Suzuribako, Skrivask

Skrivask (suzuribako) av lackerat trä, från Japan. Skrivasken består av en ask med två insatslådor; en med en vattendroppare i silver samt en rivsten, en tom. Askens utsida är dekorerad i guldlack med kors i cirklar (Shimazu-familjens familjevapen) och tallskott. Insidan har nashiji-lack med guldlack på de två insatslådorna. Lockets insida har dekor i guld av små klippor och vårblommor. Två av lockets kanter är trasiga och förvaras löst tillsammans med asken. Gåva av Ralph Herrmanns.
OM-1991-0004

Shimazu-ättens länsherrar (daimyo) var en av de mest förmögna och inflytelserika i landet. De styrde över Satsuma-provinsen i södra delen av Kyushu. Shimazu tillsammans med Mori-ätten i Choshu (Satcho-alliansen) segrade i inbördeskriget mot shoguns trogna trupper och kejsaren återfick sin ställning som landets till namnet främste ledare (Meiji-restaurationen 1868).

(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH

Lack: teknik och funktion
Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade lackträd som kan ge lack. Trädet tappas på sin sav ungefär som när man tappar gummi. Efter tappning dör trädet. Saven filtreras och är i sin flytande form eksemframkallande. Den är nästan ofärgad. Genom pigment färgas lacken, t ex svart (med järnoxid) eller röd (från kvicksilver). Lackens funktionella betydelse ligger i att den skyddar underlaget. Vanliga underlag är trä, men även metall, textil, papper och keramik. Lackeringen består ofta av ett 50-tal faser och börjar med grundning, en blandning av lack, bränt lerpulver och stenpulver. Sedan följer slipning. Själva lackeringen sker ofta i flera lager. Varje lager behöver härda i ett dammfritt skåp med ca 80% luftfuktighet. Polering är också ett viktigt moment. Tidsåtgången för ett exklusivt lackföremål kan vara upp till tio år.
Vanliga dekorationstekniker är inlägg av bl a pärlemor samt pulveriserade metaller (maki-e). Lacken användes på t ex rustningar och under andra världskriget som rostförebyggare på vapen. Guldlack används även vid lagning av keramikföremål, där det icke-perfekta sätts i fokus genom lacket som en medveten del i estetiken.

Hantverk: exemplet lacktillverkning
De största lackproducerande områdena idag är Tokyo (Edo-lack), Kyoto (Kyo-lack) och Kanazawa (Kaga-lack). Andra viktiga platser för lacktillverkning med lång historia är Wajima, Takayama och Takamatsu. Lackarbeten har använts i Japan som konstföremål och vardagsföremål åtminstone sedan mitten av Jomon-perioden (ca 10500–300 f v t). Nya fynd kan troligen dateras till ca 7000 år f v t. Omkring 586 e v t startade en lackavdelning inom finansministeriet för att effektivt kunna organisera lackproduktionen. Buddismen kom till landet under samma tid och man började göra religiöst relaterade föremål som skulpturer och tempelinredningar. Användning av pulvriserade metaller är belagd från 700-talet, bl a i form av ”strödd bild” (maki-e) som anses unikt japansk. I Heian-periodens (794–1185) mest berömda berättelse, Genji monogatari, nämns rikt dekorerad lackinredning och lackföremål. Under Edo-perioden räknades lackträdet som ett av de ”fyra viktiga träden” tillsammans med tebusken, mullbärsträdet som man gör papper av (Broussonetia papyrifera) och mullbärsträdet som man matar silkeslarver med (Morus alba). Lackråvaran användes t ex som skattebetalning.
Under Edo-periodens mitt började även förmögna handelsmän beställa exklusiva lacker med guld och pärlemorinläggningar. Lackföremålens stora betydelse i Japan jämförs med bruket av porslin i Kina. När européerna kom till Japan i mitten av 1500-talet blev de fascinerade av lackerna. Lacker var hett eftertraktade och gick på export till Europa, särskilt den typ som kallas namban-lack, som ofta har pärlemorinläggningar. Européerna försökte också att imitera den japanska lacken utan större framgång (”japanning”). Under 1900-talet har flera åtgärder vidtagits för att både bevara och kreativt utveckla lackkonsten.
(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH

The top of the writing-box is emblazoned with the arms (mon) of the Shimazu clan, a cross surrounded by a circle. The Shimazu clan feudla lords (daimyo) were among the wealthiest and most influentail in the country. They governed the province of Satsuma in the southern part of Kysuhu. Shimazu, together with the Mori clan in Choshsu (the Satcho alliance) defeated the troops loyal to the shogun in the civil war, and the Emperor was reinstated as the country´s paramount leader (the Meiji restauration, 1868).

Writing-box (suzuribako), lacquer on wood with gold and silver lacquer (maki-e). Probably early 19th century. The sides and the top of the lid are decorated with a landscape and winter symbols such as pines, bamboo and camellia, as well as the crest (mon) of the Shimazu clan. Inside, box and lid are decorated with gold and silver maki-e of wild spring flowers (e.g. primrose, dandelion, horsetail and greater plantain) among cliffs. Some cut gold (kirigane). The bottom of the box is "pear-skin patterned" (nashiji). H 4.8 cm, L 23 cm, W 22 cm. Gift of Ralph Herrmanns.

(Based on the text for the exhibition catalogue Japan. Artefacts and images tell the story. 2011). /PH