Göteborgs Konstmuseum

Konstmuseets intendent Axel Romdahl och arkitekten Sigfrid Ericson hade
skilda uppfattningar om hur utställningsrummen skulle samspela med de
utställda föremålen. Sigfrid Ericson hade uppfattningen att
utställningsrummen i likhet med Nationalmuseum skulle ha stora salar som
andades allvar och högtidlighet. Axel Rohmdal förespråkade istället
intimitet och hemtrevnad, inspirerad av konstgalleriernas gestaltning från
sent 1800-tal. Våningsplanen 5 respektive 6 visar på deras skilda
uppfattningar om hur konsten skulle ställas ut. Resultatet blev en
kompromiss där våning 6 präglas av Ericsons mer sparsmakade utformning
med tegelgolv och tegellister medan våning 5 inreddes av Rohmdal med
parkettgolv, tapeter och mörka snickerier. Vissa avdelningar var
ursprungligen individuellt utformade t ex det nederländska och det
italienska kabinettet på femte våningen. Fürstenbergska galleriet på sjätte
våningen är ett av museets mest välbevarade visningsutrymmen med mycket
välbevarad originalinredning.

Plan 3,5 domineras av skulpturhallen med sin dubbla takhöjd. Tidigare
utgjorde denna via ett vindfång entré till Konstmuseet. Dess interiör är
välbevarad med undantag av trappa med dubbla trapplopp som tillkom i
samband med ombyggnaden 1996.

Plan 4 består av de så kallade oktogonerna, åttkantiga rum i anslutning till
skulpturhall och trapphallar, samt rum för grafik i väst och bibliotek och
konferensrum i öst. Den östra delen har från början använts för tillfälliga
utställningar och den fasta inredningen i biblioteket är sannolikt flyttad hit
från de administrativa ytorna på våning 3,5.

En saklig och tidlös gestaltning med höga estetiska ambitioner präglar
genomgående våningsplanen. Golv, handledare, armatur, socklar, parkett,
dörromfattningar m m. har material av mycket hög kvalité.

Den senare tillkomna entrén från 1996 är inredd med kalkstensgolv, glasade
väggpartier, kolonner och kassettak i betong.

Konstmuseet uppfördes år 1923 för jubileumsutställningen. Byggnaden har 34 våningar med fasader av gult tegel. Det är placerat på Götaplatsens översta terrass och bildar med sina sju höga välvda muröppningar en monumental avslutning på Kungsportsavenyn.
Konstmuseet och Konsthallen med anslutande naturstensterrasser och trappor är ett utomordentligt värdefullt inslag i Göteborgs stadsbild. Konstmuseet innehåller flera välbevarade interiörer., Konstmuseet stod färdigt till Göteborgsutställningen 1923 Innan
konstmuseet byggdes var konstsamlingarna inrymda i Göteborgs museum
som inrättades i Ostindiska huset år 1861. Konstsamlingarna växte och det
fanns behov av större lokaler. På museets baksida uppfördes Wilsonska
flygeln 1891. Hit flyttades den konstsamling som Pontus och Göthilda
Fürstenberg donerat till staden 1903. Från 1880-talet hade Fürstenberg
byggt upp Sveriges största privata privatsamling av samtida nordisk konst,
som ursprungligen hängde i deras hem i Palacehuset i Brunnsparken.

År 1906 blev Axel Romdahl intendent för konstavdelningen i Ostindiska
huset, men hade planer för ett separat konstmuseum. Drivande i denna fråga
var även sällskapet Bröderna där Romdahl ingick liksom redaren Werner
Lundqvist, konstnären Ole Kruse samt arkitekten Sigfrid Ericson.

Inför Göteborgs 300-årsjubileum beslutades att Göteborg skulle ha en
jubileumsutställning och utställningens entré skulle ligga vid den nybyggda
Götaplatsen. År 1916 utlystes en tävling för gestaltningen av Götaplatsen.
På andra plats kom Arvid Bjerke och Sigfrid Ericsson med förslaget Ares.
De fick sedermera uppdraget om Konstmuseet som möjliggjordes med stöd
av donationer. Invigningen av Göteborgs 300-årsjubileum kom pga
ekonomiska svårigheter att flyttas fram till 1923.

Konstmuseet reser sig som en fond med sin monumentala arkadgång som
avslutning på Kungsportsavenyn. Terrasseringar och trappor av huggen
natursten utgör ett kraftfullt fundament till byggnaden som också förstärker
det storslagna formspråket. Byggnadens avskalade tegelfasad bryts upp av
en klassicistisk fasaddekor med sju höga valvbågar. Bakom dessa formas en
arkadgång med kryssvalv i tegel. Fasaden är klädd med handslaget gult
tegel som murats i munkförband. Det smala teglet och de tjocka
tegelfogarna bidrar till byggnadens monumentalitet. Motivet med arkader
återkommer i den södra fasaden som rundbågeformade nischer. Den
ursprungliga entréporten på norra fasaden är placerad i huvudfasadens
mittaxel i arkadgången och utgörs av en pardörr med ornamentik efter
antika förebilder, utförd av Carl Milles. De småspröjsade fönstren är viktig
dekor i den för övrigt sparsmakade fasaden. Framför valvbågarna på
stentrappan finns Carl Milles skulpturer. En kraftfull takgesims löper runt
hela byggnaden. Konstmuseet fick en ny entréhall 1996 under terrassen som
innebar bättre tillgänglighet från Götaplatsen. Entrén pryds av grindar i järn
och brons utformade av Pål Svensson. Mot den södra fasaden ansluter
tillbyggnaden från 1968, ritad av Rune Falk (White arkitekter). Den var
avsedd att användas för tillfälliga utställningar, restaurang och hörsal.