KYRKÅS NYA KYRKA

Kyrkan som stod färdig 1845 uppvisar både interiört och exteriört ett starkt släktskap med den större moderkyrkan i Lit, uppförd under 1700-talets sista decennium. Trots det är den strama nyklassicistiska kyrkan originell genom den modesta skalan och att byggnaden har östtorn med sakristia i bottenvåningen. Den enda ingången till kyrkorummet är därför belägen på den fönsterlösa västra gaveln. Västportalens enkla raka omfattning förstärker den stränga fasadkompositionen. De fint proportionerade långhusfasaderna är identiska och präglas av de tätt och rytmiskt placerade, höga och rundvälvda fönstren. Fasaderna är pilasterindelade och artikuleras även av fönsteromfattningar med slutstenar. Samtliga ytor är slätputsade och liksom fönstren avfärgade i vitt. En grå slätputsad sockel, varierad i höjd, löper runt hela kyrkan.

Rundbågmotivet går igen i tornets ljudluckor och i den flacka fyrsidiga lanterninen som kröns av en förgylld korsglob. De putsade taklisterna är kraftigt utskjutande. Sedan 1948 täcks kyrkans sadeltak av kopparplåt, den enda åtgärd som väsentligt ändrat kyrkans exteriör sedan byggnadstiden. Utvändig renovering utfördes senast 1994.

Kyrkorummet är påfallande brett och tack vare de många och stora fönstren flödande ljust. Ovan den i grönt marmorerade taklisten reser sig ett valmat tunnvalv av ljust bemålade panelbräder. Påspikade marmorerade lister innefattar en blåmålad mittspegel. Väggarna är ljust gulputsade över en grå fönsterbröstning med mittelbandslist. Golvet utgörs av lackerade golvplank som lades tillbaka efter anordnande av blindbotten 1930. Planken syns väl i bänkkvarteren medan mittgången och det förhöjda korgolvet täcks av sentida mattor.

Bänkkvarteren är slutna och går bak till trapphusväggarna och ända ut till ytterväggarna. Vid en restaurering 1930 efter förslag av Kurt von Schmalensee gjordes bänkarna bekvämare och färgsattes i enhetlighet med dörrarna bakåt i kyrkan. Här ersattes ett vindfång från 1880 av ett vapenhus med tidstypiska dubbeldörrar till kyrkorummet och med uppglasade dörrar till läktartrapporna som byggdes in. Dubbeldörren kröns av bibelcitat, i kyrkorummet infattat i en marmorerad dörromfattning. Vid 1930 års restaurering avlägsnades en tidigare ommålning då kyrkorummet färgsatts i vitt och guld med schablonmålningar på väggarna. Schmalensee lät färgsätta väggarna i dagens ljust gula ton och sparade ut och restaurerade skenarkitektur och draperimålning på korväggen och bakom predikstolen. Bänkar och dörrar med dess rosaröda grundton stämmer inte överens med predikstolen och draperimålningarna. Altarring, läktarbarriär och korbänkar har ytterligare nyanser och färgställningar i marmoreringarna och det bidrar till att rummet färgsättningsmässigt är osedvanligt disparat. Vapenhuset har en mer enhetlig karaktär från 1930.

Läktaren bärs upp av fyra kolonner med förgyllda akantuskapitäl. Läktarbarriären är av den i Jämtland dominerande typen med framskjutande mittparti och kolonnettindelad front. Den är idag hållen i en gråblå marmorering med en målad harpa i mittspegeln. Orgelfasaden från 1899 har nygotiska drag.

Om kyrkorummets bakre del uppvisar förändringar har koret mer karaktär av byggnadstiden. 1919 utökades visserligen korgolvet och altartavlan byttes mot en ny med motivet Den barmhärtige samariten i tidstypisk stil. Predikstolen på norrväggen och den målade altaruppsatsen med draperiomgärdad skenarkitektur medför att intensiteten höjs dramatiskt i kyrkans främre del.

Den på väv målade skenarkitekturen kring altartavlan har en central segmentbåge med strålsol uppburen av kolonner med kompositakapitäl. I en rundbågram sitter altartavlan väl inkomponerad. Lammet med fanan kröner tillsammans med putti draperingen runt arkitekturen som är hållen i blått och här ej sträcker sig ovan taklisten. Målningen som är utförd av C. P. Bergstedt från Östersund restaurerades vid 1930 års arbeten. Skenarkitekturmålningens drapering innefattar en dörr till sakristian norr om altaruppsatsen. En skendörr med trompe `l oeilmåleri sitter symmetriskt på andra sidan och de båda dörrarna har vackra överstycken med skickligt målad stenimitation i varmt grå toner. Överstyckena kröns av urnor.

Altarringen är sluten och präglas av raka ytor och hela fält. Den har en mörk marmorering under det gröna stoppade knäfallet och därutöver mörkt röda lister med förgyllda fyllningslister kring de marmorerade fälten. Altarbordet är grönmarmorerat och bemålat med kors, hjärta och ankare.

Predikstolen från 1843 har svängd korg som liksom trappan är marmorerad i gråblå nyanser. Korgens konkava fyllningar pryds av snidade, förgyllda kristna symboler som kors, kalk och nummertavla. Ljudtaket är av baldakintyp med gyllene tofsar och krönt av ett kors med törne. Övrig utsmyckning utgörs av snidade akantus- och rossniderier och ett änglahuvud vid bokpallen. Förgyllning varierar i äkthet, skick och kvalitet. Mellan ljudtak och korg hänger en snidad drapering i silver och det festliga intrycket förstärks av den bevarade draperimålningen bakom predikstolen vilken bidrar till att denna tilldrar sig lika mycket av uppmärksamheten som altaruppsatsen.

Två små korbänkar finns i respektive hörn och utgör stöd för nummertavlorna, som är av sedvanlig förgylld med typ med rosor och rosetter, samtida med kyrkan. Dopfunten står till söder och är en träfunt med sexhörnig fot och cuppa och däremellan en spiralvriden kolonn. Den är hållen i svart och gult och bär inskription 1695 då den tillkom i gamla kyrkan.

Dopaltaret på söderväggen i koret är tillverkat av träfiberskivor. Ovanför hänger en tavla från 1950-talet som målats av en lokal konstnär. Motivet med jämtlandsnatur är infattad i smal rundbågig ram som harmonierar med den nya altartavlans och den ursprungliga som hänger centralt på norrväggen. Det ljusa och lätta måleriet föreställer nedtagningen från korset.

Sakristian kännetecknas av hög rumshöjd och är tack vare två fullstora fönster mycket ljust. Tak och golv är av bräder och de putsade väggarna är färgsatta i enlighet med kyrkorummets. På östväggen finns en igenmurad öppen spis och rummet inrymmer skrud-, el- och inventarieskåp.