Karlskoga Stadshus

Utvändigt får byggnaden sin karaktär av de röda tegelfasaderna och
sidofasadernas strikta fönsterband. Tegelfasaderna förmedlar en
monumentalitet som återkommer invändigt i de båda, sinsemellan olika,
trapphusen som ursprungligen ledde till den kommunala
förvaltningsdelen respektive hotellrummen. På gårdsfasaderna möts det
moderna och det traditionella i en effektfull kombination. De
modernistiska fönsterbanden och vit puts ställs mot fasadytor klädda av
tjärad spån, något av det mest traditionella vi kan finna i den svenska
byggnadskulturen.

Byggnadens inredningar skapades av också av Lindström, med
medverkan av arkitekterna Wilhelm von Moltke och Ole Helweg.
Inredningen har genomgående en individualistisk och konstnärlig
karaktär, utförd i noggrant utvalda material i en hög nivå av
hantverksskicklighet. Här finns också en uttalad lekfullhet som
salongens inslag av 1700-tal och festsalens magnifika venetianska
ljuskronor, som kombinerats med Stig Blombergs allmogeromantiska
stenreliefer och numera övermålade, barockt målade draperier på de
putsade väggarna.

En interiör värd att lyfta fram är förrummet till sessionssalen med sin
fototapet från år 1939. Tapeten har motiv från timmerstugor, skog och
Stockholms slott. Bilden från slottet är taget vid mötet i oktober 1939 då
Nordens staschefer träffades för att manifestera sin sammanhållning
inför hotet från Sovjetunionen mot Finland. Motivet är ett exempel på
byggnadens symboliska funktion. Det visar medvetenheten om tidens
allvar och stöd för nordisk solidaritet. Det knyter an till de folkvaldas
uttalade vilja att uttrycka Sveriges demokratiska genombrott och det
kommunala självstyret genom anspelning på en byggnad som på en gång
både representerade en äldre maktordning och nationell samling.

Möblerna i de offentliga lokalerna var specialriktade för byggnaden.
Restauranglokalernas och festvåningens möblemang tillverkades av
Nordiska Kompaniet efter Lindströms ritningar. Möblerna i hotelldelen
ritades också av Lindström men tillverkades av Klaessons möbelfabrik i
Fjugesta. Klaessons tillverkade också möblerna för Stadshusets
representationslokaler och stadsfullmäktiges sessionssal, här var det
arkitekten Rolf Engströmer som svarade för ritningarna.

(...)
Senare delen av 1930-talet blev en tid av omprövning för de svenska
funktionalisterna. Den ursprungligen renläriga funktionalismen
utvecklades i en mer nyanserad riktning med tydliga traditionella inslag.
Sune Lindström var ideologiskt en övertygad modernist, men han var
inte dogmatisk i sitt förhållningssätt till arkitektur och byggande. Han
reviderade sina idéer om en ideal arkitektur, och hans nya tankar om en
mer folklig modernistisk/funktionalistisk arkitektur kom till fullt
utryck i just Karlskoga stadshus. Detta uttryck kom att stämma väl
överens med kommunens önskemål om en byggnad som vilade på
traditionens grund, men uttryckte den nya stadens framåtsyftande
ambitioner. Byggnadens slutliga utformning växte fram genom en
löpande dialog mellan kommunledning och arkitekt.

Byggnaden innehöll ursprungligen lokaler för kommunal förvaltning,
hotellboende, representation och festligheter. Den funktionella
uppdelningen av byggnaden var ursprungligen tydlig, men med för
byggnaden karaktäristiska övergångszoner, t ex den ursprungligen öppna
passagen mellan torg och gård som bands samman genom enhetlig
gatubeläggning. Passagen symboliserar också övergången från torget
som handelsplats till den öppna gården som en plats för den kommunala
demokratin.

Rörelsen mot ett traditionellt influerat byggnadsskick återspeglas både
genom byggnadens form och genom att de material som valdes för
stadshus- och hotellbyggnaden hade en medvetet stark förankring i
regionen: spån, skiffer, marmor, koppar, järn och inte minst tegel. Det är
det traditionella anslaget i den modernistiska formen, där de regionala
materialen framhålls som de exklusiva, som ger huset sin status som
markör i den svenska modernismens historia.

(...)

Byggnaden har under årens gång kontinuerligt förändrats på olika sätt.
Det handlar främst om mindre funktionella anpassningar, men också
större och gestaltade om- och tillbyggnader. Ombyggnader som är så
tydliga och väl genomarbetade att de kan betraktas som årsringar i
byggnadens historia. Redan under 1940-talet skedde förändringar i de
kommunala tjänstelokalerna på grund av att stadens administration
växte. Under början av 1960-talet gjordes tillbyggnaden av restaurangen
på gårdens norra fasad. En tillbyggnad som ursprungligen planerats av
Sune Lindström. En ombyggnad av taket gjordes också under 1960-talet,
sannolikt efter ritningar av Sune Lindström.

Under mitten av 1980-talet gjordes den mest omfattande ombyggnaden
som kom att påverka större delen av byggnaden. Den kommunala
förvaltningen lämnade då byggnaden och tjänsterummen i stadshusdelen
byggdes om till hotellrum. Den största förändringen blev att den öppna
arkaden mellan torget och gården byggdes igen för att skapa en större
reception och hotellfoajé. En tillbyggnad för restaurangen gjordes också
i det nordvästra hörnet av gården och i anslutning till den tillkom en
estrad. Arkitekt för den ombyggnaden var Lennart Jansson. Han var en
etablerad arkitekt och möbelformgivare och svarade för inredningar i ett
flertal kända offentliga miljöer i landet. Ombyggnaden för receptionen
är mycket väl genomarbetad och utförd med utvalda material av hög
kvalitet.

Ombyggnaden för receptionen är tillsammans med 1960-talets
ombyggnad av taket tydliga årsringar i byggnadens historia och är därför
viktiga delar av dess kulturhistoriska värde.

Det är inte ovanligt att byggnader genomgår förändringar över tid. I
vissa fall kan förändringar påverka det kulturhistoriska värdet mycket
negativt. Karlskoga Stadshus och har trots de förändringar som skett
genom åren behållit sin särprägel och karaktär som byggnad. De stora
förändringarna är medvetet gestaltade och hör samman med förändringar
av användningen. Förändringarna är väl dokumenterade, det är därför
möjligt att där så är motiverat återskapa det ursprungliga utseendet.