Bälinge kyrka

Bälinge kyrka är en av de största sockenkyrkorna i Uppland. Den består av ett torn och ett långhus med stora kvadratiska korsarmar samt en sakristia. Kyrkan är ursprungligen uppförd på 1200-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1780-talet då den byggdes om till en klassicistisk korskyrka. Bakom den klassicistiska dräkten finns de medeltida murarna kvar i tornet och långhuset. Kyrkan förlängdes åt öster redan på 1300-talet och kom senare under medeltiden att förses med korsarmar och ett vapenhus. På 1400-talet försågs den med valv och med kalkmålningar.

På 1700-talet befanns kyrkan vara för liten och ombyggnadsritningar gjordes upp av Daniel Lundqvist, stadsmurmästare i Gävle. Ritningarna modifierades av Carl Fredrik Adelcrantz och Daniel Wullf på Överintendentsämbetet. Ombyggnaden ägde sedan rum 1784-88. Då revs de medeltida korsarmarna samt 1400-talsvalven, med undantag för korvalvet som bevarades. Även vapenhuset och sakristian revs. Nya korsarmar byggdes i norr och söder samt en ny sakristia. Tornet i väster försågs med ett nytt tak och kröntes med en lanternin. Nya stora fönsteröppningar togs upp och fasaderna putsades. Kyrkorummet täcktes med putsade tunnvalv. Långhus och korsarmar försågs med valmade sadeltak. Kyrkan fick i och med ombyggnaden en utpräglad nyklassicistisk karaktär. Vid en restaurering 1938 gjordes en del förändringar. Då togs de medeltida målningarna fram i koret och den ursprungliga sakristieportalen återskapades liksom två medeltida korfönster. Delar av de bägge tegelportalerna i norr och söder från 1200-1300-talen togs också fram och markerades i fasaderna.

Bälinge kyrka är en av de största sockenkyrkorna i Uppland. Den består av ett torn och ett långhus med stora kvadratiska korsarmar samt en sakristia. Kyrkan är ursprungligen uppförd på 1200-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1780-talet då den byggdes om till en klassicistisk korskyrka. Bakom den klassicistiska dräkten finns de medeltida murarna kvar i tornet och långhuset. Kyrkan förlängdes åt öster redan på 1300-talet och kom senare under medeltiden att förses med korsarmar och ett vapenhus. På 1400-talet försågs den med valv och med kalkmålningar.

På 1700-talet befanns kyrkan vara för liten och ombyggnadsritningar gjordes upp av Daniel Lundqvist, stadsmurmästare i Gävle. Ritningarna modifierades av Carl Fredrik Adelcrantz och Daniel Wullf på Överintendentsämbetet. Ombyggnaden ägde sedan rum 1784-88. Då revs de medeltida korsarmarna samt 1400-talsvalven, med undantag för korvalvet som bevarades. Även vapenhuset och sakristian revs. Nya korsarmar byggdes i norr och söder samt en ny sakristia. Tornet i väster försågs med ett nytt tak och kröntes med en lanternin. Nya stora fönsteröppningar togs upp och fasaderna putsades. Kyrkorummet täcktes med putsade tunnvalv. Långhus och korsarmar försågs med valmade sadeltak. Kyrkan fick i och med ombyggnaden en utpräglad nyklassicistisk karaktär. Vid en restaurering 1938 gjordes en del förändringar. Då togs de medeltida målningarna fram i koret och den ursprungliga sakristieportalen återskapades liksom två medeltida korfönster. Delar av de bägge tegelportalerna i norr och söder från 1200-1300-talen togs också fram och markerades i fasaderna.

Exteriör och interiör präglas fortfarande av det sena 1700-talets stora ombyggnad. Hela kyrkan är slätputsad och vitkalkad. Tornet täcks av en skiffertäckt huv som har svarta urtavlor med förgyllda siffror och visare. På huven står en lanternin som kröns av en lökformad huv med ett förgyllt kors på toppen. Huvudentrén till kyrkan befinner sig i tornets bottenvåning. Portöppningen är försedd med en medeltida järndörr med smidda ornament. Portar finns även mot norr och söder i korsarmarna, med dubbeldörrar i trä från 1780-talet. Kyrkan har stora rundbågiga fönsteröppningar med gjutjärnsbågar och munblåst fönsterglas. Sakristian ligger norr om koret och är sammanbyggd med norra korsarmen. Takfallen är täckta med skiffer.

Kyrkorummet karakteriseras av de höga tunnvalven med gördelbågar som bärs upp av parställda pilastrar, vilka ger en rytmisk uppdelning av väggarna. Koret är den enda del av kyrkan som bevarat ett senmedeltida tegelribbvalv. Golven i gångarna och koret täcks av kalkstensplattor. Den nuvarande bänkinredningen i regelbundna kvarter med brädgolv, tillkom vid 1938 års ombyggnad. Samma år togs, som nämnts, de medeltida målningarna i koret fram av konservatorn John Österlund. Predikstolen, placerad nordost om korsmitten, är ett arbete av Hans Claesson Hebel från 1600-talets mitt. Den skänktes till kyrkan av Claes Edenberg på Kiplingeberg. Högaltaret i trä är från 1799 och försett med förgyllda ornament och listverk. Altaruppsatsen är ett välbevarat arbete i senbarockstil och skänktes till kyrkan av ärkebiskop Henrik Benzelius år 1756. Den är tillverkad av den kände bildhuggaren Magnus Granlund och består av ett krucifix i gips ovanpå en stor gipsrelief föreställande Nattvardens instiftande. Det hela omges av parställda kolonner med förgyllda detaljer samt ett klassiskt överstycke med treenighetssymbolen och en förgylld strålkrans.

Kyrkan äger även två förnämliga medeltida altarskåp. Det ena är tillverkat i Lübeck 1471 av Johannes Stenrat på beställning av Konrad Rogge, ärkediakon och prebendekyrkoherde i Bälinge och senare biskop i Strängnäs. Skåpet är tillägnat Maria som utgör dess mittfigur. Hon omges av en stor mängd helgonskulpturer. Skåpet stod på högaltaret till 1756. Sedan 1938 är det placerat i norra korsarmen som då byggdes om till rum för mindre gudstjänster och försågs med altare. Det andra skåpet, som är placerat i södra korsarmen, är även det från 1400-talets senare del. Det innehåller en rad småfack där olika martyrscener avbildas. Cuppan till en medeltida dopfunt, som tillhört den äldsta medeltidskyrkan, finns också bevarad och står i koret.

På orgelläktaren står en av kyrkans främsta klenoder. Det är orgeln som utgör ryggpositivet till den stora orgel i Stockholms storkyrka som tillverkades 1632-40 av orgelbyggarna George Herman och Philip Eijsenmenger. Orgelfasaden tillverkades 1647 av Martin Redtmer. Ryggpositivet och orgelläktarbalustraden skänktes till Bälinge kyrka 1787-88 av Mattias Benzelstierna på Kiplingeberg när Stockholms storkyrka skulle byta orgel. Orgeln restaurerades år 2005 till det skick den hade när den kom till Bälinge 1788. Den räknas som en av Sveriges märkligaste barockorglar. I norra korsarmen står en kororgel från 1978.

Kyrkan har tre epitafier från 1700-talet över Henrik Benzelius, Mattias Edenberg och Mattias Benzelstierna. De är placerade i södra korsarmen. Det finns dessutom en förgylld, urkrönt minnestavla över ärkebiskop Henrik, Benzelius.

I kyrkan hänger flera förnämliga ljuskronor från 1600- och 1700-talen. Den medeltida sakristieporten rekonstruerades 1938 då den målade omfattningen togs fram. Sakristian täcks av ett stort kryssribbvalv. Väggar och valv är vitputsade med brunmålade valvribbor. Sakristian är inredd med skåp för textilförvaring mm. I sakristian finns även en förbindelse upp till predikstolen med en murad trappa.