Blomkruka

Blomkruka tillverkad vid Heby Tegelverk.

Kruktillverkningen i Heby ägde rum framförallt på Heby tegelverks bruk nr 1, eller "Nya" som det allmänt kallades. 100 000-tals lerkrukor gjordes av en stor arbetsstyrka och under enkla förhållanden. En man stod vid den s.k. krukpressen, som var monterad med utbytbara formar, beroende på vilken storlek krukorna skulle ha. Man lade lunsen (lerklumpen som kommit ur ett munstycke) i krukformen, trampade på en pedal och överformen pressades ned. En pigg i krukformen gjorde automatiskt bottenhålet och ortsnamnet HEBY stämplades in. En fråntagare tog krukämnet med en klyka och placerade det på ett transportband. Där låg brädlappar, 60-70 cm långa med hål för krukorna. En bortsättare bar det hela till torkhyllor. När krukorna var torra, putsades kanterna och en inskjutare lastade dem på en inskjutarvagn, som tranporterades till ugnen för bränning. Det fanns en särskild krukugn men ibland brändes krukorna tillsammans med takteglet. De placerades då i "gatan" mellan tegelpannorna. Efter bränning fljde utskjutning ur ugn, transport och sortering. Därefter lades krukorna i varandra som långa korvar i väntan på leverans.

Under 1940-50-talet fraktades krukorna på halmtäckta lastbilsflak till handelsträdgårdar utanför Stockholm. Tungelsta, Ektorp, Hässelby-Vällingby var välkända ortsnamn i detta sammanhang. Generalagent var Stockholmskontoret och konkurrensen från andra tegelbruk var hård.

Arbetet vid krukpressen var eftertraktat, då det gav ett bra ackord. Tyvärr var det också mycket olycksdrabbat. Det var lätt att fastna med handen i krukformen när man lade dit lunsen.

Den nästan helt manuella tillverkningen krävde många arbetare och blev så småningom allt för kostsam och otidsenlig. När plastkrukorna gjorde sitt intåg på marknaden upphörde framställningen av blomkrukor i Heby.