ORANGERI

Växthusanläggningen (M17503) är botaniska trädgårdens mest centrala byggnad, både genom sin funktion och sitt läge. Den består av en långsmal, glasad del i öst-västlig riktning med två glasade flyglar mot söder och två murade sidopartier. Den glasade delen har sadeltak och är uppförd på stålstomme med glasningslister av aluminium. Den östra flygeln har en tresidig avslutning medan den västra är rakt avslutad. Mot norr ligger tillbyggnader för kontor med fasader av tegel. En del av orangeriet är även tillbyggd med en transformatorbyggnad. De båda sidopartierna är uppförda av handslaget, oputsat gult tegel med utkragad takfot och valmade glastäckta tak. Fönstren mot söder, öster och väster är höga och rundbågiga med karmar och bågar av trä. Mot norr finns blinderingar istället för fönster. Invändigt är väggarna slätputsade och golven täckta av cement- och betongplattor.
I dag är de murade sidopartierna och östra flygelns murade fundament sannolikt de enda byggnadsdelarna som finns kvar av anläggningen från 1860-talet. Anläggningens grundform är i huvudsak densamma som då, men volymer, proportioner och material har förändrats. Karaktären av växthus framgår dock ännu tydligt.

Övriga växt- och drivhus, som alla ligger samlade i trädgårdens norra del, är i huvudsak från mitten av 1900-talet, utom den långsmala byggnad som ligger närmast Agardhianum. Den är sannolikt samtida med de äldsta byggnaderna och har kvar sitt utvändiga murverk av tegel, medan dörrar och fönster är utbytta.

Växthusanläggningen
Den stora växthusanläggningen var klar 1867 och ritningarna gjordes av P.C. Sörensen efter skisser av Agardh. Anläggningen var symmetrisk med ett högre, glasat mittparti, något tillbakadraget mot norr, och två lägre växthus på var sida. Mot söder sträckte sig två glasade flyglar med tresidigt avslutade ändpartier. Taken bestod av glasade sadeltak, utom över flyglarnas ändpartier där taken hade tresidiga fall. Stommen, som ursprungligen var tänkt att utföras av järn, gjordes av kostnadsskäl i amerikansk furu. Den långsmala anläggningen avslutades i öster och väster av högre sidopartier, murade av handslaget, oputsat gult tegel och utformade i samspel med Agardhianum. Det valmade taket på den östra byggnaden täcktes av engelsk skiffer, medan den västra byggnaden hade ett glasat tak på tre sidor och skiffer mot norr. Utmed mittpartiets och sidopartiernas norra långsidor placerades längor murade av tegel med ekonomiutrymmen och korridorer som förband de olika växthusen. Ekonomiutrymmena mot norr hade troligen tak av engelsk skiffer.

Anläggningen har byggts om vid flera tillfällen. Den östra flygeln höjdes 1935 och ramarna av trä byttes mot stål. Tio år senare förlängdes den västra flygeln och det kantiga ändpartiet blev rakt avslutat. På 1960-talet revs de lägre växthusen på sidorna om mittpartiet och byggdes upp på nytt med ungefär samma mått. Mittpartiet byggdes om helt på 1970-talet och breddades mot söder så att fasaden numera går i liv med sidopartierna. På 1980-talet gjordes nybyggnader mot norr för bland annat kontor.