Väderskärs kapell

Kapellets äldsta historia är inte helt klarlagd. Enligt en lokal tradition ska kapellet ha uppförts på 1500-talet av en sjökapten som räddats ur sjönöd och ville visa sin tacksamhet till Gud. Merparten av källorna anger dock att kapellet uppfördes på 1600-talet, i något fall nämns 1615. År 1668 nämns ofta som året för kapellet uppförande eftersom årtalet ska finnas inristat i timret under brädfodringen.
Att kapellet stod på dagens plats på 1600-talet är helt klarlagt. I kapellet, som kallades korumhuset, senare korhuset, (korum är en benämning på en kort gudstjänst) hölls gudstjänster av fiskarna själva och ibland av en präst från fastlandet. Huset fungerade också som samlingslokal. Fiskarna på Väderskär och kringliggande skär var sedan gammalt förenade i ett skärlag genom vilket gemensamma frågor av rättslig och ekonomisk art behandlades. Man samlades till stämma i kapellet under hamnfogdens ledning. Sammankallande till möte skedde med en trumma. Trumman från Väderskärs kapell, daterad till 1600-talet och använd ända in på 1900-talet, finns på Nordiska museet. I korumhuset förvarades skärlagets arkiv. Äldst bland dessa handlingar är den sk korumhusets bok som påbörjas år 1695 och används fram till 1872. Bokens innehåll har publicerats av Sigurd Erixon i Fataburen från 1920. I boken finns vissa uppgifter om skötseln av byggnaden. Troligen hade det tjärat tak från början och/eller tjärade fasader. korumboken anger nämligen vid flera tillfällen att tjära inköpts till korumhuset. Andra uppgifter rörande byggnaden under 1600-talet anger att spik köpts in samt färg till predikstolen. Från år 1703 finns uppgiften att en tunna tjära och 300 spik köptes in och att "corumhuuset" reparerades. År 1707 inköptes näver och kalk till stenfoten. Samtidigt tjärades huset och fönstren lagades. År 1725 inköptes bräder till taket och tjära samt järnkrokar och spik. År 1738 köptes bräder in för kapellets reparationer och en snickare betalades för "panelning". Efter denna skrivning i korumhusets bok har det tolkats som att 1738 var det år då den invändiga målade panelen som täcker stora delar av väggarna uppsattes. Detta är dock inte klarlagt, se även diskussion nedan. Det kan ha varit en utvändig panelning som företogs 1738. Vid flera tillfällen under 1700-talets andra hälft finns uppgifter i boken att bräder och spik köptes in, att fönster lagades och att tjära inhandlades. Från 1753 finns första uppgiften om att rödfärg köptes in, viket bör tyda på att fasaderna då rödfärgades (eller rödtjärades). De gjorda reparationerna verkade hålla dåligt och 1775 anses byggnaden i ett protokoll vara illa underhållen och ytterligare bräder och tjära köps in.
Att hålla taket tätt verkar ha varit ett problem. År 1813 skänkte greven och kammarherren C H Posse på Fogelvik taktegel som skulle läggas på kapellet under förutsättning att taket sedan skulle underhållas kontinuerligt av skärlaget och genast repareras då "några bristfälligheter yppas". Samma år inköptes också spik till taket och ytterligare ett fönster. Det finns också uppgift om att man betalat någon för att lägga taket. År 1820 togs frågan om korumhusets underhåll upp på hamntinget. Byggnaden fordrade underhåll men kassan var efter den förre hamnfogdens död tom. Det beslutades att grunderna till en fond skulle läggas genom att båtlagen skulle erlägga en viss summa var redan under kommande höst. Dessutom beslutades att man varje juldag skulle ha en frivillig insamling av pengar till korumhusets underhåll. Efter detta kommer i texten mer sällan uppgifter om korumhusets underhåll. År 1869 verkar dock ett större arbete ha utförts. Då kallas också byggnaden för första gången "bönhuset". Bräder köptes in detta år och genom grevinnans (på Fogelvik?) försorg köptes också tegel in tillsammans med spik och färg. Året efter skänktes två psalmnummertavlor till kapellet från Loftahammars kyrka. Utan datering finns i ett tillägg till Korumhusets bok en sammanställning av gåvor som vid ett tillfälle gjordes till kapellet. Fönster, sammanlagt sju stycke, skänktes av olika personer. En annan person skänkte brädor till dörren, ytterligare en annan låset samt en tredje person gångjärn, hakar och haspar till dörren. Andra skänkte tjära, bräder, ett timglas, bibel, spik o s v.
Korumhusets bok ger oss således många uppgifter om byggnadens underhåll under 1600-1800-talen. Mindre är dock känt om kapellets interiör. Invändigt är tak och väggar täckta av målerier av två typer. Taket (utom det plana mittpartiet), ytan över fönstret på östväggen samt övre delen av västra väggen är målade i limfärg med figurer och dekor i svart, rött och grått mot ljus grå botten. Dekoren är konturrik och naiv i stilen och påminner om 1700-talets bonadsmåleri. Till delar är måleriet utfört direkt på timmerväggen men med remsor av linne lagda över skarvarna. På västväggen finns en kartusch med årtalet 1740 vilket har tolkats som att måleriet tillkom detta år. Det finns också en text som lyder: "Thenna målning hafver Hamnfogden, Välaktade Kristoffer Paz med thet hederliga skärlaget bekostat, Gud till ära." Typen av måleri ska också tidigare ha täckt det plana partiet av taket men ska ha ersatts av dagens omålade tak omkring år 1900. Övriga delar av kapellets väggar är klädda med en återanvänd målad panel som konsthistoriskt daterats till 1700-talets början. Måleriet går i blått, rött, gult och brunt och framställer mans- och kvinnopersoner i bibliska scener. Exempelvis framställs Kristi dop i sydost. Till måleriet hör också basunerande änglar och draperimåleri. Det senare motivet är placerat liggande och även bland övrig panel är brädorna i några fall hopblandade eller vända fel. Enligt återkommande uppgifter i källmaterialet ska den återanvända panelen härstamma från Fogelvik, möjligen från ett kapell där. När den uppsattes i kapellet är dock oklart. Det har hävdats att det utfördes 1738 eftersom korumhusets bok då talar om att kapellet panelats. Om man studerar hur panelen är uppsatt mot västväggen får man dock uppfattningen att det naivare måleriet bör ha funnits redan då Fogelvikspanelen sattes upp. Eftersom det enklare limfärgsmåleriet är daterat 1740 bör Fogelvikspanelen satts upp efter det. År 1719 uppfördes en herrgård på godset Fogelvik. Det bestod av bostad, kapell och gäststuga. Ritningarna utfördes av Gabriel Cronstedt. Arvid Horn tillträdde godset 1720 och bekostade de dyrbara inredningarna. Efter 1700-talets mitt ansågs herrgården föråldrad. En ny herrgård uppfördes, troligen kring 1770 eller något senare, efter ritningar av Carl Hårleman och Jean Erik Rehn. Kanske var det i samband med rivningen av den gamla herrgården som panelen kom till Väderskär.
Kapellet besöktes 1915 av folklivsforskare Sigurd Erixson som mätte upp och beskrev byggnaden samt lät publicera mycket av det som fanns i korumhusets arkiv. Ett intresse väcktes och 1920 besöktes ön av t f riksantikvarien dr Otto Janse tillsammans med stadsarkitekten i Västervik, Arre Essén. Därefter uppgjordes ett omfattande förslag till restaurering. Förslaget fick sedan revideras för att sänka kostnaderna. Församlingen sände handlingarna till Kungliga byggnadsstyrelsen för att få tillstånd. Besked dröjde dock och i väntan på att arbetena skulle komma igång skänktes redan 1920 tegel till kapellet som av Väderskärs fiskare provisoriskt skulle läggas på för att hindra takläckage under vintern. Teglet (1000 begagnade tegelpannor) hade skänkts av grevinnan Nordenfalk på Blekhem.
Först 1924 kom restaureringen till stånd efter Arre Esséns ritningar och med byggmästare L Karlsson i ledningen. Det blev en grundlig restaurering. Stengrunden justerades och kompletterades. Syllarna ilagades och tjärades och ytterpanelen utbyttes till två tredjedelar. På vissa ställen gjordes också timmerlagningar. Nya knutbrädor tillkom. Fönstersnickerierna lagades och kompletterades. Hela taket omlades med ny brädpanel, ny tegelläkt och nytt tegel (från 1920). I väster byggdes en ny yttertrappa som tjärströks. Ytterdörren lagades och försågs med lås och innerdörrarna lagades. Byggnaden rödfärgades inklusive knutar och vindbräder. En del av virket till renoveringen hade skänkts av befolkningen på ön. Fönstersnickerierna målades i vit oljefärg och ytterdörren svart. I vapenhuset lades nya syllar under golvet. Vapenhusets väggar och tak målades i vitt. Bänkinredningen som var helt omålad målades tunt i grå kulör liksom innedörrar och skolkatedern som samtidigt byggdes om till altarbord. Målningen på väggar och tak var vid denna tid i stort behov av konservering. Arbetena utfördes av Alfred Nilsson, Stockholm. I konservatorns rapport över utförda arbeten berättas att målningarna "neutralt retuscherats" och att en bräda tagits bort ovan dörren i väster för att skeppets vågor bättre skulle framträda. En ny smalare bräda med text enligt Sigurd Erixons uppsats i Fataburen från 1920 sattes samtidigt upp. Den 3 augusti 1924 återinvigdes kapellet under högtidliga former.
År 1929 ansökte församlingen om att få sätta upp ett kors på kapellets tak. Byggnadsstyrelsen förordade ett kors av furu, vilket också uppsattes. På 1960-talet var taket i behov av underhåll. Då lades tjärpapp under befintliga takpannor. Vissa invändiga målningsarbeten ska eventuellt också ha utförts. Fukt hade läckt in från taket och orsakat skador på målningarna. År 1969 ska taket åter ha lagats. År 1975 konserverades målningarna i kapellet samt psalmnummertavlorna av konservator Lars Göthberg. Åren 1986-86 restaurerades kapellet exteriört. Bl a byttes rötskadat virke ut och fasaderna rödfärgades.
År 1974 väckte Riksantikvarieämbetet frågan om att byggnadsminnesförklara Väderskärs kapell. Byggnadsminnesförklaringen skedde år 1980. Med den formulering som fanns i Kulturminneslagen vid denna tid saknade kapellet ett formellt skydd, vilket förklarar varför man valde att byggnadsmidnnesförklara det. Med den formulering som finns i lagen sedan 1988 är dock kapellet lagskyddat på samma vis som alla kyrkobyggnader uppförda efter 1939.
Väderskärs kapell är en populär vigselkyrka och används på sommaren för gudstjänster. Den kontinuerliga tillsynen av kapellet och mindre underhållsarbeten utförs av medlemmar i de två bofasta hushållen på ön. Kapellet förvaltas av Svenska kyrkan och hör från och med 2007 till det storpastorat som bildats under namnet Norra Tjusts pastorat. Kapellet ägs av öns samfällighet.

KAPELLRUMMEThar skurgolv av breda plank med stora smidda spikar. Väggarna är till stora delar inklädda med panel. Taket är brutet, dess nedre parti följer yttertaket och dess övre parti är plant. Hela det inre taket är klätt med panel, det plana partiet av nyare sådan. Tvärs över kapellet, där gränsen går mellan det som skulle kunna kallas långhusavdelning och kor löper en bjälke som vilar på två golvfasta stöd som är förbundna med takkonstruktionen via fyra profilerade stolpar. Bjälke och sammanhörande konstruktion är enkelt dekormålat i samma stil som taket.
Bänkarna är av trä och mycket enkla med helt raka ryggstöd. Sex av dem står i norr och sex i söder. Bänkkvarteren hålls samman genom att de är förbundna med en gemensam hög sockel. Bänkarna är tunt målade i ljusgrå kulör. I bänkarna finns här och där inristade bomärken. Det finns också hål efter gamla infästningar. Enligt uppgift ska tidigare ha funnits bänkdörrar mot mittgången. Altarbordet som också fungerar som ambo är av trä och gråmålat. Bakom altarbordet är golvet upphöjt. På var sida om altarbordet hänger på väggen en psalmnummertavla med förgylld och rikt dekorerad ram med blad, språkband och rocailler. Båda tavlorna är märkta med årtalet 1764 och namnet Mag. Wikander. Nummertavlorna skänktes till kapellet från Loftahammars kyrka 1870. I kordelen står såväl i norr som i söder en bänk längs med norra respektive södra ytterväggen, samt längs östra väggen. Bänkarna längs östra väggen saknar ryggstöd. I södra delen av koret står ett piano.
Väggar och tak är nästan helt täckta av målningar som är av två helt skiljda slag. Måleriet har delvis redan beskrivits under rubriken Byggnadshistorik. De enklare, mer allmogebetonade, måleriet finns i tak och på delar av väst- och östväggen. I taket består motivet främst av basunerande änglar med språkband omgivna av barockartade bladverk och girlander. På östväggen ovan altarbordet finns en framställning av korsfästelsen. På västväggen finns förutom tidigare nämnda skeppsmålning och kartusch ytterligare en kartusch med texten: Tänk käre sjöman, när god vind sig vågen rörer, att komma kan en storm, som Dig i skeppsbrott förer. Väl Du, som simma lärt att bruka fot och hand. Vet böljan hastigt slår, och Du har långt till land. Därunder årtalet 1740. Väggpanelen som brukar kallas Fogelvikspanelen, är från första delen av 1700-talet och utförda i klara färger. Flera av motiven skulle kunna härröra från tidigare plafondmålningar. I koret finns motiven Kristi Dop samt Uppståndelsen, båda kraftigt retuscherade. Motiven mot västväggen är oretuscherade.
VAPENHUSET har skurgolv lika kapellrummets. Väggarna är av liggtimmer som tätats mellan varven med någon typ av växtmaterial. I taket är det öppet till nock. Väggar och tak är tunt vitmålade. Mot kapellrummet finns en dubbeldörr av typen tamburdörr, gråmålad mot vapenhuset och tunt laserad mot kapellrummet. I dörrbladens övre spegel sitter glas i spröjs. I vapenhuset står två lösa bänkar.