KRISTINEBERG

Stockholms kn, Kristineberg

KRISTINEBERG
Stadsdelen Kristineberg ligger på den nordvästra delen av ön Kungsholmen. I öster utgör Lindhagensgatan stadsdelens gräns mot Stadshagen och i söder är Drottningholmsvägen gräns mot stadsdelarna Fredhäll och Marieberg. Tranebergsbron i väster förbinder Kungsholmen med Traneberg, Alvik och resten av Västerort. Kristineberg ingår i Sankt Görans församling.

STADSDELENS KARAKTÄR
I stadsdelen finns en mycket varierad bebyggelse som spänner över flera epoker och byggnadsstilar; från Kristinebergs gård (även kallas Kristinebergs slott) uppförd vid 1700-talets mitt till funktionalistiska flerbostadshus från 1930-talet och industri- och kontorsbyggnader från andra hälften av 1900-talet. Kristinebergs gård med huvudbyggnad, paviljonger och flyglar och den omgivande parken upptar en stor del av stadsdelens mitt. I den norra delen av parken ligger Kristinebergs idrottsplats från 1930-talet. Söder om Kristinebergs gård ligger Kullskolan från början av 1900-talet samt ett hotell från 1940-talet. Kristinebergsparken och Essingeleden med dess av- och påfarter delar in Kristineberg i tre från varandra skilda delar. Området öster om Essingeleden domineras av bostadshus, här ligger också Thorildsplans gymnasium. I kvarteren kring Thorildsplan bildar bostadshus från mitten av 1920-talet slutna bostadskvarter med innerstadskaraktär. Norrut längs Lindhagensgatan ligger ett bostadsområde från slutet av 1970-talet samt ett sammanhållet lamellhusområde med barnrikehus från slutet av 1930-talet. Ytterligare ett område med homogen bostadsbebyggelse från 1930-talet ligger väster om Kristinebergsparken. Området karakteriseras av friliggande lamellhus omgivna av naturmark och den bergiga Mälarstranden. Vid Ulvsundasjön, i stadsdelens nordvästra utkant ligger industri- och arbetsplatsområdet Hornsberg med rester av industribebyggelse från slutet av 1800-talet samt industribyggnader och kontorsbebyggelse från andra hälften av 1900-talet. I Hornsberg ligger också SL:s bussgarage från början av 1930-talet.

HISTORIK
Den yttersta delen av Kungsholmen kom under 1640-talet i privat ägo genom en donation från drottning Kristina. Den södra delen tillföll fältmarskalk Lennart Torstensson som uppförde en mindre malmgård på marken. Egendomen tros vara uppkallad efter hans svärdotter Kristina. Den norra delen donerades till fältmarskalk Gustav Horn som lät bygga Hornsbergs slott, en barockanläggning med både slott och stor trädgård. Hornsberg skulle med tiden bli ett utpräglat industriområde och stora delar av Kristinebergs ägor exploateras för bostadsbebyggelse.

Hornsberg
Gustav Horns änka sålde Hornsberg redan under 1700-talets början och flera av flygelbyggnaderna började nyttjas som fabriksbyggnader. En mängd industrier kom sedan att etableras inom område bl.a. ett sockerbruk på 1700-talet och i slutet av 1880-talet Aktiebolaget Stockholms spritfabrik. Fabriken gick under namnet Stora bryggeriet. Större delen av bryggeri-byggnaderna revs på 1980-talet och gav plats för moderna kontorsbyggnader. Hornsberg präglades länge av industri- och hamnverksamhet och var i början av 2000-talet det sista av Stockholms industri- och arbetsplatsområden beläget på malmarna. En omvandling av Hornsberg till en renodlad bostads- och kontorsstadsdel med tät innerstadsstruktur inleddes i början av 2000-talet.

Kristineberg
Kristinebergs nuvarande huvudbyggnad uppfördes på 1750-talet av handelsmannen Roland Schröder. Gården nyttjades som malmgård för odling, djurhållning och lantliv i stadens när-het. På 1840-talet revs två1700-talsflyglar i timmer och två små paviljonger på ömse sidor om huvudbyggnaden uppfördes. Prins August ägde egendomen under några år på 1860-talet innan han 1864 sålde gården till Frimurarorden som förlade sin barnhemsverksamhet till den gamla malmgården. På 1860-talet tillkom två stora flyglar norr om huvudbyggnaden ritade av J Åbom, som bland annat inrymde sovsalar, lektionssalar, kök och matsal. 1907 uppfördes en särskild byggnad för flickor, nuvarande Kullskolan. Staden förvärvade Kristinebergs gård år 1920, men det var inte förrän 1928 som Frimurarbarnhusets verksamhet flyttades från Kristineberg till Blackeberg. Flyglarna och det tidigare flickhemmet kom att fungera som folkskola. Från omkring 1930 halverades parken mot söder för Drottningholmsvägens nya dragning till den nya Tranebergsbron och egendomen mot norr skars av för Kristinebergs idrottsplats. I slutet av 1930-talet och i början av 40-talet revs de kvarvarande ekonomibyggnaderna och statarlängorna. I slutet av 1940-talet uppfördes Krillans krog på platsen för ekonomibyggnaderna, ett provisoriskt hotellbygge som står kvar än i dag.

Utbyggnaden under 1900-talet
Kristineberg var ännu under 1900-talets första årtionden en lantlig utkant av staden och en levande jordbruksbygd. Vid mitten av 1920-talet inleddes utbyggnaden med bostäder i den östra delen av stadsdelen efter en stadsplan upprättad av Per Olof Hallman. Området fick en stadsmässig karaktär med slutna storgårdskvarter grupperade kring platsbildningen Thorildsplan. Byggnaderna utformades i en enkel klassicistisk stil med slätputsade fasader, spröjsade fönster och klassicistisk fasaddekor. För att möjliggöra en exploatering österut köpte Stockholms stad Kristinebergs och Fredhälls egendomar år 1920. 1926 utlystes en stadsplanetävling för området, som tänktes rymma 35 000 bostäder. De flesta tävlingsdeltagarna tog fasta på områdets topografi. Arkitekterna Cyrillus Johansson och Sven Markelius delade första pris med förslag som till sin gruppering och markutnyttjade var tämligen lika. Markelius stadsplan var dock betydligt mer modern med inslag av både lamellhus och punkthus. Tävlingsplanerna omarbetades och 1930 fastställdes en stadsplan för Fredhäll och 1934 för Kristineberg, signerade Albert Lilienberg vid Stockholms Stadsplanekontor. Planerna var betydligt mer radikala än tävlingsförslagen och speglar funktionalismens genombrott i slutet av 1920- och början av 1930-talen som innebar ett helt nytt sätt att planera och bygga bostadsområden. Under devisen ”hus i park” planerades större bostadsområden med lamellhus för att erhålla öppnare, ljusare och därmed sundare bostadsområden. Lamellhusplanerna innebar främst att huskropparna orienterades efter väderstrecken och grupperades inbördes i stället för efter ett tidigare fastlagt vägnät. Husen gjordes också smalare och högre, med väl planerade lägenheter, för att få in fler boende på en mindre yta. Byggnaderna skulle inte få dominera bostadsområdet, som i den traditionella staden, de skulle utgöra solitärer i ett parklandskap. Stadsdelarna Fredhäll och Kristineberg innebar ett genomslag för de nya idéerna. För första gången planlades i Stockholm ett större område med ett öppet byggnadssätt.

I slutet av 1930-talet uppfördes ett område med lamellhus i tre våningar med fasader i tegel, öster om Essingeleden. Byggherre var Stockholmshem och husen uppfördes som s.k. barnri-kehus med bostäder om 2 r o k för mindre bemedlade familjer med minst tre barn. I ett av husen fanns ursprungligen en barnstuga.

Under 1990-talet kompletterades bostadsbebyggelsen i stadsdelen med flerbostadshus vid Ulvsundasjön.

Erica Ek

Källor:
Conradson, Birgitta, Från det yttersta Kungsholmen, Stockholm 2000.
Förslag till ändring av stadsplan för del av Kungsholmen i Stockholm, Stockholms stadsplanekontor den 4 mars 1925, P. Hallman.
Förslag till ändring av stadsplan för del av Kungsholmen (del av Kristineberg) i Stockholm, Stockholms stadsplanekontor den 10 november 1934, Albert Lilienberg.
Husen i Nationalstadsparken, Stockholmsdelen, Stockholms stadsmuseiförvaltning, Stockholm 2002.
Kristineberg, En stadsvandring i familjebostäders kvarter, Familjebostäder, Stockholm 2000.
Lundberg, Lena, Kristinebergs slott 5, Kristinebergs malmgård, Kungsholmen, Byggnadshistorisk inventering, Byggnadshistorisk rapport 2008:2, Stockholms stadsmuseum, Kulturmiljöenheten.
Stadsdelsinventering Fredhäll, Marieberg, Stockholms stadsmuseum 1986.
Tjänsteutlåtande från Stockholms stadsmuseum, Remiss betr. Nordvästra Kungsholmen, Program för stadsutvecklingsområde, Dnr. S 1440/1999-402.
Söderström, Göran (red.), Stockholms gatunamn, Stockholm 2005.
Wannberg, Elisabet, Industrimiljöer i Stockholm- Innerstaden: Byggnadsinventering 1979-80, Stockholms stadsmuseum, Stockholm 1980.