TIMMELE KYRKA

Kyrkan uppfördes under romansk tid av kvaderhuggen sandsten. Koret var smalare än långhuset och sedermera välvt, mer kan ej sägas. Sannolikt finansierades bygget av en lokal storman. Under senmedeltid fick långhuset en tunnvälvd tillbyggnad av gråsten åt väster, sannolikt avsedd som torn emedan den skall ha haft en vägg mot långhuset. Något torn uppfördes dock aldrig. Dendrokronologisk undersökning av takstol pekar på en datering till 1500-talets mitt (timret fälldes på 1540-talet). Det avskilda utrymmet kom att benämnas "bakkyrkan" och brukades sedermera för ammunitionsförvaring. Under senmedeltid bör även sakristia och vapenhus av gråsten ha rests. 1520 brändes kyrkan av danskarna och dess blytak smälte. Istället lades ett spåntak. 1660 försågs bakkyrkan med en dörr i väster, oklart om det fanns någon innan. 1667 uppsattes en flöjel på västgaveln. 1689 byggdes ny bänkinredning. 1694 betalades Hans Christoffer Datan för en altaruppsats och en predikstol. 1698 omspånades taken. 1704 bestämdes om vinkällare under sakristian och 1706 om nytt golv ovan denna. 1723 uppbröts en korport, korvalvet lagades och kyrkan kalkades av murarmästare Håkan Andersson från "Lenghems församling". Med tiden hade "bakkyrkan" tagits i bruk för annat än ren förvaring. Genom en öppning i skiljeväggen kunde gudstjänsten även följas från "bakkyrkan". Men det var mörkt där. 1728 vidgades ett fönster i dess västgavel (senare igensatt), liksom övriga fönster i kyrkans långsidor, ett arbete som utfördes av murarmästaren Anders Svensson på Sålared. 1734 omspånades taken. 1739 bröts skiljeväggen mellan "bakkyrkan" och långhuset ned för att vinna utrymme och en läktare uppfördes. 1741 ombyggdes predikstolen. 1744 vitmålades kyrkan invändigt. 1751 försågs kyrkan med nytt golv p.g.a. svampangrepp. 1752 kalkades fasaderna och en spricka i triumfbågen lagades. Sprickor uppstod vid flera tillfällen i koret och behövde lagas. På 1750-talet uppgavs att tre timrade gravar fanns under korets golv. 1776 kalkades fasaderna.
Istället för det återkommande problemet med korvalvet beslöts 1797 att bygga ett nytt kor. Detta skedde 1798. Det blev ett fullbrett kor av gråsten med rak östvägg i vilken arrangerades en spetsbågig trefönstergrupp, för tiden tämligen ovanlig. För ritningarna svarade arkitekt C Fr. Fredenheim vid Överintendentsämbetet. Kyrkorummet försågs med ett brädklätt valv. Det väggfasta altaret murades upp med en utkragande halvrundel på mitten. Arbetena leddes av murarmästare Anders Lönnerberg. 1825 färdigställdes en arkitektoniskt uppbyggd altaruppsats i empirestil nedanför trefönstergruppen. Den utgjordes av fyra träkolonner, de mellersta bärande ett entablement med strålande sol och de yttre av lägre höjd och anslutande till dessa medelst girlander. Mellan de mellersta kolonnerna vilade ett skulpterat lamm i förgyllning. 1864 färdigställdes ett orgelverk av Svante Johansson, Liared.
En stor renovering genomfördes 1886. Ett fönster togs upp i norr mitt emot sydporten. Altarring och en öppen bänkinredning nygjordes. Barockpredikstolen ombyggdes av snickaren J F Karlsson i Kroken. Nya golv lades in. Konstnären Anders Gustaf Ljungström målade en fond på duk till väggen bakom altarordningen. Kolonnerna kom därmed att inrama en skildring av Kristus och två änglar. 1901 omputsades och ommålades kyrkan. 1913 försågs korfönstren med innerlufter ritade av arkitekt Karl Berlin, innefattande antikglas. Interiör och exteriör ommålades. Taken omtäcktes med nytt spån och tegel. 1921 installerades åskledare. I samband med att orgeln 1921-22 om- och tillbyggdes av Nordfors & Co. i Lidköping (fick pneumatiskt verk) utökades läktaren en meter, varvid bröstet flyttades fram och nya pelare gjordes längs mittgången i likhet med befintliga. Arbetet leddes av arkitekt Anders Roland.
1929 genomfördes en renovering, projekterad av arkitekt Axel Forssén (ursprungligt förslag av byggmästare L J Johansson, vilken sedan ledde arbetena). En varmluftsvärmeanläggning med kalorifer installerades, tillverkad av Ebbes bruk. Pannrum inrymdes under sakristian. Nya golv lades in i bänkkvarteren. Nya bänkar tillverkades med raka gavlar. Ryggarna från de gamla återanvändes. Den främre bänkraden slopades och nya skärmar uppsattes. Således kunde korgolvet utökas för att ge yta åt begravningar. Mittgången breddades. Nya portar "av mera kyrklig karaktär". Innanfönster insattes i långhuset. Konservator C O Svensson tog fram läktarbröstets ursprungliga dekor, tog bort övermålningen av portalens tympanon och tog bort sentida övermålningar på altaruppsatsen. Altartavlan rengjordes. Han svarade även för en ommålning med ny färgsättning. Väggarna skrapades, borstades, vattrevs och kalkades. Inga målningsfragment påträffades utom i "bakkyrkan". Taket återfick sin ursprungliga gråvita färg.
1940 installerades elektrisk belysning och orgelfläkt. Lampetter uppsattes på väggarna. 1942 ommålades kyrkan in- och utvändigt. Väggarna kalkades och taket målades i befintlig färg. Exteriöra snickerier målades i befintlig färg. 1953 donerades en ny altartavla, målad av konstnären Bo Beskow. Denna kom att ersätta Ljungströms tavla som placerades på södra långsidan. Altarordningen i empire slopades helt. För att den nya altartavlan skulle framträda bättre igensattes trefönstergruppen från insidan. Arkitekten Nils Nordmark ritade nytt altare med robust karaktär och ny flyttbar altarring, vilket färdigställdes det följande året. Taklisten framdrogs även över fondväggen från dess sidor. 1963 ordnades förvaringsutrymmen under läktaren och interiören ommålades, väggarna med emulsionsfärg. För projekteringen svarade Länsarkitektkontoret i Vänersborg. 1969-70 byggdes ett nytt helmekaniskt orgelverk av A Mårtensson, Lund. 1974-75 tillbyggdes sakristian åt norr med ytterport, vindfång, toalett och förråd. Byggmästare var Göran Hultén. 1984 tillverkades en ny dopfunt, ritad av Carl-Eric Abrahamsson, Timmele.
1989-90 gjordes en stor renovering av kyrkan för att fylla de nya behoven. Senare tillägg (sakristiutbyggnaden och vapenhusets inredning) fyllde ej de krav på material och utformning som ställs i en kyrka. Biutrymmena var otillräckliga och det fanns behov av ett uppehållsrum vid förrättningar. Interiören var därtill kraftigt nedsmutsad. För renoveringen svarade arkitekt Per Rudenstam. Det mest påtagliga var tillbyggnaden av ett tvåvånings vapenhus i väster som inrymde samlingsrum, handikapptoalett och körrum. Vapenhuset uppfördes av tegel som putsades. Den ursprungliga tanken att igenmura korets trefönstergrupp även från utsidan mötte hårt motstånd från flera församlingsbor, varför istället fönstren åter öppnades upp mot interiören. Vid rivningen av 1954 års altare påträffades det äldre från 1798, vilket restaurerades för att tjäna som podium åt altartavlan. Det nya altaret gjordes flyttbart. Ramper anordnades i gångarna mellan de olika byggnadskropparna. Under läktarens bakre del ordnades nya förvaringsutrymmen på ömse sidor om gången till nya vapenhuset. I söder slopades de bakre två bänkraderna och en manöverpulpet anordnades för den nya ljudanläggningen. I norr byggdes en ny läktartrappa istället för den gamla obekväma spiraltrappan i söder. Predikstolen försågs även den med en ny bekvämare trappa. Ljungströms tavla flyttades från långhuset till det nya körrummet. Det gamla vapenhuset försågs med nytt golv och innertak samt ett vindfång. Dess gavelfönster renoverades och försågs med innerluft. Kyrkorummet ommålades, taket i sin ursprungliga färg, väggarna med emulsionsfärg som befintlig. Golven lackades. Vinden tilläggsisolerades. 1994 installerades brandlarm.

TIMMELE KYRKA - Salkyrkan består av ett långhus, vars östra del är uppförd vid 1100-talets mitt av sandstenskvadrar och den västra vid 1500-talets mitt av gråsten. Sakristian är sannolikt tillkommen under 1300- eller 1400-talet och tillbyggd åt norr 1975. Vid dess västvägg finns en plåtlucka ned till pannrum från 1929. Det fullbreda, rakslutna koret i öster tillkom 1798. Mitt på södra långsidan finns ett vapenhus, sannolikt från senmedeltid. I väster är ett vapenhus från 1990 i två våningar.
FASAD - Sockel saknas. På alla byggnadskroppar utom det västra vapenhuset finns dock en målad grå sockelmarkering. Murarna har en oregelbunden yta med borstad puts som går ända ned till marken. På framförallt långhus kan antagas att flera äldre putslager finns kvar. Långhus, kor och vapenhus i söder bär gräddvit kalkfärg, sakristia och vapenhus i väster vit. Mellan långhus och kor är i söder en delvis synlig förtagning. I korets gavelröste finns två inmurade kalkstensplattor, varav den nedre bär årtalet 1798 och Gustaf IV Adolfs monogram och den övre en krona. Inristningarna är gråa. På den västra delen av södra långsidan är en stavkorshäll fastsatt med järnklamrar. Vid västra vapenhusets port sitter en modern järnarmatur. Ovan sakristiporten sitter en armatur med katedralglas.
FÖNSTER - Alla fönster har karmar, bågar och spröjs av grått trä. Smygarna följer fönstrens form. Långhus och kor har stickbågsfönster med liggande post och två fasta lufter, sannolikt från 1798, med handblåsta glasrutor och stormjärn. Den nedre luften har nio rutor och den övre sex. De sluttande solbänkarna av huggen sten är putsade. Det mellersta fönstret på långhusets norra långsida upptogs 1886. Korets fönsteraxel sitter något högre än långhusets axlar. I korets gavel sitter en spetsbågig trefönstergrupp från 1798, där mittfönstret är högre. Alla har de två lufter var och liggande post. Sidofönstrens nedre luft har tio rutor och mittfönstrets 15. Sidofönstrens krönluft har fyra rutor och mittfönstrets tio. Pelarna mellan fönstren är av vitt trä. Den sluttande solbänken är gemensam och avtäckt med galvaniserad plåt. I det södra vapenhusets gavelröste är ett rundfönster med enkel äldre luft och nio rutor i dekorativ spröjsning. Västra vapenhusets bottenvåning har åt norr ett rektangulärt fönster med mittpost och två öppningsbara lufter, vilka har tre rutor var. Övervåningen har åt samma håll ett liknande fönster, fast med fyra rutor per luft. De grunda smygarna har fönsterbleck av kopparplåt. Sakristian har åt öster respektive norr ett rektangulärt fönster med enkel öppningsbar luft och nio rutor. Östfönstret är från 1900-talets förra hälft och har hörnbeslag. Nordfönstret är från 1975. Båda har sluttande, putsade solbänkar av huggen sten.
PORT - Södra vapenhuset har en stickbågig pardörr från omkring 1800 med senare svart fiskbenspanel och slätputsad omfattning. Västra vapenhuset har åt söder en samtida stickbågig port med svart fiskbenspanel och en stålramp för handikappade. Sakristian har likaså en stickbågad port från 1975 med svart fiskbenspanel och smideshandtag. Framför porten är en granittrappa.
TAK - Alla takfall bär sadeltak med täckning av enkupigt lertegel. Vindskivorna är av rödfärgat trä och på långhus avtäckta med kopparplåt. På långhusets gavel är en smidesflöjel med initialerna I P S och årtalet 1667. På korgaveln står ett enkelt träkors. Sakristian har synliga vita hammarband. Sakristitaket har en skorsten av rött tegel. På västra vapenhuset är sparrarnas ändar utskjutande under takskägget och rödfärgade liksom detta. Alla takfall har hängrännor och stuprör av kopparplåt.