LJUDERS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Slutligt beslut om nybygge togs på sockenstämman 1839 och kyrkan uppfördes åren 1842-44 av byggmästaren Peter Olsson, Uråsa efter ritningar från 1842 av Carl Gustaf Blom Carlsson. Den äldre kyrkan, en medeltida träkyrka belägen nordväst om den nuvarande kyrkan, revs 1849. Kyrkan invigdes den 23 augusti 1846 av prosten Peter Pontén i Linneryd. Till den gamla kyrkomiljön hör de bevarade kyrkstallarna, uppförda under 1800-talets första hälft.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd, halvrund sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornet och mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian från söder. Planen överensstämmer med 1842 års ritning förutom att ingången till sakristian har tillkommit. Uppförd av sten, spritputsad och avfärgad i gulbrunt med vit slätputs i omfattningar kring portaler och fönster. Lanterninen av trä målad i rosa och vitt. Taken täckta med kopparplåt.

EXTERIÖR - Tidstypisk exteriör som avviker från 1842 års ritning endast i vissa detaljer i fråga om sydportalen, tornets fönster och lanterninen, som avslutas med ett enkelt kors i stället för med en stjärnkrönt obelisk.

INTERIÖR - Interiören är välbevarad och enhetlig frånsett att en läktarunderbyggnad skett på 1970-talet. Altaruppställningen och predikstolen återgår på Blom Carlssons ritning från 1842, där dock ett målat bibelcitat kring lunettfönstret ingår. Altartavlan, en kopia efter Fredric Westins "Kristi uppståndelse", är utförd av Sven Gustaf Lindblom 1845. Målningsarbeten i kyrkan skedde 1844-45 och väggmålningarna i grisaille är troligen tillkomna vid denna tid och utförda av Carl Strömberg liksom altarets målade dekor. Målningarna "förbättrades" sannolikt vid renoveringen 1884. Bänkinredningen och läktaren är delvis ursprungliga medan orgelfasaden härstammar från 1859 års orgel. Den nuvarande färgsättningen av inredningen i grått, mörkare och ljusare gråblått och med förgyllda detaljer tilllkom vid den senaste renoveringen.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Ljuders kyrkogård är unik på så sätt att utvandrarnas öde känns nära. Om man går en promenad
på kyrkogården, finns det många gravstenar där svensk-amerikanen står som titel. Alla amerikafarare
stannade inte i det nya landet, vissa återvände hem och kallades då svensk-amerikaner.
Kyrkogården ligger högt beläget och har en öst-västlig utsträckning. Kvartersindelningen är
förhållandevis strikt. Inga gravkvarter finns norr om kyrkan. I de äldre kvarteren vid kyrkan
finns en blandning av äldre och yngre gravvårdar. Av de många grusgravar som fanns på kyrkogården
i mitten av 1900-talet finns nu endast enstaka spår i form av en med stenram och en med
gjutjärnsstaket. En asklund är anlagd nordväst om kyrkan på samma plats som den medeltida
kyrkan låg. Kyrkogårdens urngravkvarter har en ovanlig placering precis söder om kyrkan. I
öster finns en yngre utvidgning. Alla kvarter är gräsbevuxna och vid flertalet av gravarna finns
små rabatter inom små stenramar.

Omgärdningar
En kallmurad mur av kluven sten omgärdar kyrkogården.
På insidan av den västliga delen av norra
muren, ungefär så långt österut som kyrkan sträcker
sig finns en vall på insidan.
Längst österut på den nya delen av kyrkogården
har man höjt markytan ungefär två meter, vilket
har resulterat i att markytan inne på kyrkogården är
i jämnhöjd med den två meter höga murens överkant.
Ett staket i galvaniserat järn över den östra
muren, skyddar besökande från att falla ned.

Ingångar
Det finns ingångar i söder och väster. Ingången i söder som vetter ut mot parkeringen har ingen grind.
Grindstolparna är av släthuggen granit och ungefär 1,3 meter höga. Inte heller vid ingången i väster finns
någon grind. Grindstolparna är även här av släthuggen granit. Höjden är ca 1,35 meter.

Vegetation
En trädkrans av lind är planterad utanför muren i norr, söder och väster. Utanför muren i öster växter det
vilda träd såsom rönn, ek, hassel, hägg och björk. Tre rodendendronbuskar växer i vartdera nordöstra
och sydöstra hörnet av kyrkogården. I gränsen mellan kvarter B, C och D finns tre blodbokar i rad och
två lindar har sin växtplats mellan kvarter D och F. Vid grusgången söder om kyrkan växer en rad med
rönnar. I kvarter D vid gången finns en pyramidalm.
I en plantering vid nordvästra hörnet mellan torn och långhus växer blodlönn och daggkåpa. I det
sydvästra hörnet växer barrträd som en, thuja och kryptall.

Gångsystem
Inom kyrkogården finns dels gångar belagda med sjöstensplattor och dels grusgångar. Följande gångar
är belagda med sjöstensplattor: Från södra och västra grindarna fram till kyrkan och området mellan bårhus
och kyrkogårdskontor. En gång med stenplattor av ölandskalksten från trappan på kyrkans östsida
sträcker sig mellan gravkvarter H och I, i öst-västlig riktning. Parkeringen är asfalterad. Övriga gångar
är grusade. Bänkar är utplacerade vid gången i söder och i den norra delen av den senaste utvidgade
delen.

Gravvårdstyper
I de äldre kvarteren finns en uppsjö av olika gravvårdstyper, varierande både gällande form, storlek,
stenmaterial och ålder. Ett flertal högresta gravstenar i diabas förekommer, liksom låga, breda som oftast
tidigare haft en stenram i anslutning runt om. Andra vanliga varianter är små hällar och låga rektangulära
gravstenar. Några har gestaltning som skiljer ut sig från mängden. Dessa kan vara smidesvårdar, stenkors
och den runinspirerade gravstenen i kvarter G. I kvarter B och inblandat i de övriga äldre kvarteren
finns ett antal påkostade gravvårdar med höga kulturhistoriska värden. Detta gäller inte bara själva gravvården
utan även omkringliggande miljö. De främsta exemplen på detta gäller grusgraven med stenram
i kvarter D och graven med gjutjärnstaket och vårdträd i kvarter G.
På den nya kyrkogårdsdelen i öster finns inga äldre gravstenar än 1961, året efter invigningen. Gravvårdarna
är enhetliga, oftast låga rektangulära med typografisk och dekorativ variation. I urnlunden är
alla gravstenar liggande, antingen som små hällar eller små naturstenar.

Byggnader
Bårhuset ritades 1949 av länsarkitekt Hans Lindén. 1951 invigdes byggnaden, som är uppförd av tegel
och putsat så att teglet struktur syns igenom. Bårhuset har en sockel av släthuggen grå granit och tre blyspröjsade
fönster åt vartdera öster och väster. Dörren på södergaveln är dubbel med valvformig överkant
och av koppar. Taket är av mörkt tegel och överst i södra gavelröstet finns ett kors i koppar. Gravstenar
för återanvändning är placerade vid västväggen. Väster om bårhuset finns ett grönområde i en sluttning.
Överst finns platsen för den gamla klockstapeln, markerad med en stående stock med en inskription på
en mässingsplakett. Grönområdet avgränsas längst upp i väster av en trägärdsgård. Norr om stenmuren
i väster står en gravsten på utsidan muren.

Norr om bårhuset finns en ekonomibyggnad
uppförd 1993 och som innehåller kyrkogårdskontor
och vaktmästeri. Det är en enplansbyggnad i
trä med locklispanel i falurött med vita knutar.
Taket är belagt med taktegel.

Asklund
Strax nordväst om kyrkan är asklunden placerad.
Ett cirka tre meter högt svart träkors med smidesdetaljer
och en skylt i järnsmide markerar ut
Ljuders gamla kyrkplats. Platsen avgränsas från
kvarter A med en meterhög cypresshäck. Öster
om häcken står två parkbänkar i trä och gjutjärn.
Själva begravningsplatsen avgränsas av två breda
stenramar, där små namnplaketter i metall är
fastsatta. Innanför stenramarna finns askgravplatserna och en mindre plantering. Ett litet gullregnsträd
och fyra små cypresser är planterade i varje.
I östra delen av asklunden finns en oval-cirkulär damm som är uppbyggd av natursten. I dammen
finns ett litet vattenfall.
I samma område finns en högrest gravsten i diabas över hemmansägare Frans A Svensson. Gravstenen
talar om att hela familjen med fru och nio barn emigrerade till Amerika.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn
och avdelas till sex mindre avgränsade rum med
sex meterhöga rygghäckar av cypress. Markytan
inne i kvarteret är högre och till varje avdelat
rum leder små trappor i kalksten upp till platån.
Trappan längst i väster är av granit.
I kvarteret finns par- och familjegravar. Vid de
två östligaste rygghäckarna finns ett område med
barngravar.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns flera olika gravstenstyper. En högrestgravsten
i svart diabas, som också är den äldsta
i kvarteret finns i nordvästra hörnet. Årtalen för
de avlidna är 1850 respektive 1896. Två halvhöga
smala gravstenar i svart diabas tillhör också de äldre
i kvarteret. Annars är de flesta av låg rektangulär
typ, med olika typer av krön. Mestadels är de av
blankpolerad grå respektive röd granit, men svart
diabas förekommer också.
Mindre gravvårdar pryder barngravarna. Bland
dem finns bland annat små vita marmorkors och
små hällar i diabas. Barngravarna har ofta bara förnamnet
ingraverat.
Bland de mer ovanliga gravvårdarna finns ett
cirka en meter högt kors i granit och en gravvård i form av ett
hjärta.
Orts- eller gårdsnamn finns nämnda på nästan alla gravstenar
i kvarteret. Exempel är Kuppramåla, Tjugosjö, Slätthult
och Skrämbohult. Yrkestitlar är däremot ovanliga. Endast några
finns benämnda nämligen fd hemmansägare, kyrkvärden, och
byggnadssnickare. På en gravsten hänvisas till psalm 476 vers
3 och på en till bibeltext Joh ev 14,3. Tänkespråket Herren är
min herde står på en gravsten.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteret ligger längs södra sidan av gången som
sträcker sig mellan västra ingången och kyrkans
torn. Ett mycket litet kvarter som endast innehåller
elva gravstenar. Alla gravar är familjegravar. Runt
varje grav, utom längs framsidan, finns låga måbärshäckar.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret är överlag ganska stora,
men av olika typ. Det finns högresta gravstenar
i form av kors som tempelarkitektur med pelare.
Rektangulära och kvadratiska gravstenar i olika
modeller finns också. En har antik tempelform och
en har fyrkantiga sidoparti som gör att gravstenen
blir bred. Då alla är familjegravar finns antingen
bara familjeöverhuvudets namn och familjegrav
nämnt på gravstenen eller så finns flera namn uppräknade
på samma gravsten. Titlar finns endast
på två gravstenar nämligen kyrkoherde och hemmansägare.
Ortsnamn är ovanligt och finns endast
på en, närmare bestämt Alebäcksås. På det stora
diabaskorset finns en längre devis: Medan dagen
varar måste vi göra hans gärningar som har sänt
mig.

Kvarter C, D, F och G
Allmän karaktär
Kvarter C och D ligger i den sydvästra delen av kyrkogården.
Det finns ingen synlig gräns mellan de
båda kvarteren. Gravvårdarna står uppställda rygg
mot rygg. I sydöstra hörnet av kvarter D finns enda
grusgrav med stenram. Den äldsta gravvården i
dessa kvarter är från 1915. Fortfarande sker begravningar
i kvarteren.
Öster om dessa kvarter finns ett urngravkvarter
(E) som beskrivs separat. Därefter öster om detta
finns kvarter F och G som påminner till sin karaktär
om kvarter C och D. Den äldsta gravvården är från
1885. Kvarter F genomkorsas av halvmeterhöga
måbärshäckar i nord-sydlig riktning och kvarter G
av en rygghäck av cypress i nord-sydlig riktning.
Ett vårdträd, en hängask finns vid en grav med gjutjärnsstaket
i kvarter G. I alla kvarteren finns både
ensam-, par- och familjegravar.

Gravvårdstyper
Inom kvarteren finns en mångfald av olika gravvårdstyper.
Högresta gravstenar i olika stenarter
som diabas och grå respektive röd granit förekommer.
Särskilt noterbart är det relativt stora antalet
av stenkors. I kvarter F och G finns många högresta
obelisker och monoliter. En av de sistnämnda är av
grovhuggen grå granit och är inspirerad av runsten
med texten i en slinga. Ett antal halvhöga smala i
svart diabas från tiden omkring 1920-30-tal är också
vanligt förekommande.
Låga breda gravstenar som det tidigare lär ha
funnits stenram till förekommer i flera fall. Av dessa
finns de låga rektangulära gravstenar med olika typer
av krön, liksom små och stora hällar. Yngre gravstenar
i fri form förekommer också. I kvarter C finns
en smidesvård från 1899 i speciell utformning. Ett
litet kors i vit marmor markerar en barngrav. Återanvända
gravstenar förekommer, men är inte vanligt.
Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande
på gravvårdarna. Exempel är Gåsamåla, Skruv,
Åkerby, Videslund och Tjockeboda. Yrkestitlar är
det mer tunnsått med. Vanligast är hemmansägare.
Några andra exempel är smedmästraren, soldaten,
jungfrun, svenskamerikanen och virkeshandlaren.
Några bibliska deviser finns nämnda som: Se guds
lamm som borttager världens synder och Jesu
Krist, Guds sons blod, renar från all synd.

Kvarter E (Urnlund)
Allmän karaktär
Strax söder om kyrkans torn och västra långhusdel ligger urngravkvarteret. De första gravarna anlades
1975 och hela kvarteret var färdigt 1984. På en gravkarta från 1923 användes inte kvarteret till något
utan var tomt. Gravarna ligger kring fem olikformade busk- och blomsterrabatter. I rabatterna finns
bland annat ölandstok, små cypresser klippta som klot, rosor, rosmarin och funkia. Det finns också ett
litet gullregnsträd, tre rönnar och asklönnar. I sydöst finns fem rhodendendronbuskar där tre urngravar
finns söder om.

Gravvårdstyper
Gravstenarna är små hällar diabas, grå och röd diabas. Hällarna har olika form fyrkantiga eller oregelbunden
form. Små liggande naturstenar förekommer också. Den äldsta gravvården är från 1975. Ortsoch
gårdsnamn är vanligt förekommande på gravstenarna, exempelvis Skruv, Slätthult, Rotsmo och
Ljuder.

Kvarter H och I
Allmän karaktär
Dessa kvarter består av en äldre del i väster och en yngre i öster som tillkom vid utökning av kyrkogården
som invigdes 1960. Kvarter H upptar den södra delen och I den norra delen. Den västra delen av
kvarteren är betydligt äldre och den äldsta gravvården är från 1914. I denna del av kvarteren växer en
rygghäck av måbär, höjd ca 1,25 meter och tre stycken rygghäckar av cypress ca 1,0 meter höga. Alla
rygghäckarna har nord-sydlig riktning. Rygghäckarna har växt sig så stora att gravstenarna i princip står
inne i häckarna i utklippta nischer. En gång av ölandskalksten sträcker sig mellan de båda kvarteren i
öst-västlig riktning. Oftast är gravarna pargravar, men både familjegravar (oftast med större gravstenar)
och ensamgravar (mestadels mindre gravstenar) förekommer.
Den östliga delen ger vid första anblick ett mycket enhetligt intryck. I den östra delen av kvarteret
finns inga häckar utan gravvårdarna är placerade rygg mot rygg på den gräsklädda ytan. Alla gravstenarna
är jämnstora men formgivningen varierar. Den äldsta gravstenen är från 1961. Man verkar ha
begravt i ordningsföljd efter varandra. Alla är pargravar.

Gravvårdstyper
I den västra delen finns en del äldre gravvårdstyper. Bland annat finns ett antal meterhöga smala gravstenar
i svart diabas. Likaledes finns stenkors i diabas och grå granit. Den övervägande delen av gravstenarna
är låga, oftast i rektangulär form. De har olika utformning. De är släthuggna, polerade eller
grovhuggna i olika kombinationer. Antik tempelform är en populär modell. Små hällar förekommer
också. Några av gravvårdarna har mer särpräglad stil. Ett smideskors i galvaninserat järn från 1922
finns och en gravsten i oregelbunden form i svart diabas. Gravstenar i natursten förekommer också,
bland annat som grovhuggna block.
Bland de yngre gravstenarna finns de med mer fri och avrundad form, bland annat finns en hjärtformad
gravsten i grå granit. Stensorterna som använts i kvarteren är svart diabas, vit marmor, grå och röd
granit.
Yrkestitel förekommer på några gravvårdar, exempelvis hemmansägare, smedmästare, f d banvakten
och lantbrevbäraren. Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande på gravvårdarna. Bland annat
nämns Nickalycke, Kärragärde Kyhle och Tuvemåla. Psalm- och bibelhänvisningar är ovanligt. Psalm
475 nämns och devisen: Jesus säger Jag lever: Skolen ock leva.

Kyrkogården sträcker sig främst i en väst-östlig riktning med förvaltningsbyggnad och bårhus i norr.
Kyrkogården omges av en kallmurad stenmur med ingångar i väster och söder, utmed utsidan av muren
löper en trädkrans med lindar. Mellan den västra ingången och tornet förekommer även blodbokar.
Kyrkogårdens gångsystem är symmetriskt anlagd där huvudgångarna numera är belagda med plattor
medan de mindre fortfarande är grusade. Den senaste utvidgningen skedde åt öster 1960, där ett större
område togs i anspråk. Då höjdskillnaden här är ansenlig avgränsas kyrkogården av en hög mur mot
Ljuderssjön.
Ett urngravsområde är iordningställt intill långhusets sydvästra sida. En asklund tillkom 2005 strax
nordväst om tornet med damm och rinnande vatten. Inom kort avses en minneslund inrättas i anslutning
till asklunden. Ett kors uppsattes 1997 intill nuvarande asklund som minne över den gamla kyrkan. Strax
norr om denna placerades en lodrät stock tillhörande den gamla klockstapeln vilken markerar stapelns
ursprungliga plats. I ena kyrkstallet ligger övriga stockar efter klockstapeln förvarade.
Den nya delen av kyrkogården invigdes 1960, men redan 1956 påbörjades anläggningsarbetet. På
denna yta påfördes så mycket jord att grundvattennivån kom att befinna sig minst 2 meter under markytan.
Dränering mot sjön gjordes också. Biskopen som invigde kyrkogården fann platsen mycket väl vald
och tycket att densamma smälte väl samman med kyrkan och den äldre kyrkogården. Kyrkogårdens
utvidgning åt öster var behövlig och glädjande.
Gravkapellet (Bårhuset) vid Ljuders kyrka invigdes 1951 och ritades av länsarkitekt Lindén, under
medverkan av ingenjör Gösta Andersson. Byggnaden uppfördes av byggmästare Folke Ottosson från
Skruv. Bårhuset som är beläget i närheten av kyrkans nordvästra hörn, är byggt i medeltida stil med högrest
gavel, krönt med ett kors av järn. Portalen är bred och rundbågig med massiva dörrar av ek. Murytorna
är kalkputsade, där teglets struktur syns igenom. Norr om gravkapellet finns ekonomibyggnaden