MALMBANAN

MALMBANAN - Malmfälten i Lappland har varit kända sedan 1600-talet. De rika fyndigheterna kunde dock inte exploateras i större skala innan man löst transportproblemen. Lösningen blev järnväg till utskeppningshamnar vid Bottenviken i Sverige och Atlantkusten i Norge. Ett första tillstånd för anläggandet av en järnväg gick till ett brittiskt bolag som 1886 påbörjade ett järnvägsbygge samtidigt från Luleå och Narvik. Bolaget gick i konkurs tre år senare och det dröjde fram till 1898 innan byggandet av järnvägen återupptogs. Då hade ett nytt bolag - Loussavaara-Kirunavaara AB bildats för brytning av malmen. Sommaren 1902 var järnvägen klar fram till Riksgränsen och senare samma höst transporterades den första malmen med ånglok från Kiruna till hamnen i Narvik. Året efter invigdes Malmbanan officiellt.

Inledningsvis fanns varken bostäder eller byggnadsmaterial längs banans sträckning. Byggandet av banan skedde under extrema förhållanden i ett väglöst och obefolkat land. Banbyggarna bodde till en början i tält och enkla kåtor av torv som revs och byggdes upp på nytt allteftersom bygget fortskred. I anslutning till hamnen i Tornehamn växte under några år ett välutvecklat samhälle upp med sjukstuga, pensionat, handelsbod, kyrka, ölbryggeri m.m. Efter avslutat arbete togs bebyggelsen bort, men rester av grundstenar ger fortfarande en bild av hur det lilla samhället såg ut.

Mötesplatser anlades längs banan med en intervall på 10 km. Vid mötesplatsen fanns ett rundspår samt ett stickspår för avsättning av varmgångna vagnar. Vid de mötesplatser som även fungerade som vattenstationer fanns det även stickspår för lossning av kol. Ångloken krävde att vattenstationer anlades med en intervall på 20-24 km. Många mötesplatser saknade tillgång till vatten och det var ständigt problem med den stränga kylan.

På mötesplatserna uppfördes stationshus eller banvaktstugor. De flesta stationshus och banvaktstugor uppfördes 1898-1902. Bebyggelsen utformades enligt typritningar av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall. För stationshusen kan tre olika modeller urskiljas. Krokviksmodellen som bl.a. finns på Kopparåsens station är en enkel rektangulär byggnad i en och en halv våning. Linaälvsmodellen är den vanligaste förekommande längs Malmbanan, och finns bl.a. i Stenbacken, Kaisepakte, Stordalen och Björkliden. Dessa stationshus har en T-formad plan men fasadutformningen är i övrigt lika Krokviksmodellen. Byggnaderna har grund av huggen sten eller gjuten betong. Träfasaderna har rödmålade locklistpaneler eller liggande panel på förvandring. Taken var ursprungligen papptäckta och senare täckta med eternit eller plåt.

Torneträskmodellen som finns på tre större stationsområden i Tornträsk, Abisko Östra och Vassijaure, har stationshuset sammanbyggt med ett transformatorhus. Dessa tillkom vid elektrifieringen av banan 1912-14. Byggnaderna i Torneträsk och Vassijaure är identiska, medan det i Abisko är byggt i vinkel. Stationshusen är i jämförelse med de tidigare gigantiska, byggda i tegel och med en dominant framtoning av transformatordelen med ett högt torn med mansardtak. Byggnadernas formspråk poängterar betydelsen av banans elektrifiering vilken ledde till en ökad produktion i malmfälten.

Malmbanan var försörjd med bostäder för banans bevakningspersonal med tre banvakter per mil. Där uppfördes enkla banvaktstugor i trä som rödmålades och numrerades. Till banvaktstugorna hörde uthus med lagård, vedbod, utedass, brunn, jordkällare och vid spåret en verktygskur.

Gods- och persontrafikens ökning på banan under 1900-talet medförde att några nya hållplatser inrättades med enkla väntkurar. Vid Abisko turiststation byggdes en större hållplatsstuga under 1950-talet. Stationen i Björkliden till- och ombyggdes under 1960-talet. 1958 infördes fjärrblockering för tågen och stations- och bevakningspersonal längs banan bortrationaliserades. De nedlagda stationshusen har med åren fått nya funktioner som fritids- eller bostadshus. Vissa används som personalrum för banarbetare.

TORNETRÄSK TRANSFORMATORSTATION - En av de tre transformatorstationerna som uppfördes längs Malmbanan. Dessa stationshus - Torneträskmodellen - uppfördes vid elektrifieringen av banan 1912-14 och stationerna är mycket karaktäristiska både genom sin storlek och fasadutformning. Huset är uppfört i två och en halv våning i rött tegel med eternittak och huggen granitsockel och står med ena gaveln mot banan. I denna del inryms stationshuset, övriga delar av byggnaden innehöll transformatorutrustningen. I anslutning till stationen finns även ett bostadshus med tillhörande uthus.

STENBACKENS STATION TRANSFORMATOR- OCH RELÄHUS - I Stenbacken återfinns ett stationshus av s. k. Linaälvsmodell och en banvaktstuga med sina respektive uthusbyggnader. Vid stationen finns även transformatorhus, uppfört i betong på 1960-talet, som fortfarande är i bruk. Denna i sammanhanget modernare byggnad har ett teknikhistoriskt värde och visar på utvecklingen av banans kapacitet under senare delen av 1900-talet.

KAISANIEMI BANVAKTSTUGA 512 - Banvaktstugor uppfördes med bostäder för banans bevakningspersonal. Till stugorna hörde uthus med lagård, vedbod, utedass, brunn och jordkällare. I Kaisaniemi är banvaktstugan och uthuslängan kvar liksom ett pumphus från ångloksepoken som är det enda bevarade i sitt slag. Från början inrymde pumphusets högdel ett stort vattenkärl dit vatten pumpades från den närbelägna sjön. Den mindre låga delen av huset var bostad för pumpskötaren. När banan elektrifierades på 1910-talet byggdes pumphusen om till bostäder, så även detta.

KAISEPAKTE STATION - Stationen byggdes 1902 i den s.k. Linaälvsmodellen med två uthus. Vid stationen finns även ett f.d. tvåfamiljshus, en välbevarad uthuslänga med bodar och tvättstuga och ett fristående dass under pyramidformigt tak. Ytterligare en bod ett stycke från stationen och ett relähus kompletterar stationsmiljön. Bebyggelsen ligger på rad längs spåret som är draget högt upp på bergets norrsida. Kaisepakte är en rik stationsmiljö med flera byggnader med olika historiska dimensioner.

SOLBACKEN BANVAKTSTUGA 522 - Denna banvaktstuga är välbevarad med den obligatoriska uthuslängan och dessutom en verktygskur vid spåret. I kuren förvarades banvaktens dressin och annan utrustning. Ligger öppet i landskapet med en vid utsikt mot Abisko och Lapporten.

TORNEHAMN BANVAKTSTUGA 532 - På platsen återfinns idag endast banvaktstugan. Kan även ha fungerat som hållplats. Värdefull främst med tanke på närheten till rallarkyrkogården, rallarvägen och de lämningar som finns kvar efter det samhälle som under en kort tid byggdes upp vid anläggandet av Malmbanan i anslutning till Tornehamn.

KOPPARÅSENS STATION - Stationshuset, som uppfördes 1902, är av den s. k. Krokviksmodellen, men är senare tillbyggt och har försetts med ett rött plåttak. Till stationshuset hör ett äldre uthus med eternittak, ett modernt relähus samt en fontän uppförd av den förste stationsföreståndaren. Kopparåsen är ett välbevarat stationsområde där det öckså återfinns en f.d. förläggningsbyggnad med marketenteri för tillfälliga underhållsarbetare. Marketenteriet är ett för Malmbanans stort hus i en och halv våning med brant eternittak med takkupor. I byggnadens ena del låg matsal och diskrum, i den andra delen hade föreståndaren sin bostad. Till marketenteriet hör två uthusbyggnader. I anslutning till stationsområdet finns även flera banvaktstugor med uthus.

VASSIJAURE TRANSFORMATORSTATION - Fungerade tillsammans med motsvarande byggnader i Torneträsk och Abisko Ö. I Vassijaure förstärks byggnadens monumentalitet av att den ligger öppet och väl synlig i det förhållandevis flacka fjällandskapet där den reser sig över mängden av de övriga byggnaderna inom stationsområdet. Den monumentala byggnaden är 45 meter lång och 12 meter bred, rest i två fulla våningar med ena gaveln mot spåret. Liksom de övriga stationerna av denna typ är den uppförd i tegel som man valde av brandtekniska skäl. Byggnaden har ett högt spetsigt sadeltak med ett asymmetriskt placerat torn med valmad huv. På transformatordelen är en lång, hög ventilationshuv byggd över taknocken. Stationshusdelen utmärker sig i fasaden genom annorlunda fönstersättning. Över entrén från spårområdet hänger ett djupt, flackt skärmtak.

KÄLLA: Förslag till statligt byggnadsminne, Malmbanan, del av Jukkasjärvi bandel 1:100, Kiruna kommun, Norrbottens län, Riksantikvarieämbetet, 2006 10 16, Beteckning 311-619-2005

MALMBANAN - Malmfälten i Lappland har varit kända sedan 1600-talet. De rika fyndigheterna kunde dock inte exploateras i större skala innan man löst transportproblemen. Lösningen blev järnväg till utskeppningshamnar vid Bottenviken i Sverige och Atlantkusten i Norge. Ett första tillstånd för anläggandet av en järnväg gick till ett brittiskt bolag som 1886 påbörjade ett järnvägsbygge samtidigt från Luleå och Narvik. Bolaget gick i konkurs tre år senare och det dröjde fram till 1898 innan byggandet av järnvägen återupptogs. Då hade ett nytt bolag - Loussavaara-Kirunavaara AB bildats för brytning av malmen. Sommaren 1902 var järnvägen klar fram till Riksgränsen och senare samma höst transporterades den första malmen med ånglok från Kiruna till hamnen i Narvik. Året efter invigdes Malmbanan officiellt.

Inledningsvis fanns varken bostäder eller byggnadsmaterial längs banans sträckning. Byggandet av banan skedde under extrema förhållanden i ett väglöst och obefolkat land. Banbyggarna bodde till en början i tält och enkla kåtor av torv som revs och byggdes upp på nytt allteftersom bygget fortskred. I anslutning till hamnen i Tornehamn växte under några år ett välutvecklat samhälle upp med sjukstuga, pensionat, handelsbod, kyrka, ölbryggeri m.m. Efter avslutat arbete togs bebyggelsen bort, men rester av grundstenar ger fortfarande en bild av hur det lilla samhället såg ut.

Mötesplatser anlades längs banan med en intervall på 10 km. Vid mötesplatsen fanns ett rundspår samt ett stickspår för avsättning av varmgångna vagnar. Vid de mötesplatser som även fungerade som vattenstationer fanns det även stickspår för lossning av kol. Ångloken krävde att vattenstationer anlades med en intervall på 20-24 km. Många mötesplatser saknade tillgång till vatten och det var ständigt problem med den stränga kylan.

På mötesplatserna uppfördes stationshus eller banvaktstugor. De flesta stationshus och banvaktstugor uppfördes 1898-1902. Bebyggelsen utformades enligt typritningar av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall. För stationshusen kan tre olika modeller urskiljas. Krokviksmodellen som bl.a. finns på Kopparåsens station är en enkel rektangulär byggnad i en och en halv våning. Linaälvsmodellen är den vanligaste förekommande längs Malmbanan, och finns bl.a. i Stenbacken, Kaisepakte, Stordalen och Björkliden. Dessa stationshus har en T-formad plan men fasadutformningen är i övrigt lika Krokviksmodellen. Byggnaderna har grund av huggen sten eller gjuten betong. Träfasaderna har rödmålade locklistpaneler eller liggande panel på förvandring. Taken var ursprungligen papptäckta och senare täckta med eternit eller plåt.

Torneträskmodellen som finns på tre större stationsområden i Tornträsk, Abisko Östra och Vassijaure, har stationshuset sammanbyggt med ett transformatorhus. Dessa tillkom vid elektrifieringen av banan 1912-14. Byggnaderna i Torneträsk och Vassijaure är identiska, medan det i Abisko är byggt i vinkel. Stationshusen är i jämförelse med de tidigare gigantiska, byggda i tegel och med en dominant framtoning av transformatordelen med ett högt torn med mansardtak. Byggnadernas formspråk poängterar betydelsen av banans elektrifiering vilken ledde till en ökad produktion i malmfälten.

Malmbanan var försörjd med bostäder för banans bevakningspersonal med tre banvakter per mil. Där uppfördes enkla banvaktstugor i trä som rödmålades och numrerades. Till banvaktstugorna hörde uthus med lagård, vedbod, utedass, brunn, jordkällare och vid spåret en verktygskur.

Gods- och persontrafikens ökning på banan under 1900-talet medförde att några nya hållplatser inrättades med enkla väntkurar. Vid Abisko turiststation byggdes en större hållplatsstuga under 1950-talet. Stationen i Björkliden till- och ombyggdes under 1960-talet. 1958 infördes fjärrblockering för tågen och stations- och bevakningspersonal längs banan bortrationaliserades. De nedlagda stationshusen har med åren fått nya funktioner som fritids- eller bostadshus. Vissa används som personalrum för banarbetare.

TORNETRÄSK TRANSFORMATORSTATION - En av de tre transformatorstationerna som uppfördes längs Malmbanan. Dessa stationshus - Torneträskmodellen - uppfördes vid elektrifieringen av banan 1912-14 och stationerna är mycket karaktäristiska både genom sin storlek och fasadutformning. Huset är uppfört i två och en halv våning i rött tegel med eternittak och huggen granitsockel och står med ena gaveln mot banan. I denna del inryms stationshuset, övriga delar av byggnaden innehöll transformatorutrustningen. I anslutning till stationen finns även ett bostadshus med tillhörande uthus.

STENBACKENS STATION TRANSFORMATOR- OCH RELÄHUS - I Stenbacken återfinns ett stationshus av s. k. Linaälvsmodell och en banvaktstuga med sina respektive uthusbyggnader. Vid stationen finns även transformatorhus, uppfört i betong på 1960-talet, som fortfarande är i bruk. Denna i sammanhanget modernare byggnad har ett teknikhistoriskt värde och visar på utvecklingen av banans kapacitet under senare delen av 1900-talet.

KAISANIEMI BANVAKTSTUGA 512 - Banvaktstugor uppfördes med bostäder för banans bevakningspersonal. Till stugorna hörde uthus med lagård, vedbod, utedass, brunn och jordkällare. I Kaisaniemi är banvaktstugan och uthuslängan kvar liksom ett pumphus från ångloksepoken som är det enda bevarade i sitt slag. Från början inrymde pumphusets högdel ett stort vattenkärl dit vatten pumpades från den närbelägna sjön. Den mindre låga delen av huset var bostad för pumpskötaren. När banan elektrifierades på 1910-talet byggdes pumphusen om till bostäder, så även detta.

KAISEPAKTE STATION - Stationen byggdes 1902 i den s.k. Linaälvsmodellen med två uthus. Vid stationen finns även ett f.d. tvåfamiljshus, en välbevarad uthuslänga med bodar och tvättstuga och ett fristående dass under pyramidformigt tak. Ytterligare en bod ett stycke från stationen och ett relähus kompletterar stationsmiljön. Bebyggelsen ligger på rad längs spåret som är draget högt upp på bergets norrsida. Kaisepakte är en rik stationsmiljö med flera byggnader med olika historiska dimensioner.

SOLBACKEN BANVAKTSTUGA 522 - Denna banvaktstuga är välbevarad med den obligatoriska uthuslängan och dessutom en verktygskur vid spåret. I kuren förvarades banvaktens dressin och annan utrustning. Ligger öppet i landskapet med en vid utsikt mot Abisko och Lapporten.

TORNEHAMN BANVAKTSTUGA 532 - På platsen återfinns idag endast banvaktstugan. Kan även ha fungerat som hållplats. Värdefull främst med tanke på närheten till rallarkyrkogården, rallarvägen och de lämningar som finns kvar efter det samhälle som under en kort tid byggdes upp vid anläggandet av Malmbanan i anslutning till Tornehamn.

KOPPARÅSENS STATION - Stationshuset, som uppfördes 1902, är av den s. k. Krokviksmodellen, men är senare tillbyggt och har försetts med ett rött plåttak. Till stationshuset hör ett äldre uthus med eternittak, ett modernt relähus samt en fontän uppförd av den förste stationsföreståndaren. Kopparåsen är ett välbevarat stationsområde där det öckså återfinns en f.d. förläggningsbyggnad med marketenteri för tillfälliga underhållsarbetare. Marketenteriet är ett för Malmbanans stort hus i en och halv våning med brant eternittak med takkupor. I byggnadens ena del låg matsal och diskrum, i den andra delen hade föreståndaren sin bostad. Till marketenteriet hör två uthusbyggnader. I anslutning till stationsområdet finns även flera banvaktstugor med uthus.

VASSIJAURE TRANSFORMATORSTATION - Fungerade tillsammans med motsvarande byggnader i Torneträsk och Abisko Ö. I Vassijaure förstärks byggnadens monumentalitet av att den ligger öppet och väl synlig i det förhållandevis flacka fjällandskapet där den reser sig över mängden av de övriga byggnaderna inom stationsområdet. Den monumentala byggnaden är 45 meter lång och 12 meter bred, rest i två fulla våningar med ena gaveln mot spåret. Liksom de övriga stationerna av denna typ är den uppförd i tegel som man valde av brandtekniska skäl. Byggnaden har ett högt spetsigt sadeltak med ett asymmetriskt placerat torn med valmad huv. På transformatordelen är en lång, hög ventilationshuv byggd över taknocken. Stationshusdelen utmärker sig i fasaden genom annorlunda fönstersättning. Över entrén från spårområdet hänger ett djupt, flackt skärmtak.

KÄLLA: Förslag till statligt byggnadsminne, Malmbanan, del av Jukkasjärvi bandel 1:100, Kiruna kommun, Norrbottens län, Riksantikvarieämbetet, 2006 10 16, Beteckning 311-619-2005

MALMBANAN - Malmfälten i Lappland har varit kända sedan 1600-talet. De rika fyndigheterna kunde dock inte exploateras i större skala innan man löst transportproblemen. Lösningen blev järnväg till utskeppningshamnar vid Bottenviken i Sverige och Atlantkusten i Norge. Ett första tillstånd för anläggandet av en järnväg gick till ett brittiskt bolag som 1886 påbörjade ett järnvägsbygge samtidigt från Luleå och Narvik. Bolaget gick i konkurs tre år senare och det dröjde fram till 1898 innan byggandet av järnvägen återupptogs. Då hade ett nytt bolag - Loussavaara-Kirunavaara AB bildats för brytning av malmen. Sommaren 1902 var järnvägen klar fram till Riksgränsen och senare samma höst transporterades den första malmen med ånglok från Kiruna till hamnen i Narvik. Året efter invigdes Malmbanan officiellt.

Inledningsvis fanns varken bostäder eller byggnadsmaterial längs banans sträckning. Byggandet av banan skedde under extrema förhållanden i ett väglöst och obefolkat land. Banbyggarna bodde till en början i tält och enkla kåtor av torv som revs och byggdes upp på nytt allteftersom bygget fortskred. I anslutning till hamnen i Tornehamn växte under några år ett välutvecklat samhälle upp med sjukstuga, pensionat, handelsbod, kyrka, ölbryggeri m.m. Efter avslutat arbete togs bebyggelsen bort, men rester av grundstenar ger fortfarande en bild av hur det lilla samhället såg ut.

Mötesplatser anlades längs banan med en intervall på 10 km. Vid mötesplatsen fanns ett rundspår samt ett stickspår för avsättning av varmgångna vagnar. Vid de mötesplatser som även fungerade som vattenstationer fanns det även stickspår för lossning av kol. Ångloken krävde att vattenstationer anlades med en intervall på 20-24 km. Många mötesplatser saknade tillgång till vatten och det var ständigt problem med den stränga kylan.

På mötesplatserna uppfördes stationshus eller banvaktstugor. De flesta stationshus och banvaktstugor uppfördes 1898-1902. Bebyggelsen utformades enligt typritningar av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall. För stationshusen kan tre olika modeller urskiljas. Krokviksmodellen som bl.a. finns på Kopparåsens station är en enkel rektangulär byggnad i en och en halv våning. Linaälvsmodellen är den vanligaste förekommande längs Malmbanan, och finns bl.a. i Stenbacken, Kaisepakte, Stordalen och Björkliden. Dessa stationshus har en T-formad plan men fasadutformningen är i övrigt lika Krokviksmodellen. Byggnaderna har grund av huggen sten eller gjuten betong. Träfasaderna har rödmålade locklistpaneler eller liggande panel på förvandring. Taken var ursprungligen papptäckta och senare täckta med eternit eller plåt.

Torneträskmodellen som finns på tre större stationsområden i Tornträsk, Abisko Östra och Vassijaure, har stationshuset sammanbyggt med ett transformatorhus. Dessa tillkom vid elektrifieringen av banan 1912-14. Byggnaderna i Torneträsk och Vassijaure är identiska, medan det i Abisko är byggt i vinkel. Stationshusen är i jämförelse med de tidigare gigantiska, byggda i tegel och med en dominant framtoning av transformatordelen med ett högt torn med mansardtak. Byggnadernas formspråk poängterar betydelsen av banans elektrifiering vilken ledde till en ökad produktion i malmfälten.

Malmbanan var försörjd med bostäder för banans bevakningspersonal med tre banvakter per mil. Där uppfördes enkla banvaktstugor i trä som rödmålades och numrerades. Till banvaktstugorna hörde uthus med lagård, vedbod, utedass, brunn, jordkällare och vid spåret en verktygskur.

Gods- och persontrafikens ökning på banan under 1900-talet medförde att några nya hållplatser inrättades med enkla väntkurar. Vid Abisko turiststation byggdes en större hållplatsstuga under 1950-talet. Stationen i Björkliden till- och ombyggdes under 1960-talet. 1958 infördes fjärrblockering för tågen och stations- och bevakningspersonal längs banan bortrationaliserades. De nedlagda stationshusen har med åren fått nya funktioner som fritids- eller bostadshus. Vissa används som personalrum för banarbetare.

TORNETRÄSK TRANSFORMATORSTATION - En av de tre transformatorstationerna som uppfördes längs Malmbanan. Dessa stationshus - Torneträskmodellen - uppfördes vid elektrifieringen av banan 1912-14 och stationerna är mycket karaktäristiska både genom sin storlek och fasadutformning. Huset är uppfört i två och en halv våning i rött tegel med eternittak och huggen granitsockel och står med ena gaveln mot banan. I denna del inryms stationshuset, övriga delar av byggnaden innehöll transformatorutrustningen. I anslutning till stationen finns även ett bostadshus med tillhörande uthus.

STENBACKENS STATION TRANSFORMATOR- OCH RELÄHUS - I Stenbacken återfinns ett stationshus av s. k. Linaälvsmodell och en banvaktstuga med sina respektive uthusbyggnader. Vid stationen finns även transformatorhus, uppfört i betong på 1960-talet, som fortfarande är i bruk. Denna i sammanhanget modernare byggnad har ett teknikhistoriskt värde och visar på utvecklingen av banans kapacitet under senare delen av 1900-talet.

KAISANIEMI BANVAKTSTUGA 512 - Banvaktstugor uppfördes med bostäder för banans bevakningspersonal. Till stugorna hörde uthus med lagård, vedbod, utedass, brunn och jordkällare. I Kaisaniemi är banvaktstugan och uthuslängan kvar liksom ett pumphus från ångloksepoken som är det enda bevarade i sitt slag. Från början inrymde pumphusets högdel ett stort vattenkärl dit vatten pumpades från den närbelägna sjön. Den mindre låga delen av huset var bostad för pumpskötaren. När banan elektrifierades på 1910-talet byggdes pumphusen om till bostäder, så även detta.

KAISEPAKTE STATION - Stationen byggdes 1902 i den s.k. Linaälvsmodellen med två uthus. Vid stationen finns även ett f.d. tvåfamiljshus, en välbevarad uthuslänga med bodar och tvättstuga och ett fristående dass under pyramidformigt tak. Ytterligare en bod ett stycke från stationen och ett relähus kompletterar stationsmiljön. Bebyggelsen ligger på rad längs spåret som är draget högt upp på bergets norrsida. Kaisepakte är en rik stationsmiljö med flera byggnader med olika historiska dimensioner.

SOLBACKEN BANVAKTSTUGA 522 - Denna banvaktstuga är välbevarad med den obligatoriska uthuslängan och dessutom en verktygskur vid spåret. I kuren förvarades banvaktens dressin och annan utrustning. Ligger öppet i landskapet med en vid utsikt mot Abisko och Lapporten.

TORNEHAMN BANVAKTSTUGA 532 - På platsen återfinns idag endast banvaktstugan. Kan även ha fungerat som hållplats. Värdefull främst med tanke på närheten till rallarkyrkogården, rallarvägen och de lämningar som finns kvar efter det samhälle som under en kort tid byggdes upp vid anläggandet av Malmbanan i anslutning till Tornehamn.

KOPPARÅSENS STATION - Stationshuset, som uppfördes 1902, är av den s. k. Krokviksmodellen, men är senare tillbyggt och har försetts med ett rött plåttak. Till stationshuset hör ett äldre uthus med eternittak, ett modernt relähus samt en fontän uppförd av den förste stationsföreståndaren. Kopparåsen är ett välbevarat stationsområde där det öckså återfinns en f.d. förläggningsbyggnad med marketenteri för tillfälliga underhållsarbetare. Marketenteriet är ett för Malmbanans stort hus i en och halv våning med brant eternittak med takkupor. I byggnadens ena del låg matsal och diskrum, i den andra delen hade föreståndaren sin bostad. Till marketenteriet hör två uthusbyggnader. I anslutning till stationsområdet finns även flera banvaktstugor med uthus.

VASSIJAURE TRANSFORMATORSTATION - Fungerade tillsammans med motsvarande byggnader i Torneträsk och Abisko Ö. I Vassijaure förstärks byggnadens monumentalitet av att den ligger öppet och väl synlig i det förhållandevis flacka fjällandskapet där den reser sig över mängden av de övriga byggnaderna inom stationsområdet. Den monumentala byggnaden är 45 meter lång och 12 meter bred, rest i två fulla våningar med ena gaveln mot spåret. Liksom de övriga stationerna av denna typ är den uppförd i tegel som man valde av brandtekniska skäl. Byggnaden har ett högt spetsigt sadeltak med ett asymmetriskt placerat torn med valmad huv. På transformatordelen är en lång, hög ventilationshuv byggd över taknocken. Stationshusdelen utmärker sig i fasaden genom annorlunda fönstersättning. Över entrén från spårområdet hänger ett djupt, flackt skärmtak.

KÄLLA: Förslag till statligt byggnadsminne, Malmbanan, del av Jukkasjärvi bandel 1:100, Kiruna kommun, Norrbottens län, Riksantikvarieämbetet, 2006 10 16, Beteckning 311-619-2005