från byggnadstiden.

En restaurering år 1937, ledd av E. Lundberg under medverkan av konstnären Gunnar Torhamn, förändrade exteriören genom att portarna kläddes in med koppar samt att en ursprunglig portal i väst sattes igen.

Restaureringen år 1937 gör sig mer gällande i kyrkans inre än i dess yttre där den nuvarande utformningen och inredningen visserligen i huvudsak stammar från år 1859 men även har tydliga spår från år 1937.

Till de förändringar som genomfördes år 1937 hör den slutna bänkinredningen och altartavlan av Gunnar Torhamn med motivet Jesus stillar stormen. Då tillkom även glasmålningen av Gunnar Torhamn i nischen efter den igensatta västportalen. I nischen är ett dopaltare placerat. Glasmålningen är utförd av N.P. Ringström år 1938. Interiört fick kyrkan en ny färgsättning i gult, grått och blått. Den tidigare färgsättningen var i vitt och guld med gulmålade bänkar. Av den ursprungliga bänkinredningen återstår endast en dörr. Vindfånget är också inbyggt år 1937.

Av det rivna, äldre kapellet återstår en del inredningsdetaljer. Duvan i predikstolen, timglaset och nummertavlornas krönstycken är från den gamla predikstolen från år 1746. I altartavlans omramning ingår en del äldre skulpturdetaljer och pyramiderna, som markerade ingången till koret, är från 1758. Den gamla predikstolens tak är uppsatt i taket under orgelläktaren. I mittgången är en kalkstenshäll från 1700-talet ilagd.

Här stod år 1660 ett kapell färdigt. Kring 1800-talets mitt var kapellet starkt förfallet och beslut fattades om ett nytt kyrkobygge.

En ny kyrka började uppföras år 1856 runt det gamla kapellet som revs först ett år senare. Invigningen förrättades år 1859. Den nya kyrkan ritades av arkitekten Ludvig Hedin.