ELINGS KYRKA

Enligt sägnen skall Elings kyrka ha uppförts av en kvinna vid namn Eli på den närbelägna herrgården Bol. Nuvarande kyrka torde med tanke på sin karaktär och dopfuntens ålder ha uppförts under början av 1200-talet. Långhuset restes av gråsten med hörn- och portomfattningar av sandstenskvadrar. I öster hade kyrkan ett smalare kor. Under 1500-talet var kyrkan i mycket dåligt skick och saknade tak "påå thenn ena sidhann". Sannolikt under 1600-talets andra hälft tillkom en läktare. 1722 målades interiören. 1762-63 utvidgades kyrkan med ett fullbrett och tresidigt avslutat kor. Samtidigt reparerades södra långväggen och fick sina fönster förstorade. Fasaden omputsades och målades.
I början av 1780-talet befanns såväl klockstapel som kyrka vara i ett dåligt skick. Ett klocktorn av trä restes vid kyrkans västgavel år 1783, men detta vacklade vid ringning och storm. 1833 beslutade sockenstämman om en genomgripande reparation av kyrkan, varvid trätornet skulle ersättas av ett stentorn. Så skedde också. Man satte även igen sydporten och tog upp en ny i väster, genom tornet. Sydporten ersattes av ett fönster som fick ett motsvarande i norr. Takets spåntäckning byttes ut mot lertegel. Invändigt insattes nytt golv och tak. 1841 inköptes en Söderlingorgel från Agnetorps kyrka. 1862 reparerades taket. 1881 uppfördes sakristia och tornet byggdes på med en ny klockkammare av trä. 1889 fick kyrkan nytt altare, altarprydnad i form av ett förgyllt hjulkors, altarring och predikstol samt ommålades invändigt. Arkitekt var Fredrik Liljekvist, Stockholm och utförandet präglades av tidens nystilar. Den gamla predikstolen var placerad över altaret. 1894 insattes färgat glas i fönstret över altaret. 1896 slog åskan ned i tornet som fick repareras. 1901 försågs innerväggarna med schablonmålningar och korväggen målades med rundbåge, drapering och palmettornament. 1909 inköptes en ny Söderlingorgel som stått i Tidaholm. Den ombyggdes av C A Härngren, Lidköping. 1914 kläddes torntaket med kopparplåt.
1926 företogs en renovering efter ritningar av arkitekt Anders Roland, Stockholm. Nytt golv inlades och en öppen bänkinredning tillverkades. Innertaket kläddes med slätspont, altarväggens lunett igensattes och interiören ommålades. 1932 installerades elektricitet för belysning. 1934 fick västporten en ny trappa istället för de gravhällar som till dess brukats. 1947 fick kyrkan elektrisk uppvärmning och 1951 elektrisk klockringning.
1952 ommålades interiör och exteriör. Vid detta tillfälle övermålades väggarnas schablonmåleri. Den nya färgsättningen dominerades av vitt och pasteller. Läktarens järnstöttor från det sena 1800-talet ersattes med träpelare och bröstet konserverades. 1889 års hjulkors ersattes 1958 av en altartavla, utförd av Viking Lanje, Laholm. Detta skedde på tillskyndan av syföreningen som vid en resa hade beundrat hans altartavla i Böne kyrka. 1973 installerades ny orgel, byggd av Smedmans orgelbyggeri, Lidköping. Samma år insattes råglas i korfönstrens ytterlufter och en insats gjordes mot härjande träskadeinsekter.
1976 renoverades den slitna fasaden som på några ställen uppvisade bomputs. Sockel och fasad omputsades samt kalkades och taket rengjordes. Arkitekt var ingenjör Ernst Lefvander, Skara. 1981 företogs den senaste stora renoveringen. Väggarna hade blivit ordentligt nedsmutsade sedan 1952. Den nya färgsättningen anknöt till bevarad äldre inredning. Tre bänkrader under läktaren borttogs för att få plats med kapphängare, textilskåp och bokbord m.m. Golven fernissades och läktarbröstet konserverades. 1996 omputsades fasaden emedan den gamla putsen var cementhaltig. Sockeln befriades från sin täta puts och fick nya ventiler. De gamla rötskadade fönsterkarmarna ersattes. Exteriören ommålades.

ELINGS KYRKA - Salkyrkan består av ett medeltida långhus med fullbrett kor i öster med tresidig avslutning, sannolikt tillkommet under slutet av 1600-talet. Norr om detta är en femsidig sakristia från 1881. I väster är ett torn som rider på långhusgaveln. Detta uppfördes 1833 och fick en lanternin av trä år 1881.
FASAD - Sockeln utgörs av granit. Under långhuset är synliga grundstenar i form av gråstensblock. Det medeltida långhusets hörnkedjor går ända ned till grunden. De något ojämna murytorna är spritputsade och vitkalkade. Omfattningarna är slätputsade. I söder är långhusets sydöstra hörnkedja framtagen. Denna består av sandstenskvader av olika längd. I tornets västfasad har sandstenskvadrar från de medeltida portalerna använts som omfattningar till västportal, lunett och den svartmålade kalkstensplatta som minner om byggnadsarbetena 1833 och 1881. Över lunetten är ett inmurat ringkors av kalksten. Lanterninen som rymmer klockvåningen har en fasad klädd med vitmålad locklistpanel. Varje sida har en stickbågad ljudglugg med ursprungliga stickbågade parluckor klädda med kopparplåt.
På långhusgaveln är i norr en sprucken och delvis fragmentarisk porträttgravhäll över Johan Göransson Ulfsparre av Broxvik (död omkring 1618), hans maka Anna Karlsdotter Lilliestjelke (död 1645) och hennes andre man, Gustaf Bengtsson Krabbe av Svaneby (död omkring 1655), samt deras barn. Hällen - som tillhör den s.k. Skaraborgsgruppen - är lagad med cementbruk och har en vanprydande avtäckning med plåt. På gavelns södra sida är en fragmentarisk och nött gravhäll från 1700-tal med liknande avtäckning.
FÖNSTER - Alla ytterfönster har foder, bågar och spröjs av grönmålat trä. Fönstren i långhus och kor härrör sannolikt från 1833. De är stickbågade och har korspost med fyra lufter med hörnbeslag. De nedre lufterna har åtta blåsta glasrutor var. De övre har fyra rutor. Smygarna är rundbågade och har samtida solbänkar av röd kalksten. Det västligaste fönstret på södra långsidan är sannolikt från 1926. I korfönstren är råglas från 1973. Det östra korfönstret är en lunett med enkel luft från 1833 och 21 rutor med rött och blått glas från 1894. Detta är igensatt på insidan. Sakristian har två stickbågade fönster från 1881 med enkla lufter. Dessa har 14-16 blåsta glasrutor. De stickbågade smygarna har solbänkar avtäckta med kopparplåt. I tornets bottenvåning är ett rektangulärt fönster, sannolikt från 1926. Det har mittpost och två lufter med åtta glasrutor var. Smygen är rundbågad med en målad överdel som imiterar de övriga fönstrens krönande lufter. Tornets lunett är ursprunglig och har enkel luft med tolv blåsta glasrutor och omfattning av sandstenskvader från en äldre portal. I tornets nordvägg har mellanvåningen en liten rektangulär glugg med ursprungligt fönster med enkel luft och två blåsta glasrutor.
PORT - Västporten utgörs av en stickbågad dörr av tre stående ekplank, vilka utåt klätts med kopparplåt. Porten har en ornerad dörring och triangulär låsplatta, samt stocklås. Dess placering är sekundär och den kan möjligen vara medeltida. Porten sitter i en stickbågad smyg med omfattning av sandstenkvader av skiftande storlek, också de från en äldre portal. Framför porten är en granittrapp från 1934 med sentida granitramp åt söder och fururäcke från 1976 i väggen. Den stickbågade sakristiporten är ursprunglig och har en grönmålad fiskbenspanel och nytt handtag. Smygen följer portens form och har en kalkstentrapp framför.
TAK - Långhuset täcks av ett sadeltak som är valmat över koravslutningen. På änden är ett enkelt smideskors. Taket täcks av enkupigt lertegel och har sentida vitmålade vindskivor av trä. Tornet har en litet takfall mellan den murade kroppen och lanterninen. Denna i sin tur kröns av ett fyrsidigt spetsigt tak som avslutas med ett smideskors. Takfallen täcks av kopparplåt med förskjutna hakfals. Detta täcker även sakristians branta valmade sadeltak. Alla takfall utom tornet har hängrännor och stuprör av kopparplåt. Tornet har en enkel gråmålad takfot av trä och sakristian har synliga slätputsade hammarband.