VANÄS FYR

Den första fyren uppfördes på den norra delen av Paviljongudden och var byggd på land.
Fyrtornet utgjordes av en kvadratisk sockel med ett torn som smalnade av i toppen och
kröntes av en lanternin. Tälttaket var sannolikt plåttäckt med en knopp i toppen. Fyrtornet var
panelat med en lockpanel med en kraftig gördelgesims mellan den kvadratiska sockeln och
det konformade tornet. Det är oklart hur fyrens inre såg ut men på äldre foton syns en lucka i
panelen och troligen fanns det en stege eller trappa invändigt. Fyrapparaten bestod troligen
av en parabolisk spegelapparat med oljelampa för rovolja och visade fast sken. Det finns
inga spår på platsen idag men utmed vandringsstigen finns en skylt som markerar läget.
Syftet med fyren var att betjäna sjöfarten som transporterade mellan Göta kanals utlopp i
Vättern vid Motala och Karlsborg, men även att betjäna malmtransporterna mellan
Zinkgruvan i norra Vättern och Göteborg med fyrljus. Ångbåtstrafiken möjliggjorde
transporter även nattetid och eftersom sjöfarten från söder ökade insåg man ganska snart att
fyren var felplacerad och egentligen bara syntes från nord och nordost. Det togs beslut om
att låta ersätta fyren med ett nytt fyrtorn vid nuvarande plats, där fyrljuset var synligt i alla
riktningar.
Nuvarande fyr stod klar 1892 och uppfördes även den i trä med liknande form som sin
föregångare. Den nya fyren är 11,6 meter hög och fick en åttakantig, helt konisk form och
placerades på ett grund som sannolikt fylldes ut till en konstgjord ö. Landgången lär enligt
uppgifter tillkommit 1911. Fyren är uppförd med en stolpkonstruktion av timmer, liggande
spontat virke och klädd med stående panel utvändigt och liggande panel invändigt. Fyrens
inre utgörs nästan i sin helhet av trätrappan som leder upp till lanterninen. Lanterninen
består av stål och glas med kopparklätt tak. Det finns inga uppgifter om vem som
ursprungligen byggde fyren, men 1901 finns det dokumentation som visar att den övertogs
av Kungliga Lotsstyrelsen. Det finns inte heller några originalritningar återfunna. Modellen på
fyrtornet är samma som förekommer på flera platser i framför allt Vänern och Vättern - en
modell som utvecklades under 1850-talet och som blev föregångare till de s k
Heidenstamare i gjutjärn som kom under senare delen av 1800-talet.
I fyren installerades 1892 en dioptrisk trumlins av 6:e ordningen. Linsapparaten hade 3 fack
à 90° samt 1 öppet fack à 90°. I apparaten satt Lyths fotogenlampa och Lindbergs rotator.
Ljusstyrkan var på 40 hefnerljus. Detta innebar att linsen hade en diameter på 300 mm och
att fyrljuset drevs av en fotogenlampa. För att åstadkomma ett blinkande ljus monterades en
rotator som av värmen från fotogenlampan drev runt skärmar som i en viss takt skärmade av
ljuset, vilket gjorde att det upplevdes som blinkande. Fyren eldades med fotogen fram till år
1921 då den byggdes om för acetylengas (acetylenklipp). Lyths fotogenlampa och rotatorn
byttes ut mot AGA-ljus (15 liter) med klippapparat (KMEA-130) och solventil. AGA-ljuset
uppfanns av Gustaf Dalén och fick stor genomslagskraft inom fyrväsendet. Fyren visade
blixtsken med tre korta, tätt på varandra följande blänkar var 9e sekund. Förändringen
innebar att ljusstyrkan i fyren ökade med 200 hefnerljus för det vita ljuset och 25 hefnerljus
för det gröna. Fyren försågs också med en solventil, även det en uppfinning av Dalén.
Solventilen satt monterad på taket och var en ljuskänslig gasventil som automatiskt
reglerade tändning och släckning, vilket på så sätt minskade gasförbrukningen. I samband
med bytet så ersattes också det öppna facket i lanterninen med en skärmplåt med glas för
oförstärkt ljus och en liten kopparhuv monterades på toppen av linsen för att pilotlågan (liten
gaslåga som alltid brann) inte skulle blåsas ut. Innan denna monterades fanns det en högre
huv som satt över linsen för att fotogenlågan inte skulle blåsas ut. AGA-klippen monterades
ned 1977 och fyren elektrifierades. Linsapparaten av 6e ordningen finns kvar i lanterninen
men själva ljuskällan är idag utbytt mot en glödlampa (2x40W/10,3 volt) med elklipp och
fotocell. Linsapparaten med kopparhuv finns kvar än idag, om än med modern glödlampa.
Fyren karaktäriseras som en ledfyr och fyrkaraktären är idag Fl(3) WRG 9s, vilket innebär att
fyren visar blixtsken(Fl) med tre blänk var nionde sekund och att fyrljuset visas i vita, röda
och gröna sektorer (WRG). Fyrens lysvidd är 9,8
nautiska mil.
Vanäs var obemannad och därmed fanns det ingen anställd personal som bodde på
fyrplatsen, vilket innebär att det inte heller funnits några byggnader vid fyrplatsen. Istället
sköttes fyren ursprungligen av brovakten som ansvarade för den bro som gick över Göta
kanal vid Rödesund och efter det av olika tillsynligsmän.
Fyrens utsatta läge har inneburit ett återkommande underhåll och säkerligen många
renoveringstillfällen under fyrens nästan hundratrettioåriga historia. Få av dessa åtgärder är
dock dokumenterade i detalj. Fyren är mycket välbevarad varför det är troligt att ett
regelbundet underhåll medfört att få delar på byggnaden bytts ut. Utifrån äldre foton, från
tidigt 1900-tal, ser man att taket ovan entrén sett annorlunda ut jämfört med idag. Det
ursprungliga skärmtaket var utformat som ett sadeltak medan foto från 1935 visar nuvarande
form, dvs ett plåtklätt pulpettak. Det spröjsade överljusfönstret är troligen original, men dock
plåttäckt. I övrigt är fyren mycket välbevarad sedan den uppfördes.

Vanäs fyr är belägen på ett grund vid Vanäs uddes östra sida i Vättern. Den är uppförd 1892 av locklistpanelat och vitmålat trä med åttkantig plan samt uppåt avsmalnande. Även lanterninen är åttkantig. Till fyren leder en träbrygga på tre stenkistor, uppförd 1911 och förnyad 1960.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter för det statliga byggnadsminnen Vanäs fyr. Riksantikvarieämbetet, 1998-06-26

Vanäs fyr är belägen på ett grund vid Vanäs uddes östra sida i Vättern. Den är uppförd 1892 av locklistpanelat och vitmålat trä med åttkantig plan samt uppåt avsmalnande. Även lanterninen är åttkantig. Till fyren leder en träbrygga på tre stenkistor, uppförd 1911 och förnyad 1960.

KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter för det statliga byggnadsminnen Vanäs fyr. Riksantikvarieämbetet, 1998-06-26