KV SPRINGER 5

Fastigheten kv. Springer 5 är en av endast fem bevarade fiskargårdar på Islandet i Gävle, ett område som i äldre tid nästan uteslutande beboddes av fiskare och sjömän.
En av orsakerna till att stadens fiskare gärna valde att slå sig ner just på Islandet var att man längs Islandslillån, en deltaarm till Gavleån, bekvämt kunde föra fångsten med båt ända fram till bostaden och där lasta ur fisk och redskap vid egen brygga. I övriga delar av Gävle anlades tidigt strandgator som förhindrade bosättning vid åstränderna och redan vid 1800-talets början var Islandet med sina omkring femtio fastigheter det enda större området med strandbunden bebyggelse inom staden.

Det faktum att alla boende på Islandet ville ha direktkontakt med vattnet förklarar det för området karakteristiska bebyggelsemönstret med mycket långsmala tomter, byggnaderna förlades till tomtens ena sida med boningshuset åt gatan, sammanbyggt med en lång rad ekonomibyggnader som vid vattnet avslutades med den nödvändiga sjöboden. Den fria tomtytan fick närmast karaktären av en smal passage från gatan till ån. Den enda tomtform som nu finns bevarad inom kvarteret springer.

Islandets bebyggelse bestod tämligen oförändrad fram till regleringen av Brynäs vid 1800-talets slut. Den första stora förändringen skedde år 1888 när Islandslillån fylldes igen och bebyggelsen förlorade den tidigare så avgörande kontakten med vattnet. När Brynäsgatan drogs fram genom området år 1900 började så de gamla fiskargårdarna att rivas och redan ett femtiotal år därefter var den tidigare så omfattande fiskarbebyggelsen i det närmaste utplånad.

Kv. Springer 5 består av ett envånigt bostadshus i timmer med inredd vind samt en friliggande uthuslänga. Bostadshuset, som uppfördes efter ritningar av stadsbyggmästaren Raphael Pousette 1795, bestod ursprungligen av en vinkelbyggnad med boningsrum åt gatan och kök åt gården. Vinden var då ännu oinredd. År 1897 byggdes huset till åt gården och har nu en närmast rektangulär form. Tillbyggnaden är klädd med liggande fasspontpanel medan byggnaden i övrigt har locklistpanelade fasader. Taket är av mansardtyp, täckt av falsad plåt och försett med en takkupa åt gatan. Byggnadens ursprungliga planlösning är i väsentliga delar bevarad.

Uthuslängan, som består av sjöbod, vedbod mm, är timrad och delvis panelklädd. Taket är täckt med enkupigt tegel.

Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-1638-89

Fastigheten kv. Springer 5 är en av endast fem bevarade fiskargårdar på Islandet i Gävle, ett område som i äldre tid nästan uteslutande beboddes av fiskare och sjömän.
En av orsakerna till att stadens fiskare gärna valde att slå sig ner just på Islandet var att man längs Islandslillån, en deltaarm till Gavleån, bekvämt kunde föra fångsten med båt ända fram till bostaden och där lasta ur fisk och redskap vid egen brygga. I övriga delar av Gävle anlades tidigt strandgator som förhindrade bosättning vid åstränderna och redan vid 1800-talets början var Islandet med sina omkring femtio fastigheter det enda större området med strandbunden bebyggelse inom staden.

Det faktum att alla boende på Islandet ville ha direktkontakt med vattnet förklarar det för området karakteristiska bebyggelsemönstret med mycket långsmala tomter, byggnaderna förlades till tomtens ena sida med boningshuset åt gatan, sammanbyggt med en lång rad ekonomibyggnader som vid vattnet avslutades med den nödvändiga sjöboden. Den fria tomtytan fick närmast karaktären av en smal passage från gatan till ån. Den enda tomtform som nu finns bevarad inom kvarteret springer.

Islandets bebyggelse bestod tämligen oförändrad fram till regleringen av Brynäs vid 1800-talets slut. Den första stora förändringen skedde år 1888 när Islandslillån fylldes igen och bebyggelsen förlorade den tidigare så avgörande kontakten med vattnet. När Brynäsgatan drogs fram genom området år 1900 började så de gamla fiskargårdarna att rivas och redan ett femtiotal år därefter var den tidigare så omfattande fiskarbebyggelsen i det närmaste utplånad.

Kv. Springer 5 består av ett envånigt bostadshus i timmer med inredd vind samt en friliggande uthuslänga. Bostadshuset, som uppfördes efter ritningar av stadsbyggmästaren Raphael Pousette 1795, bestod ursprungligen av en vinkelbyggnad med boningsrum åt gatan och kök åt gården. Vinden var då ännu oinredd. År 1897 byggdes huset till åt gården och har nu en närmast rektangulär form. Tillbyggnaden är klädd med liggande fasspontpanel medan byggnaden i övrigt har locklistpanelade fasader. Taket är av mansardtyp, täckt av falsad plåt och försett med en takkupa åt gatan. Byggnadens ursprungliga planlösning är i väsentliga delar bevarad.

Uthuslängan, som består av sjöbod, vedbod mm, är timrad och delvis panelklädd. Taket är täckt med enkupigt tegel.

Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1990-06-18, Dnr 221-1638-89