ANDERSTORPS KYRKA

Det finns ett fåtal
uppgifter om Anderstorps
äldsta kyrka men
dessa är så knapphändiga
att det inte går att göra en
klar bild av denna. Den
nuvarande kyrkan har i
vilket fall som helst haft
minst två äldre föregångare,
belägna ca 300
meter väster om den
nuvarande kyrkan, norr
om Anderstorpsån på
mark som tillhörde
klockaregårdens ägor.
Idag finns en ödekyrkogård
på dess plats. I
en skrivelse till Kunglig
Majt 1747 beskrivs den
som 900 år gammal och
Rogberg berättar 1846 att
den var uppförd av gammalt ståndvirke troligen handlade det således om en träkyrka av
stavkyrkomodell (dock knappast 900 år gammal vid tillfället). Den nuvarande kyrkans
föregångare uppfördes 1754, var också av trä och revs 1856 när den nuvarande kyrkan
uppfördes. Det finns bevarade ritningar av ett utbyggnadsförslag från 1841 över den gamla
kyrkan, men detta utfördes aldrig och istället uppfördes den nuvarande kyrkan. I Anderstorps
kyrka finns en del bevarade inventarier från 1700-tals kyrkan men äldre än så saknas. I
murverket till den nuvarande kyrkan har delar från den föregående kyrkan återfunnits, bland
annat en mellandel till dopfunten som nu åter är i funktion.
Anderstorps nuvarande kyrka uppfördes 1856, men ritningarna till kyrkan gjordes redan
1849. Tre år tidigare, 1846, hade församlingen beslutat att bygga en ny kyrka. De första
ritningar gjordes av A R Pettersson vid Överintendentsämbetet och skickades till församlingen.
Ritningarna finns bevarade i ATA och visar en salkyrka med rakt avslutat kor i öster och fem
fönsteraxlar på långsidorna. Kyrkan uppfördes inte enligt dessa ritningar, utan gjordes bredare,
långsidorna försågs med sju fönsteraxlar och koret avlutades rundat mot öster. Eventuellt är det
byggmästaren P Pettersson från Tåå som stått för ändringarna.

Kyrkan är en enskeppig salskyrka, rundat kor i samma bredd som långhuset, har ett
västtorn med vapenhus i bottenvåningen och en sakristia norr om koret.
Fasaderna är spritputsade och avfärgade med vit kalkfärg. Sockeln är
likaså spriputsad men i grått och kvaderindelad med ritsade fogar.
Fönster- och dörromfattningar är slätputsade.
All puts även underliggande är från 1979 efter att en föregående
putsning från 1960-talet med plasttillsats skadat
fasaden och helt fick avlägsnas. Under den nuvarande gråa färgen på sockeln syns spår av en gul
avfärgning. Huvudentré är i vapenhuset i tornets bottenvåning, dessutom finns en ingång mitt på
södra fasaden. Fönstren troligen ursprungliga är höga med rundbågiga valv och med släta
utsparade omfattningar i putsen. Taket är täckt med skiffer, på södra sidan i form av
bikakemönster och på koret samt över norra sidan med en rak profil. Några uppgifter om byte av
skiffern har ej hittats i genomgånga arkiv, troligen är skiffertäckningen ursprunglig och
skillnaden medveten. Skiffer som taktäckningsmaterial är typiskt för tiden kring kyrkans
uppförande. Sakristian är ombyggd och större än ursprungligt, samma fasadbehandling som
övriga kyrkan. Dess tak är klätt med kopparplåt.