HÄSTVEDA KYRKA

Kyrkbyn Hästveda ligger två mil nordost om Hässleholm i småbruten odlings- och skogsbygd. Ortnamnet är tidigast belagt i skrift 1145 och skrevs då Hestwite, som antas åsyfta skogsbete för hästar. Fornlämningar från sten- och bronsåldern visar på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i trakten. När södra stambanan 1862 drogs genom norra Skåne anlades station några kilometer väster om kyrkbyn, där ett stations- samhälle snart växte fram. Kyrkbyn bevarar ännu karaktären av gammalt sockencentra med prästgård, församlingshem och äldre skolbyggnad som idag fungerar som privatbostad. Kyrkans närmiljö utgörs i övrigt av åkermark, gårdar, villabebyggelse och småindustrier.

Kyrkogård

De äldsta delarna av Hästveda kyrkogård har medeltida anor och kan i stora drag ha motsvarat den oregelbundna rektangel som omger kyrkan på kartmaterial från tidigt 1800-tal. Arkeologiska undersökningar visar att den äldsta kyrkogården i söder sträckt sig cirka 20 meter från kyrkan. Trots att alla väsentliga utvidgningar av kyrkogården skett under 1900-talet är historiken något osäker. Uppgifter finns om en utvidgning i söder 1927, varpå ytterligare mark i omgångar adderas i söder och öster med ungefär ett par decenniers mellanrum under 1900-talet.

Kyrkogården omgärdas idag av en mur av fältsten och en ofullständig trädkrans i väster och norr samt av gräsvallar i söder och öster. I norr finns två ingångar med grindstolpar av tegel, av vilka den västra med gjutjärnsgrindar ansluter till parkeringen utanför kyrkogården och den östra leder till prästgården. I väster återfinns två ingångar med grindstolpar av granit, den södra med pargrind av sirligt utformat svartmålat plattjärn. Gångsystemen är i regel rätvinkliga och grusade medan gravplatserna i största utsträckning är gräsbevuxna.

Söder om kyrkan bevarar ett relativt stort antal gravplatser omgärdningar av stenramar och ungefär hälften av dessa även singelbeläggning. Ett fåtal gravplatser har infattningshäckar. Gravvårdarna är till största del från 1900-talets första hälft, med ett större inslag av äldre högresta stenar från 1860-talet och framåt i kvarteren närmast kyrkan. Vegetationen är relativt rik med bland annat formklippta buskar och perennplanteringar vid gravplatserna. I öster markerar delar av en äldre trädkrans den tidigare utbredningen av kyrkogården. Längst i söder återfinns askgravlunden gestaltad med slingrande gångsystem, planteringsbäddar, minnessten med inskription samt tre monoliter i granit med namnskyltar. Öster om askgravlunden finns ett mindre kvarter med små liggande hällar från 1900-talets sista decennier och början av 2000-talet.

Kvarteret norr om kyrkan karaktäriseras av begränsad vegetation samt en blandning av äldre och yngre gravstenar placerade rakt i gräset i ett oregelbundet gravplatsmönster.

Kvarteren i öster har tidstypisk gestaltning för kyrkogårdar tillkomna under 1960- och
-70-talen, med gräsade ytor och låga och breda gravvårdar i granit ordnade utmed rygghäckar av tuja eller avenbok. Även här förekommer friväxande och formklippta städsegröna buskar samt planteringar vid gravplatserna relativt ofta. De bägge kvarteren åtskiljs av en allé av äldre oxlar.

I det nordöstra hörnet återfinns minneslunden som är gestaltad med gräsade kuperade ytor, planteringsbäddar, en delvis stensatt delvis grusad gång samt minnessten, sitt- bänk och ljushållare. Platsen inramas av frukt- och lövträd samt buskage.

Byggnader på kyrkogården

Invid kyrkogårdens nordvästra entré ligger ett bårhus uppfört i början av 1940-talet efter ritningar av arkitekt Leon Nilson. Den rektangulära byggnaden med sadeltak avtäckt med rött enkupigt tegel är uppförd i tegel med mönstermurning i gavelröstena, varav av det västra även pryds av ett latinskt kors i lågrelief. Fasaderna kom vid okänd tidpunkt att putsas med cementhaltig puts och målas med vit plastfärg. Vid en restaurering 2009 frilades fasaderna genom blästring vilket skadade teglet. Bårhuset stod under några år tegelrent men är nu återigen putsat och avfärgat i vitt.

I kyrkogårdens sydöstra hörn finns en servicebyggnad med slätputsade vita fasader, gavelrösten klädda med rödmålad panel och flackt sadeltak avtäckt med rött enkupigt tegel.

Källor och litteratur

Hästveda kyrka Underhållsplan (2006-08-17), Ponnert Arkitekter AB, Degeberga/Lund.

Hästveda kyrkogård Vård- och underhållsplan 2018, remiss (rapport R 2018:38),
Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, 2018.

Dahlberg, M och Sjöström, I [red.]. Skåne Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2015.

Karlson, W. Johan Ullberg: en skånsk träskulptör under 1700-talet: http:// kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1929_348, hämtad 2018-02-23.

Ljungman, S. Hästveda kyrka: en vandring genom tid och rum. Hästveda: Kyrkorådet, 1998.

Länsstyrelsen i Skåne. Kulturmiljöprogram. Hässleholms kommun: https://www. lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/oversiktliga-beskrivningar/oversiktliga- kommunbeskrivningar/hassleholm.html, hämtad 2021-03-09.

Svenska kyrkan. Hässleholms församling. Kyrkor och lokaler. Hästveda: https://www. svenskakyrkan.se/hassleholm/hastveda, hämtad 2022-06-20.

Riksantikvarieämbetet. Forndok: https://app.raa.se/oppnadata/forndok/search?3, hämtad 2022-06-16.

Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2022-06-22.

Platsbesök 2021-09-14.

Källa: Hästveda kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-22.