S:T GÖRANS KYRKA

S:t Görans kyrka utgörs av ett långhus orienterat i öst-västlig riktning med ett något utskjutande rakt avslutat kor. Det fyrkantiga tornet som härrör från den gamla kapellbyggnaden är kopplat till långhusets sydvästra hörn medan huvudentrén är förlagd till västgaveln. En entré till kolumbariet finns i norr. Tornet är murat av tegel medan de nyare delarna utgörs av en betongkonstruktion.

Kyrkans planform med ett brett mittskepp med brant sadeltak och något lägre sidoskepp är tydligt avläsbar i exteriören. Långhusets fasader är klädda med ett brunrött fasadtegel, som i färg anknyter till det sidoställda tornets äldre tegel. Mot öster är fasaden helt sluten, i övrigt har den stora höga fönster. Taket är kopparklätt och i öster försett med takryttare med förgylld krona och kyrktupp. Till huvudentrén med sin stora bruna träport och stenomfattning leder en bred granittrappa med smidesräcke. Ovanför porten är monterat en skulptur av förgylld koppar, Flicka med lilja, av skulptören David Wretling (1901-86) som även stått för många verk i interiören. I nordväst finns till den f d brudkammaren en entré, markerad med flankerande kolonner och tungt frontonparti i granit. Kolumbariets utskjutande lågdel i öster är försedd med en kupol av glasbetong. Det fyrkantiga tegeltornet har en utformning som anknyter till 1600-talets formspråk med sina blinderingar och höga ljudluckor samt kopparspira med förgyllt kors och urtavlor i samtliga väderstreck. De två kyrkklockorna är från det ursprungliga kapellet, båda gjutna i K G Bergholtz´ klockgjuteri i Stockholm, den mindre 1909 och den större 1927.

Genom en tung ytterport och glasade dubbeldörrar leds man in i vapenhuset som har kalkstensgolv, vita väggar och brunlaserat tak, utformat som ett kassettak. Till höger finns utrymme för vaktmästare, toalett m m och till vänster brudkammare med kalkstensgolv, träpanelklädda väggar och en ursprunglig men ej längre utnyttjad entré, direkt utifrån. Vapenhusets vägg mot kyrkorummet är glasad.

Det breda mittskeppet är mycket högt, täckt med ett sadeltak med synliga takbalkar av vitmålad betong. Innertaket är klätt med brunmålade absorbentskivor, vilka ger det ett något randigt intryck. De två sidoskeppen är något lägre, åtskilda från mittskeppet med höga och smäckra betongpelare. I söder bildar sidoskeppet en smal gång med bänkar uppradade längs hela ytterväggen. Det norra sidoskeppet är betydligt bredare och försett med läktare. Väggarna är slätputsade och vitmålade, golvet är klätt med grå kalksten. Den öppna bänkinredningen är placerad i två långsmala kvarter på ömse sidor om den med en blå gångmatta försedda mittgången samt i en del av norra sidoskeppet. De enkla träbänkarna går i grått och brunt med gavlar med listverk. Rummets belysning utgörs av ljuskronor och lampetter i mässing, ritade av konstnären Knut Hallgren. De svagt rundbågade fönstren är försedda med antikglas. I norra sidoskeppet finns det ovan fönstren lunetter med reliefer i form av olika kristna symboler.

I koret, som är lika brett som mittskeppet och ligger tre steg högre än detta, dominerar al seccomålningen av konstnären Einar Forseth (1892-1988), signerad 1957-58. Målningen med bl a Golgatamotiv täcker hela korväggen. Den nedre delen är målad som en hög bröstpanel med olika kristna objekt i stiliserad form. Det från korväggen något fristående altaret av kalksten har en dekorativt skuren framsida och en vit marmorskiva. Den vida altarringen av smide har en bred överliggare av kalksten. Även predikstolen är av kalksten, placerad i södra delen av koret. Korgens sidor är klädda med reliefer i vit marmor utförda av David Wretling 1958. En rak trappa med kalkstenssteg och smäcker handledare av mässing leder upp till predikstolen bakom vilken det finns en väggmålning av Einar Forseth. På andra sidan koret, i öppningen till det ursprungliga dopkapellet, står kororgeln som är målad i grått med gulddetaljer. Den är från 2005, har 17 stämmor och är byggd av Mats Arvidsson. Den stora kormattan, som går i blå nyanser, är komponerad av textilkonstnärinnan Barbro Nilsson.

Det f d dopkapellet ligger i norra sidoskeppets östligaste del. Dess grå kalkstensgolv är mönsterlagt med ett vitt kors i mitten, på vilket dopfunten är placerad. Dess underrede av smide är ritat av arkitekten Langendal medan överdelen är tillverkad av en gammal kyrkklocka. På ömse sidor om altaret leder trappor ned till källaren resp upp till läktaren, dolda av draperier i blått och guld, utförda av konstnärinnan Eira Ullberg.

I väster finns orgelläktaren som är hopbyggd med norra sidoskeppets läktare. Bakom orgelfasaden i grått och guld, ritad av Langendal, döljer sig ett orgelverk från 1987 med 47 stämmor från A Mårtenssons orgelfabrik. Läktarbarriären har en utformning som knyter an till bänkgavlarnas listverk. I norra sidoskeppets västra del finns trappor som leder dels upp till läktarna, dels ned till kolumbariet. Under del av norra läktaren finns ett sekundärt förråd.

Söder om koret leder en trappa ned till sakristian, belägen under koret. Trappans steg är av kalksten. Den har ett elegant trappräcke i järn med handledare med mässingslist. Sakristian har en enkel utformning med parkettgolv, slätputsade vita väggar och tak. Fönstrens s k nattluckor är försedda med skuren dekor och dörrarna har fyllningar.

Övriga inventarier
Utöver redan beskrivna inventarier kan nämnas en altarprydnad i form av sex silverljusstakar och ett krucifix i silver med en Kristusgestalt i emalj, utformade av silversmeden Birger Haglund till kyrkans invigning 1958. Nattvardssilvret är från 1950, ritat av Erik Fleming. En röd mässhake är från Libraria 1958, i likhet med det broderade läktarklädet utförd av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse. Ytterligare verk av David Wretling och Einar Forseth än de redan omnämnda finns i kyrkorummet. I det f d dopkapellet finns t ex en glasmålning av Forseth från 1963-64 och ett altare med en bronsrelief av Wretling. Längst i väster i södra sidoskeppet är de också representerade med en målning resp en gipsskulptur, Jesus på korset. Vid trappan ned till kolumbariet står en liten bronsskulptur av Wretling, föreställande S:t Göran och draken. Dopfunten från S:t Görans gamla kapell har bevarats och åter tagits i bruk eftersom den är betydligt lättare än den langendalska funten och därmed enkel att flytta. Den är av trä med marmoreringsmålning och målad dekor i form av Lutherrosor. En ljusbärare står i södra sidoskeppets västligaste del.

Även i kolumbariet (se nedan) finns det flera skulpturer och reliefer av David Wretling. En äldre träskulptur, som föreställer Jesusbarnet med föräldrar, har årtalet 1571 inristat. I andaktsrummet finns några inventarier från den gamla kyrkan; ljusstakar, ett antependium samt en flossamatta från 1930-talet. Här hänger även två målade bänkgavlar från 1600-talet.

Kolumbariet
Den äldsta delen av kolumbariet, som ligger under kyrkans västra del, rymmer en entréhall och tretton små rum. Öster därom ligger den något nyare delen i två våningsplan med sina nio rum samt ett andaktsrum. Trapphuset har en liten kupol av glasbetong, som ger ett visst ljus åt de i övrigt fönsterlösa utrymmena. Entréhallens fondvägg upptas helt av en stuckrelief, Mot ljuset, utförd av skulptören Robert Nilsson. Alla golv i kolumbariet är av svart, grå och vit kalksten, lagd i olika mönster. Väggarna är klädda med grå marmor och taken, som är putsade i vitt, har takarmaturer i form av stora blomkalkar av glas. Samtliga dörröppningar flankeras av dekorativa smidesgrindar. Andaktsrummet avskiljs från korridoren till den nyare delen av en glasad vägg utförd av Einar Forseth. Totalt finns det 4 550 nischer med plats för omkring 10 000 askurnor i kolumbariet.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

S:t Görans kyrkas äldsta del är tornet, en del av det S:t Görans kapell som uppfördes här 190710. Arkitekt till detta äldre kapell var Gustaf Améen (18641949). Hela kapellet, förutom torndelen, revs 1955 och 1958 invigdes den nya S:t Görans kyrka, uppförd enligt arkitekten Adrian Langendals (19041970) ritningar. Langendal hade på slutet av 1930-talet ritat Södermalmskyrkan på Götgatan i Stockholm, en frikyrkolokal uppförd för Södermalms Fria Församling. Adrian Langendal ritade också ett flertal bostadshus i Stockholms förorter under 1940-talet och tidigt 50-tal.

S:t Görans kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

HISTORIK
S:t Görans kyrkas föregångare, S:t Görans kapell, invigdes 1910 och hörde då till Kungsholms församling. Dessförinnan hade Kungsholmskretsen av Sällskapet för Främjande av Kyrklig Själavård hyrt in sig för sina gudstjänster i ett vanligt hus i Stadshagen. Härifrån var det långt till församlingens då enda kyrka, Ulrika Eleonora på Hantverkargatan, varför behovet av ännu en kyrkobyggnad växte fram bland den överlag mycket fattiga befolkning som kom att bebo denna del av Kungsholmen.

S:t Görans kapell uppfördes efter Gustaf Améens ritningar med huvudentrén i öster och altaret i väster och hade en även i övrigt för tiden mycket ovanlig planlösning. I vinkel mot det enskeppiga kyrkorummet låg ett församlingshus med församlingssal, vaktmästarbostad m m. Församlingssalen och kyrkorummet skiljdes åt av en löstagbar vägg så att rummen vid behov kunde slås samman (Olsson, 1915, s 124). Det var den första kyrkan i Stockholm av denna plantyp. S:t Görans kapell fick sitt namn efter det sjukhus, som redan då låg här strax intill.

När Kungsholms församling 1925 delades i två och S:t Görans församling tillkom blev kapellet snart för trångt för den nya församlingens alla medlemmar och församlingslokalerna var otillräckliga. Redan 192728 byggdes ett nytt församlingshus en bit därifrån, på hörnet Sankt Göransgatan-Arbetargatan. Diskussioner om en ny och större kyrka påbörjades på 1940-talet.

När kapellet slutligen revs 1955 fick den gamla tornbyggnaden stå kvar och inkorporerades i den nya kyrkobyggnaden, ritad av arkitekten Adrian Langendal. Den nya kyrkan återinvigdes på påskdagen 1958. Exteriört fick den en för tiden ganska traditionell form, vilket bland annat kan förklaras med att Langendal utförde de första ritningarna till kyrkan redan 1945. Då var en av förutsättningarna att både det gamla kyrktornet och sydfasaden skulle stå kvar och inkorporeras i den nya kyrkobyggnaden. Endast tornet kom emellertid att bibehållas.

Under kyrkan invigdes 1959 ett kolumbarium, som utvidgades 1967. Adrian Langendal anlitades som arkitekt även för dessa delar