NORS KYRKA

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är tämligen väl samlad runt kyrkan men har större utsträckning mot söder än mot övriga riktningar. Den omgärdas i öster och söder av en stenmur, i väster av en slänt ned mot Norsälven samt i norr av Lillälven. Större delen av begravningsplatsen ligger på plan mark. Den östra delen vid kyrkan sluttar dock något mot stiglucka och en parkeringsplats i öster.
Kyrkogården har i olika omgångar byggts ut. Den första gråstensmuren tillkom 1828. Dess äldsta delar återfinner man strax söder och norr om kyrkan. En ny del lades till det gamla området 1867. Efter det att kyrkstallar norr om kyrkan rivits år 1920 iordningställdes detta område för begravningar. Västerut mot Norsälven tillkom ytterligare en del 1945. Den sista utvidgningen skedde åren 1956-57, då större delen av gården Lillnors ägor införlivades med kyrkogården. I samband med denna nya sträckning byggdes mur och stiglucka. Det nuvarande bårhuset, föregånget av flera tidigare, är byggt 1934 efter ritning av E Forsgren, Malma, ligger placerat cirka tio meter norr om kyrkans sakristia. Det är murat och vitputsat under ett sadeltak med skiffertäckning. I det nordöstra hörnet av kyrkogården är en urnlund anlagd.
Runt om kyrkogårdens äldsta delar, liksom utmed muren längst i söder och spritt på 1957 års utvidgning är lind planterad. Björk växer längs östra muren och samma trädslag formar en nord-sydlig allé på kyrkogårdens västra del. Kvarters- och familjegravshäckarna utgörs av oxbär och måbär. Som ytmaterial dominerar grus på de äldre delarna och gräs på de yngre. Kyrkogårdens större gångar är asfalterade och flera är grusbelagda på den äldsta delen. Det förekommer även plattgångar i kvarteren.
Kyrkogårdens äldsta delar söder om kyrkan kan tydligt urskiljas från de omgivande utvidgningarna. I östra och västra gränsen finns stycken av den gamla stenmuren från 1828 kvar. Söder och norr om kyrkan har ca tvåhundrafyrtio grusgravar bevarats, varav fyra intill kyrkan är omgärdade med järnstaket. En av dem är den nordost om kyrkan belägna Löwenhielmska familjegraven från 1872 med obeliskformad sten. De övriga har stenramar eller är häckomgärdade. Gravarna mönsterkrattas. Gravvårdarna på dessa områden är av mera varierande storlek och utformning än de på kyrkogårdens yngre delar. På kyrkogården ser man liksom på andra värmländska kyrkogårdar järnkors vid sidan av traditionella gravstenar. De är här samtliga nästan uteslutande från 1700-talet och har sin naturliga förklaring i Edsvalla bruk, det närbelägna bruket där de tillverkats. Korsen är numera uppställda i sluttningen öster om kyrkan mot stigluckan. På kyrkogårdens norrsida står en minnessten över den gamla kyrkan.
Kulturhistoriskt intressant för Nors kyrkogård märks särskilt det stora antalet bevarade grusgravar med gravramar och häckomgärdning, platsens varierande karaktär på de olika delarna av kyrkogården, en tidstypisk och anspråkslös utformning av allmänning samt stigporten i östra muren.

FÖRSAMLING 1995 - NOR

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1795, 1900: 3309, 1995: 5077

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på Vänerslätten på en terrass ovanför Norsälven väster om Karlstad. Den befintliga stenkyrkan uppfördes under 1700-talet. Något norr om den nuvarande kyrkplatsen låg en äldre kyrka.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (NORS KYRKPLATS). Medeltidskyrka av sten, men i övrigt okänd utformning. Kyrkans byggnadshistoria är obekant. Vid dess rivning fanns enligt sockenstämmoprotokoll ett trångt åttkantigt kor, vars gestaltning inte närmare är känt, samt en murad sakristia i norr. Ett murat torn vid kyrkans västgavel uppfördes 1668. Riven och ersatt med ny kyrka på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga stenkyrkans långhus med tresidigt avslutat korparti samt västtorn uppfördes 1784-98 efter ritningar av Johan Georg Reincke, bearbetade vid ÖIÄ, och från 1796 under ledning av murmästaren Sven Hertz från Karlstad. Utrymme för sakristia avbalkades 1804 bakom altaret. Detta arrangemang ändrades 1859, när nuvarande sakristia tillbyggdes i öster. I början på 1900-talet tillfogades på sakristians norra sida ett litet arkivrum.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans planform och exteriör är karakteristisk för det sena 1700-talet. Viktiga förändringar skedde dock vid restaurering 1904. Tornets överbyggnad, som före restaureringen bestod av en flack huv med lanternin, ersattes då med en klockformad huv, lanternin och spira efter Bror Almqvists ritningar. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. De valmade taken är klädda med skiffer, tornöverbyggnaden med plåt. Ingång i väster. Även kyrkans interiör genomgick omfattande förändringar vid restaureringen 1904, bl.a. erhöll trätunnvalvet en beklädnad med ribbor. Kyrkans inre har restaurerats även 1936, bl. a. insattes då glasmålningar i korfönstren av konstnär Yngve Lundström. När kyrkan invigdes hade man låtit uppsätta ett provisoriskt altare och predikstol, men 1804 förfärdigades en altarpredikstol av Jöns Jönsson i Bogerud. Denna ersattes 1859 med arbeten i nyklassicistisk stil utförda av fabrikör O. L. Dahlman från Västerås. Öppen bänkinredning från 1904.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001; rev. 2003.

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är tämligen väl samlad runt kyrkan men har större utsträckning mot söder än mot övriga riktningar. Den omgärdas i öster och söder av en stenmur, i väster av en slänt ned mot Norsälven samt i norr av Lillälven. Större delen av begravningsplatsen ligger på plan mark. Den östra delen vid kyrkan sluttar dock något mot stiglucka och en parkeringsplats i öster.
Kyrkogården har i olika omgångar byggts ut. Den första gråstensmuren tillkom 1828. Dess äldsta delar återfinner man strax söder och norr om kyrkan. En ny del lades till det gamla området 1867. Efter det att kyrkstallar norr om kyrkan rivits år 1920 iordningställdes detta område för begravningar. Västerut mot Norsälven tillkom ytterligare en del 1945. Den sista utvidgningen skedde åren 1956-57, då större delen av gården Lillnors ägor införlivades med kyrkogården. I samband med denna nya sträckning byggdes mur och stiglucka. Det nuvarande bårhuset, föregånget av flera tidigare, är byggt 1934 efter ritning av E Forsgren, Malma, ligger placerat cirka tio meter norr om kyrkans sakristia. Det är murat och vitpusat under ett sadeltak med skiffertäckning. I det nordöstra hörnet av kyrkogården är en urnlund anlagd.
Runt om kyrkogårdens äldsta delar, liksom utmed muren längst i söder och spritt på 1957 års utvidgning är lind planterad. Björk växer längs östra muren och samma trädslag formar en nord-sydlig allé på kyrkogårdens västra del. Kvarters- och familjegravshäckarna utgörs av oxbär och måbär. Som ytmaterial dominerar grus på de äldre delarna och gräs på de yngre. Kyrkogårdens större gångar är asfalterade och flera är grusbelagda på den äldsta delen. Det förekommer även plattgångar i kvarteren.
Kyrkogårdens äldsta delar söder om kyrkan kan tydligt urskiljas från de omgivande utvidgningarna. I östra och västra gränsen finns stycken av den gamla stenmuren från 1828 kvar. Söder och norr om kyrkan har ca tvåhundrafyrtio grusgravar bevarats, varav fyra intill kyrkan är omgärdade med järnstaket. En av dem är den nordost om kyrkan belägna Löwenhielmska familjegraven från 1872 med obeliskformad sten. De övriga har stenramar eller är häckomgärdade. Gravarna mönsterkrattas. Gravvårdarna på dessa områden är av mera varierande storlek och utformning än de på kyrkogårdens yngre delar. På kyrkogården ser man liksom på andra värmländska kyrkogårdar järnkors vid sidan av traditionella gravstenar. De är här samtliga nästan uteslutande från 1700-talet och har sin naturliga förklaring i Edsvalla bruk, det närbelägna bruket där de tillverkats. Korsen är numera uppställda i sluttningen öster om kyrkan mot stigluckan. På kyrkogårdens norrsida står en minnessten över den gamla kyrkan.
Kulturhistoriskt intressant för Nors kyrkogård märks särskilt det stora antalet bevarade grusgravar med gravramar och häckomgärdning, platsens varierande karaktär på de olika delarna av kyrkogården, en tidstypisk och anspråkslös utformning av allmänning samt stigporten i östra muren.

KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården är tämligen väl samlad runt kyrkan men har större utsträckning mot söder än mot övriga riktningar. Den omgärdas i öster och söder av en stenmur, i väster av en slänt ned mot Norsälven samt i norr av Lillälven. Större delen av begravningsplatsen ligger på plan mark. Den östra delen vid kyrkan sluttar dock något mot stiglucka och en parkeringsplats i öster.
Kyrkogården har i olika omgångar byggts ut. Den första gråstensmuren tillkom 1828. Dess äldsta delar återfinner man strax söder och norr om kyrkan. En ny del lades till det gamla området 1867. Efter det att kyrkstallar norr om kyrkan rivits år 1920 iordningställdes detta område för begravningar. Västerut mot Norsälven tillkom ytterligare en del 1945. Den sista utvidgningen skedde åren 1956-57, då större delen av gården Lillnors ägor införlivades med kyrkogården. I samband med denna nya sträckning byggdes mur och stiglucka. Det nuvarande bårhuset, föregånget av flera tidigare, är byggt 1934 efter ritning av E Forsgren, Malma, ligger placerat cirka tio meter norr om kyrkans sakristia. Det är murat och vitputsat under ett sadeltak med skiffertäckning. I det nordöstra hörnet av kyrkogården är en urnlund anlagd.
Runt om kyrkogårdens äldsta delar, liksom utmed muren längst i söder och spritt på 1957 års utvidgning är lind planterad. Björk växer längs östra muren och samma trädslag formar en nord-sydlig allé på kyrkogårdens västra del. Kvarters- och familjegravshäckarna utgörs av oxbär och måbär. Som ytmaterial dominerar grus på de äldre delarna och gräs på de yngre. Kyrkogårdens större gångar är asfalterade och flera är grusbelagda på den äldsta delen. Det förekommer även plattgångar i kvarteren.
Kyrkogårdens äldsta delar söder om kyrkan kan tydligt urskiljas från de omgivande utvidgningarna. I östra och västra gränsen finns stycken av den gamla stenmuren från 1828 kvar. Söder och norr om kyrkan har ca tvåhundrafyrtio grusgravar bevarats, varav fyra intill kyrkan är omgärdade med järnstaket. En av dem är den nordost om kyrkan belägna Löwenhielmska familjegraven från 1872 med obeliskformad sten. De övriga har stenramar eller är häckomgärdade. Gravarna mönsterkrattas. Gravvårdarna på dessa områden är av mera varierande storlek och utformning än de på kyrkogårdens yngre delar. På kyrkogården ser man liksom på andra värmländska kyrkogårdar järnkors vid sidan av traditionella gravstenar. De är här samtliga nästan uteslutande från 1700-talet och har sin naturliga förklaring i Edsvalla bruk, det närbelägna bruket där de tillverkats. Korsen är numera uppställda i sluttningen öster om kyrkan mot stigluckan. På kyrkogårdens norrsida står en minnessten över den gamla kyrkan.
Kulturhistoriskt intressant för Nors kyrkogård märks särskilt det stora antalet bevarade grusgravar med gravramar och häckomgärdning, platsens varierande karaktär på de olika delarna av kyrkogården, en tidstypisk och anspråkslös utformning av allmänning samt stigporten i östra muren.